torsdag 29 december 2011

Å så finns dom där andra dagarna...

Till exempel en sån där dag då jag vaknar vid sex-snåret av att Lillebror pickar på mig med ett hårt pekfinger och säger -Får jag spela DS? Arg för att jag blir arg redan innan jag öppnat ögonen. Säger nej och då börjar han peta på mig med 10 tår en massa gånger och säger -Men jag VILL spela DS... ända tills jag blir precis galen och skriker åt honom att gå...

Bråk innan frukost! Lillasyster är lite krasslig och använder bara gnällrösten. Storasyster retas med alla. Tjat på Storebror om att sluta spela WoW. Mannen och jag diskuterar det där med Lan, något som Storebror med kompisar gärna vill syssla med hela nätterna. Ett fenomen som våra föräldrar definitivt inte behövde ta ställniing till när vi var tonåringar...

Såna dagar kan man hålla sig för skratt, eller så börjar man skratta och sticker till badhuset en stund. Bättre fly än illa fäkta ;-) Kram på er

tisdag 27 december 2011

Livet efter Dagmar?

Ute blåser det ordentligt. Dagmar ställer till med Kaos runt om i landet. Inne hos Kaosfamiljen är det däremot förvånande lugnt. Sovmorgon, mm... Barnen är mestadels på sina rum eller med kompisar. Således är det inte mycket till bråk heller. Eftersom alla kan micron ätes rester när andan faller på. Kaosföräldrarna kan bege sig utanför huset på olika små äventyr samtidigt utan att barnen trillar ihjäl sig eller skadar varandra. Vi spelar något spel eller ser någon film med barnen på kvällen för att sedan surra om livet och tingen med varandra till allt för sen natt... Och så börjar det om igen med sovmorgon...

Just nu har vi det så där som vi drömde om för ett par år sedan då vi "stred" om vem som skulle få gå ner i tvättstugan helt själv. Detta är lönen för allt krigande. Återbetalningen av alla en-kvart-i-taget nätter. Tystnaden efter allt vrålande. Freden efter krigen. Lugnet efter stormen. Myset efter kletet.

Klart att det stormar här inne också ibland men de ser annorlunda ut. Någon känner ett inre behov av att särskilja sig från sina föräldrar och börjar diskutera något fånigt. Skriker lite. Någon annan vägrar borsta tänderna och en tredje springer upp på sitt rum och smäller i dörren. Men denna någon kommer lite senare och börjar brottas eller kryper upp bredvid som en kattunge. Bråken har blivit mer verbala, man behöver inte längre oroa sig för att någon, av misstag ska få ett öga utpetat...

Naturligtvis är det på grund av att Kaosfamiljen tidigare haft ständig "Dagmarkänsla" som gör att vi numera njuter enormt mycket av de lugna stunderna. Alla har inte ens ätit frukost, inte mitt problem. Jag ska gå och värma mig lite lunch och sen åka på fotbollscup. Sköt om er

söndag 25 december 2011

Nu avvecklar vi julafton...

Julafton, denna hysterins, magsårets och kommersialismens högtidsdag. Förväntningarnas crescendo. Dagen då vi alla MÅSTE vara lyckliga. Final på det stora julracet, denna ADHD decembers upplopp och målsnöre. Helgen som ger emotionell instabilitet ett ansikte. Julafton, dagen som liksom balanserar på vansinnets brant. Det är nu det avgörs om allt är lyckat eller misslyckat. Årets känslomässigt spändaste dag som näppeligen kan genomföras utan någon slags sammanbrott/ bråk. Dagen som sållar agnarna från vetet. Kan man ordna till det så där perfekt, vackert och tillsammans med med familj och släkt leva upp till varendaste förväntning eller är man möjligtvis helt värdelös?

Visst, vi brukar ha det väldigt bra julafton men nästa år tror jag att vi avvecklar julafton och inför två Juldagar istället. Undrar varför ingen skriver hymner till denna dag, årets bästa dag. Den stora såsardagen. Rödare än röd och alla är lite sega. Pyjamasar till jättelänge och inget tjat om det. Alla sitter eller ligger på olika ställen i huset. Pillrar med sina nya julklappar. Nöjdare än igår. Idag är det dagen efter det stora julracet. Avslappning. Det enda vi behöver tänka på är att hålla alla mätta, vilket är en baggis med så mycket rester. Om alla sen håller sig en bit ifrån varandra kan den här dagen nog gå i fridens tecken. Idag har också en rad trevliga dagar framför oss. Ledighet, julcup, träff med släkt och vänner, nyårsafton och väldigt mycket ta det lugnt. Jippie!! Nu dags för en sparktur och lite skridskor med de som vill, lär nog bli bara jag men vem bryr sig. Det är ju juldagen, årets kravlösaste dag! Jag är lika cool som snögubben på bilden. Låt oss sjunga juldagens lovsång!!!

Juldagen är payback-time. Har ni tid över kan ni ju alltid gå in och få er ett gott skratt här. God fortsättning på er Kram

fredag 23 december 2011

God Wacko-jul och Paulo Cohelo har både rätt och fel...

Dagen före julafton och jag blir bärgad. Eller, ja, jag och jag, Wacko Wolfram, bilen förstås. Jag kan meddela att besök på bilverkstad är inte precis vad man drömmer om när man tänker på en fröjdefull jul. Efter bilincidenten har dagen varit hur hysterisk som helst. Julfika med jobbet? Skulle inte tro det... Jag har liksom bara svishat förbi som ett rött streck men erkänn att julklänningen matchade min värma fötterna filt som jag hade i väntan på bärgningsbilen ;-).

Nåja, allt ordnade sig till slut även om det kändes som om det skulle bli en Wacko-jul (det brukar ju ordna sig för det mesta). Alla julklappar är inhandlade. Maten fixad genom knytkalas. Tomten kanske snart bokad. Allt är lugnt. Nu är jag ledig till den 3/1. Inga måsten förutom de där äkta måstena som mat och sömn. Tid för återhämtning finns och jag tänker ta den chansen. Paulo Cohelo skriver "Lyckan är inte beständig. Den kommer alltid att bestå av ögonblick, så därför får vi aldrig slå oss till ro i en bekväm fåtölj och bara sitta och betrakta världen." I det där med den obeständiga lyckan och ögonblicken har han helt rätt men däremot tror jag att han har fel när det gäller fåtöljen. Ibland måste man helt enkelt sätta sig ner för att "komma ikapp sig" och hinna känna lyckan. Och den där Julfrid som vi alla vill ha besök av kommer inte när man jagar honom. Jag ska hitta en fåtölj och göra en ordentlig sitt-grop i. Och mitt i allt det här tänker jag minnas att det finns gott om människor som känner att detta är årets värsta helg. Allt gott till er, God jul-kram

Det går som smort...

Nu har vi haft avslutning med fotbollstjejerna. Vilken ynnest det är att kunna vara ideellt engagerad. Konsum skötte förberedelserna. Som med barnkalasen så har jag blivit lugnare och lugnare. Det behövs egentligen inte så mycket för att det ska bli trevligt, det beror mest på folket. De flesta av mellandagskorten är skrivna. I år skickar vi till en massa folk. Traditionella hälsningar känns kul för ögonblicket. Vem vet, nästa år blir det kanske inga alls...

Funderar lite på det där med julstämning. Folk pratar ju om den, som om det var något som är likadant jämt... som om man kan komma upp i julen då jag fyllt fem-julen. Jisses, då trodde man på tomten, bara en sån sak... Inte behövde man planera något heller... Klart det inte är likadant med julstämning när man är vuxen men annars behöver inte vara dåligt. Julmaten handlas som planerat imorgon. Och så ska jag hämta världens vackraste orkidé som familjen tydligen ville ha i julklapp. Skojar bara, den är min, my precios, Because I'm worth it... Gör jag om det nästa år är det ju en jultradition ;-). Ute är det också vackert, allt blir tjusigt och vilsamt med lite snö:

JULKRAM på er allihop

onsdag 21 december 2011

Irrierad av omvärldens julstress- inte PMS

En dag med massor av känslor. Eventuellt är julen den absoluta känslo-högtiden. Det ska vara så mysigt och roligt och trevligt. Perfekt! Mitt jobb går ofta ut på att träffa personer som av olika anledningar inte har det så. Runt jul är det mycket känslor som florerar på ett sånt jobb. Folk är ledsna, arga, stressade, uppgivna och har julångest. Jag träffar personer (oftast karlar) som är omvittnat duktiga på att fatta fel beslut. En del har till och med betett sig som sopprötter och så ingår det i mitt jobb att försöka hjälpa dom så att det inte händer igen. Så långt är allt ok. Det är mitt jobb, någon ska göra det och jag är rätt hyfsad på det.

Vad jag däremot har svårare för i dessa tider är att se hur "vanliga" kvinnor nästan stressar sönder sig och börjar må dåligt över julen. Hur det kan vara "sant" att deras fullt friska karlar inte kan handla julklappar, koka knäck eller bara hjälper till med att sätta upp granens toppstjärna. Att karlar som inte trillat en enda köttbulle kan vräka ur sig att det ska vara hemlagat och ändå kommer att vara proppmätta hela julhelgen. Karl´n sitter på rumpan eller håller på med något som HAN tycker är kul medans kvinnan (h)jular runt. Hur kan det vara kärlek att låta kvinnan stressa ihjäl sig och hur kan det komma sig att inte fler karlar blir utkastade dagen innan julafton med datorn/iponen/I-paden/bilen/surroundljudet/tv:n efter sig? Märkligt egentligen. Alla undersökningar tyder på att karl´n tjänar mer på äktenskapet och familjelivet men det är tjejer som tjatar om att bli gifta och som tar ansvar för relationen. Och kvinnan som anpassar sig efter hans intressen istället för tvärt om...

Irriterad men kan inte ens skylla på PMS. Och när jag lix är inne på det så har ibland funderat på om kvinnor inte är på tok för trevliga resten av månaden och sen skyller man på PMS. Känns lite fräckt, som om det inte skulle vara sant det som man känner. Nåja, efter att bevittnat ett gäng vuxna kvinnor sitta och försöka prata med två I-phånar funderar jag på att från och med nu gå ifrån folk som sysslar med sina teknikprylar när det är social samvaro på tapeten. Jösses så nonchalant... Blip, blip, va? Känns rätt ointressant att ens försöka då...

Nu ska jag sätta mig och mysa med lilla febertoppen. Människor är alltid viktigast... Idag fick jag en julklapp som jag blev rörd av, given med verklig omtanke. Hoppas ni har det bra i julstöket. Kram på er

måndag 19 december 2011

Julkonferens i Kaosfamiljen AB

Plats: I köket med stängd dörr
Tid: 18:45 eftersom helgtiderna innan jul tagit slut och vi är mycket smartare nu än vad vi är senare på kvällen eller på morgonen.
Frågan om mötet verkligen kan hållas på grund av risk för spionage och bristande sekretessrutiner besvaras med att årets plan är idiotsäker. Storebror spelar WoW, Lillebror och Lillasyster spelar något annat on-line spel och Storasyster (den enda som inte har några problem med att slita sig från spel-världar) busar ute i snöslasket med kompisar.
Alla två inbjudna har kommit till konferensen, de underbara cheferna och tillika Kaosfamiljens överhuvuden, Mannen och Kaosmodern.

Den årliga julkonferensen startar med att konferensdeltagarna får var sin "tänkar-skumtomte" från skafferiet. Vi slänger oss in i de två hetaste frågorna direkt. Mellandagskorten och 0 julklappar. Det visar sig att Konferensdeltagarna helt utan anmodan skött sig och förberett sig till konferensen på ett föredömligt sätt. Mannen, som vårdat krasslig Lillebror har googlat fram adresser till personer som vi bedöms bli glada av att få kort på Kaosfamiljen. Detta innebär att korten borde kunna landa på de tilltänkta adresserna någon gång i mellandagarna eller senast i början av januari. Kaosmodern i sin tur tog en halvtimme av lunchen till att rekognisera julklappar. Resultatet var tämligen gott. Det finns en massa saker som skulle kunna inhandlas till barnen.

Efter ett par minuters överläggning bestämmer Kaosfamljens överhuvuden ungefär vad som ska inhandlas och fördelar sedan uppdragen enligt följande:
Var och en av konferensdeltagarna skriver julkort till sina vänner och anförvanter.
Mannen handlar julklappar till de familjemedlemmarna som har snopp, Kaosmodern handlar till de som har snippa (en fördelning som vi hittills även framgångsrikt praktiserar när det gäller blommor och bin och bekymmer/ utredningar under bältet).
Hoppsan, julkonferensen avslutas lite abrupt 19:15 eftersom konferenslokalen är hyrd för kvällsfika och konferensdeltagarna bör förbereda sig mentalt och vara seriösa i sitt nästa stora uppdrag, att tjata i säng Lillebror och Lillasyster.

Nu ska vi nog ha personalfest och fira att vi är så duktiga på att ha konferens. Någon dans lär det inte bli men vi trycker nog i oss resten av skumtomtarna. Ha en trevlig kväll

fredag 16 december 2011

En jul som är rätt eller plättlätt?

När man har en liten flock barn är det som att vissa saker liksom kan lösa sig i farten. Om man till exempel som vi får möjlighet att besöka luciatillställning, julkonsert och fritidsvernissage med tillhörande jultårta på en och samma vecka så finns det till exempel goda möjligheter till att håva in en hel del julstämning. Väldigt effektivt om man inte är så nogräknad om att julstämning ska erhållas på ett visst rätt sätt.

När man har fyra barn förstår både man själv och andra att man inte kan hinna allt. Underbara svärmor och mysiga mamma har till exempel bakat lussebullar var sin gång med barnen. Tänk så trevligt för alla, en äkta vinna vinna situation. Jag ska gladeligen baka med mina barn-barn om jag föräras några, när jag inte jobbar. Och jag ska nog också låta barnen göra såna här monster-bullar ;-)...

Julgranen har gått och klätt sig riktigt fint. Allt julpyntande gick på en grisblink. Vi bar ner pandoras julask, öpnnade den och en liten stund senare var allt juljox spritt över precis hela huset. Man kan verkligen inte säga att vi har en så där blodlöst vit och vacker jul heller. Vi har som vanligt åratals julpyssel i ALLA färger ÖVERALLT. The moore the merrier Christmas ;-)

Fortfarande 0 julklappar men det är lugnt. Måndag kväll ska Mannen och jag ha årets julklapps-snack och göra en plan. Eftersom vi har ett litet kylskåp handlar vi antagligen julmat den 23:e. Krångligare än så behöver inte julen vara när man har ett gäng ungar som ylar julsånger i olika tonarter. Som vanligt är ett av tricken att bli nöjd att inte vara så knusslig med hur, när och var. Då kan man istället för en "rätt" jul få en plätt-lätt jul... Här har Ketchupmamman skrivit rätt härligt om traditioner. I helgen ska vi starta en jultradition, att ta det extremt lugnt helgen före julafton. Kram på er

tisdag 13 december 2011

0 julklappar inskaffade men nöjd ändå...

Skulle man kunna tänka sig att 41 är bättre än 11? Storasyster och jag har haft diskussionen länge. Hon hävdar att 11 år är bättre än 41 år. Jag skrattar rått. Om man betänker vilket umbärande det till exempel kan vara att lussa när man är 11 år så... och en massa andra saker som är bekymmersamma vid 11 som man vid 41 års ålder bara rycker på axlarna åt. Det ska rätt mycket till för att man gråter sig till sömns till exempel. Min bästa tid är nu. Inte december kanske förstås. På jobbet alltså. Jag jobbar i en sån där bransch där det känns som om alla känner sig som julgrisar och att världen inte kommer att existera efter den 24/12.

Rent privat VET jag att världen kommer att bestå efter 24:e och jag har tagit ledigt en massa. Eftersom jag haft ett kopiöst tempo under hösten känns det helt riktigt. Tid för återhämtning kan vara på sin plats. Idag är det den 13/12 och 0 julklappar är införskaffade till Kaoshemmet. Vi har haft fullt sjå med allt annat. Jobb, besök, logistik, avslutningar och uppvisningar. Och jo, jag håller med Emsan, tacksamhet och ärlighet är också underskattat. I ärlighetens namn så är jag väldigt tacksam över att vi är friska och att alla i hela familjen har framtänder som sitter fast. Det mesta av det andra ordnar sig (och så kan man ju tänka när man är 41, ni som inte hunnit hit, börja längta ;-)) 0 julklappar men jag längtar ändå till jul. Får vi bara behålla snön löser det sig med julstämning också. Snö är vackert!

Ha en trevlig kväll, KRAM

söndag 11 december 2011

Individuell utveckling till varje pris?

Tre av fyra utvecklingssamtal är nu avklarade. I år blev det jag som har allihop, nästa år ska vi se till att det blir Mannen. Utvecklingssamtalen med vissa av barnen tror jag från och med nu alltid får bli hans uppdrag. Detta på grund av att somliga barn trasslar mer med mig, jag blir mer orolig OCH att professionella personer gärna lyssnar bättre på pappor (eftersom de är så fantastiska bara för att de dyker upp). Det tänker jag utnyttja!

Och så har jag funderat lite på det där med utveckling. Det är inte lite krav som vuxenvärlden ställer på barn och ungdomar. Känns ibland som om kraven är tvärtemot vad de var när jag var i tonåren. Under lektionstid gjorde man det man blev tillsagd men på fritiden var man väldigt fri. Allt var inte uppstyrt i minsta detalj och jag behövde inte redovisa vilka koordinater jag för tillfället befann mig på en gång i timmen. Och så all denna resultatinriktning... Klarar man 25 så ska nästa mål omedelbums vara 50 liksom. Finns det någon plats med att vara nöjd med sig? Varför pratar man så sällan om barnens styrkor och vad som gör att de troligtvis kommer att klara sig bra?

I tider då tidningarna mestadels rapporterar om gräsligheter, det knappt går att zappa fram något annat än mord och våldtäkter en kväll och program som Idol och Robinson varit omåttligt populära får jag nästan rysningar. Rik, berömd och snygg. Ytan viktigast av allt. Jag mig och mitt, alltid på väg framåt i min individuella karriär... Hu vilken hemsk bild av världen som vi väljer att visa upp/ titta på. De flesta av oss vill nog inte direkt bli ihopkopplade med den här bilden av omvärlden och det glädjer mig verkligen att ett program som Så mycket bättre finns. Ett program där folk är nöjda, lyfter varandra och är glada för varandra. Hm, ja, är inte förmågan att vara glad och nöjd med det man har något som är rätt underskattat? På samma sätt som att omtänksam och lojal kanske är en av de absolut viktigaste egenskaperna hos en riktig vän... Kanske borde jag gå och prata om nästa års Individuella Utvecklings planer ändå och försöka få in ord som nöjd, lojal och omtänksam i varenda en av dom ;-). Kan ni komma på fler underskattade egenskaper? Kram på er

onsdag 7 december 2011

Problem, relationer och hållbarhet

Gårdagens bästa tankar snickrades ihop med utmed en kompis. Vi kom på att man ibland har så fullt upp med att lösa situationer så att man inte har tid att fundera på själva grundproblemet och lösa det. Och oj så ofta det blir fel personer som liksom "bär" problemen. Kruxet med det är att man oftast inte kan göra ett skvatt åt det utom att bli enormt frustrerad. När man är där så förstår man inte utan fortsätter bara med mer av samma som inte funkar... Riktigt riktigt svårt det där och det är därför som man har vänner och bör prata med dom men också LYSSNA på dom.

Och så kan man läsa Harriet Goldhor Lerner förstås... Det kan verkligen hjälpa en att sortera. Som kuriosa inför jul och släktsammankomster så har hon en tanke om att problem med svärföräldrar egentligen inte har att göra med den ingifta utan relationerna mellan den gifta och föräldrarna. Hennes tips är att låta alla i familjen bråka med sina släktingar om det ska bråkas... Den andra kan helt enkelt ta en promenad eller nåt ;-). Ordning i släktleden alltså, en rätt intressant tanke...

Och även om det här är en Kaosblogg så är jag nog också lite för ordning. Ordning i relationer. Det kan inte vara en person som ska fixa, styra och ordna med allt i en familj. Då blir det en obalans som är osund för alla parter. Att man blir lite Barbamamma har jag skrivit om någonstans förr. Klart att när barnen är små måste vi fixa och rädda dom från att äta småsten och ramla ihjäl sig och så men sen behöver vi återta våra gränser. Vi måste släppa barnen fria, låta dom äga sina egna problem mer och mer ju äldre de blir. Jag kan inte göra någon lycklig, det måste de själva bli. På samma sätt som att ingen egentligen kan göra mig lycklig. Jag måste tyvärr själv ta ansvar för min lycka, mitt sätt att hantera saker, och se till att få hjälp med att lösa problem.

Ok nix pix, jag är inte "klar" än. Noll julklappar ordnade. Blir lite så där illamående över alla pengar som strös på oviktigheter. Köpstoppet är slut men jag funderar på att göra någon form av konsumtionskompensation. Att ge motsvarande summa pengar som jag shoppar mer tjafs som vi ska sprida runt huset till någon som gör något vettigt av pengarna. Har inte funderat klart på det än men något ska det bli. Länkar till en Hållbar Julkalender så länge. Annars rullar livet på rätt fort för eder Doris. Nu, te med Marvin/ Marlon eller vad han nu hette. Mannen! Sköt om er, Kram

söndag 4 december 2011

Doristaktik ger mindre skrik och möjlighet till att känna sig tid-rik

Då, i lördags när ett av barnen kom och konstaterade att det var bad-kalas om fem minuter var jag väldigt glad över att jag anammat Doristaktiken. -Jasså, nä men så kul för dig att du ska på kalas... Vill du att jag ska slå in present åt dig när du klär om? Femtiolapp i kuvert eller anteckningsbok med en massa pennor? Eftersom jag inte längre räknar med att jag har koll så... En massa andra skojiga saker har också blivit av i helgen eftersom vi liksom aldrig har tänkt igenom allt och staplat dom på varandra, mätt dom och problematiserat det hela...

Lite fredagsmys och sen konsert med Johan Johansson i fredags. Sovmorgon (hinner man ju med om dagen är oplanerad), restlunch, massa kusiner men ändå lördagslugn, het bandymatch där jag och Mannen nästan spöade Storebror och kusin, lite bubbelpool, trevlig släktmiddag och sen studsade vi förbi på en julbjudning på kvällen. Och idag har vi sovit länge, ätit frunch, varit på loppis med Lillebror, bytt ihop lite slalomgrejer med en kompis, haft familjerådslag, fotbollsträning, snack med Storasyster, snack med avslutande brottning med Storebror och så nu tekopp med Mannen. Svettigt? Faktiskt inte alls.

Doristaktiken har visat sig vara synnerligen lyckad. En stund i taget och mest det man känner för gör att man ibland kan hinna en massa saker. Planering och logistik-fundering tar ju också tid. Framförallt eftersom stora delar av ens planer vanligtvis skiter sig... Happy go lucky i december, vem hade kunnat drömma om det? Julklapparna ordnar vi väl någon dag... Annars ger vi väl bort rim och presentkort på grejer som vi googlat fram på nätet ;-). Och titta, har inte vår Monstrea gått och julpyntat sig också... Man blir ju nästan rörd, det är alltså inte så att jag behöver göra allt. Pax inte bli utbränd, universum samarbetar tydligen med Dorisar ibland ;-) Kram på er


onsdag 30 november 2011

Stressless?

Julavslutningar, uppvisningar, dans, fotboll, trummor och utvecklingssamtal x4. Luciande hit och dit och så borde man väl förstås tänka på (h)julandet. Facebook är fullt med folk som nästan redan har haft tomte och slängt ut granen redan så effektiva de är. Som extra bonus är det SJUKT mycket på jobbet. Ja JÖSSES! I all denna röra återstår det bara att sjunga och börja kopiera sin antistressidol, för att behålla vettet. Jag har kommit fram till att när det blir för mycket gör jag som Doris i Hitta Nemo. Hon är en hjältinna, sjukt duktig på stresshantering (eller möjligtvis är hon lite dement).

Det är inte svårt alls om man lägger manken till litegrann. Bara att strunta i ungefär allt framåt och ta det som det kommer. Flyta runt och tänka att det mesta antingen ordnar sig eller också ordnar det sig inte helt enkelt. Andas, ta en sekund i taget och a´la Doris, titta på folk och undra varför de följer efter en och vill att man ska göra en sån massa konstiga saker ;-). Hus av pepparkaka?? Två träffar samtidigt??? Julklappar, är det inte lite otrevligt att klappa till folk bara så där? Ska man rimma till också alltså? Jasså, Julfrid, varför ska vi försöka tvinga honom att komma hit om han verkar så ovillig, känner vi honom förresten?

Simma runt och försöka njuta, hålla humöret uppe men fräsa ifrån när folk får för sig att man är orimligt duktig. Kanske borde man, istället för att springa ikapp, gå saktare. Sluta förvänta sig att allt ska funka och att man ska ha koll. Som det är nu planerar vi mindre istället för mer. Svarar ingen aning på en massa frågor. Släpper taget och försöker göra mentalt uppbyggande saker, lite matlagning och tvättande kommer man förstås inte ifrån, men annars.

Vilka kloka kommentarer ni hade på inlägget om good enough Christmas. Tack!!! Nu skulle jag gärna vilja höra vad ni tänker... Är världen lite galen eller är det jag som är det? Hur gör ni??? Tips på mentalt uppbyggande saker?? Dags att äta lite pepparkakor så jag håller mig snäll och presentera mig för den snygga Mannen som sitter i min soffa. Koll, struktur, planering och organisation kan dra dit pepparn växer... Varje dag är ny! En Jättekram till er allihop från eder nya vän Doris, som nyss har fått äran att bli drottning i ett väldigt trevligt Stökrike ;-)

tisdag 29 november 2011

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig? Det är nog något som man skulle kunna fråga sig. Det där med fyra barn i åldrarna 6-13 år gör inte att man är supersocial direkt. Ikväll tänkte jag nog att jag kanske skulle ringa till någon som det vore väldigt trevligt att prata med...

Men så var ju Mannen borta och så blev det pepparkaksbak och lite schack samtidigt. Sen skulle Lillasyster i säng tätt följd av Lillebror. Tandborstning och pyjamas. Kram och litet snack på sängkanten. Storasyster bakade vidare så jag assisterade och pratade lite med henne. När jag kramat Storasyster god natt dök Storebror upp och fikade så vi pratade lite. Sen kunde vi tydligen inte låta bli att brottas lite och efter det gav jag instruktioner inför morgondagens lax-middag (del i vår win-win förhandling om speltid ;-)). När jag sedan gått loven i hans rum för att godnatta honom och pillrat ner de nya pepparkakorona i burkar var klockan en bra bit efter anständig ringa till kompis-tid.

Det var alldeles för länge sen vi sågs... Skulle man ju också kunna prata lite om. Vi känner en massa trevliga människor som vi väldigt gärna träffar men... Är det inte det ena så är det det andra. Vi har ju en hyfsat stor flock och just nu ligger oftast prioriteringen på den. Kvalitetstid, kvantitetstid och all möjlig annan tid som vi kan komma åt. Det kommer säkert en tid framöver som kan innehålla mer höras och umgås med vänner på annat sätt än via facebook ;-). Var sak har sin tid.

Jag har ett jobb där folk med jämna mellanrum bränner ut sig. Det tänker jag förstås inte göra, men jag har insett att man måste tänka sig väldigt noga för. Det viktigaste jag har förutom mig själv är hemma på kvällarna, familjen. Funkar inte den fungerar ingenting. Jag tror att fler vi känner är i samma läge och annars får vi hålla tummarna för att de förstår. Eftersom vi inte vet hur mycket tid vi har får man ägna sig åt det viktigaste först. Här är ett julklappstips som handlar om att vi, de allra flesta av oss faktiskt har MASSOR med tid som vi kan göra vad vi vill med. Imorgon vill vi nog, för tredje dagen på raken, baka pepparkakor. Sköt om er

lördag 26 november 2011

Är julen livskvalité eller en naturkatastrof?

Naturkatastrofer vet vi alla vad det kan innebära. Tsunamis, jordbävningar, laviner eller vulkanutrbrott. Folk springer åt alla håll med panik i blicken. Det märkliga är att fastän vi bor extremt tryggt till så får folk panik runt jul. Julen som ska vara världens mysigaste... Gräddan av livskvalité? Ordet livskvalite´ är egentligen rätt märkligt. Det är ju så olika både beroende på vem man är men också på vilket läge man är i livet. Ni vet det där om att den friske har många önskningar, den sjuke bara en... till exempel.

Men jo, på den här bloggen finns frågan om vad livskvalité är. En utmanande utmaning som jag tar mig an. Mitt svar blir nog att det ofta är små små saker fast samtidigt är grunden stora saker. Helt avgörande är om jag och mina nära är friska. Sen tillkommer att ha ekonomi så att man har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Upptäcker att jag egentligen tänker Maslows behovstrappa. När de första stegen där är fyllda så är livskvalité rätt små saker.

Utöver de där basbehoven som alla människor har så kommer livskvalitén, de där goda ögonblicken, de där njutar-stunderna... När man blir spådd med "loppa" av skrattande Lillasyster, myser med Lillebror, dansar med Storasyster eller förhandlar om speltid med Storebror. Att jag känner djup kärlek till Mannen efter drygt 14 år tillsammans. Att prata om livets viktiga saker med en släkting eller vän (och nä, på listan över viktiga saker finns inte julgardiner med). Kärlek, ömhet, relationer, musik och skratt... Livskvalité för mig kan vara att cykla ut i skogen också men oftast är det människor. Inte är livkvalité speciellt dyrt heller... Månadens köpstopp har inte påverkat min livskvalité ALLS, möjligtvis till det positiva.

Livskvalité kan man, om man har tur, i vardagen. Hittar man till exempel en sån här liten skylt eller något liknande någonstans hemma hos sig kan man misstänka att man har chanser till att få känna på en stor skopa Livskvalité ;-)


Även om spagat aldrig varit min grej så ler jag. Underbart knasiga typer jag bor med. Jag hänger hellre på de andra skyltarna, de med klättring och hopprep ;-).Imorgon är det skyltsöndag. Knäck och lussebullar får jag köpa och prata med folk går också bra trots att jag har köpstopp. Stressnivåerna behöver INTE upp i krigs/naturkatastrof nivåer för att det ska bli jul. Det är som att vi, eftersom vi har det tryggt, skapar press åt oss själva ändå. Och en del bränner ut sig och har magsår runt jul. Slappna av, julen kommer ändå troligtvis att gå av stapeln den 24/12 hur som helst (om det nu inte blir en riktig naturkatastrof innan).Ha en riktigt bra dag!

tisdag 22 november 2011

Good enough Christmas?

Jösses, nu börjar det. Stresstäcket som brukar lägga sig över december och fladdra verkar vara på gång redan. Suck! På jobbet pratar de byta gardiner och på Bloggarna verkar folk också vara duktiga. In i jul-hamster-hjulet och börja springa... skynda skynda... Griljera bröd och lägga in grisfötter, stryka julstjärnor och gratinera gardiner, mata julkrubban och , stöpa korv och stoppa ljus... Svarta julgranskulor eller jösses, är det grediskärt i år månntro? Drottning-gran och julklappar från långt-bort-i-stan. Det finns inga gränser för hur mycket man kan (h)jula om man vill. Själv får jag allergiska utslag av att tänka på att stressa för att det ska bli jul. Julafton kommer, oavsett vad vi gör och man kan välja vad och hur mycket man vill göra. Det går att välja bort julstress.

I Kaosfamiljen brukar julen bli ungefär så här. 1:a advent brukar vi hänga upp julstjärnor i de flesta fönster. I köket är vissa saker givna, sen får barnen välja. Det som blir över puttar Mannen och jag upp i övriga fönster. Första knäcken inhandlas första advent och eventuellt bakar vi pepparkakor med köpedeg. Ett par veckor före jul plockar vi fram jul-lådan och då slår vi på julmusik och så springer barnen runt och pyntar av hjärtans lust. Sen klär vi julgranen med allsköns olika bollar, änglar, saker från dagis och fritids, glitter, smällkarameller och övrigt jul-jox. Har vi barn i "rätt" ålder kläs sedan julgranen om minst en gång om dagen varenda dag fram till jul. Jag skulle nog säga att julmusik, pepparkaksbak och massor med ljus är receptet för vår jul. Julen är inget krigstillstånd, inget problem. Det är framförallt en mysig helg.

För mig känns det som om det där ytliga julandet är oviktigare än någonsin då vi har kompisar som har en liten pojke som är väldigt sjuk. Människor är viktiga, julgardiner inte. Vad tänker ni om julen och hjulandet? Kram på er

måndag 21 november 2011

Den moderna sortens husförhör?

Jag tror att husförhör är vanligare än man tror, den moderna sorten alltså. Då där någon (läs mamman) försöker luska ur resten av familjen vilka aktiviteter som bör/ kan/ ska gå av stapeln och hur logistiken kan tänkas behöva se ut...
Imorgon är krävs det logistik med stort L till exempel...
Ha en trevlig dag

söndag 20 november 2011

Gör inte om mig...

Även om det inte alltid är helt enkelt så är våra olikheter en förutsättning för att allt ska fungera mellan Mannen och mej. Och nä, då tänker jag inte först och främst på våra kön utan på våra olikheter som personer. Att vi tänker och fungerar olika. Och nej igen, olikheterna inom könen är större än mellan könen när det gäller personlighet. Fysiken är förstås olika och det märks till exempel inte minst då en av oss burit, fött och ammat våra fyra barn och den andra i stort sett är oförstörd ;-). Det är bara att småle och tänka you made me och så klicka på den här länken förstås... Helt underbar!!

På många sätt kompletterar vi varandra Mannen och jag. Och så har vi då de här barnen, också de väldigt olika trots samma genetiska förutsättningar. En trumslagande urlugn typ, en konstnär med tillhörande temperament, en uppfinnare och innovatör och så en extremt lättlärd och sprudlande fysisk person. Hela familjen har olika tempon och intressen. En riktig utmaning. Eftersom jag arbetat med missbruk sedan -89 och haft förmånen att leva kollektivt i över sex så har jag snappat upp litegrann om människor och fungera och inte fungera... Anonyma Alkoholister har ett talesätt som heter lev och låt leva som är riktigt fin. Som jag förstått den så handlar det om att koncentrera sig på sitt och trivas med det och låta andra göra på sitt sätt. Det funkar att tänka så inom familjen också. Att låta personer även i familjen ha frihet att vara och göra på sitt sätt.

Och vad jag förstår så pågår det en diskussion i Bloggvärlden om det här med att göra om sig. Folk får göra som dom vill men jag tycker att det är viktigt att föra diskussioner om det, för nästa generations skull och för att reflektera lite över hur viktig kroppens utseende bör få vara. Kanske kan man rösta här på vem som ska få världens tuffaste jobb eller engagera sig i något annat istället för att lägga allt krut på sin egen kropp.

Hoppas ni har en fin söndag, vi är vackra, hur än vi ser ut!!! Kram

fredag 18 november 2011

Av kris blir man vis...

Genom att prata med andra och smälta kan kriser leda till utveckling. Och utvecklas som människa bör man väl tills man dör antar jag. Veckans kris har gett en hel del. Tankar om mig själv och mina relationer. Och även lärdomar för livet. Som att det egentligen inte är så farligt att krisa, gråta lite, rasa ihop för en stund och komma vidare lite klokare. Och kanske är det så man bör tänka när det gäller barnuppfostran också. Kriser är en utvecklande del av livet. Det handlar inte om att försöka undvika förändringar och kriser utan att se dom med öppna ögon och lära sig hantera dom.

Under utvecklingssamtalet idag med Storebror blev jag mer varse än någonsin att Storebrors uppväxt är helt annars än min och de tidigare generationerna. Det är inte bara skolan som har förändrats. Informationssamhället har givit många saker nya dimensioner. Vi har ingen aning om vart det kommer att leda oss men förändringar och kriser lär ju dyka upp ändå och att kunna hantera dom kommer antagligen att vara ett stort plus.

Huset är knäpp tyst. Det är på tok för sent är det men jag sitter nöjd. Njuter av tillvaron. Ännu vackrare än så här var det när Lillebror och jag gjorde oss en liten omväg ner till havet på väg hem från skolan. Kram på er

onsdag 16 november 2011

På spåret igen...

Jodå, nu är jag på spåret igen. Tack vare några rätt osannolika saker. Bland det som verkligen hjälpte mig var exempel från och snack om Harry Potter, cykling, kloka vänner och ishockey. Att cykling och kloka vänner kan hjälpa är inte så konstigt men Harry Potter och som grädden på moset lite hockey. Bocker och filmer som Harry Potter och Sagan om Ringen hjälper mig ibland. Symboler som kan hjälpa en att tänka vidare och bredare, lite "utanför boxen". Och så sport, lika overkligt och värdelöst egentligen men samtidigt skönt att bara tänka JAAA när pucken går in i rätt mål och NEEEEEJ när den trasslar sig in i fel mål. Lite mental avslappning helt enkelt ;-).

Ja ja, det viktigaste är ju att det funkade. Ordning i leden igen(och nä, det handlar inte om något rensande i röran, vi har det fortfarande stökigt och nä, jag har inte hittat laddaren än...). Dock en liten aning trött och då behöver man ju vila. Nu dags för en liten aning mys i och uppdatering med Mannen i soffan... Läge att försöka hitta novemberlugnet. Kram på er

tisdag 15 november 2011

Mad monday

Japp, idag har väldigt mycket varit galet. Helt enkelt och på en massa håll och kanter. Inget som jag varken kan eller vill skriva om just nu. Kaos och känslor är inte omöjligt att hantera. I själva verket är Kaosmodern rätt bra på både Kaos och känslor. Jag behöver dock komma ikapp mig själv lite mentalt. Kram på er. Over and out!!

söndag 13 november 2011

Trött?

Mm, trött och mörkt är ord som vi gärna slänger oss med den här årstiden. Och ja, det är så det ska vara. Det är nu vi ska göra som björnarna fast bara nästan. Jobba lite för att få vara lediga när det är ljust och vackert men sen gå i idé. Kura ihop oss i soffan. Titta på skojiga filmer, spela spel och kramas så ofta vi kommer åt. Sänka kraven både på oss själva och andra. I denna landsända är det väntan på snön. För när den kommer kan en vanlig parkering bli så här vacker:

För övrigt så funderar jag på att börja sälja stickade sjalar till förmån för någon organisation som hjälper barn i andra länder. Är det något som jag blir onatruligt trött av så är det att alla bara ska tänka på sig och tjäna pengar till sig själva och sig och se om sitt redan tjusiga hus hela tiden, i värsta fall blir det som det här.
På något sätt måste vi väl tillsammans bryta den här idiotiska ego-trenden som bygger på att man aldrig någonsin ska vara nöjd. Är det någon som har förslag på någon bra organisation man kan skicka "sjalpengar" till?

lördag 12 november 2011

Är inte äldre barn lite underskattade?

Ah, ibland behöver man vara arg. Hur skulle livet se ut om det bara flöt på, aldrig några dalar? Laddaren är fortfarande inte hittad men förr eller senare kommer den väl fram. Jag är numera fadder till en SoS barnby som straff för att jag köpte ett garnnystan på min köpfria månad. Känns bra. Jag har allt som jag verkligen behöver. För en stund sen brottades jag med 13-åringen. Det är riktigt skojigt men ack så svårt. Skyllde på att jag hade lång kjol. Storebror skrattade högt, det gjorde jag också. Njut av barnen när de är små säger dom för tiden är så kort... Hm, 13 år har vi njutit av Storebror (inte bara alltid förstås men). Det tycker jag är härligt lång tid...

Lillebror och Lillasyster leker. Mannen är på väg ut i skogen (finns ju inte så mycket tillfällen för att vara för sig själv här i vårt stökiga lilla hus). Storasyster är på väg hem från mormor och morfar. Ikväll utmanar vi barnen i Alfapet och om en stund (läs om det blir bråk mellan Lillebror och Lillasyster) går vi till badhuset. Hur viktig är egentligen laddaren till kameran? Så här såg det ut för någon helg sen:



Det är härligt med barn, även om de inte är små. Jag tycker att äldre barn är lite underskattade. Äldre barn kan till exempel både skoja och sopa ihop efter sig ;-) Livet är fint. Ha en trevlig Lördag

torsdag 10 november 2011

Arg som ett bi!

Jaha, missat Lillebrors tandläkartid och söker laddaren till kameran som jag fick i julas. ALL möjlig annan bråte hittar jag men inte den. Innebär att kameran numera helt enkelt är totalt värdelös. Drivor med saker överallt men inte den. Vart börjar man letandet? Inte vet jag när jag hade den sist heller och den kan vara precis överallt. Söker på möjliga och omöjliga ställen, inte då. Vet inte vad jag ska göra med ilskan, det är ju så hemskt förbjudet att slåss när man är vuxen. Tre våningar med fullt stök har vi. Varenda hörn är fullsmockat med trams. Kläder kläder och åter kläder. Pyssel som "snart" är klart och papper. Påsar med lite alla möjliga innehåll.

För någon dag sedan hittade vi ett grannbarns jacka i hallen. Den hade tydligen varit borta länge. Vad säger man, förlåt för att vi råkat hänga 3x6 jackor över den? Fortsätter jag söka nu så kommer jag bara att bli bitter, hata oss och fundera på att skjuta upp mig med en raket till månen. Eftersom det är kallt på månen och då jag har köpstopp och inte lär hitta en gratis rymddräkt så får jag nog sluta söka nu. Att jag skulle utföra någon slags städning är också helt uteslutet av samma anledning. Någon självbevarelsedrift bör man ju ha när man är över40 ;-).

ÅHHH, jag måste hitta ett sätt att komma förbi detta...Kanske ska jag koncentrera mig på att vara arg en stund och sen göra något vettigt. Anmäla mig som fadder till SOS barnbyar och kanske kolla om jag kan börja om att sitta i BRIS jourtelefon igen. Lite röra är världsliga saker. Drottningen av stökriket har bestämt sig, så får det bli. Nu, gotta sig lite i ilskan och sen göra en insats för världen. Ha en fin kväll

onsdag 9 november 2011

Det där med planer...

Till nackdelarna med att ha många syskon hör att man kanske gjort en plan. Följt med sin mamma och handlat. Hjälpt till att skriva listan och samla ihop mat, burit kasse och cyklat med trötta ben. Som belöning fått köpa vindruvor till morgondagens frukt. För att tjugo minuter senare inse att gräshopporna gjort ett anfall och lämnat kvar detta...

Till fördelarna hör att det finns många som har förståelse för att man blir ledsen när saker inte blir som man vill. Många famnar att krypa in i och många att skratta med när det gått över. Och då kan det ju bli lite dans istället :-). Med flera syskon lär man sig snabbt att planer ibland går saker åt skogen men att det kan bli riktigt bra ändå. Ha en bra kväll!

måndag 7 november 2011

Köpsstoppsrapport och lite tankar om rädsla

För mig själv är det inga större bekymmer med köpstopp men idag dök ett litet etiskt dilemma upp. Lillasyster hade sitt sjuttio-sjuttonde sammanbrott över sina ärvda överdragsbyxor. Hon hatar dylika tingestar passionerat och framförallt dessa som hon anser vara höjden av pösighet som inte bara misspryder hennes kropp utan även är stört omöjliga att leka i. Vanligtvis brukar jag inte falla för dylika påtryckningar men nu har hon varit djupt olycklig ett längre tag över detta. Så olycklig så att hon till och med kostat på sig ett jättestort utbrott i sin älskade förskoleklass innan lovet. Efter att ha överlagt med mig själv en stund ringde jag Mannen och bad honom handla ett par överdragsbyxor åt henne. Jag har hittills bara köpt mat och ett litet litet garnnystan som bara råkade slinka med men det kändes tungt att bara låta den stickningen ligga i en månad men måste nog allt fundera ut ett lämpligt straff åt mig. Annars måste jag säga att det är skönt att inte ägna tid åt att handla eller ens tänka handla. Befriande på något sätt...

Och så har jag tänkt en del på rädsla. Barnens olika rädslor men också mina egna gamla rädslor som jag kastat bort. Att ha fyra barn och en man som man tycker mycket om gör också att man har väldigt mycket att förlora. Och om man tänker på allt som skulle kunna hända kan man lätt tappa andan och vettet. Och ändå tror jag inte att världen är farligare idag än den varit förr, vi vet bara mer. Varenda tv kanal är full med mord och hemskheter. Varje nyhetssändning rapporterar olycka och elände. Stroasyster har helt slutat se på nyheter, hon säger att hon bara blir rädd. På många sätt är världen säkrare än den varit förr men det har alltid varit farligt och kommer alltid att vara lite farligt att leva. Läser här vad Harpasione skriver och här vad Lars H Gustafsson skriver i ämnet. Hittar dessutom kloka ord på facebook. There is nothing wrong with being afraid---but there is nothing more wrong than allowing that to be your master . Ja, där satt den. Klart att man är rädd, man ska vara lite rädd men vi ska inte låta det styra oss. Världen är underbar och människor är för det mesta hjälpsamma och älskar människor. Kärlek finns överallt. Kram på er

söndag 6 november 2011

Funderingar om vikten av ord

En liten fundering om såna där ord som man har på väggen. Home sweet home och carpe diem och sånt. Det där som de står kök på är förstås för det mesta sanna men är de inte lite blodlösa och aningen självklara. Det flesta ser att det är ett kök. Vad jag undrar över är känns orden inte som ett hån om man längtar hemifrån i ett home sweet home hem och vad gör man i ett carpe diem hem när man vill skruva fram tiden till att allt byggdammet lagt sig? Det blir lite drömmar man spikar upp på väggen och jag tror att det kan vara provocerande de gånger det alldeles uppenbart inte stämmer.

Igår när vi åt lunch tänkte jag att rimliga ord att ha på väggen i vårt kök är "bråkarena" eller "retrum". För ett par år sedan var "kladdzon" eller " lägg ner stolarna och ställ upp sopskyffeln på bänken" mer aktuella (vi hade alltid någon som klättrade mycket och kröp runt och utforskade såna där intressanta saker som sopskyfflar). I andra hushåll kanske det egentligen är bättre att ha meningar som "sen, när vi är klara med köket ska vi börja med badrummet och sen..." Jag menar det har inte blivit sämre sen vi satte upp lappen obs humor på väggbonaden "Ät i lugn och ro så blir du glad och go´." Igår tittade jag till exempel på den och log lite. Om vi skulle ha ordet "bråkarena" i köket så skulle vi eventuellt njuta mer de gånger som det inte retas och bråkas.

Ord kan betyda mycket. Storasyster och Lillebror är rörande överens om det. De är tillsammans ansvariga för att städa en av toaletterna och har nu kommit på ett trick där orden har en avgörande betydelse. De tror själva stenhårt på att de kommer att ha avsevärt mycket mindre städning när budskapet "sjunkit in" hos alla. Igår såg det ut så här på dörren till övervåningens toa:


Hoppas ni har haft en alldeles underbar helg

torsdag 3 november 2011

Ibland är jag bara så usel...

Ibland kan jag bara inte hejda mig och låta bli att tjafsa med tonåringen. Inte med hans syskon heller. Jösses, kan vara rena bagateller och det händer att jag kör med taskiga vapen som hot om indragen speltid eller något annat som barnet tycker är jätteviktigt. Makt utan resonemang funkar dåligt och framförallt är det alltigenom förkastligt med lite äldre barn. För att två-åringar inte ska ramla i älvar och så är det ju ibland läge men sen... Och när jag tjafsat så känner jag mig så usel.

Sen slår mig tanken att precis ALLA relationer, i alla fall i min värld, om de ska fungera bra i längden är ömsesidiga. Ett tagande och ett givande där båda är intresserade av att den andra har det bra. Om det bara är den ena som prompt ska ha igenom sin vilja blir det ingen vettig relation. Om man inte lyssnar på den andra och försöker tänka sig in i den personens situation så blir det ren envägsrelation och för det mesta blir det i längden inte intressant för någon. Om det bara är den ena som får ut något av relationen rinner den lätt ut i sanden. Som jag ser det är de relationer som blir viktiga något som båda två vill ha och är beredda att jobba för. Blir det bara den enas ansvar att se till att det är en relation och att den funkar så ledsnar man. Och beter en person sig nonchalant eller som en maktgalning är det inte någon relation utan bara en show.

Om man nu vet alla de här sakerna om relationer, hur kan det då komma sig att man är en sån komplett idiot utmed sina barn ibland? Faktum är att barn faktiskt (även om de brukar vara grymt lojala) kan välja bort sina föräldrar...

Och för övrigt tänker jag mycket på vännerna som opererat sin sjuka 4-åring. Livet är så otroligt orättvist. När jag tänker på det blir jag ännu mer skamsen över att jag tjafsar om småsaker...

Hoppas att ni har det bra.

tisdag 1 november 2011

Funkar det att ha smygstopp måntro?

Jag har funderat på det ett längre tag. Tänkt lite på hur jag ska få det att funka och så men nu har jag bestämt mig. Jag pratar inte högt om det, jag bara gör det. Gör ett köpstopp under november månad så där i smyg. Barnen har alla kläder de ska ha ungefär. Vi har kläder på kroppen och ett helt hus fullt med saker. Under november månad behöver ingenting. Det mesta som är riktigt viktigt är gratis.

På matematiklektionerna lärde man sig att det inte fanns någon regel utan undantag. Det har jag också förstås. Mat, tjänster och upplevelser. I övrigt tänker jag att jag ska handla ingenting. Inte komma hemsläpandes med en enda pinal. Vi får se hur det går. Känns lite spännande. Och så ska jag försöka handla lokalt och kravmärkt ännu mer än vad jag brukar.

Jag håller med occypy Stockholm gänget om att meningen med livet inte är konsumtion. Egentligen är det samhälle som vi lever i helt galet. Prylar pinaler och ännu mer saker. Aldrig nöjd. Alltid på väg mot nästa "erövring". Tänk om vi alla bara skulle sluta shoppa, vad skulle hända? Dags för tekopp med Mannen. Ha en trevlig kväll!!

Ps. Har lurats klippa Lillebror efter hans eget önskemål= trollklippning. Han är nöjd men ser lätt speciell ut. Som en lockig Jonathan Lejonhjärta ungefär men om ungen är nöjd borde ju jag vara det. Ds.

söndag 30 oktober 2011

En värld full av liv...

Det värsta och det häftigaste med att vara en stor familj är att det plötsligt bara händer saker, lite hela tiden och ibland massor samtidigt. I morse stod jag ock fixade helgfrukost. Lugnt och skönt. Vilken strålande morgon.

Storasyster gnolar och dansar runt lite. Jag tappar ett ägg på golvet när telefonen ringer. Mannen är nere och möblerar om i tvättstugan (eftersom det går att torka nu kan vi ha det praktiskt igen). Plötsligt kommer Lillebror in och skaffar sig äggfot. Lillasyster hittar äntligen sitt scoop. Jag vevar runt i gröten. Lillebror hoppar runt på ett ben, Lillasyster springer efter med en "mick" och kräver intervju och vill helst hämta sitt DS för att kunna ta kort. Lillebror hoppar väldigt energiskt för att komma undan den intensiva paparazzin. Telefonen ringer igen. Mannen har kommit upp och diskar lite. Jag torkar ägg-lägg. Vi hamnar i diskussion om hur vi ska hantera ett fenomen. Avbryts av att det blir ett litet tumult då Lillebror och Lillasyster stör Storasysters telefonsamtal. Mannen får en kram av Lillasyster och jag hänvisar Lillebror till duschen. Storasyster slänger sig ner vid frukostbordet. Storebror kommer upp och börjar retas lite och peta på oss allihop. Vi lever i en värld full av liv!

Och tror ni inte på rackarn att jag börjar misstänka att vi är förföljda. Kolla bara vad som låg och glodde på oss i vårt skåp när vi hade badat klart på badhuset igår. Ett PYSSELÖGA! Vi har ju ett gammalt trauma då Lillebror stoppade in ett pysselöga i örat (tänkte länka men min gamla Kaosblogg på vi föräldrar verkar borttagen, spela roll, ni får tänka er det :-)).


En fördelarna med att ha större barn är dagar som denna. När Lillebror var liten var denna dag en plåga. Inte kul alls när han vaknade fem och man fick ställa tillbaka klockan till FYRA. I själva verket ställde vi alltid om klockan på eftermiddagen, allt annat kändes så hopplöst... Idag när Storebror inte ätit klart förrän 11 kunde vi ställa tillbaka till 10 och tycka att det är ok ;-)Ha en trevlig söndag

onsdag 26 oktober 2011

Mer fantasy och happy endings till oss gråsparvar :-)


Det där med tv tittande har verkligen gått upp och ner hittills i livet. Under studietiden var jag först helt utan TV i något år. Sen såg jag kvinnofängelset och allt möjligt ;-). De sista 13 åren har jag dock hållit mig rätt långt ifrån. Mitt jobb går till viss del går ut på eländesforskning då det inte är någon som har en lycklig anledning till att de behöver träffa mig i min proffession. Behöver inte några dokusåpor eftersom verkligheten ofta överträffar dikten. Eftersom jag har fyra barn vill jag inte se något om bortrövade, mördade eller hemskt behandlade barn heller. Och så råkar jag ju vara kvinna och känner därför inte heller för att se några spöade, lemlästade eller mördade kvinnor heller. Och har en man som jag också gillar så jag vill inte se män som... Tycker inte om när folk är taskiga mot varandra heller (så nä, Idol med de där uppblåsta -åh-vilken-dumskalle-du-är,själv-är-jag-ju-så-fantastisk -domarna). Och så sport i all ära, jag följer vårt hockeylag men har lite svårt att se sport som något annat än förströelse om man inte har något vettigare för sig.

Låt oss säga att Tv utbudet för en person som är så kräsen som jag inte är jättestort en vanlig tisdag. Jag har till och med helt slutat läsa deckare för jag blir bara rädd. Mer rädsla nej tack!!! Heja fantasy helt enkelt. Hit med lite happy endings! Nu ska jag gå och störa maken som sitter och tittar på något bortrövat-barn-hitttas-i-sista-sekund program. Jag knycker popcornen av honom helt enkelt! Visst ser ni till att tackla hösten som gråsparvarna? Se till att hålla er varma, sitt nära varandra och ät hela tiden... Kram på er

tisdag 25 oktober 2011

Livet är stort och oändligt litet

En dag när jag känt nästan alla känslor. Livet är stort och så oändligt litet samtidigt. Alla är inte lika lyckligt lottade som jag. För en del är det verkligen svårt att vara människa och livet är absolut inte rättvist. En del människor föds utanför och med mycket mindre möjligheter, till och med i ett sånt "civiliserat" samhälle som vi har. Hela samhället bygger ju på att en del har och ska fortsätta ha mycket mindre.

Tänk om vi har fel. Tänk om det är samhället, skolan och vi vuxna som är galna. Tänk om det är våra vansinniga prioriteringar, konstiga sätt att förhålla oss till världen och våra knäppa relationer som ställer till det. Hur kan det komma sig att vi, i ett land som haft fred i över 200 år, ändå beter oss som om saker var krigsviktiga? Pengar, prylar och saker... Varför är det så viktigt med betyg och att sitta stilla egentligen och hur kan det komma sig att en massa barn numera blir sedda som problem och får diagnoser? Vem vet egentligen vilka egenskaper och kunskaper som kommer att behövas om 10 år? Kanske är det inte lydnad eller prepositioner som är grejen då, vad vet vi?

Nu är det inte diagnoserna jag är ute efter utan mer att vi som vuxna kan ta oss funderare på vad vi skulle ha sagt och gjort om vi hade bara ett par månader kvar att leva. Och på tal om livets slut, tänk så myrsmå vi egentligen är historiskt sett. Nog med tänkande för idag, nu får jag svindel. Dags för lite popcorn och soffmys :-) Ha en trevlig kväll

måndag 24 oktober 2011

Uppdrag granskning- det moderna föräldraskapet

Förr i tiden uppfostrade man barn till att kunna samma saker som man själv kunde och ofta även till att helt enkelt bli samma sak som man själv var.

Dagens föräldraskap kräver helt andra saker. När det gäller vissa saker lär sig barnen mer och det tidigt. Vi har ingen aning om vad som behövs i samhället om 10 år. Jag tänker mig att vi, dagens föräldrar har som uppdrag att visa barnen saker som man inte kan googla fram. Vänskap, kärlek, möten och aktiviteter i verkliga livet, saker som är "på rikt". När allt ligger ute på you-Tube eller visas i dokusåpor, retuscheras och photo-shopas så är det vi som är de vanliga operfekta vuxna som ibland klantar till det och pratar om värderingar och andra viktiga saker. Så, ja, jag ser det som en av mina plikter att inte vara perfekt och att kunna skratta åt det. Riktigt befriande! Vad tänker ni om det moderna föräldraskapet?

lördag 22 oktober 2011

Kvalitetstid?

Förr har jag alltid avisat utrycket men den här upplevelsen är åtminstone släkt med kvalitetstid. Storasyster och jag har nämligen den här helgen tillsammans. Smarta hon önskade sig detta i födelsedagspresent. Det är verkligen häftigt att vara med bara en person när man är van att vara en hel flock. Mycket mindre bråk och allt går mycket smidigare. Hemma har de nog också mysigt. När två i flocken försvinner brukar den kännas som ny. Ibland är det skönt att dela upp familjen lite. Ha en trevlig helg kram

onsdag 19 oktober 2011

Familjerådslag!

En gång i veckan har vi familjerådslag, en rätt populär aktivitet. Där får vem som helst ta upp viktiga familjefrågor. Lite demokrati har vi också då vi brukar avgöra en del frågor med omröstning. Rätt spännande faktiskt eftersom Mannen och jag är i numerärt underläge, vi har vetorätt utifrån att vi är vuxna och vi röstar inte om allt men det är lite kul. Veckans matsedel är en stående punkt som barnen ser till att vi sätter upp på dagordningen. Från att tidigare i alla år kört SVSVÄIJSÄHOHEARN metoden dvs shit-vad-ska-vi-äta-ikväll-jag som-är-hungrig-och-hatar-er-allihop-redan-nu- metoden så har vi sedan i september i år matsedel. Revolution!

Under något av de första rådslagen kom vi fram till att vi behöver barnens hjälp och de var villiga att hjälpa till en dag i veckan var. Hur mycket man hjälper till beror på intresse och ålder. På sin "hjälpardag" får man påverka vilken mat det ska bli utifrån den givna förutsättningen varierad kost. Barnen är väldigt noga med sin hjälpardag, på något förunderligt sätt har den blivit en rättighet. Lillebror kräver att få hjälpa till någon annan dag om han inte kan på torsdagen och Storebror blir helt galen när Storasyster försöker hjälpa honom då han gör middag åt oss på tisdagarna då vi jobbar sent och har logistik som inte riktigt går ihop. Lillasyster blev väldigt förnärmad i fredags då inte alla kom och satte sig vid bordet samtidigt när hon och Kaospappan lagat mat och dukat fint. Detta blev naturligtvis en fråga för familjerådslaget i söndags. Dessutom bråkas det en del om vem som ska skriva. Så här ser veckans matsedel ut:

tisdag 18 oktober 2011

Drottningen i Stökriket fyller år


Min hela flock människor kom in och sjöng för mig på morgonen. Sen fylldes min säng (även om den är stor) till brädden av armar, ben och kramar. Jag fick två inslagna enkronor, några teckningar och ett armband i papp av Lillasyster. En hem-målad mugg fick jag av Storasyster. Lillebror gav villigt bort ett helt gäng kramar. Storebror drog, dagen till ära, igång middagen på kvällen fastän det inte var hans hjälpardag. Och så fick jag löfte om ett väggväxthus från Mannen. Triss lott fick jag från min moster, ljus från mormor samt urgod tårta (som jag beställt) av mormor och mamma. Allt detta + att Kaosfamiljens alla medlemmar sa grattis till mig och kramade mig vart än vi sågs. Dessutom har man ALLTID rätten att under hela denna sin födelsedag hävda sin födelsedagsbarns-status och avnjuta födelsedags-priviligier. Oftast är det någon annan som kommer på rätten till privilegier. Dessa kan vara typ bråka inte nu för mamma fyller år eller något annat som någon kommer på att man gillar och borde få mer av eller ogillar och inte ska behöva se röken av ;-). Det bästa i livet är gratis och med en flock ungar och en Man som jag trivs ypperligt med känner jag mig som en mycket rik kvinna.

Angående ålderspanik vill jag bara säga att om jag vore EN dag yngre än mina 41 år så kanske jag skulle ha missat någon av alla er underbara, roliga, spännande, irriterande, klyftiga, charmiga och tokiga människor som lärt mig så mycket i livet hittills. Tack för att ni finns och jag ser verkligen fram emot mina 41 nästa år. Halvt 82 alltså!!! Kram på er

söndag 16 oktober 2011

Skrotar-söndag


En dag då vi mestadels bara varit i hösten. Barnen har flutit in och ut genom huset. Själv har jag mest suttit ute och njutit i höstsolen. Funderat lite på det där med vänskap. Kanske det viktigaste av allt här i livet. All form av kärlek värd namnet innehåller ett stort mått av vänskap. Känslan av att vilja varandra väl, peppa och stötta varandra även om det kanske innebär lite omak för egen del. Jämlik och ömsesidig med ett tagande och ett givande. Förmågan att ha överseende och inte fördöma varandra.

Vänskap är ett väldigt intressant fenomen. Kan vara både lätt och svårt, ibland samtidigt. Vänner kommer och går och olika vänskaper ser olika ut över tid. Både när det gäller kvalité och kvantitet. Ibland fasar gamla vänner ut sig lite och nya dyker upp. Mycket beroende på den situation man just nu är i livet. Just nu har vi till exempel en period då vi inte umgås så mycket. Vissa vänner finns med under lång tid, andra gör korta gästspel. Vänskap kräver oftast underhåll men ibland är grunden så stabil så att det funkar ändå. I bästa fall utvecklas man och får rätsida på frågetecken via vänskap. Vänskap kan ha alla möjliga olika skepnader, allt från barndomskompisen som jag inte ens träffar varje år, de fysiskt närmare som jag stöter och blöter allt möjligt med till personer som de flesta av er som läser Bloggen, som jag aldrig ens har träffat. Ni är verkligen jättemysiga, även om vi inte setts. Alltid kul att höra någon annans tankar om saker. Riktig vänskap är mjuk som mossa. Vad tänker ni om vänskap? Ha en fin måndag KRAM

Ps. För övrigt anser jag att det inte är lämpligt att vara utrikesminister och sitta med i en styrelse för ett oljebolag heller. Kanske kan Bildt följa Juholt till Arbetsförmedlingen Ds.

lördag 15 oktober 2011

SlutKaosat både för mig och Juholt?

När jag kom hem från jobbet igår låg den här på golvet.
och så hade Mannen och barnen städat. Faktum är att det inte till närmelsevis är samma Kaos som vi hade innan nu längre. När Lillasyster var bebis fanns det ingen Blogg. Då hade vi fullt upp med att hålla upp näsan över vattenytan. Så fort man hade en halv minuts lugn somnade man. När jag startade Bloggen var det som en ventil. Numera kan man laga mat utan att någon ramlar ner från bordet. Alla i Kaosfamiljen går att prata med och kan förstå, även om viljan ibland tryter ;-). Man kan gå på toa själv och vi sover för det mesta hela nätter (mest beroende på att jag lärt mig att lyfta på täcket, anvisa kudde och säga välkommen hit i sömnen). Det är inte vällingfläckar och Lego över exakt hela huset och nu är det länge sen jag vaknade och insåg att jag sovit på chips. Bara det att ha familjerådsslag där alla deltar känns ordnat och häftigt. Votering? Läge att lägga ner Kaosbloggen?

Vi får väl se men det känns inte så. Jag har hittat skrivandet och även om den här underbara flocken med barn som vi har blir större så lär det finnas saker att skriva om. Någon riktig ordning kommer det nog aldrig att bli i hallen och jag vet inte om det ens är målet. Kampen med tvättberget lär bestå och diskussionerna om allt möjligt har bara börjat. Kaosmodern lär nog fortsätta vara sig själv också. Livet är fortfarande fantastiskt. Kanske man kunde döpa om Bloggen men då kanske någon skulle ta den för en skrytblogg. Här är en länk till Harpasione som delar med sig till oss som ibland springer runt som idioter och får för oss att fullständigt oviktiga saker är krigsviktiga. Ha en härlig lördagkväll

Ps. För övrigt anser jag att Juholt bör avgå. Hade han företrätt ett parti med politisk åskådning som bygger på att vissa är mer värda än andra och därför bör ösas pengar över så hade det varit naturligt att sitta kvar. Oavsett hur reglerna bla bla bla så tycker jag att sossarna bör ha en ledare som själv kan bedöma att det är fel att skattebetalarna betalar hela hyran på sambons lägenhet. Ds.

Ps 2. Hoppsan, bandyn verkar ha krävt en ruta... Ds 2

torsdag 13 oktober 2011

Lugna timmen efter flyg och fläng


Efter en helg med massor med aktivitet och intensiva jobbdagar i Stockholm har Kaosmodern nu landat hemma. Massor av nya intryck. Allt har gått väldigt bra förrutom att någon stal min plånbok. Otroligt irriterande men jag tänker inte låta det förstöra allt. Nu är det otroligt skönt att vara hemma igen. Har pratat med fina Mannen, gått runt och tittat på barnen och vattnat lite blommor. Njuter av lugnet. Kommer ikapp mig. Jag tror att man ska "unna sig" en lugn landning när det funkar. Bilden är från Berguvssläpp som vi såg i söndags. Urhäftigt! Flyga har sin tid, landa har sin tid... Skriver mer en annan dag. Kram på er

fredag 7 oktober 2011

Trick för att hålla spänning i en lång relation?


Mannen och jag har nu över 14 år tillsammans och det flyter på bra. Eller, ja, flyter på och flyter på. Det blir ordentliga hack ibland men det brukar reda upp sig. De mesta hacken brukar vara inte vara känslomässiga oss emellan och det är ju skönt. I detta Kaos som ofta uppstår på alla möjliga andra flanker känns det bra att vi valt varandra och står "rygg mot rygg". Vi gillar varandra och trivs tillsammans.

Idag ska vi flyga lite. Lillasyster har 38.5° och Storasyster och Lillebror är täta i näsan. Storasyster har ont i ett öra redan nu... Tjoho, men det klart, när man är en hel flock människor kan ju allt hända. Mannen skulle skriva ut biljetterna och skrivaren strejkade. Inte något stort problem. Mannen ringde en kompis, som i och för sig var i sin stuga men som har föräldrar som bor hos honom i helgen. Vi kunde låna skrivare. Då så.

Väl hemma konstaterade Mannen att han inte har biljetter till mig. Eh, jaha... Ett litet lätt missförstånd tydligen. Eftersom jag skulle vara kvar i Stockholm med jobbet trodde Mannen att jag hade bokat även resan vidare... Jamenjippie så BRA! Två timmar kvar till avgång! Föräldraparet såg varandra djupt i ögonen, drog efter andan och konstaterade att det inte skulle ge något om vi började smiska varandra eller klämma oss själva i ugnsluckan. Jösses, tåg för mamma? Kanske kan vara bra om någon har bekymmer med öronen om de får hänga med också? Efter en stund kändes det som att det kunde funka.

För säkerhets skull bad Mannen mig att kolla min mail och DÄR var den. Biljetten. När livet går undan kan man glömma såna där små detaljer som en bokning. Skratt och lättnad. Cyklade till kompisens pappa och skrev ut min biljett också. Han skrattade högt när jag berättade om vår miss. Däremot var han, som varit gift i över 40 år, lite skeptisk till min teori om att det håller spänning i relationen. Nåja, vi skrattar i alla fall ofta i efterhand och har sällan tråkigt Mannen och jag. Nu ska jag packa det sista och göra ett sista röj. Håll tummarna för oss gott folk och Kram på er

onsdag 5 oktober 2011

Rundskift och förtäckta kärleksbevis...

Storebror vill gärna vara vaken sent så honom pressar vi i säng när hans kvällsskift är slut. Sen sitter vi och pratar en stund. Lite för länge för det mesta... Nattskiftet har Storasyster med sitt onda öra och Lillebror av gammal vana. Lillasysters förmiddagsskift börjar otroligt tidigt, ofta ser hon till att Lillebror inte smiter ifrån förmiddagsksiftet heller...

Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Det måste vara säkrare än något larm att ha en massa barn. Både för att det ligger så mycket skrot på gården så ingen misstänker oss för att ha bågon förmögenhet i madrassen och att det finns ingen tid på dygnet som man skulle kunna bryta sig in här. Man kan nämligen omöjligt veta när alla garanterat sover. Skulle någon inbrottstjuv mot all förmodan vilja /våga sig in här så skulle jag antagligen (serviceminded till tusen) beskriva kronjuvelerna fanns mot att de kniper igen truten och bara låter mig sova igen. Ve den som väcker någon annan i detta hus utan att ha ett riktigt bra ärende :-).

Ibland händer det att folk i Stökriket visar sin kärlek på lite förtäckta sätt. Man får liksom tänka till lite för att se det. Storebror sa tex för någon dag sedan till Storasyster -Hade du inte haft så ont i örat så hade jag börjat reta dig jättemycket nu... Och Mannen säger att det blivit något trassel med värmepumpen, att det är därför som vi har så varmt här inne nu. Det är verkligen seriöst varmt. Handdukstorken nästan kokar. Trassel med värmepumpen, hah. Jag förstår nog allt. Han har verkligen lyssnat och förstått mig. Sura handdukar är ett minne blott. Jag blir nästan rörd. Klart han vill göra sin fru nöjd och då räcker det inte med någon liten tumlare till sura handdukar och fru. Lagom till vår bröllopsdag har han gjort om HELA huset till ett torkhus. De som klagar på värmen får sova ute eller gå ut och titta på stjärnorna en stund. Ett helt torkhus till lilla mig... är inte det kärlek så säg?

måndag 3 oktober 2011

Sur som en ordinär Kaosfamiljshandduk...

Hängde upp en hel drös handdukar på handdukstorken igår. Gick sisådär. Den värdelösa torken är ju inte igång än. Den är vattenburen och går på Bergvärmegrejset, fråga mig inte hur det där funkar, svinkall är torken i alla fall. En tork som är kall är fullständigt idiotisk. Och inte torkar tvätten i källaren än heller. Ett av världens minsta kylskåp, opålitligt bilelände och krassliga barn kan också läggas till hat-listan när jag ändå håller på.

Jo, jag VET att detta är i-landsproblem. Funderar rätt hårt på att shoppa en torktumlare men samtidigt är det ju rätt miljövidrigt. Nog för att jag är miljövidrig när jag håller på och tjatar om sura kläder men det är ju bara en kort period som det ofunkar. Det har regnat lite mycket nu bara. Resten av året har vi en bra tvättstuga.

Något som också skulle ofunka är att byta kylskåp bara så där, även om det är litet. Om vi skulle byta kylskåp blev det början på ett köksrenoveringsdomino och det är inte ok. Inte på något sätt skulle det vara njutbart att laga mat på triangiakök och ha byggstök i vårt hushåll. Jag som just så pass börjat kunna höra ordet byggfläkt utan att springa iväg och skrika och börjat nicka och hälsa på hantverkarna på jobbet igen (trauma från 3 år gammal vattenskada) tänker inte utsätta mig för byggdamm igen. Mer stök är inte något vi behöver i vårt kök. Det lilla lilla kylskåpet står där det står tills det rasar ihop. Då fattar vi beslut om köket, inte förr.

Bilbesiktning i veckan. Mer än spännande men också en sån där sak som vi tar när det kommer. Blir den utdömd skaffar vi en annan. Annars repar vi, som vanligt, upp den så att den går ungefär ett år till. Och krassliga barn är som det ska vara. Höst+ många barn lika med någon sjukdom. Det går inte att jämföra med hur vi det var för några år sedan, nu känns det inte längre som om det är vi som uppfinner sjukdomar. Tack för att ni finns. Att gnälla av sig lite här funkar bättre än att slänga upp sig på handdukstorken när man är sur ;-). Hoppas ni har det bra. Höstkram på er

torsdag 29 september 2011

Vy över hemmets viktigaste hörna och helt nya perspektiv


Japp, här är stället där alla viktiga papper bör landa (annars är vi körda). Allt möjligt annat landar också här. Ibland gör vi en röjning men oftast ser det ut ungefär så här på skåpet i köket. Och det är så lätt. - Vart är papperet om... -Kolla på skåpet...

Annars har jag fått höra lite olika perspektiv på vad som är viktigt för barnen idag. På förmiddagen var jag till tandhygienisten med Storasyster. Efter att ha lyssnat på allt annat än lyhörd tandhygienist en bra stund blev jag tvungen att hålla fast mig i stolen och bita mig hårt i tungan för att inte kasta mig ner på golvet och "bekänna" att Storasyster äter godis till frukost lunch och middag och dricker 5 liter juice varje natt. Om vi blir kallade till tandhygienist en enda gång till kommer jag att vägra och googla på nätet istället...

På kvällen förlorade jag "klunsen" (sten sax påse) mot Mannen om vem som skulle gå på föräldramöte om klassresa. Jösses, nu var det inte tänder utan klassresans vara eller inte vara som skulle vara absolut avgörande för våra barns HELA framtid. Tänka sig katastrofen om barnen bara åkte till grannstaden!!!!!! Ja, men ja, vi säljer väl korvar, plastpåsar, tulpaner, underkläder, ved och kakor då. Att barnet som framtiden gäller just nu är fullt nöjd med att sitta hemma på soffan och växa nämnde jag inte. Man vill ju inte direkt spoliera framtiden för en hel skolklass. Tack för idag...

onsdag 28 september 2011

Iphåneri

Mm, i veckan har ämnet kommit upp på flera olika håll. Internets för och nackdelar samt I-phoneriets påverkan på diskussioner och relationer. Och det händer ju, att någon börjar känna i sina fickor när man pratar om något lite löst... Man pratar om när en viss film gick på bio, uppkomsten av fotvårtor eller vädret. Såna där saker som förr var vardagligt sociala att fundera över tillsammans. Nu blir det direkt någon som börjar i-fåna sig och kommer med nätfacit och så får man byta ämne. Tills man kommer in på något som kan kollas igen... Och eftersom allt finns på nätet är det inte helt enkelt...

Klart det är bra med mobiler och teknik men det är lätt att fastna och glömma bort andra viktiga saker... Jag log när Storebror och Storasyster blev sams genom sms efter ett storbråk. Vi ändrar vanor genom tekniken och det går fort. märker till exempel att jag inte pratar så ofta med andra barns föräldrar eftersom kontakterna sker via barnens mobiler (än så länge är det Storebror och Storasyster men även en del av Lillebror och Lillasysters kompisar har mobil). Kan tekniken ersätta möten i verkliga livet? Vart går gränsen när det gäller att vara nåbar och uppkopplad? Hur närvarande är man när man ifånar sig? Hur påverkar det stressen att faktiskt försöka göra flera saker samtidigt. Här och nu?

Ingen av dom här frågorna har jag några "rätta" svar på men jag tror att det är viktigt att fundera på. Nu, dags för tekopp. Kram på er

måndag 26 september 2011

Det är mycket nu...

Ja men det bara slinker ur en helt automatiskt... som om det kommer att bli mindre alldeles snart? Mindre på jobbet? Mindre tvätt? Mindre matlagning?

Ha Ha, jag skulle inte tro det men samtidigt är det väl så det ska vara. Däremot funderar jag lite på prioriteringar. Både när det gäller jobbet och fritiden. Jag är, precis som alla andra chef i mitt eget liv. Hur vill jag ha det? Vad tycker jag är viktigt och vad ger mig energi? Googlade på stress och hittade fem snabba tips för att skippa väggen. Tål att tänkas på... Välsignade internet, det finns allt. Inga tankar är otänkta ;-). Tack för att ni finns också. Kram på er

lördag 24 september 2011

Om att "driva upp" olika saker


Det är mycket som växer och frodas här hemma och det kräver olika mycket och är olika häftigt. Att sätta en Paprikor kan egentligen vilken idiot som helst. Det är bara att peta ner lite frön i jord och sen vattna. Ibland lyckas man, ibland inte och då kastar man dom. Om det blir bra paprikor äter man upp dom. Helt enkelt och inget mer med det...

Husdjur är väl nästa nivå. Hm, fiskar är nog nära blomnivån, men annars. Husdjur ordnar man en massa med och sen fortsätter man att bestämma när och om de ska få föröka sig. De flesta som skaffar husdjur har inga planer på att släppa ut dom så att de ska klara sig själva.

Det här med barn är en helt annan sak. Det är rätt hisnande att ha en tonåring tycker jag. Tänka sig att Storebror kan ha körkort, rösta, gifta sig och får skriva på vilka papper som helst om mindre än fem år. Nu handlar det mer om vägledning än fostrande. Försöka resonera om saker istället för att bestämma. Skapa jordmån för växande. Verkligen en utmaning... Författarna Lars H Gustafsson och Jesper Juul skriver mycket tänkvärda saker om detta.

Ha en trevlig helg alla ni andra med "drivhus".

torsdag 22 september 2011

Party att vara singel?

Ibland är det nästan jobbigt så trendigt detta hushållet är. Följer med i vad som gäller oavsett om vi vill eller inte. Såg att någon skrivit en bok om singellivet som happy happy. Oftast är det inte Mannen och jag som trendar oss. Som tur är gäller det inte oss heller denna gång.

Ärligt talat så har jag full förståelse och respekt för de som skiljer sig. Jag tror verkligen inte att "folk skiljer sig för lätt". Jag tror att det är svårt att leva ihop och framförallt en hel massa år. Ofta utvecklas man en hel massa under tiden, förändras och då är det lätt att växa ifrån varandra. Somliga förändras inte alls, fortsätter att spela golf och tänker på sig själva typ, det kan vara en väldigt rimlig skilsmässoanledning. Möjligtvis skulle det finnas fler särbos. Av tradition är jag emot när alla ska göra på samma sätt för att det är så ska göra och för att det är "naturligt". Det har varit naturligt i flera miljoner år för kvinnor att virka, sy eller hämta "hygienartiklar" från skogen men jag handlar gärna i affären. Bara för att det alltid varit så behöver det inte vara bra. Fram för olika familjesorter.

Och då kommer vi till vårt hushålls trendkänslighet igen. Och att ALLA gör samma saker, har det ungefär som alla andra och ser nästan likadana ut. FYYY! Det finns typer i detta hushåll som verkligen har gått in för detta. Igår kom jag på dom och tog kort. Detta är en bild av ett singelparty för husets alla RANDIGA singlar...

Ha en trevlig kväll alla gifta, skilda, särbo, sambo, singlar och mambosar

måndag 19 september 2011

Logistik-peak?


Imorgon slår Kaosfamiljen antagligen någon form av logistik- rekord. Storebror har trummor i Staden klockan 18.00 (kräver skjuts). Storasyster har dans i staden klockan 18.30 (kräver också skjuts). Det är ett föräldramöte för Storebror och ett för Storasyster med start klockan 18.30. Mannen vill helst lyssna på högstadierektorn, en önskan som beviljas, han har nämligen hört lågstadie varianten två gånger redan. Dessutom behöver våra två små troll komma sig i säng ungefär klockan 19.00. Tjoho... Enligt den här ekvationen skulle Kaosfamiljen behöva vara minst fyra föräldrar.

Tänk er att vi kommer att ha varit på i runda slängar 40 föräldramöten när Lillasyster går ut nian... Och då har jag inte räknat med mötena på förskolan och olika aktiviteter. Från den horisonten känns det känns bra att "bara" ha fyra barn ;-). Bara att hålla reda på möteslapparna är ett elände. Vi har inte skickat in en enda ja tack vi kommer och vill ha te och kaka lapp. Dåliga föräldrar. Går på mötet och fikar om det blir något över... Det är tur att det finns en massa seriösa och goda föräldrar, vore alla som vi skulle systemet bryta ihop. Till vårt försvar ska sägas att vi är väldigt tacksamma om det blir något över till oss...

Tack vare min underbara mor och far som har den goda smaken att bo nära och tycka att en hoper barnbarn kan förgylla dagen så kommer morgondagens logistikpeak att gå som en dans. Tänk sån tur vi har. Ett bra socialt nät kan aldrig någonsin mätas i pengar. En blomma till dom (och till oss, bara för att vi kämpar på med att vara oss). Kram på er

lördag 17 september 2011

VAD vill en pirat och VEM vill ha en?

När jag kom hem idag så gjorde jag en fasansfull upptäckt. Jag har varit stenhård i diskussionerna, inte vikt mig en tum. Haft Mannen, Storebror och Storasyster emot mig. Min ståndpunkt har trots detta varit solklar. Kapten Jack Sparrow är ett kräk och skulle ha lämnats åt sitt öde redan tidigt i första filmen. Elisabeth Swan skulle ha gift sig med Will Turner innan han blev förstörd eller dumpat honom också och levt lycklig i alla sina dagar med någon trevlig pålitlig landkrabba.

Efter att ha fört dessa diskussioner i veckor med idel mothugg så kommer jag hem idag och upptäcker att med vår Kalle Anka prenumeration som jag tackade ja till för tre veckor sedan följer, till övriga familjens förtjusning, en Jack Sparrow Lego gubbe...

Vad vill han? Är han en stalker? Är det ok att utöva voodo på Lego gubbar, i smyg, på nätterna när barnen sover? Kan man råka tvätta/tortera honom lite i tvättmaskinen? Kommer han att förråda oss? Vad tror ni, visst ser han rätt misstänkt ut?

torsdag 15 september 2011

Frisk funderar på hemmets befattningar

Inget kan väl vara skojigare än att vara frisk. Ta det lugnt på dagen tillsammans med Storebror. Spela lite fotboll med sina små favorittjejjer.

Och så upptäcker jag att Mannen är mer praktiskt än estetiskt lagd. Inte har han lust att sy eller ta några handdukar som inte ligger längst upp i högen heller. Funderar på att han kanske borde befordras till hemmets handdukschef.

Alla är friska, livet leker.

onsdag 14 september 2011

Varm och go ska mamman vara?

Går omkring och sprider min värme men fryser själv. Tycker att det är dragigt här. 38° feber. Ont i hela kroppen men mest i ögonen (blir alltid så när jag får feber).

Min cykel blev stulen men hittad igen. Mycket på jobbet, hemma är ungarna och Mannen underbara. Jag vill inte vara en varm mamma som fryser. Tycker patetiskt synd om mig men mitt i alltihop så rodnar jag och kommer på att detta faktiskt är övergående. Möjligtvis har jag Storebror som varm kompis imorgon. Kan bli jättemysigt. Nu ska jag vila ögonen. Varm kram till er

tisdag 13 september 2011

Låter höstmörkret omfamna mig...

Det regnar och är ruskigt. Kaoshallen blir blixtsnabbt smockfylld med diverse olika skor, påsar och jackor. Lät läxtjat. Det blåser och är mörkt. Föräldramötena radar upp sig. Det är små-hostigt, snuva och trötthet både här och där. Föräldraparet förmodas logga in på diverse olika hemsidor för klasserna men jag har glömt lösenorden (jösses att det där med teknik ska vara så underlättande, jag blir bara galen). Tvättberget bara växer eftersom tvätten fortfarande torkar taskigt. Hösten är verkligen här på alla sätt.

Och det finns fina fördelar med hösten. Man kan låta lugnet lägga sig. På med tjock-sockarna och tjocktröjan. Eftersom jag bara blir arg av att tvätta är det enda raka att krypa ner i soffan med en god bok. Äta lite av den godaste chokladen... Kanske titta lite på Sagan och ringen. Tvätta favoritkläderna kan vi göra i helgen och elda i spisen så att vi får bastu. Då borde det torka. Eld är mysigt. Levande ljus också. Och känn på ordet tjock-sockar. visst är det härligt. När Storasyster var liten skrattade hon högt åt ordet. Tyckte att det kunde kombineras hur som helst... Tjock-tjockar, sock-sockar, sock-tjockar eller tjock-sockar. Hej hopp, dags för film och tekopp. Höst kram på er allihop.

söndag 11 september 2011

HEMMA!!!

Och det har varit en alldeles underbar resa. Lärt mig enormt mycket. Och än en gång, när jag träffar kollegor från andra länder, blir jag extremt tacksam över att jag bor och arbetar i Sverige. I de flesta andra länder ska man helt enkelt vara född av rätt föräldrar och ha en bra försäkring.

Tänkt och diskuterat en massa. Nya kunskaper. I fredags kväll dansade vi till irländsk folkmusik och igår var vi och såg Manchester United- Bolton. Vilken tur att vi fick biljetter, vilken fotboll och vilket drag....

Och så har jag hittat boken som jag tänkt ska ligga och drälla här hemma. Lagom till att barnen kan läsa engelska så får de gärna smyga till sig den här boken och läsa den. Både de små damerna och herrarna kan behöva lite Caitlin Moran. Jösses vad jag skrattat och samtidigt fått ännu mer att fundera på.

Det är härligt att komma hem med hela huvudet är fullt av alla intryck. Familjen har haft det bra och klarat sig ypperligt. De som brukar vara vara mammiga har till och med växt en aning.

No more computer... Time to catch up with my lovely husband over a nice cup of tee ;-) Kram på er

tisdag 6 september 2011

Övning ger färdighet...

Jodå, nu tränar jag. Nix pix, jag har inte löst något träningskort och börjat step-upa eller nåt sånt. Inte en meter av tjejmilen kommer heller att avverkas. Jag fortsätter bara träna lite på att släppa taget. Åker iväg på kurs i fem dagar. Barnen har en underbar pappa så de kommer att klara sig ypperligt men ändå känns det lite. Precis som det väl gör för alla som åker ifrån människor som de tycker om. Men lite saknad kan vara bra också. Möjligheter till att göra andra saker utan varandra. Ska bli härligt att ses igen sen.

Och så ska jag flyga den 11/9, på tio-årsdagen av dagen med stor D. Jag minns precis vad jag gjorde och hur det kändes när jag verkligen förstod att de flugit in i World Trade Centre... RISK!!! Shit, tänk om det händer något? Hm, få se nu,vad är det jag brukar säga till barnen. Jo, det ÄR livsfarligt att leva, ingen av oss kommer att överleva men vi ska se till att leva ordentligt först. Det är bara att släppa taget där också. Inte låta rädslan ta över. Låter man rädsla styra ens liv blir det fort fattigt. Det finns mycket jag inte kan göra något åt. Ibland får man bara hålla tummarna för att det värsta inte ska hända. Vi vet alla att livet kommer att förändras men inte när. Förändringar är en av livets förutsättningar. Det kan man inte komma ifrån hur man än gör. Hur mycket vi än asfalterar kommer även vägen att förändras (på bilden håller skogen på att återta vägen igen).



Just nu har jag människor jag älskar och ett stökigt litet hus och det njuter jag av. Det är en ynnest att få vara mig och det är bara nuet vi vet något om. Jag vet att jag hade en liten Mindfullness-svacka igår men samtidigt är nuet det enda vi garanterat har. Nu ska jag äta glass med Mannen i mitt liv, gå runt och titta på barnen och sen packa klart. Det här tycker jag är en väldigt vacker sång. Kram på er och sköt om er

måndag 5 september 2011

Åt pepparn med Mindfullness...

Alla lovordar ju det där med här och nu. Mindfullness är ju så fint och något som alla strävar hårt efter... Jag råkar känna en kvinna (extremt väl) som är väldigt duktig på det där. Så duktig så att hon ungefär knappt kan fatta att hon ska på fem dagars kurs på onsdag. Naturligtvis har hon då inte heller packat en pinal och inte funderat ut vilken väska som kan tänkas bli aktuell. En här och nu mästare.

Dessvärre tror hon att tvätten i tvättstugan ALDRIG NÅGONSIN kommer att torka utan att surna i tvättstugan. Hennes Man försöker berätta för henne att tvättstugan i fråga har lite problem vissa veckor på hösten. Kvinnan (som sägs vara hyfsat intelligent) är ju bara HÄR och NU så det hjälper inte alls. NU är kläderna sura. NU, NU, NU!!!! Kvinnan hatar sura kläder och eftersom hon är så bra på Mindfullness så är hela hennes mind fullt av sura kläder och hon tror att det alltid ska vara så, ÅÅÅÅHHHHHH.

Kvinnans Man hälsar att det är en underdrift att beskriva att Kvinnan i fråga bara hatar sura kläder. Han anser att kvinnan är en överkänslig luktpolis som tar sig rätten att vifta med händerna framför näsan och försöka skrika bort allt som luktar...

Ok, det går ju an med Mindfullness när man sitter i en myspuff och äter chips eller glor på en vacker solnedgång. Alla de som predikar Mindfullness bör komma hem till denna kvinna, drottningen i Stökriket, för ett studiebesök och sen får vi se om det kanske tonar fram en liten mindlessness trend parallellt...

Var sak har sin tid. Mindfullness har sin tid och Mindlessness har sin tid (vinterkräksjuka är väl tex en riktig tidpunkt för att utöva lite Mindlessness). Kom ihåg vart ni läste om det först ;-). Nu ska jag dricka te med Mannen och sen hänger vi väl tvätt...

söndag 4 september 2011

Ibland funkar det lite sådär...

Imorse tog jag bilen in till stadens badhus. Väl framme sökte jag mig sönder och samman efter plånboken. Upptäckte att jag antagligen la ut den ur väskan när jag kollade så att jag hade pengar. När man känner sig så där URSMART är det lätt att hålla sig för skratt.

När det nya låset jag köpt för de lånade pengarna inte funkade att få upp så jag blev tvungen att gå ut till receptionen i bara handduken och be dom knipsa upp låset var jag inte ens nära att le.

Och när sen cykeln vägrade att låta sig lirkas upp på cykelstället tappade jag tålamodet med förmiddagens bravader och blev extremt sugen på att sparka ner cykeln i älven. Tack vare min känsla av att det där trots allt är en väldigt fin cykel och det faktum att Wacko Wolfram med lätt våld rymmer en helt cykel inuti räddade livet på cykeleländet.

När jag kom hem skrattade Mannen och sa att även om jag ibland har lite otur när jag tänker så luktade jag gott och var vacker. Jag brydde mig inte om att berätta för honom att han torde ha kraftiga brytningsfel. Jag log och sa tack. Somliga förmiddagar får man vara nöjd om man luktar hyfsat gott och det är klart lättare att lukta gott nu än för några år sedan när barnen var mindre ;-). Kram på er alla fina