fredag 27 november 2009

Enskild vårdnad och nytänkande på tomtefronten

Igår erbjöd jag Mannen enskild vårdnad om ett av våra barn inom bestående äktenskap. Jisses Amalia så arg jag var. Och barnet i fråga sa bara blablablablabla och höll för öronen. Mannen sa att han gärna kunde tänka sig att ha enskild vårdnad om han fick välja barn... Eh... Det blev inget av med det men jag måste säga att det var lättare att vara smart, tålmodig och pedagogisk innan man hade barn. Lättare att tro att man är en god människa också.

Och så har det börjat rasa hem pyssel. Hujedanemej vilken tjusig gran vi kommer att ha. Och vilket drag det blir. Igår fick vi hem en tomtemaraccas gjord av en yogurtburk, äggkartong och något annat. Fantasin har inga gränser. Lillasyster har 38° feber, det kommer att bli en lugn helg men feber är övergående så vi kan vara skratta ändå. Hoppas ni får er många gapskratt i helgen. Kram på er Bloggvänner

onsdag 25 november 2009

Våga vägra julstress


På söndag är det första advent... och då måste man förbereda och sen ska man och efter det blir det till att... Eh, nä, jag vägrar. Det blir inga putsa fönster och flänga runt i år heller. Man måste inte putsa fönster, hittills har ingen myndighet kommit och kollat och jag har inte blivit bötfälld en enda gång för fönsterputsningsvägran. Några julgardiner blir det inte heller. Listan på INTE skulle kunna bli rätt lång.

Vi gör som vanligt. Går till förrådet och tar fram julkartongen och sen pyntar vi där vi har plats helt enkelt. Puttar lite blommor åt sidan och ställer dit ljusstakar. Röjer någonstans för julkrubban och ställer några tomtar där de kan stå utan att trilla ner. Den färdigköpta pepparkaksdegen är redan inhandlad och granen klär vi när andan faller på. Hoppsar runt till lite julmusik. Tar emot allt underbart julpyssel som drösar in från dagis och fritids med öppna armar. Ställer ut det också på lämplliga ställen. Med julklappar tar vi det lugnt. De flesta i detta hushållet har inget större behov av fler saker, alls faktiskt. Tjoho vad lugnt, lätt och roligt det kan vara med jul.

Jag tänker inte få julmagsår. Vi ska ta hand om varandra och ha det bra. Funderat på det här med att alla i familjen borde få vara både stora och små till exempel. Pratade med en kompis om det idag, vikten av att även de barn som håller på att bli lite större blir ompysslade ibland. Även vi vuxna behöver få vara små och rasa ihop lite ibland för att sen vara stora och kloka... Om det hällregnar imorgon ska jag och Lillasyster sitta under yllefilt och läsa sagor tills vi hämtar Lillebror, då drar vi in honom också under filten. Ta hand om er själva och varandra i julhysterin Bloggvänner

söndag 22 november 2009

Ok, vi har en massa lister som inte är uppsatta. I syskonen Lills rum puttar vi Lego, bilar och allsköns bråte hjälplig in under loftsängen varje kväll. Tvättberget i källaren kräver snart klättersele för att bestigas och Storasyster har glömt göra sin läxa som hon har tills imorgon. Men idag bryr jag mig inte alls.

Sent igår kväll fick jag ännu en påminnelse om vilken ynnest det är att ha fyra friska barn... Jag hoppas att jag aldrig glömmer att allt annat egentligen är så helt triviala bagateller... Kram på er

lördag 21 november 2009

Kaoslösningar och ljusterapi


Detta är ett typiskt tecken på att saker kan lösa sig i en Kaosfamilj eftersom det ofta finns ett visst mått av kreativitet (bilden är fel, men lägg huvudet på sned så kan du vara ickeperfektionist du med). Som bekant har Kaosfamiljen haft vattenskada och därför renoverat toan. Pappershållaren har inte velat sätta upp sig än men någon fixade problemet, om än lite okonventionellt.

Idag dök solen upp och vi kastade alla tankar på vad vi kanske borde göra åt skogen... Och åkte till skogen tillsammans med några vän-familjer och grillade lunch. Ljusterapi, umgås och äta lunch samtidigt... Strålande kan man säga. Så här i november är det ovisst när man ser solen nästa gång så det gäller att passa på... De där sakerna vi borde göra gör vi en annan dag, annars ordnar de sig väl på något sätt...

Som motvikt till alla vita vackra inrednings och jösses-vad-jag-är-lyckad bloggar gör jag härmed en Kaosutmaning. Har ni en Blogg där ni lagt ut något lite Kaosigt så kommentera det så kan jag länka till er. Låt oss sprida tanken om att lite Kaos inte är det värsta som kan hände en människa. Jag börjar med att länka till denna trevliga trivselhög och denna Kaoshistoria som lätt hade kunnat hända i ett hus nära mej. En cyberkram till er och ha en trevlig Lördagkväll underbara Bloggvänner

onsdag 18 november 2009

Häxan snortant


Kärlek hit och dit bloggade jag om för någon dag sen... Äh... idag är det snortävling, Mannen vinner förstås och jag är grinig. Vi tjatade ner barnen i sina sängar. Där ligger dom väl en stund, sen blir det trångt i Storsängen... Och idag är jag inte så där överseende och klok, alls... Idag upprör jag mig över följande saker, i varierande grad:

* Att det nästan alltid slumpar sig så att det är kvinnan som jobbar deltid, har dåligt samvete för långa dagis /fritidsdagar, lagar vardagsmat och håller koll på barnens ryggsäckar och aktiviteter..

* Att Fotbollsfrun läst att lesbiska är bättre föräldrar och funderar på om män blir överflödiga och undrar vem som tar papparollen! Men hallå, män blir väl inte överflödiga men kanske slipper lesbiska könsrollstramset och kan dela lite mer fritt och bara ta hand om hushåll och barn (jag ger mig på att detsamma händer i bögförhållanden, men det är väl ingen som vågar uttala sig om det)

*Att leksakstidningar är så otroligt könsrolluppdelade men att inredningstidningarna egentligen bara är en fortsättning, en variant av dockskåp på kort som stora flickor leker med och sen inleder den stora Mannen-nu-måste-vi-börja- jakten

* Att I-ländernas konsumtion och bilkramande förstör jorden för kommande generationer

* Att trafficking förekommer

* Att makten, maten och tillgångarna är så orättvist fördelade i världen

* Att vi är så upptagna av livstävlingar och att vara lyckade att vi inte känner igen stunderna av lycka

* Att det finns barn, även i Sverige som far illa

* Att vi lever i ett tryggt land med sånt överflöd men ändå inte tycker att vi ska ta emot flyktingar. Bara vädret här just nu borde ju tala om för oss att man inte emigrerar hit i onödan...

Men ändå, trött och snorig så finns den där, kärleken. Till barnen, Mannen, släkt, vänner och till er Bloggvänner... Det glädjer en snorig Kaosmamma att ni hänger med och kommenterar även om ni förstås inte alltid håller med. Hm, kanske ska jag köpa Vi-skogsträd för de 800:- som jag tänkte spendrera på en matta i hallen... Nu måste jag gå och snyta mig och sen kura ihop mig i Storsängen innan det blir för varmt och mysigt där... Kram på er

måndag 16 november 2009

Tillökning

Jajamän, nu är det officiellt. Kaosfamiljen blir äntligen större efter många bedrövelser. Vi har fått yngel i akvariet och glädjen står högt i tak. Två stycken små yngel har överlevt sina artfränders attacker och stängts in i en "yngellåda".

Fiskar är de perfekta husdjuren för Kaosfamiljen. De kräver byte av vatten men är inte så kinkiga i maten. Motionen innebär aldrig att vi behöver bråka eller bli blöta, det fixar de själva. Veterinärkostnaderna håller sig klart inom budgeten. När någon Guppi blir sjuk försöker vi peppa den lite, sitter framför akvariet och tänker vackra tankar en stund. Dör den gråter vi en ordentlig skvätt, tar farväl, ner i toan och flush... Fantiserar lite om hur det ser ut i fiskhimlen... och så köper vi några nya och döper dom...

Så efter en rad tragiska dödsfall har vi nu äntligen fått tillökning. Vi bekantar oss med livets cirkel. Om inte ynglen hade varit så svåra att fånga på bild skulle vi ha satt in en födelseannons i tidningen...

lördag 14 november 2009

Det blir lättare Kaos än ordning


Det säger sig ju egentligen själv... Om det finns ett ställe som är rätt för en sak så finns det i allmänhet minst nittionio ställen i ett hus som vårat som är fel. Det är alltså en på hundra att den ska hamna rätt. Ren matematik och sannolikhetslära alltså.

Men nej, även om vi rent logiskt vet om detta så knallar vi i stor sett aldrig runt och är nöjda med alla de sakerna som ligger på rätt ställe. Vi ser bara de som ligger FEL... Och så tycker vi att misslyckandet är totalt...

Konserten jag var på igår var med Niklas Strömstedt, 30 år i kärlekens tjänst. I dagens TV och datavärld är det häftigt att se människor och musik in real life. Rolig var han också. Det där med kärlek är viktigt, kanske viktigast av allt och att man sprider den. Det är ju samma fenomen som med ordning och Kaos. Mycket lättare att hitta negativa saker än positiva och vi kommer lättare ihåg negativa saker än positiva.

Skulle man kunna bli så galen på dåligt handhavande av leverpastej eller konstant öppna skåpluckor så att man till slut dumpar varandra? Hm, kanske, men lyfter man upp problemet innan det blivit jättestort och kan skoja om egenheter så funkar det. Kanske läge att försöka se alla rätt istället för alla fel (måste förstås gälla från båda parter). Som de sa i Australien "what goes around comes around". Så om vi alla koncentrerar oss på att hitta rätt både med oss själva och andra och poängtera det skulle vi få mer tillbaka och bli nöjdare och mer kärleksfulla. Så sprid det positiva... Kärlek till er Bloggvänner

fredag 13 november 2009

Konsert på impuls och nattbakning

Ikväll smet jag iväg med en annan mamma på konsert. Livemusik... Mmm... att bara vara i mörkret, applådera och skratta. Det började halv åtta och jag fick tag på kompis tio över sju. Annars hade jag stuckit iväg själv...

Och kanske är det tur att man tillåter sig att ha lata dagar eftersom det är för få timmar på en del andra dagar. I själva verket finns det alltid minst en miljon saker att göra... Ikväll har Mannen och jag just avslutat vår nattbakning. Lite konstigt är det förstås att vi mest bakar till hockey-fikan. Och då är det inte konstigt att vi bakar på kvällen. Om vi skulle baka på eftermiddagen skulle barnen (läs gräshopporna) med kompisar anfalla direkt och då skulle det inte vara någon mängd kakor till hockeypubliken längre.

Den mesta bakningen som barnen är med om är med mormor eller farmor men det unnar jag både barnen och mormor/ farmor. Det är en ynnest att ha mor/farföräldrar och det måste inte alltid vara föräldrarna som gör allt. Om jag någon gång blir mormor/farmor så tänker jag också vara snäll jämt, bjuda på godis ofta och så tänker jag baka massor. Så fort barnen blir gnälliga eller behöver fostras lämnar jag tillbaka dom, det ska vara ett privilegium att vara far/ morförälder... Ha en trevlig helg Bloggvänner

torsdag 12 november 2009

Väntat så länge på just denna dag...

och det är skönt när den äntligen kommer... Väntar man tillräckligt länge så kommer den, dagen då energin bara finns där och inget känns jobbigt att ta tag i... Just idag är jag stark...

I och för sig påbörjar jag allt samtidigt, flyger runt huset så det blir väl en del som förblir halvgjort men något brukar jag alltid lyckas slutföra... och bättre påbörjat än inget alls gjort...

Lillebror säger just att han ska förbättra livet för mig. Han har bestämt att vi ska ha toafest på lördag. En fest för att fira att toan är klar. Tydligen firas den bäst genom att hela familjen sätter sig ner och leker med Lego. Vi får väl se hur det blir... Ha en trevlig kväll kära Bloggvänner och glöm inte att fira fredagen den trettonde genom att göra några hoppsasteg under lunchen. Livet är kort och på tok för allvarligt för att man inte ska fira/ leka eller hoppsa till det ibland... Kram

tisdag 10 november 2009

4 månader senare


Den är på väg in igen nu, toan. Idag är det fyra månader sedan vi upptäckte vattenskadan. Så man kan säga att vi liksom levt på undantag ett tag. Ni vet äh, det ger inget att vi gör det där eller det där än, snart kommer det hit hantverkare. Äh, det lönar sig inte att ... för snart river de golvet. Äh, det lönar sig inte... för snart blir det ju... osv osv

Jösses, vår bästa stök ursäkt håller på att försvinna och igår hade jag en smärre Kaoskris. Gick runt huset och såg bara jobb o jobb och åter JOBB. Hade samma känsla som Storasyster hade när hon var sex år och fick ett superduper utbrott -VARFÖR SKA JAG SPRINGA RUNT RUNT OCH FRAM OCH TILLBAKA OCH UPP OCH NER I HELA HUSET OCH ALDRIG FÅR JAG VARA LEDIG... Jag ville verkligen inte vara ett bittert offer men jag kunde bara inte hejda mig.

Idag känns det bättre. Jag skulle fortfarande kunna gå in i vilket rum som helst i hela huset och börja röja men det är ok. Jag väljer att inte göra det. Golvet vi valde i hallen är mer än vettigt ljust, allt syns, men det är också ok. Jag tänker inte att barnen ska titta på varandra som vuxna och säga mamma? Hade vi en sån? Hm, när du säger det så... menar du kanske kvinnan som stod i hallen och dammsög och skurade dagarna i ända? Mannen och jag skrattar åt att vi varit så korkade men bestämmer oss för att vi ändå är nöjda och att det ska vara lagom städat, inte fin-fint jämt där också...

Nu tänker jag gå ner i källaren och försöka avliva Foppatofflorna (de har fler liv än katter, studsar upp i hallen igen som gummibollar) och skrämma ner några urvuxna kläder i någon låda. Det måste vara dagens viktigaste, att se till att vi inte fryser så att vi kan fortsätta att vara friska och ha en värld full av liv. Stöket hör till... Kram på er Bloggvänner

söndag 8 november 2009

Dela eller inte dela är frågan

Läser här om socialdemokraternas förslag om att dela upp föräldraförsäkringen med tredjedelar. Argumenten emot är förstås många. Familjerna ska själva få bestämma, staten ska inte lägga sig i osv osv.

Jag tänker att om staten inte skulle lägga sig i hade vi inte haft någon föräldraförsäkring ALLS. Om familjerna själva får bestämma så blir det som vanligt. Argumenten är många där också. Mamman tjänar så lite så det är bättre om hon är hemma mer. Mamman har bättre föräldrapenning så därför är hon hemma mer. Pappan har inget fast jobb så därför är mamman hemma mer. Pappan har fast jobb så därför är mamman hemma mer. Ok, jag raljerar lite men jag har hört alla möjliga anledningar med i stort sett samma resultat...

Min åsikt är att det vore häftigt med en tredelning och jag tror att politik kan förändra. Det har gjorts förr men även i modern tid. När FI ville in i riksdagen blev alla feminister. Pappamånaden var omdiskuterad men den fick stor genomslagskraft. Vi har fått fler föräldralediga pappor...

Intressant också att när man pratar barnens behov rycker man gärna fram någon mossig typ som säger att barnet behöver mamman, bara... I alla andra fall pratar man familjens behov och då att man ska få välja fritt. I det fria valet blir vi förvånande kollektiva och beslutar oss för att mamman är hemma mer... Varför pratar ingen om att det för barnet med dagens statistik när det gäller separationer antagligen kunde vara bra med vardagskontakt med både sin mamma och pappa... Mycket grundläggs från början när det gäller föräldraskap och jag tror att hela familjen tjänar på delning. Min erfarenhet är att även relationen föräldrarna emellan tjänar på att man delar...

Visst, jag vet att det finns familjer när detta inte skulle funka men sånt får man hitta en lösning på. Så, vad har ni för åsikt i frågan?

lördag 7 november 2009

Ljuset återvänder...


Oj tänka sig så många saker vi borde ha gjort idag med detta är vad vi ägnat dagen åt... Fast inte bara, vi gjorde snöänglar och en ljuslykta också. Och så har jag träffat på allt från 4-åringar till 80+ som skrattar åt snön. Det är ungefär som hoppsasteg, man kan inte vara arg och hata när man gör hoppsa-steg. Och det påminner mig om något annat. När Storebror var bebis kom vi på sången som trick. Det går nämligen inte att vara rosenrasande över bebis som vägrar sova när man sjunger. Inte när man sjungit ett par sånger i alla fall...

Om livet känns lite trist och man lider brist på snö, kan man alltid göra ett par hoppsa-steg eller sjunga en sång för att pigga upp sig ;-) Nyss nämnda nöjen är dessutom gratis :-) Hoppas ni har en alldeles underbar Lördagkväll kära bloggvänner

torsdag 5 november 2009

Vaccinerad...

Och jajamän, jag har haft ont i armen och sovit nästan hela dagen. Dagen idag då jag tänkte uträtta underverk. Underverken kan vänta... Jag har läst bok och legat under filt, kännt mig krasslig. Med jämna mellanrum har det kommit in någon och myst med mig. Och så har jag ställt mig upp ibland, gjort något litet och sen gått och lagt mig. Min kropp sa till mig att vila och jag lydde. Kändes bra.

Hade en diskussion idag med Storebror om det är han eller jag som ska sy på namnmärket på hans hockeytröja. Han tycker att det är jag, hävdar att han inte kan... Eh, han som kan koka gröt och steka palt, kan översteg bakåt och har byggt väldigt avancerade Legogrejer i många år. Jag kan sträcka mig till att vi syr halva var...

Vad tycker ni? Och förresten i vilken utsträckning packar ni åt barnen och håller reda på deras aktiviteter och skolgrejer? Vore kul att veta hur ni resonerar...

Här är en härlig länk angående lösningen på livspussel, jag hade kunnat skriva något liknande. Kanske borde man spara artikeln så att sönerna och döttrarna kan läsa den när det blir dags... Ha en trevlig kväll underbara bloggvänner

onsdag 4 november 2009

Inte längre tjugo men hänger med och är tacksam


Även om man inte är tjugo så vill man förstås "hänga med". För många Bloggare har jag förstått att det är viktigt med inredning och kläder. Och jag vill ju förstås inte vara sämre. Tapetseringen i hallen är klar och nu har ni fått ett kort på dagens outfit... Design Lillasyster. På tal om tjugo så kan hon kan räkna till tjugitjugi också, hon kan räkna till tjuginitti till och med ;-)

Och annars, så här i flunsa-tider känner jag bara en enorm tacksamhet. Tänk att vi bor i ett demokratiskt land där vi betalar skatt så att vi vanliga dödliga inte behöver fundera på om vi har råd att låta vaccinera oss eller våra barn. Och förstås, varenda dag är det någon i Kaosfamiljen som har kvällsaktiviteter (+ bad, gympa och sånt i skolan) så jag känner mig också rätt nöjd över att de får skollunch. Tänka sig att planera någon sorts ta-med-sig-lunch till 3 barn varje kväll!!!

Och vår demokratiska fostran verkar gå av sig självt numera. Lillebror har kallat till Legorådslag imorgon. (första Legorådslaget hade vi 21/8). Ska bli kul att höra vilka Legoproblem de har nu och hur de kommer att lösas... Hoppas att ni har en trevlig kväll Kram

söndag 1 november 2009

Hemsk mat, trevligt sällskap

Japp, vi gjorde en favorit i repris. Hemskt ris och farlig falukorvsgryta. Vi skar för glatta livet, alla som kände sig manade fick hjälpa till. Korv är ett mycket förlåtande material att jobba i när man ska göra monster... Hela helgen har vi haft trevligt, om än inte alltid så vackert sällskap...

På kvällen svidade Mannen och jag ut oss och gick på fest hos grannarna. Helhäxa, ahhh.... Jag tvingade ett tonårsgäng som gjorde godis eller bus att sjunga en Halloweensång. Sötnosar, det finns hopp för framtiden när tonåringar bestämmer sig för att klä ut sig och göra godis eller bus en lördag. Livet är en mycket allvarlig sak och 100% dödligt. Hoppas ni tar varje chans ni kan att busa och skratta kära Bloggvänner