torsdag 29 november 2012

Tillbaka i skolbänken...

Var till Storasysters klass en stund på förmiddagen. Högstadiet. En nostalgitripp där jag ler och konstaterar att världen är sig lik. Det kråmas, sminkas, puttas, retas och skrattas. De flesta går till skolan för att träffa kompisar och för att kika lite på de där andra, det andra könet. Det är inte 22 tomma burkar som ska fyllas med kunskap som sätter sig i skolbänken på NO:n. Det är en hel bunt unga människor med huvuden fyllda med tankar på annat och kroppar som bara vill röra på sig. Som det brukar vara alltså och Björklund får säga vad han vill, jag tror inte att det skulle hjälpa med mer betyg och piska på elever/ lärare/ föräldrar/... Det bara är så...

Och på tal om kunskaper så pratade vi gymnasiet på jobbet för någon dag sedan. Jag vete fåglarna om jag lärde mig något så där hard-core kunskapsmässigt i gymnasiet. Däremot hade jag oerhört intensiva år och lärde jag mig EXTREMT mycket om livet, relationer, vänskap, kärlek, svek, känslor och människor. Saker som jag har haft bra mycket mer användning av än skillnaderna mellan rosenkvarts och fältspat. Stenar kan jag googla fram när jag vill. Livskunskapen fick jag inga betyg i men oj vad det har hjälp mig i livet framåt.

Jag tänker att det är mycket kunskap (framförallt i nuvarande it samhälle) som man inte behöver men att den gamla vanliga livskunskapen aldrig någonsin kommer att gå ur tiden. Jag träffar fortfarande nya lärare och får nya lektioner och hoppas att jag ska fortsätta utvecklas i ämnet livskunskap. När jag tänker på saken tycker jag nog att det viktigaste med den traditionella skolan är att man lär sig att söka fram kunskap, tycka om sig själv och andra och att klara sig socialt. Vad tänker ni om det?

tisdag 27 november 2012

Jag ger dig min morgon...

Kom igång för sent och stressigt blev det. Mitt fel förstås... Och jodå, barnen och jag var arga och skrek åt varandra innan de gick till skolan. Storebror blev duktigt sen. Såg mig omkring och insåg att den där röjningen som skulle behövas för att klassas in i "the perfect house wife" genren inte kommer att bli av idag heller. Log för mig själv och konstaterade att det inte är någon slump att jag aldrig drömt om att bli hemma fru. Det är tur att familjens överlevnad inte hänger på mina husmorskvaliteter. Förresten kan man undra lite över varför så många kvinnor i dessa tider låter som om de går in i ett krig och att världen kommer att sluta den 24/12 om de inte lyckas.

Vi får förhoppningsvis fler morgnar, dagar, veckor och jular. Mitt hjärta fröjdas och skrattar samtidigt som jag gråter över att Kristians resa börjat närma sig sitt slut. Skulle vilja sjunga den här för honom, mannen med den vackra själen. Skickar kärlek till honom, att läsa hans Blogg ger lite perspektiv så här i jultider när vi ibland kan förledas att tro att oviktigheter är viktiga. Kram på er alla fina...

måndag 26 november 2012

Advent i rätt tid...

Jag har ångrat mig, det är helt ok att tycka att julstjärnorna inte ska fram än. Rent ut sagt bra om de som hatar adventsljustakar i november "kliver ur garderoen". Det bästa vore om inga-adventsstjärnor-innan-advent gänget gör politik av det här. Starta ett parti och kräva julrevolution. Och sen kan de hålla på och debattera om det på längden och tvären. Så kan vi smygspela in filmer och lägga ut på Youtube när vi kommer på dom när de är fulla och släcker julgranar. Vi kan förfasa oss över att de använder alla partipengarna till att köpa upp hela lager med julgransbollar och glitter. Skönt för oss som skulle kunna känna oss så goda.

Det allra bästa vore om de kunde få några från något annat vilset gäng som är lite inhumanare att gå över och koncentrera sig på traditioner bara helt enkelt. Efter advent kan de börja vakta julbocken i Gävle, klura ut vad som ska vara i julkorven och starta arbetsförmedling för tomtar, påskkärringar, violinister, hambodansare och Halloweenhäxmästare. De kan kontrollera nyårssmällarnas kvalite´ och göra sillprovningar. Räkna ut hur stora de optimala valborgsbrasorna ska vara och lämna ut flygblad om midsommarstångens utformning. Viktigt partijobb året runt. Så länge det inte skadar, förolämpar eller diskriminerar någon annan så är det mer ok än det somliga av de partier vi röstat fram sysslar med.

Eller också engagerar sig alla som retar upp sig på adventsljustakar i Röda korset och gör något vettigt av sina liv helt enkelt...

Sköt om er

Bonus-ledig

Idag har jag en bustok-dag. Alla andra är på sitt, jag har tagit ledigt både idag och imorgon. Av ingen anledning alls mer än att jag har övertid. Två helt vanliga dagar i en helt vanlig blåvecka. Känns hur bra som helst. Skickat iväg barnen, cyklat förbi mormor och morfar och ska kanske sticka förbi en kompis som fyller år. Läsa en bok eller lyssna lite på musik...

Och så översköljs jag av tacksamhet över hur bra jag har det. Fyra friska barn. Min fina morfar må vara en aning dement men i de allra viktigaste sakerna har han helt rätt. Barn är det bästa och roligaste som kan hända en. De är de som är nya, de är framtiden. Tänk så mycket finurliga, knasiga och skojiga saker man hade missat om man inte hade haft närhet till barn? När dom här blir större ska jag nog försöka importera lite så där lagom till pepparkaksbak och julpynt till exempel.

På tal om julpynt så måste jag bekänna att jag blir riktigt glad när jag ser att det är en massa folk som redan börjat julpynta. Tjoho! Bort med första advent-tvånget. Låt oss alla julpynta när och om vi vill. För att sen även ta bort julen när andan faller på. När det gäller vissa saker, som traditioner, kan man helt enkelt inte vara nog liberal. Känn dig fri att göra vad du vill eller inte vill, så länge det inte skadar någon annan.

I det här huset blir det inget pynt och julande än på ett tag. Först ska vi försöka se till att alla har skor, vantar och byxor som passar deras kroppar. Det här med bonusledighet ibland ska jag nog göra till min tradition. Kram på er

lördag 24 november 2012

Väntsam och vänsam...

På väg från kompis började Lillasyster och jag leka med ord. Ordet väntsam kom Lillasyster på och det känns som ett trevligt ord. Någon som väntar in en, troligtvis en vän. Någon som är väntsam bryr sig om, mysigt.
Runt Kaosmodern verkar vårfloden ha slagit till, det händer hur mycket som helst. Många saker skärskådas och vissa saker kan tänkas svepas iväg. Bland annat en person som jag upptäckt inte är det minsta vänsam (inspirerad av Lillasysters ordlek blir jag lite full i skratt). Nåja, när vårfloden flödar drar den gärna med sig saker och då blir det gärna sånt som inte är så välrotat och givande.

Jag är verkligen inte för slit och släng, framförallt inte i relationer men livet är sånt ibland. Ingenting kan vara för evigt. Somliga människor finns med en över tid, andra möten är kortare. Man lär sig något av alla man möter. Tacksamheten över tiden som varit finns där. Tänk så många livslektioner man fått. Kram på er

torsdag 22 november 2012

Lillasyster= nyckelbarn

Som hon har längtat och strävat i månader. Aldrig försuttit en chans att berätta att hon är den endaste utan... Vår Lilla "cliffhanger" som alltid strävar uppåt, tjurar ihop vid minsta tecken på att någon ser henne som liten. Nu har hon äntligen förärats med en egen nyckel hem. Inte för att vi låser alla dörrar så ofta här hemma. Det är mer symbolen. Egen. Nyckel. STOR. BETRODD.

Jag var beredd på att någon skulle börja yla ORÄTTVIIST men kanske har alla i hela huset förstått hur viktigt det är för henne och helt enkelt bara unnar henne det. Jag var beredd och hade förberett mig för diskussion för det klart det är orättvist. När Sotrebror var i den åldern var det inte ens nära att han skulle ha egen nyckel. Däremot hade han 3 småsyskon som tyckte att han var underbar. Det går inte att vara så taskig så att man försöker vara rättvis när man har fyra olika barn. Det viktiga är att man inte favoriserar någon och ALLTID ger mer tid/ saker/ engagemang åt någon av barnen.

Jag tror inte på att kompensera för olika val som vi vuxna gör heller. Vi har valt att bo här och på det här sättet, ha en sån här familj och jobba så här. Vi får alla lära oss hantera att vi får olika förutsättningar längs med livet. Nya ställen, vänner, arbetskamrater, chefer och situationer som man bara får tugga i sig. Somligt bör man föstås spotta ut (men då lär man sig av det).

En del barn skulle hata att gå hem med egen nyckel. För en del andra är det drömmen att ha möjligheten. Jag tror att Lillasyster växte en decimeter med nyckeln.

onsdag 21 november 2012

Tankar om natten...

Tystnaden la sig i Stökriket. Nattens projekt för Kaosmodern blev färgning och klippning av egen hårman. Man kan ju göra det själv när man är en lockigtopp :-). När håret torkar och tystnaden lägger sig börjar tankarna vandra precis som dom vill.

Nu har klimatfrågan kommit upp på tapeten igen. Bra och samtidigt så vägrar de flesta tänka i dom banorna. Varför känner jag annars fler som grubblar på hur de ska få maken att godkänna en omtapetsering än som ägnar en minut åt att engagera sig för miljön. "Vad då, det skulle väl vara skönt om det blev varmare här" säger man glatt och klurar på hur soffbordet Allan ska kunna hamna hemma hos dom (made in var som helst i världen där de kunde skapa Allan åt IKEA billigast). Undrar vad de kommer att säga till sina barn-barn. Jo, mormor läste om det där med klimatet i tidningarna men hade fullt sjå med att bestämma vilken färg på fogarna vi skulle ha i badrummet, vi bytte nyans för den första blev för mörk...

Och så kan man fundera på varför vi låtsas att vårt socialförsäkringssystem och vården inte funkar när folk räddas till livet varje dag. I Sverige kan vem som helst få hjälp (om man inte är invandrare utan uppehållstillstånd förstås eller EU medborgare men det tillhör en helt annan diskussion, inte ens BARN får det de behöver om de tillhör dessa kategorier). Alla andra får hjälp, oavsett hur fattig man är och vilka man känner.

Och så ler jag lite för mig själv när jag tänker på alla föräldrar som förväntar sig att barnen ska hålla sams. Varför ska just barn hålla sams? Är inte barn också människor? Krigar inte vuxna överallt? I världen, på jobb, i släkter, på parkeringsplatser, hockeymatcher osv. Kanske bråkas det en liten aning mellan vuxna där hemma också...

Och så har vi pratat lite med Storebror om dataspelandet. Egentligen är vi nog inte så mycket emot, bara det inte blir för mycket stillasittande. I skolan säger de att oneline spel är bra för att utveckla sin engelska och vi kan konstatera att det blir en stor portion av social träning också. Nu ikväll när jag dök på den här artikeln blev det riktigt hopplöst att vara emot. World of Warcraft är bra.

Och så undrar jag varför jag aldrig ser någon annan mamma som dyker på badhuset eller hoppar i snöhögar. till sist så funderar jag faktiskt lite över vem som har ätit kakor inne på toan... Eller också flinar jag lite, struntar i det och går och lägger mig. Sov gott på er



lördag 17 november 2012

Är människor gärna generösa??

Jag har, för första gången sen kvinnofängelset gick mitt i nätterna när jag egentligen borde plugga, börjat så smått att följa ett tv-program. Inte så där slaviskt men för att vara mig så är det mycket. Jag började redan litegrann ifjol. Programmet Så mycket bättre, en sån underbar idé och mysigt upplägg. Snäll-tv när den är som bäst. Generösa människor som bjuder på sig själva och peppar varandra. Respekterar och försöker glädja sina medmänniskor. Kan man bli annat än lycklig av sånt?? Och dessutom på lördag kväll på bästa sändningstid. Helt underbart!

Min fasta övertygelse är att vi människor mår bra av att vara generösa och hyggliga. Inte på bekostnad av sig själv förstås men man kan ha en generös grund. Enligt författaren Lasse Berg så var människor generösa och vänliga från början. Att barn ofta, förrutom i vissa åldrar, är det kan ju tala för den tesen. När jag tänker på sakern tror jag aldrig att jag ångrat när jag varit generös, inte så där på riktigt. På samma sätt har jag nog aldrig ångrat ett snällt ord eller en komplimang heller. Varje gång man har något som någon annan verkligen behöver och ger bort det förutsättningslöst har man vunnit. Barn ger också gärna, ja till och med behöver ge för att växa. Och jag förstår det, när någon annan växer med hjälp av något som jag sagt eller gjort skuttar mitt eget hjärta till och glädjer sig nästan lika mycket.

En vettig fråga att ställa till sig själv är som Katarina gör på Brunkullans goda. Är jag en sån som ger eller tar energi? Tänder jag eller släcker jag människor?

Världen är full av kloka, generösa och trevliga människor. En klok kvinna har skrivit den här krönikan. Och ni som läser det här är också härliga och kloka. Vad tror ni, är människor generösa utav sig? Är det bra att vara det? Kram på er


Fotbollsfredag...

Sitter just uppe för att hålla en utslut fotbollshjältinna sällskap tills hon somnar. Det blir ju så ibland, när man tagit ut sig, att man inte kan sova.

Ler lite över dagens fotbollskris. De hade bara det exakta antalet spelare och Storasyster hade glömt fotbollsskorna. Ja men tjoho... Både Storasyster och jag hade rört dom men ingen tog dom. Kom på att jag har goda vänner som inte bor så långt från bollhallen. Studsade in hos dom mitt i middagsbjudning och fick låna ett par prima 37:or. Jippie, problemet löst, precis enligt den norska problemlösningen.

Ibland tänker man att vi inte kommit så långt med jämställdheten eftersom det fortfarande är karlar som "gäller" överallt på en massa sätt som jag inte ids rabbla upp nu. Samtidigt kan man vara nöjd över att vi ändå tagit oss så här långt. Tänker på Irland och deras abortlagar. Skönt att mina små fotbollsdamer kommer att få bestämma över sina kroppar. Härligt att de troligtvis kommer att ha egna pengar så att de kan försörja sig och sina barn själva (läs inte behöver stanna hos vilken tokstolle som helst). Kul att så många tjejer kan välja att spela fotboll en fredag kväll och att det troligtvis kommer att kännas naturligt för dom att ha egna intressen när de blir stora.
Riktigt härligt att se hur allvarligt 90-talist papporna tar på sin fadersroll också, de är verkligen beredda på att dela. Många av de här sakerna hade varit helt omöjliga för 50 år sedan och i stort sett all tid innan dess.

Jag vet att jag sagt det förr men jag säger det igen. Jag tror verkligen att hela samhället tjänar på att mammorna och papporna delar skötseln av hem och barn. Jag tror till exempel att pappor som klivit in i det magiska i att ta hand om barn har mycket svårare att starta krig (om de fått sova klokt förstås). Rimligtvis har ett samhälle där HELA den vuxna befolkningen får rösta, tänka och uttrycka sina tankar bättre dynamik och fler uppfinningar. Tänker man så ser ju framtiden väldigt ljus ut.

Nu är det nog dags att sova lite... Ha en trevlig helg på er

torsdag 15 november 2012

Tornado eller ta det lugnt torsdag...

Jodå, Storasyster kom hem kvart över sju igår. Glad men med en mängd förlåt på läpparna. De hade haft kul hon och kompisen. Glömt tiden... Förstås... Att jag är orolig får jag leva med, hennes första tanke ska ju inte vara mamma i allt hon gör (även om det förstås hade varit underbart för mitt ego ;-)). Hm, kan det vara så månntro, att det till viss del är egot som gör det svårt att släppa barnen?

Torsdagen, denna veckans gåva. Eftersom jag jobbar 75% är jag ledig. Vakna med Lillebror och Lillasyster. Mysa och småsnacka lite innan vi ställer oss upp. Väcka de större trötta. Äta lugn frukost för sig själv och sen göra allt och ingenting. Själv bestämma tempot utifrån hur man känner sig. En sån där dag när man ibland hinner göra en massa saker och ibland ingenting. Ordna med något, besöka någon, kvartsamtal, tvätt, röjning eller något bröd eller så. En bonusdag där man kan göra saker eller strunta i det och bara stressa av och läsa en bok, cykla ut till havet eller lyssna på musik.

Både Mannen och jag jobbar 75%, det är riktigt skönt. Eftersom vi försöker hålla ner utgifterna och varken renoverar, reser mycket eller har ny bil så kan vi göra det. Vardagsnjutning... Måndag, tisdag och onsdag ska vi alla iväg så det är de stressiga dagarna. Torsdag är jag hemma och fredag är det Mannen som är hemma. Sen helg. I det läge i livet vi är nu passar det här upplägget oss fint. Tids nog kan vi jobba heltid...

Nu, dags för ett litet ryck bland blommorna och sen dagens andra kvartsamtal.
Sköt om er

onsdag 14 november 2012

Just nu är Storasyster försvunnen...

Hon har hjälpardag idag och vi brukar äta vid fem. Eftersom klockan är kvart över sex så tycker jag nog faktiskt att hon är lite försvunnen. Har försökt ringa på mobilen men inte lyckats nå henne. Även om det gått en timme sen hon kanske borde ha varit hemma så tycker jag inte att hon är så mycket försvunnen. Hon gör väl något roligare helt enkelt. Kanske badar hon på badhuset eller så har hon fastnat på Biblan eller håller på och tränar för någon dansuppvisning hos någon kompis. Vad vet jag, här är hon i alla fall inte och vi får prata lite om det när hon kommer hem.

Nyss ringde det en kompis och undrade om hon var hemma. Jag sa att jag inte har någon koll på vart hon är just nu. ÅÅÅÅÅHHHH säger ni, det kan ju ha hänt något riktigt hemskt. Jo, tanken har förstås slagit mig men det är så ytterst otroligt så det är försumbart och ingenting hjälper om jag börjar "go bananas" ringer polisen, river upp hela samhället, startar facebook-grupp eller lägger mig här och vibrerar sönder av oro.

Att ha fyra barn och en massa andra människor som man tycker om innebär att man antingen kan låta oron eller tilliten styra. Man kan förstås försöka knyta fast dom, ständigt ha koll och veta var de är. Kräva ständiga lägesrapporter via mobil. Göra kroppslig scanning en gång i veckan av alla, ha gps i jackan och skjutsa överallt. Tvinga på reflexväxt, flytväst, fallskärm, säkerhetsbälte och hjälm samtidigt.

Livet är farligt och det krävs mod för att låta sina älskade leva. Min mamma släppte ut mig och det gick bra. Det var fler mammor som släppte sina barn också. Magnus Uggla sjunger i ämnet här. Jag tror inte att samhället är farligare nu än förr. Skillnaden är att vi vet allt möjligt elände som händer överallt. Så fort något händer blir vi informerade, från alla håll, flera gånger. Så att vi till slut tror att det är OTROLIGT vanligt att hemska saker händer. Så att vi blir väldigt rädda.

Storebror och Mannen åkte bil till staden för en stund sedan. Faktum är att all statistik talar för att jag borde koncentrera min FULLSTÄNDIGA oro för dom. Kolla däcken, bromsarna, medtrafikanter osv. innan de åkte. Kanske be om polisescort. Trafik är det farligaste av allt och en del sätter sig i bilen flera gånger per dag, frivilligt ;-). Naturens gång är att mammor behöver släppa sina barn, till och med ut i trafiken. De allra flesta överlever till och med åratals bilkörning, själv har jag överlevt 24 ;-).

Livet har inga garantier men vi behöver släppa, ha tillit till världen. Det kan inte ska vara meningen att man ska veta exakt vart alla man tycker om är varje minut. Roligare än så borde väl ett barn (eller förälder) få ha eller ska man bli tvungen att plocka upp mobilen så fort man kommer på något kul, kolla klockan och fråga om lov om hur kul man kan få ha och hur länge? Och sen då... Ja, vart var vi nu igen... Borde inte vi alla få vara friare än så? Är det inte dags att vi avskaffar mobilslaveriet?? Vad tänker ni?? Kram på er

tisdag 13 november 2012

Kriser, förändringar, skolan och att stå i vindögat...

Det krisas en del runt och i Kaosfamiljen. Det där med att livet obönhörligen förändras och händer en känner både vi och släkt och vänner till. Så mycket så att det klumpar ihop sig. Förändringar är aldrig lätta, inte ens förändringar som man har valt och vill ha. Min gamla guru Harriet Goldhor Lerner säger att det är två saker man kan vara helt säker på. Det ena är att folk vill ha förändringar, det andra är att folk vill att allt ska vara som förr. Och mycket av vill förändring/ vill ha som förr är det som folk i och utanför Kaosfamiljen brottas med. Inte lätt alls och en del kriser är lite åt krigshållet, handlar bara om att överleva.

Tack vare mitt brinnande intresse, ja nästan som en hobby, för människor och relationer blir det många tekoppar och mycket olika snack på olika ställen. Alla möjliga samtal, med de som vill förstås. De andra får man allt vänta in och låta dom göra sina "moves", eller inte. Vuxna kan ju faktiskt aktivt välja att stagnera, praktiskt fokus, göra som de alltid gjort och krampaktigt bli som förr om de vill. Kruxet är bara att det så lätt biter en i svansen sen. Taskig beredskap för förändringar, få äkta vänner och lite smårisiga relationer till vuxna barn.

När det gäller barnen däremot så händer det saker oavsett. En sjuåring kan inte välja att stanna i den åldern direkt även om de just i den åldern brukar vilja ha små garantier för att de aldrig ska behöva flytta. Det är vi vuxna som är ansvariga för tonen här hemma, att hålla koll på oss själva och för att guida dom när känslorna stormar. Hänga med (om vi får) i relationsträningar men även släppa lite och lita på att de kommer att komma hem lite tufsiga ibland men klara det. I veckan har vi en bunt utvecklingssamtal. Med risk för att reta upp någon funderar jag på att ha approachen (vilket jag hemligen alltid tänkt) att skolan INTE är det viktigaste som finns. Det viktigaste är att det blir bra folk av barnen. Vuxna som kan prata om saker och som klarar sig i livets stormar. Pluttifikationstabellen, USAs alla stater och sånt kan man lära sig när man vill, miniräkna fram eller googla på det ;-). Kan bli spännande utvecklingssamtal...

Någon försökte lära mig segla för en miljon år sedan. Jag kommer inte ihåg mycket men det där med att i vindögat är det lugnt kommer jag ihåg. Lite av den känslan har jag, som att jag står i vindögat. Där är det lätt att sortera vad som är viktigt och inte. Människor är alltid viktiga. Kram på er

lördag 10 november 2012

Saker jag skulle säga till mig själv...

Om jag fick säga några väl valda ord till mig när jag var nybliven mamma så skulle det nog bli något sånt här:

*Ta det lugnt, bebisar somnar förr eller senare. Försök att inte kliva in i båset "jag ägnar fem år av mitt liv åt att söva Storebror". Tids nog får du sova.

*Ta det lugnt, att Storasyster har ärvt ditt humör är ok, undvik att bli arg, det är du som är vuxen. Hon kommer att klara sig fint, det har ju du gjort ;-), eller...

*Ta det lugnt, Lillebror kommer att överleva sin barndom och den positiva livssyn och uppfinnningsrikedom som han har kommer att göra honom till en kille som aldrig har tråkigt och klarar det mesta.

*Ta det lugnt, bara för att du haft tre bebisar/barn betyder det inte att du kan alla. Lillasyster är en helt ny och fin unge . Flina åt dig själv och njut av din olikhövdade barnhop pucko.

*Ta det lugnt, gör ingen hype av barnkalasen. Barnens liv kommer inte på något sätt att avgöras beroende på vilka kalas de har. Varmkorv och skattjakt funkar fint. En del barn vill förresten inte ens ha några stora kalas utan trivs bäst med att bygga Lego, oavsett om du hyrt in trapetser, clowner och fyrverkerier...

*Ta det lugnt, alla andra har också såna där gnisseldagar då alla bara bråkar, tjafsar och gnäller. Dagar när man bara vill fly. En av de verkliga gåvorna i livet är att ha släkt och vänner som man kan prata med om livet. En vän är hundra gånger mer värt än 200 artighetsbekanta.

*Ta det lugnt, det är inte alls bara småbarnstiden som är njutbar. Äldre ungar är också helt underbara fast på ett annorlunda sätt. När det gäller alla ungar, från bebisar upp till tonåringar så behöver man vara lite vaken för att hitta stjärnstunderna men de finns med alla åldrar. Det sköna med äldre barn är att man kan resonera med dom.
Helgen verkar bestå att gnissel, dåligt väder och en massa aktiviteter. Lite stjärnstunder ska vi nog också försöka hugga åt oss. Ha en trevlig helg...






torsdag 8 november 2012

Vy över tvättkorgen och världen blir bättre och bättre...

Så här såg det nästan alltid ut i källartrappen för ett par år sedan. Nu ser det ut så här i tvättstugan istället eftersom barnen blivit större så att man hinner bära saker till tvättstugan innan någon trillar ihjäl sig. Dessutom hjälper de till och vi har inte lika mycket "uff-tvätt" längre heller... För ett gäng år sedan hade vi jordens problem med att försöka få Storebror att sova. Nu är vårt lilla krux att killen är så rolig att prata med så att vi glömmer tiden och fastnar i snack tills klockan blir kvart över tjugofyra miljoner. Eftersom vi har fått ett par barn till och lärt oss en del är vi inte lika brydda om allt möjligt längre så vi har roligare än att hålla på principer...

Utvecklingen går framåt, inte bara i Kaosfamiljen. Jag är verkligen glad över att inte var kvinna för sisådär 60 år sedan (eller bakåt, ända till hedenhös). Karlarna och barnen hade det inte heller så roligt men kvinnorna knogade otroligt hårt men hade ändå otroligt svårt att klara sig och barnen om mannen dog eller stack. Det finns en anledning till att varken Beethoven, Copernikus, Platon eller Einstein har några kvinnliga motsvarigheter. Kvinnorna hade nämligen för fullt sjå med att vara gravida, amma och dö i barnsäng för att hinna med några andra underverk.

Betänk sen alla finurliga saker som uppfunnits för att underlätta för oss. Så att vi kan träffas och prata istället för att klappa tvätt i älven, koka klutar och kliva upp före skam för att koka agn-gröt till gubben. Ur ett perspektiv kan man till och med säga att läget även i världen blivit bättre. För ett tag sedan tyckte ungefär ALLA i hela i-världen som Romney.

Kram på er


måndag 5 november 2012

What goes around comes around...

Livet snurrar på rätt bra. Idag har varit en sån där dag då jag i stort sett varje stund känt att jag är precis där jag ska vara. Oerhört härligt att känna så och det händer rätt ofta att man är rätt person på rätt plats och det finns mycket man kan göra för människor runt omkring.

Funderar lite på uttrycket som de hade i Australien, what goes around comes around. Ett uttryck som är lite vidare än som man bäddar får man ligga... Tycker att det antyder att det inte bara "går så där rakt" och det tycker jag stämmer. En del människor har det sämre än de förtjänar men vad vi kan göra är att försöka sprida det goda. Om vi aktivt försöker motverka bitterhet, missunnsamhet, mota oro och rädsla och istället göra bra saker för varandra så kommer hela världen att tjäna på det. En positiv snurr.

Och på tal om hela världen så håller jag med Jonas Gardell. Eftersom hela världen kommer att påverkas att om det blir Romney eller Obama så borde hela världen få rösta. Hm, undrar om världen skulle vara beredd på det. Kanske klokt om vi försökte prata lite med "hela världen" om det där uttrycket what goes around comes around innan omrästningen. Vi behöver inte mer krig, misstänksamhet och hat utan mer omtänksamhet, tillit och kärlek i världen. Fler världesrekord i kramar tack :-).

Nu ska jag smälla i mig en Pollypåse tillsammans med Mannen. Kram på er

söndag 4 november 2012

Inredningstips från Kaoshushållet ;-)

Låt mig presentera husets mest värdefulla inredningsdetalj med ett litet exempel. Lillasyster kommer insläntrandes i köket, slänger sig ner på en stol och säger med ett leende: Åh vad jag har det jobbigt... Jag är agent och alla där uppe vill ha mig. Storasyster har tänkt kidnappa mig och Lillebror har tänkt spränga mig i luften med en creator... Gör det något om jag stänger KÖKSDÖRREN igen så att vi får lite lugn och ro?

Precis, köksdörren är magisk. Husets mest nyttiga inredningsdetalj. Den är solid, tung och ljudisolerar fint. Har räddat mången sovmorgon då någon liten knasboll ville upp före skam. Numera lyckliggör den oss mest på myskvällar då Mannen och jag släpper ut barnen och stänger dörren, voila... som om det vore bara vi på hela jordklotet. Öppen planlösning må vara tjusigt och så, jag säger rör inte min köksdörr. Källardörren/ källaren ligger på en klar andra plats. Dit skickar vi allt som är busigt eller luktar. Det var länge sen vi avskafade tvättkorgen. Vi skickar ner allt för källartrappen och sen stänger vi dörren. Som trolleri :-)...

Och så skulle jag vilja visa en bild på en installation (men av någon anledning vägrade datorn lyda). Ett stileben med en cykelnyckel, ett decilitermått, en hårsnodd, en klädnypa och ett päron. Eftersom vi är en äkta Kaosfamilj flinar vi lite och låter den vara kvar. Vi har såna där underliga saker överallt. Plakat om Nalleklubb.se, halloweenspöken i papper lite överallt, skyltar om hur man ska bete sig i olika rum och grejjer som någon gjort något av för att?

Nu är det dags att dricka te med Mannen, snacka lite om livet och göra djupdykning i STORA trivslehögen för att kolla veckans logistik (kakhämtning, räkningar, tandläkare, dansuppvisning, fotbollstjosan och sånt). Sköt om er och kram på er

torsdag 1 november 2012

Om att unna sig en tjatfri torsdag

Barnen fick äta upp resterna av Halloweengodiset i morse, innan frukost. Bravo, då är vi av med det. Idag tänker jag aktivt ägna mig åt ingenting. Barnen har höstlov och jag är ledig. För att vi är värda det som dom brukar säga i reklamen (fast om köpes-saker) Vädret är gråmulet. Inget så där akut som behöver göras och då kan vi tillåta oss att få skrota på. Äta frukost när det passar, gå ner i tempo.

Lillasyster och jag åker nog och badar, bubblar lite. De andra får göra vad de vill. Idag tänker jag inte tjata om någonting. Att unna sig (också en reklam- grej fast om köpes-saker) en tjatfri dag. Funderar på att kanske börja knycka lite reklam-slogans fast inte till köpes-saker utan mer till vanliga vardagen, när man vill vara sig själv en stund ;-). DReklam funkar ju så det måste ju funka till vanliga livet också. Lite vanlig hederlig självsuggestering kan väl aldrig vara fel så här i höstmörkret

Ta det lugnt och sen roa mig, kanske läsa lite i Caitlin Morans "Att vara kvinna" som är mycket av både och. Bio med kompisar ikväll. Var sak har sin tid, stressa, pressa och sjåa har sin tid. Vila och nöje har sin. Somliga "gnetar på" lite varje dag, sån är inte jag. Jag har accepterat att jag är en sån där ryckvis person. Att aktivt välja lathet är inte någon synd, det är en förutsättning för att jag ska kunna göra underverk andra dagar. Plötsligt händer det...

Kärlek till er. Kram