Nu kommer alla känslorna på en och samma gång...

Storebror, denna lugna, trevliga och tjuvroliga kille som har varit vår i 18 år flyttar till en folkhögskola i helgen. Nu börjar en ny epok för Kaosfamiljen och Storebror.

Kaosmoderns känslor är blandade. De här är ett vettigt och bra steg för honom och det är verkligen dags att han gör något nytt i livet så det är glädje. Samtidigt är det ju sorgligt för oss att vår tid med honom på heltid verkar, i bästa fall, vara över. Tänk när han lindade sina småbarnstjocka armar runt min hals och sa -Mamma jag vill aldrig flytta från dig...

Förundran över livet, det häftiga i att ungen är sig lik när han helst vill ha tallrikar som matchar och är tacksam för allt han får även om det är en vitlökspress. Och så lite avundsjuka över att vara ung och 18 år och flytta till en folkhögskola, lära känna en massa folk och göra nya saker (just när jag ska tillbaka till jobbet som jag haft i snart 15 år).

Sen är det stolthet över att den unga mannen tar steget och att jag inte tvivlar på att han kommer att städa, tvätta, laga mat och handla. Jag är lite upprymd över att jag som Kaosmorsa levererar en jäkligt fin och ordningens man. Men så klart faller den stora oron över mig också. Kastar vi honom åt vargarna? Tänk om han lär känna en massa dårar och om dom inte är snäll mot vår fina kille med de stora bruna ögonen.

Men störst av allt är kärleken till denna underbara unga man som nu ska ut och pröva sina vingar.

Ja jösses så mycket känslor. Jag kommer nog att ägna helgen åt att göra som jag brukar göra vid kriser. Jo, även om det är naturligt så är det en liten kris. Jag kommer att prata med kloka vänner, doppa mig i hav och älv, skratta så ofta jag kan, kramas så ofta jag får och kanske gräva ner någon ros i trädgården. Nu ska vi bära grejer, kram på er

Kriser, förändringar, skolan och att stå i vindögat...

Det krisas en del runt och i Kaosfamiljen. Det där med att livet obönhörligen förändras och händer en känner både vi och släkt och vänner till. Så mycket så att det klumpar ihop sig. Förändringar är aldrig lätta, inte ens förändringar som man har valt och vill ha. Min gamla guru Harriet Goldhor Lerner säger att det är två saker man kan vara helt säker på. Det ena är att folk vill ha förändringar, det andra är att folk vill att allt ska vara som förr. Och mycket av vill förändring/ vill ha som förr är det som folk i och utanför Kaosfamiljen brottas med. Inte lätt alls och en del kriser är lite åt krigshållet, handlar bara om att överleva.

Tack vare mitt brinnande intresse, ja nästan som en hobby, för människor och relationer blir det många tekoppar och mycket olika snack på olika ställen. Alla möjliga samtal, med de som vill förstås. De andra får man allt vänta in och låta dom göra sina "moves", eller inte. Vuxna kan ju faktiskt aktivt välja att stagnera, praktiskt fokus, göra som de alltid gjort och krampaktigt bli som förr om de vill. Kruxet är bara att det så lätt biter en i svansen sen. Taskig beredskap för förändringar, få äkta vänner och lite smårisiga relationer till vuxna barn.

När det gäller barnen däremot så händer det saker oavsett. En sjuåring kan inte välja att stanna i den åldern direkt även om de just i den åldern brukar vilja ha små garantier för att de aldrig ska behöva flytta. Det är vi vuxna som är ansvariga för tonen här hemma, att hålla koll på oss själva och för att guida dom när känslorna stormar. Hänga med (om vi får) i relationsträningar men även släppa lite och lita på att de kommer att komma hem lite tufsiga ibland men klara det. I veckan har vi en bunt utvecklingssamtal. Med risk för att reta upp någon funderar jag på att ha approachen (vilket jag hemligen alltid tänkt) att skolan INTE är det viktigaste som finns. Det viktigaste är att det blir bra folk av barnen. Vuxna som kan prata om saker och som klarar sig i livets stormar. Pluttifikationstabellen, USAs alla stater och sånt kan man lära sig när man vill, miniräkna fram eller googla på det ;-). Kan bli spännande utvecklingssamtal...

Någon försökte lära mig segla för en miljon år sedan. Jag kommer inte ihåg mycket men det där med att i vindögat är det lugnt kommer jag ihåg. Lite av den känslan har jag, som att jag står i vindögat. Där är det lätt att sortera vad som är viktigt och inte. Människor är alltid viktiga. Kram på er

Av kris blir man vis...

Genom att prata med andra och smälta kan kriser leda till utveckling. Och utvecklas som människa bör man väl tills man dör antar jag. Veckans kris har gett en hel del. Tankar om mig själv och mina relationer. Och även lärdomar för livet. Som att det egentligen inte är så farligt att krisa, gråta lite, rasa ihop för en stund och komma vidare lite klokare. Och kanske är det så man bör tänka när det gäller barnuppfostran också. Kriser är en utvecklande del av livet. Det handlar inte om att försöka undvika förändringar och kriser utan att se dom med öppna ögon och lära sig hantera dom.

Under utvecklingssamtalet idag med Storebror blev jag mer varse än någonsin att Storebrors uppväxt är helt annars än min och de tidigare generationerna. Det är inte bara skolan som har förändrats. Informationssamhället har givit många saker nya dimensioner. Vi har ingen aning om vart det kommer att leda oss men förändringar och kriser lär ju dyka upp ändå och att kunna hantera dom kommer antagligen att vara ett stort plus.

Huset är knäpp tyst. Det är på tok för sent är det men jag sitter nöjd. Njuter av tillvaron. Ännu vackrare än så här var det när Lillebror och jag gjorde oss en liten omväg ner till havet på väg hem från skolan. Kram på er

När det blir oväntat stök...

Allt var klart och förberett in i minsta detalj. Resten skulle vi klara på rutin. Nu kunde väl ingenting gå fel... Hm, det finns kriser och så finns det KRISER. För Lillebror är detta en KRIS. Både Storasyster och Storebror har konstaterat att deras liknande första skolavslutningskris respektive nyårskris inte riktigt kan mäta sig med detta. I vanliga fall bråkar vi till tusen. Barnen håller ständigt på och retar hål i huvudet på varandra men en sån här dag är det inte aktuellt. Lillebror har kräkts på sin födelsedag =inget kalas och mest dricka vatten... (men hallå, sånt här höll vi ju på med 2006, minst en gång i månaden, inte NU...)

Ok, dags att ringa återbud till kalasungar och ställa om sig. Karantän och tråkdag istället för kalas och firardag. Jag har sett det hända förr men blir ändå lite förvånad. I kriser ställer vi oss upp, mangrant. Blixtsnabbt transformerar vi om oss från Kaosfamilj till stor fin tröstmaskin. Transformerar oss till husalfer i den drabbades tjänst. Vi pysslar om och har förståelse, tycker synd om, gör teckningar och fixar med Dvd:n, hämtar festis och rostar mackor. Vi låter Lillbror kämpa med sin kris men försöker dämpa den lite, alla på sitt vis. Solen kommer att gå ner idag också, även om det inte blev den åttaårsdag som Lillebror laddat för. Allt blir inte som man tänkt sig. Lillebror kommer att vara med om värre saker livet men detta kommer garanterat att bli en åttaårsdag han inte glömmer.

Bättre lycka på nästa kalas, som vi för säkerhets skull lägger ett par veckor bort. Nu, dags att förvandla sig till Winky i Lillebrors tjänst, han är redan hungrig. Hm, få se nu, det här är det barn som kräkts så fort han fått en tand, varit snuvig, sovit för lite osv osv. Kan hända är detta inte smittsamt alls, förhoppningsvis kan vi äta lite av tårtan ändå idag... Hoppas ni har en bra dag...

Kris =utveckling?

Ja det ligger ju nåt i det där. Ingen mår bra och har flyt hela tiden och framförallt inte i en sån här lite större familj. Alltid är det något som kör ihop sig och sällan eller aldrig vill alla och blir nöjda av samma saker. Nix pix, kriser hela tiden. Barnen krisar i olika konstellationer, en förälder och ett barn, båda föräldrarna och ett barn eller också krisar föräldrarna sinsemellan. Ibland gråter vi och ibland skriker vi men det är inte mer med det, egentligen. Kriser behövs. Varken barn eller vuxna kan/ ska ha det bra jämt. Förhoppningsvis växer vi och utvecklas.

På tal om växa kris och utvecklas så har Ketchupmamman hittat ett sätt att bota vinterkrisen. Så nu kan man satsa på Winter 2012 istället för Beach 2011 och få till oerhört rekorderliga magplask och schyssta "kanonkulor" på beach 2011. Ytterligare ett tecken på att det kan vara konstruktivt med kriser. Låter inte det kul så säg?