lördag 31 mars 2012

Förhoppningsvis har vi tid...

Hur har du tid med fyra barn frågar folk ibland. Tid? Det är väl egentligen inga större problem, tid är ju något som alla har. 24 timmar på varje dygn som vi kan bruka på extremt många olika sätt. När jag tänker på saken så blir jag lite förvånad över hur vi funkar. Springer runt och försöker snabba oss. Klagar på att vi blir slitna om om det värsta vore att man blir lite trött och sliten ibland. Som om det var meningen att man ska vara pigg resten av livet?

Livet är att röras och beröras. Skratta, gråta och brottas. Möta människor och stråla mot dom, se att de strålar tillbaka. Känna det man känner och vara det man är. Låta andra känna det de känner och vara de de är. Tror vi att vi kan köpa lycka, operera oss till skönhet, träna oss till harmoni och hinna allt är vi fel ute. Livet är ingen tävlign och det är inte meningen att man ska hinna allt och dö helt oförbrukad. Att prioritera för att sen leva med de prioriteringar vi gjort. Göra "måstesaneringar". Förändra det som tar energi på ett dåligt sätt. Som Anna Kåver säger, sluta kriga med oss själva och varandra. Tid är det enda vi har och vi vet inte hur mycket. Elisabet Jönsson är en klok kvinna som inspirerar till att reflektera över livet.

Livet är också att hitta en plats där man kan bidra till världen på något sätt. I veckan har jag pratat med en man som efter ungefär 35 års missbruk och kriminalitet mirakulöst hittat en plats i tillvaron där han bidrar i samhället. Riktigt häftigt. Som jag ser det ska vi alla helst vara rynkiga och slitna men nöjda med de flesta av våra prioriteringar när vi dör. Dags att nyttja tiden, hitta ett barn att stråla mot, sticka ut på en liten cykeltur eller något annat upplyftande. Livet är här och nu. Tacksamheten sköljer över mig. Tack för att ni finns också. Kram

torsdag 29 mars 2012

Trassel-torsdag...

Klockan 07.15 och bussen går 07.25. -Mamma, både mina vantar och skor är dyngsura och de gympaskorna är för små!! Shit... men åh... Efter ett par minuters febrilt sökande hittade vi två udda vänstervantar. Skorna fick Lillebror ha en dag till.

Sur som ättika satte han sig på cykeln. -Det är inte direkt de bästa grejerna jag har va Mamma, inte ens de näst bästa. Det enda som skulle ha varit sämre var om det var högervantarna istället, Då hade jag haft ett hål på hela handflatan och den andra hade jag inte haft alls för den är helt borta... Vi konstaterade att det verkligen var sant, det var kassa grejer vi lyckats gräva fram. Han flinade lite, vi kramades och sen skiljdes vi åt för dagen.

Efter ett riktigt ordentligt race med cykeln hann jag med den där sista möjliga bussen. Jag antar att jag, nästa gång någon frågar om jag tränar kan jag säga jepp, två gånger om dagen, fyra dagar i veckan. På morgonen cyklar jag jättefort, på eftermiddagen springer jag, också då jättefort. Jo oh vad jag motionerar, till och från bussen. När jag arbetade med behandling av missbrukande ungdomar pratade man ibland om att utsätta sig för tvingande situationer. Såna där situationer då man verkligen själv känner att man måste göra något och så utvecklas man av det. Lite så blir det med detta också. Träningsprogram är jag inte så mycket för men bussruscherna känns viktiga eftersom livet ofta kör ihop sig om man inte är tillräckligt snabb där. En verkligt effektiv sorts vardagsmotion. Och lyckas man bara ta sig upp på bussen så finns tid för återhämtning, ansvarslöshet, lugn och omkopplingstid inför nytt spännande jobbtrassel/ hemtrassel. Vårens första blåsippa har tittat fram. Mysigt efter allt det vita!
Kram på er och ha en fin fredag allihop!!

tisdag 27 mars 2012

Gosedjurstrauman och ute ur trollmorsträsket...

För sjuttio-sjuttonde gången springer Mannen och jag runt och söker ett gosedjurshelvete. Jistane mig så mycket vi höll på med det förr. Ugglis och nin, Nalle, kossan, tigern, vitros, svartkatt, Leia, fladdris, stornalle, lillnalle, nöffe, lille Ho osv. Vi ler lite och konstaterar att det inte alls är som förr. Då var vi sex personer och en miljard gosedjur i familjen...

Och mirakulöst nog har vi också lyckats ta oss ur det som en kompis kallar trollmorsträsket... Då när man läser sagor, sjunger sånger, hämtar vatten, ligger brevid och nästan (jo ibland på riktigt) hatar... Frustrationen när man försöker söva ett ovilligt barn kan väl möjligtvis mätas med att mata en liten vägrare... Någon som blåser ut maten, prompt ska äta själv eller bara kniper ihop munnen.

Det är de här sakerna människor som säger små barn små bekymmer och som vill låta påskina att de är extrema hjältar som har tonåring helt har förträngt. Antagligen har de också glömt vilken fröjd det är att slippa, skötbord, bilbarnstolar och barnvagnar. Tanken slår mig att jag aldrig ens funderar på om Storebror ska ramla, proppa saker i öronen, äta galltvål, stoppa fingrarna i eluttagen och sånt. Han verkar överleva alldeles fint ändå...

Och inte är vi lika bundna längre heller... Vilken lycka det är att kunna cykla iväg med barnen (eller utan). Sånt är vardagslyx... Nu skördar vi från våra tidigare hjälteinsatser. Jag har sagt det förr men säger det igen. Vår bästa tid är nu. Dags för tekopp med Mannen. Sköt om er alla fina, Kram

söndag 25 mars 2012

Vacker frukost och nya idoler...

Om man vaknade imorse och det såg ut så här:

Kan man förstås börja svära och planera att flytta söderut... Annars kan man klä på sig och äta frukost i årets vackraste omgivning :-)

Ibland pratas det om att vuxna behöver lära barn/ ungdomar rätt och fel. Det tror jag är ett fullständigt feltänk. Här är en lapp som vår 6 åring skrivit och satt på skafferidörren:

Det klart att hon är underbar men hon är inte unik. Kliv in i vilken förskoleklass som helst och de vet vad som är rätt och fel (sen om de gör rätt eller inte är en annan sak). Egentligen skulle jag vilja hävda att 6 åringar på många sätt är klyftigare än 26 åringar, 46 åringar och 76 åringar. De flesta 6 åringar vet vad som är viktigt och och riktigt. De lever här och nu och låtsas inte. De strålar mot de personer som de gillar och räcker ut tungan mot resten (bryr sig inte om att kontakten med vissa möjligtvis kan ge framtida fördelar). De har vissa saker som är omöjliga att kompromissa om men struntar i en massa andra saker. De har nära till alla känslor och roar sig så ofta de kan.

Man kan bli rätt beklämd när man tänker på så mycket galenskaper vuxna gör som barn och ungdomar inte gör och så är det vi som fostrar dom. Plockar bort en massa bra saker, skrattar bort klokheter och ser till att de införlivar våra galenskaper. Tvärt om borde vi lära oss mer av barnen. Från och med nu borde vi ha våra barn och ungdomar som rättesnören istället för att fostra dom :-). Vad tror ni, kan man behålla sitt kloka barn inom sig och är det läge att skaffa sig en lämplig barnidol? Ha en bra kväll!!

lördag 24 mars 2012

Praktisk och känslomässig balans...

Den där röjningen som nästan inte är klar än gjorde att jag kom på lite gamla grejer från tiden när jag jobbade med behandling. Hittade till exempel en intressant bild om praktisk och känslomässig balans. En familj ska ju gärna fungera både praktiskt och känslomässigt men det rör ju liksom gärna på sig. Det är tvätt, städ, matlagning och logistik å ena sidan och skratt, ilska, ömhet, bekräftelse och snack om livet och tingen å andra sidan. Lite förenklat. Ibland tar det praktiska överhanden och ibland tippar det över och blir mest känslor som hanteras. Egentligen tippar det över hela tiden men om man fastnar i något av "tippa över lägena" under längre tid fungerar familjen sisådär.

För min egen del är jag lite mer bekväm med, om det nu ska tippa över åt något håll, med att det blir mer känslomässigt än praktiskt. Hellre röra i huset än i relationer. Kanske är det därför jag är så emot renovering... Dygnet har fortfarande bara 24 timmar, vi har tillräckligt med praktiska saker som behöver ordnas redan och jag dricker hellre te än att måla lister. Vad tänker ni om det där med praktisk och känslomässig balans?

Kram på er, ha en fin helg allihopa!

tisdag 20 mars 2012

Relationsteori...

Genom barnen funderar jag på vänskap och relationer i ännu andra perspektiv än mina vanliga. Oavsett hur man är och hur man gör så behöver människan relationer. Vänner kommer och går. En del människor träffar man en kort tid och andra fortsätter att betyda mycket för en över tid. Personer kan betyda oerhört mycket för en under en period och på något sätt är det naturligt även om det är alldeles nyligt jag börjat tänka så.

Syskon är den längsta relation man har och samtidigt måste man även som syskon välja varandra igen. Som vuxna kan vi, i motsats till när vi är barn, kapa de relationer som ger för lite eller tar för mycket energi (kan ju vara vettigt för oss som föräldrar att tänka på, vi KAN faktiskt bli bortvalda sen). Inga relationer varar för evigt... Nä men så klart, ingen av oss tar oss ju ur detta livet levande ;-).

Somliga personer har man de djuplodade utvecklingssamtalen med och andra bara trivs man med. Relationer går upp och ner, fram och tillbaka. Närhet och avstånd avlöser varandra. Ibland förändras balansen, man utvecklas åt olika håll och kanske är det så det ska vara, man kan inte hålla igång massor med bra relationer samtidigt. Ibland behöver man släppa taget lite för att kanske återkomma.

Livet är föränderligt, förändring utvecklar och utveckling förändrar. Om kärleken är störst så är vänskapen kärlek i sin yttersta form. Jag tänker att det egentligen inte kan vara kärlek värd namnet om det inte finns med ett visst mått av vänskap, att jag vill dig väl och du vill mig väl. Vänskap är vackert. Att personer strålar mot varandra, pratar ärligt med varandra och trivs är vackert. Vänskap kan i bästa fall utveckla, puffa framåt, stötta, få en att skratta, gråta och trivas med sig själv. Flera av er läsare som kommenterar har jag "känt" i flera år, häftigt med någon sorts "nätrelationer"... Jag läser just nu Ana Gevaldas Tillsammans är man mindre ensam. Mycket bra bok. Vad tänker ni och vänskap och relationer?
Kram på er vänner

söndag 18 mars 2012

Trendig på det enkla sättet...

Ibland tänker jag att Kaosfamiljen inte är så värst trendig men ack så fel jag verkar ha. I fredags gjorde Mannen en renovering av köksgolvet. Nu skulle de vita små groparna,ställena som det gått bitar ur bort (man står gärna där och sopar länge annars).Snabbt och enkelt. Tror inte att det klickade så det blev inget klick-golv. Tyst, enkelt och billigt blev det.

Igår visade Lillebror prov på trendkänslighet. Och jo, jag har sett dom överallt fast i annan tappning. Äpplet faller inte långt från trädet, han lyckades också ordna det tyst, enkelt och billigt.

Ha en fin måndag...

fredag 16 mars 2012

Återväxten på Kaosfronten ser god ut...

Situationen hos Kaosfamiljen har ändrats en hel del de sista åren. Föräldrarna erbjuder sig inte längre frivilligt att slå på en tvättmaskin bara för att få vara i fred och Kaosmodern har inte längre något behov av att måla tånaglarna. Jo, det fanns en tid då Kaosmodern hade röda tånaglar som mått på om hon brytt sig om sig själv :-). Funkade faktiskt riktigt bra måste jag säga...

Det är inte längre samma Kaos men det är fortfarande Kaos. Saker och ting springer omkring här hemma så det är ingen hejd. Både Storasyster och Lillebror får fel i armarna så fort det pratas om att städa. Och nu har Storebror börjat visa prov på synnerligen fina Kaosgener (kan även vara en tonårsåkomma men jag väljer att säga Kaosgener). Igår när jag kom hem klockan fem konstaterade han att hans orkester skulle börja repetera för en uppvisning klockan fem, i stan. Vilken tid uppvisningen var hade han ingen aning om, inte vart heller. Inte hade han sagt det till någon som kunde skjutsa honom och inte hade han ordnat med mat heller. Bravo Storebror. Lite arg blev jag väl men jag säger inte så värst mycket. Jag som missat bilar, båtar, flygplan, tåg, föreläsningar, försovit mig till en tenta osv osv. Om alla mina borttappade grejer skulle vilja ha en träff med mig skulle jag bli tvungen att hyra Globen för att få plats med alltihop. Idag har Storebror haft en fri-lufs dag. Egentligen skulle de nog ha haft frilufts-dag men eftersom han lurade sig själv och några tonårskompisar ut i skogen så blev det väldigt mycket lufsande ...

Som det verkar nu är det bara Lillasyster som det är ordning på. Lite jobbigt för henne förstås men jag tror ändå att vi tycker att det är mer uppfriskande med en ordningssam person än vad den genomsnittliga ordningsfamiljen tycker att det är charmigt med en singel-Kaosare... Jag tror att Kaos/ordningssinne kan vara något man har med sig, precis på samma sätt som att somliga är morgonmänniskor (och för dom är det lätt att säga att det bara är att kliva upp på morgonen) och en del andra är kvällmänniskor och med samma självklarhet hävdar att man bör njuta av kvällen. Vad tror ni? Ha en härlig fredag alla fina...

tisdag 13 mars 2012

Färdig- flinat

Ah, ibland är det mänskligt att krokna lite. Nu har vi diskuterat WoW spelandet med Storebror i ungefär dagarna tre. Läxor och sura handdukar är ju alltid aktuellt. Logistik likaså... Läsa lite för Lillasyster och dansa lite med Lillebror och Storasyster. Alltid är det något på gång i Kaosfamiljien...

Antagligen är det därför som jag känner mig färdig-flinad och rätt matt. Det är kväll så att det är helt ok och jag tar chansen att bara rasa ihop lite. Tror att "rasa-ihop-tid" är otroligt viktig i dagens media-brus. Tid att komma ikapp sig lite...

Nu tror jag att jag ska slänga mig i Soffan och smygsova lite. Unnar ni er återhämtning? Kram på er

söndag 11 mars 2012

Lite klen kvinnodag...

Alltså, inte själva dagen i sig, den var mycket bra med skidåkning och trevligt sällskap. Som kvinnodag var den däremot underkänd. Det är nämligen så att jag anser att kvinnodagen ska firas och uppmärksammas. Vi gjorde det lite så där på en höft, dukade fram lite pajer och såg till att de två mammorna fick ta för sig först och sen de två tjejerna innan vi släppte fram de sju personerna av det andra könet. En liten parantes var att delar av de sju först trodde att vi skojade om kvinnodagen och sen blev någon väldigt sur för att de hamnade så långt bak i kön... Bara det gör att dagen bör uppmärksammas. Ach was, somliga behöver utbildas. Jag tror att det ofta handlar det om otänkthet. Sätter man sig in i frågan så tycker de flesta att alla ska få bestämma över sig själva och så vidare, det handlar inte om att kvinnor ska få göra det mer än män, ALLA ska få göra det. Då behövs inte projekt som detta. Inte skulle Skriet från Kärnfamiljen bloggen finnas och inte skulle jag behöva konstatera som Köpstoppsbloggen att även klimat har kön.

Internationella kvinnodagen behövs. Så länge vi har döttrar (och även söner) i världen som inte har rösträtt och rätt att bestämma över sin egen kropp ska jag fira internationella kvinnodagen. Internationella kvinnodagen handlar om mer än om feminist eller inte. Det handlar om vilken värld vi vill ha. När jag läser det Sanna Lundell skrivit här och hittar detta via facebook är det inget snack. Kanske bör även vi i världens jämställdaste land tänka efter lite. Detta duger absolut inte, nästa år ska jag fira internationella kvinnodagen riktigt stort... Kram på er

tisdag 6 mars 2012

Idag har jag ätit lunch med mej...

och värst vad jag var trevlig. Lugn och fin, käftade inte emot alls ;-). Tanken var från början att jag skulle luncha med en kompis men har man inte mobilen med sig så kan det bli så där... Och egentligen vet ju alla att det kan bli så ändå. Inte hela världen. Världen är full av misstag och missförstånd. I själva verket ska det vara misstag och missförstånd annars är det inte mänskligt. Kanske är missar en förutsättning för utveckling? Här är en kille som verkligen tagit fasta på det och det ligger något i det.

Genom hela livet lär vi oss saker och ofta händer det saker genom missar. Misstag är inte hela världen, bara man lär sig något av dom och kommer vidare. Vi har alla gjort och gör misstag. Ibland gör vi tokiga saker eller tänker fel men förhoppningsvis får vi lite tips av någon som gillar oss tillräckligt för att vägleda oss vidare. Ofta kommer man på sig också. Börjar förstå bättre av sig själv. Det är inte meningen att vi ska kunna allt och framförallt inte att unga människor ska vara "klara". Ibland handlar det om att förlåta varandra och sig själv (vilket kan vara nog så svårt). Lunchen idag blev inte som jag tänkte mig men den blev riktigt bra, kanske blev den det jag behövde?

Pratade med en 60-årig kvinna på bussen om livet i allmänhet och misstag och utveckling i synnerhet. Mycket intressant. Hon är väldigt nöjd med livet och att hon fortfarande utvecklas. Det kändes riktigt hoppfullt. Nu, dags för sportlov. Jag återanvänder skylten som Lillasyster gjorde ifjol. Berätta gärna vad ni tänker om missar.
Dessutom blir missarna ofta bra historier som man kan berätta för vänner/ blogga om och så får man respons som man också kan fundera på. Tack allihopa och kram på er alla fina...

söndag 4 mars 2012

Och vuxenvärlden gör som den brukar...

Förfasar sig över saker som unga människor älskar att göra. Kanske är det så det ska vara, vad vet jag? Sokrates på sin tid tyckte också att ungdomarna gjorde fel så vi är i gott sällskap. Han sa: Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.

Förr var det Beatles, hårdrock, Tv tittande eller veganeri. Nu är det datorspelande vi förfasar oss över... Här är en riktigt bra artikel i ämnet. Med Sokrates i minnet blir jag full i skratt när jag läser den... Och igår var det i tidningen att hockeyn har kris, som om det vore det värsta som kunde hända att ungdomar inte vill spela hockey... Som om hockey vore något som är viktigt för samhällets fortlevnad "på rikt"...

Storebror har lärt sig massor av och har väldigt kul med sitt datorspelande. De umgås via skype. Skrattar, skojar, svär och retas... Ibland ställer de sig upp och sticker till badhuset för att brottas IRL. En klok lärare han har säger att man märker skillnad på vilka som dataspelar när det gäller engelskan. That makes sense... Storebror har i flera år förstått de hemlisar som Mannen och jag försöker förmedla på engelska. Engelskaläxorna meddelar han fnysande att han redan kan och ingen från skolan har klagat.

Egentligen är vi vuxna lite konstiga. Tricket för att få till livet är som vanligt balans. Något som till och med vi kloka vuxna har svårt att få till, trots att vi har levt mycket längre. Det kräver vi att barnen ska ha koll på medans vi tycker att vi till exempel ska ha koll på vart de är och vad de gör varje sekund på dygnet långt upp i åldrarna... Det där med taskig balans mellan att sitta stilla och röra på sig är väl ungdomar inte heller ensamma om att ha ;-)... Vad tänker ni om det här? Nu ska jag se om jag får med mig någon ut i vårvinter solen, annars går jag ut själv!

torsdag 1 mars 2012

Operfekt pedagogik...

Igår fick jag ringa till fritids och bekänna: hej det är din klantiga mamma, jag har missat bussen... Ringde hem och presenterade mig på samma sätt... Jag hörde genom telefonen hur barnen log. Kan det vara så att mammor inte behöver vara perfekta?

Idag gjorde jag (kan vi väl kalla det va?) pedagogik av det operfekta. Jag kom på att Bjärven låg ute på altanen och behövde sanering. Bjärven, vår mest älskade och opraktiska möbel, en gigantisk lurvig saccosäck. Första tanken är alltid att avliva den men sen bestämde jag mig för att brotta ner den för tvätt ändå. Det gick så där kan man väl säga... Sprätta upp gick som vanligt bra men sen... Frigolitkulorna i säcken gillar jättemycket att smita ut och så blir de elektriska... Flyger runt överallt...

Tanken var att jag skulle hälla över alla kulor i ett för ändamålet sytt fodral... Barnen skrattade en hel del när det forsade ut frigolitkulor i källartrappen. Låt oss för att göra en lång historia kort konstatera att det ser ut som det snöat in hemma hos oss och det kommer det nog att göra ända till efter midsommar...

Den är verkligen ett elände att tvätta (får inte plats i någon tvättmaskin) och torkning av dylik tingest är heller ingen lek. Nåja, allt ordnar sig som vanligt till sist, det blev en del skratt och rätt mysigt. Jag tror rätt hårt på den operfekta pedagogiken och i själva verket har nog Kaosfamiljen praktiserat det i flera år. Ha en trevlig kväll...