måndag 26 maj 2014

Det är mer än mycket nu...

Jag diskuterar politik på längden och tvären. Fotboll och så ringde någon visst om att vi blivit lottade till bakning. Gitarruppspelning och så skulle vi sköta insamling för blommor och niornas skolavslutning. Beställa biljetter till när var det nu igen? Lotter och jösses när skulle Lillasyster avgipsas? Och var är min mobil? I någon av tjänstebilarna? Jösses, vilka rum har jag varit i, när såg jag den sist? Ah, den kommer väl fram hoppas jag. Jag får åka hem utan den...

Andas, andas. Inte konstigt att man ständigt planerar middagen på affären och dräller iväg mobilen när man har fulla huvudet med allt möjligt. Tid för mer diskussioner blir det förstås när man inte har en mobil att "försvinna in i". "Tvingade" Storebror att titta på valvaka till sent igår. Han var sen till skolan i morse men det var det värt. Om fyra år röstar han och Storasyster för första gången. Storasyster funderade över varför SD ens vill till EU parlamentet om de inte vill dela med sig. -Varför skulle någon bry sig om oss sen om vi behöver något om vi inte hjälper andra? Många intressanta frågor. Inte lika enkla svar. Mannen och jag diskuterar också så att det ryker. Ömsom arga, ömsom lite uppgivna över det politiska läget i EU.

Kliver ut på facebook och hittar fler diskussioner men även hoppfulla ord:
Some say that it´s only great power that can hold great evil in check. But that is not what I have found. I have found that it is the small every day deeds of ordinary folks that keeps the darkness at bay. Small acts of love and kindness. (Gandalf)

Det ser mörkt ut på många håll och kanter i Europa när det gäller vänlighet, medmänsklighet, tolerans, solidaritet och människors lika värde. Mycket behöver diskuteras men man behöver också veta att det görs massor av fina saker i världen varje dag, hela tiden. Det kan man trösta sig med (och grabba valfritt parti och engagera sig lite). Det är dit vi behöver komma, små vardagsdåd av vänlighet och kärlek... Ta hand om er och kram på er

onsdag 21 maj 2014

Det där med vänskap...

Vi firar födelsedagar, bröllopsdagar, mor och fars dag och alla möjliga andra dagar. Lite märkligt egentligen då flera av sakerna är ganska självklara. Födda är vi ju alla. Gift, förlovad och sambo länge kan ju vem som helst lyckas vara om man bara jämkar, somliga kanske jämkar väl mycket ibland för att bevara den heliga tvåsamheten. Om man blir förälder eller inte har rätt mycket med kroppen att göra.

Något som däremot firas och uppmärksammas för lite är vänskap. Beskrivs rätt bra här. En av de absolut viktigaste sakerna i livet. Är det något som behöver firas så är det verklig vänskap.

Personer som man kan berätta för att man för ögonblicket skulle vilja byta bort hela sin familj mot en etta med kokvrå och färdigpackad ryggsäck i hallen. Människor man kan ha uppbyggande riktiga möten om livet med. Skratta åt saker och gråta. Ta och ge, dela med sig av både sina förtjänster och tillkortakommanden. Individer som lyssnar när man är arg eller frustrerad och som själva också hamnar där ibland. Någon man kan sticka iväg med på en usel konsert en kväll utan att riskera att ryka ihop om vardags-småttet med. Såna som man kan prata mens, relationer och få perspektiv på saker för att få upp näsan ovanför vardagsytan.

Imorgon ska jag och min närmaste arbetskamrat sedan 12 år ha en skiljsmässo-middag. 12 år har vi kamperat ihop. Skrattat, gråtit, stångats, busat och lärt oss saker både om oss själva och av varandra. Hon har fått ett nytt jobb. Klart att det ska både sörjas och firas med en middag.

Jag har haft turen att träffa många riktiga vänner genom livet. Somliga har funnits med en kort stund, andra längre. De har alla varit och är oerhört betydelsefulla. Från och med nu ska jag börja fira vänskap. Kram på er

fredag 16 maj 2014

Grand final på topp-tok-veckan

Kaoshallen har rekordstora drivor med allt möjligt som vi just släppt ner där vi nyss stod. Studsa lite över skolväskor, träningsväskor, skor, jackor, blomjord. Swisch in och kasta i sig lite middag för att slänga sig vidare mot nya äventyr...

Fast vi skrattar mycket. Vi gör roliga saker och har det bra. De ljusa kvällarna är långa och vi går ungefär aldrig och lägger oss. Inte så vi kör igång och börjar röja i hallen när alla barnen slutligen kullrat i säng. Nej nej, Kaosföräldrarna förnekar sig inte. Vi dricker te, hänger med armarna, surrar lite och sockerchockar oss. Klart att det är det vi behöver. Gudarna ska veta att det inte är någon lätt match att idka familjeliv och tvåsamhet när stora vår-ruset har kört igång.

Tids nog hinner vi ha ordning i hallen men det blir inte den här våren (heller). Vi har ett alldeles för levande galopperande hoppande skrattande liv för att ha ordning i hallen. I trädgården ploppar vårlökarna upp. Underbara vårlökar, de bara händer, precis som livet just nu.

Hoppas att ni har en studsande, hoppande och skrattande helg framför er. Kram

fredag 9 maj 2014

Madest May ever?

Vi brukar lite skämtsamt prata om Mad May. Månaden när allt ska börja och sluta. Drack just en tekopp med Mannen och konstaterade att det här är värsta maj någonsin. Två som håller på med karate, tre fotboll, två dans, en som slutar nian och så lite utvecklingssamtal, konserter och födelsedagar på det. Och så Lillasyster då som fått fetaste gipset jag någonsin sett på en nioårings arm. Ett gips som behöver bäras runt med en ägare som behöver petas i Alvedon med jämna mellanrum...

Plötsligen känner man att vi har för många barn, för mycket aktiviteter, för jobbiga jobb, 2 miljoner saker och att huset borde målas, i alla fall södersidan. Pusslet eller vad man ska kalla det har för många bitar och för mycket färger. Det ringer folk som vill spela matcher, mötas om något skolavslutningsjippo och plötsligt så har Lillebror och Mannen en gradering i karate den där stora kamikaze-helgen. Nä men hoppsan då...

Men ah, pratar man bara lite så finns det folk som lånar ut bilar, bakar, kör, tar träning, skriver ut papper och krattar när vi inte får ihop tillvaron. Folk är underbara, andra gånger är det vi som gör det. Det mesta som händer är världsliga saker, även om det råkar vara galna maj.

Vad som blir tydligt när någon blir skadad eller behöver hjälp är hur otroligt viktigt det är med vård. Hjälp utan att behöva fundera på om man är försäkrad/ har pengar till detta. Vi ska vara stolta över vårt välfärdssystem för det fungerar för det mesta ypperligt (även om det verkar som om vårdcentralerna blivit lite väl besparade). Lillasyster är fixad. Det är sånt som verkligen räknas. Kram på er

tisdag 6 maj 2014

Hur skulle man kunna veta att allt skulle bli så knöligt?

Det verkade absolut som om det skulle bli en rätt lugn kväll. Litet möte för att lägga in alla uppgifter till stor fotbollscup bara. Plötsligt ringer Mannen och frågar hur mycket Lillasyster väger. Väger? Varför vill du veta det? Vi har ju inte någon våg. -Jag är på akuten med henne, hon har brutit armen så att den ser ut som ett s...

Avslutade fotbollsmötet med att vi lyckades tappa bort inloggningsuppgifterna och vad hände då med anmälan? Tröjnummer, födelsenummer, mailadresser och allt som vi lyckats detektiva ihop gick inte att få fram igen. Och så hem. I hallen står mamman till lilla tjejen som Lillasyster lekte med. Helt chockad över att Lillasyster kunnat bryta armen så illa genom att trilla från deras studsmatta. Lugn och fin, hade lika gärna kunnat hända här.

Försöka få i säng Lillebror och Storasyster som har tusen omtankar om Lillasyster. Lillebror bäddar hennes säng och har trollat fram en liten ask med godis där han skrivit krya på dig. Storasyster gick också runt och funderade på vad Lillasyster kan tänkas bli glad av. Storebror skickade stor kram. Underbara ungar.

Lånade bil om jag skulle byta av Mannen i stan i natt. Packade upp varorna som Mannen lämnat mitt på köksgolvet och stökade bort middagen. Kvällsfika och i säng med omtänksamhetsfolket.

Sen kom Storebror på att gymnasievalet skulle göras klart innan tolv ikväll. Eftersom han har lock för båda öronen och varit sjuk i över en vecka var han helt utslut. Direktiv från honom om önskvärda förändringar på gymnaisevalet, Revaxör och i säng med honom. Och så avsluta gymnasievalet.

Avsluta... Nä men vänta nu, stod det att eländet måste skrivas ut för att gälla. Har vi någon skrivare? Nä! Iväg till mamma och pappa för att skriva ut. Ja men tjoho, de är ju inte hemma och de nycklar som jag trodde skulle gå hem till dom passade inte. La ut på facebook att jag hade skrivarproblem.

En kompis svarade och jag åkte dit. 23:47 klev jag innanför hennes tröskel för att inse att jag försnillat Storebrors inloggningsuppgifter. Storebror kommer att få peta i sig en alvedon imorgon bitti och gå till Syven. Ibland går saker bara inte att ordna.

Just nu väntar jag på besked från Lillasysters operation och om Mannen vill ha avlösning. Tydligen ska hon ha stift i ett av underarmsbenen i tre månader. Kan bli en usel badsäsong för henne.

Så, ibland kan en lugn kväll bara knöla ihop sig till att bli något helt annat. Kram på er

söndag 4 maj 2014

Vissa chanser ska en ta...

Får en chansen så klär en upp sig, går till lokalen och gör sitt jobb. En går med stolta steg och känner historiens vingslag. Kan tänkas att jag berättat det för barnen också. Det är underbart med barn. Bara en sån sak som att ens kök plötsligt kan bli en seriös vallokal för att utse den bästa roboten. Alla fick lägga i fyra lappar.
Har tipsat Storebror om att han bör göra en fackförening i förhandlingarna om det här med nedkoppling. Och jo, jag tänker rösta i EU valet också. Jag är av den bestämda åsikten att så fort det blir röstning så är en där. Oavsett om det gäller robotar eller EU. Kommer ni att rösta och vad tycker ni om en text med en istället för man? (Fick själv lite Utvandrar/smålandskänsla men det kändes rätt trivsamt). Kram på er

lördag 3 maj 2014

Klädslaktarhelg med politik och uddasockar...

Valborgsmässoafton, den stora vinterkläds-slaktardagen är avklarad. Årets politikdag också. Somliga säger att politiken inte spelar någon roll längre. Måste säga att det inte känts så fel någon gång som i år. Historiens vingslag la sig över 1:a maj. Som avkomma till pigor, hemvårdarinnor, arbetare, småtorpare i norra Sverige och oäktingar har jag grymt svårt för att hålla med. Politik spelar roll och kommer alltid att göra det Inte lika mycket för oss som är friska och har jobb förstås, men för de flesta andra. Något vi inte bör glömma, även när vi nu råkar vara friska och ha jobb. Citerar en kompis som skrev det här på sin facebooksida igår:

1897 fick en transportarbetare slita hårt i 9 timmar för 1 kg smör.
Endast 2 lediga dagar/ år- Midsommar och nyårsdagen.
363 dagar/ år arbetade man ca 15 h/ dygn.
Genomsnittsåldern var 28 år.

Idag har vi arbetare det väldigt bra om än det finns sånt som kan förbättras.
Jag tror många har glömt vilka som genom historien fört vår kamp, värt att fundera på en dag som den här!

Kan vara värt att tänka på när man tycker att fackföreningar och politik spelat ut sin roll. Vad vore alternativet? Hur långt är man själv ifrån att bli sjuk/ arbetslös (eller någon närstående). För vem är det ett problem om bostadsbristen byggs bort?

Nyttigt att få näsan ovanför sina små i-landsproblem ibland. Såna här saker som husets randiga uddasockar ;-).

Annars rullar livet på, fort. Men det mesta är världsliga saker. Ha en trevlig helg och kram på er