Iphåneri

Mm, i veckan har ämnet kommit upp på flera olika håll. Internets för och nackdelar samt I-phoneriets påverkan på diskussioner och relationer. Och det händer ju, att någon börjar känna i sina fickor när man pratar om något lite löst... Man pratar om när en viss film gick på bio, uppkomsten av fotvårtor eller vädret. Såna där saker som förr var vardagligt sociala att fundera över tillsammans. Nu blir det direkt någon som börjar i-fåna sig och kommer med nätfacit och så får man byta ämne. Tills man kommer in på något som kan kollas igen... Och eftersom allt finns på nätet är det inte helt enkelt...

Klart det är bra med mobiler och teknik men det är lätt att fastna och glömma bort andra viktiga saker... Jag log när Storebror och Storasyster blev sams genom sms efter ett storbråk. Vi ändrar vanor genom tekniken och det går fort. märker till exempel att jag inte pratar så ofta med andra barns föräldrar eftersom kontakterna sker via barnens mobiler (än så länge är det Storebror och Storasyster men även en del av Lillebror och Lillasysters kompisar har mobil). Kan tekniken ersätta möten i verkliga livet? Vart går gränsen när det gäller att vara nåbar och uppkopplad? Hur närvarande är man när man ifånar sig? Hur påverkar det stressen att faktiskt försöka göra flera saker samtidigt. Här och nu?

Ingen av dom här frågorna har jag några "rätta" svar på men jag tror att det är viktigt att fundera på. Nu, dags för tekopp. Kram på er