Återväxten på Kaosfronten ser god ut...

Situationen hos Kaosfamiljen har ändrats en hel del de sista åren. Föräldrarna erbjuder sig inte längre frivilligt att slå på en tvättmaskin bara för att få vara i fred och Kaosmodern har inte längre något behov av att måla tånaglarna. Jo, det fanns en tid då Kaosmodern hade röda tånaglar som mått på om hon brytt sig om sig själv :-). Funkade faktiskt riktigt bra måste jag säga...

Det är inte längre samma Kaos men det är fortfarande Kaos. Saker och ting springer omkring här hemma så det är ingen hejd. Både Storasyster och Lillebror får fel i armarna så fort det pratas om att städa. Och nu har Storebror börjat visa prov på synnerligen fina Kaosgener (kan även vara en tonårsåkomma men jag väljer att säga Kaosgener). Igår när jag kom hem klockan fem konstaterade han att hans orkester skulle börja repetera för en uppvisning klockan fem, i stan. Vilken tid uppvisningen var hade han ingen aning om, inte vart heller. Inte hade han sagt det till någon som kunde skjutsa honom och inte hade han ordnat med mat heller. Bravo Storebror. Lite arg blev jag väl men jag säger inte så värst mycket. Jag som missat bilar, båtar, flygplan, tåg, föreläsningar, försovit mig till en tenta osv osv. Om alla mina borttappade grejer skulle vilja ha en träff med mig skulle jag bli tvungen att hyra Globen för att få plats med alltihop. Idag har Storebror haft en fri-lufs dag. Egentligen skulle de nog ha haft frilufts-dag men eftersom han lurade sig själv och några tonårskompisar ut i skogen så blev det väldigt mycket lufsande ...

Som det verkar nu är det bara Lillasyster som det är ordning på. Lite jobbigt för henne förstås men jag tror ändå att vi tycker att det är mer uppfriskande med en ordningssam person än vad den genomsnittliga ordningsfamiljen tycker att det är charmigt med en singel-Kaosare... Jag tror att Kaos/ordningssinne kan vara något man har med sig, precis på samma sätt som att somliga är morgonmänniskor (och för dom är det lätt att säga att det bara är att kliva upp på morgonen) och en del andra är kvällmänniskor och med samma självklarhet hävdar att man bör njuta av kvällen. Vad tror ni? Ha en härlig fredag alla fina...

Färdig- flinat

Ah, ibland är det mänskligt att krokna lite. Nu har vi diskuterat WoW spelandet med Storebror i ungefär dagarna tre. Läxor och sura handdukar är ju alltid aktuellt. Logistik likaså... Läsa lite för Lillasyster och dansa lite med Lillebror och Storasyster. Alltid är det något på gång i Kaosfamiljien...

Antagligen är det därför som jag känner mig färdig-flinad och rätt matt. Det är kväll så att det är helt ok och jag tar chansen att bara rasa ihop lite. Tror att "rasa-ihop-tid" är otroligt viktig i dagens media-brus. Tid att komma ikapp sig lite...

Nu tror jag att jag ska slänga mig i Soffan och smygsova lite. Unnar ni er återhämtning? Kram på er

Lite klen kvinnodag...

Alltså, inte själva dagen i sig, den var mycket bra med skidåkning och trevligt sällskap. Som kvinnodag var den däremot underkänd. Det är nämligen så att jag anser att kvinnodagen ska firas och uppmärksammas. Vi gjorde det lite så där på en höft, dukade fram lite pajer och såg till att de två mammorna fick ta för sig först och sen de två tjejerna innan vi släppte fram de sju personerna av det andra könet. En liten parantes var att delar av de sju först trodde att vi skojade om kvinnodagen och sen blev någon väldigt sur för att de hamnade så långt bak i kön... Bara det gör att dagen bör uppmärksammas. Ach was, somliga behöver utbildas. Jag tror att det ofta handlar det om otänkthet. Sätter man sig in i frågan så tycker de flesta att alla ska få bestämma över sig själva och så vidare, det handlar inte om att kvinnor ska få göra det mer än män, ALLA ska få göra det. Då behövs inte projekt som detta. Inte skulle Skriet från Kärnfamiljen bloggen finnas och inte skulle jag behöva konstatera som Köpstoppsbloggen att även klimat har kön.

Internationella kvinnodagen behövs. Så länge vi har döttrar (och även söner) i världen som inte har rösträtt och rätt att bestämma över sin egen kropp ska jag fira internationella kvinnodagen. Internationella kvinnodagen handlar om mer än om feminist eller inte. Det handlar om vilken värld vi vill ha. När jag läser det Sanna Lundell skrivit här och hittar detta via facebook är det inget snack. Kanske bör även vi i världens jämställdaste land tänka efter lite. Detta duger absolut inte, nästa år ska jag fira internationella kvinnodagen riktigt stort... Kram på er

Idag har jag ätit lunch med mej...

och värst vad jag var trevlig. Lugn och fin, käftade inte emot alls ;-). Tanken var från början att jag skulle luncha med en kompis men har man inte mobilen med sig så kan det bli så där... Och egentligen vet ju alla att det kan bli så ändå. Inte hela världen. Världen är full av misstag och missförstånd. I själva verket ska det vara misstag och missförstånd annars är det inte mänskligt. Kanske är missar en förutsättning för utveckling? Här är en kille som verkligen tagit fasta på det och det ligger något i det.

Genom hela livet lär vi oss saker och ofta händer det saker genom missar. Misstag är inte hela världen, bara man lär sig något av dom och kommer vidare. Vi har alla gjort och gör misstag. Ibland gör vi tokiga saker eller tänker fel men förhoppningsvis får vi lite tips av någon som gillar oss tillräckligt för att vägleda oss vidare. Ofta kommer man på sig också. Börjar förstå bättre av sig själv. Det är inte meningen att vi ska kunna allt och framförallt inte att unga människor ska vara "klara". Ibland handlar det om att förlåta varandra och sig själv (vilket kan vara nog så svårt). Lunchen idag blev inte som jag tänkte mig men den blev riktigt bra, kanske blev den det jag behövde?

Pratade med en 60-årig kvinna på bussen om livet i allmänhet och misstag och utveckling i synnerhet. Mycket intressant. Hon är väldigt nöjd med livet och att hon fortfarande utvecklas. Det kändes riktigt hoppfullt. Nu, dags för sportlov. Jag återanvänder skylten som Lillasyster gjorde ifjol. Berätta gärna vad ni tänker om missar.
Dessutom blir missarna ofta bra historier som man kan berätta för vänner/ blogga om och så får man respons som man också kan fundera på. Tack allihopa och kram på er alla fina...

Och vuxenvärlden gör som den brukar...

Förfasar sig över saker som unga människor älskar att göra. Kanske är det så det ska vara, vad vet jag? Sokrates på sin tid tyckte också att ungdomarna gjorde fel så vi är i gott sällskap. Han sa: Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.

Förr var det Beatles, hårdrock, Tv tittande eller veganeri. Nu är det datorspelande vi förfasar oss över... Här är en riktigt bra artikel i ämnet. Med Sokrates i minnet blir jag full i skratt när jag läser den... Och igår var det i tidningen att hockeyn har kris, som om det vore det värsta som kunde hända att ungdomar inte vill spela hockey... Som om hockey vore något som är viktigt för samhällets fortlevnad "på rikt"...

Storebror har lärt sig massor av och har väldigt kul med sitt datorspelande. De umgås via skype. Skrattar, skojar, svär och retas... Ibland ställer de sig upp och sticker till badhuset för att brottas IRL. En klok lärare han har säger att man märker skillnad på vilka som dataspelar när det gäller engelskan. That makes sense... Storebror har i flera år förstått de hemlisar som Mannen och jag försöker förmedla på engelska. Engelskaläxorna meddelar han fnysande att han redan kan och ingen från skolan har klagat.

Egentligen är vi vuxna lite konstiga. Tricket för att få till livet är som vanligt balans. Något som till och med vi kloka vuxna har svårt att få till, trots att vi har levt mycket längre. Det kräver vi att barnen ska ha koll på medans vi tycker att vi till exempel ska ha koll på vart de är och vad de gör varje sekund på dygnet långt upp i åldrarna... Det där med taskig balans mellan att sitta stilla och röra på sig är väl ungdomar inte heller ensamma om att ha ;-)... Vad tänker ni om det här? Nu ska jag se om jag får med mig någon ut i vårvinter solen, annars går jag ut själv!

Operfekt pedagogik...

Igår fick jag ringa till fritids och bekänna: hej det är din klantiga mamma, jag har missat bussen... Ringde hem och presenterade mig på samma sätt... Jag hörde genom telefonen hur barnen log. Kan det vara så att mammor inte behöver vara perfekta?

Idag gjorde jag (kan vi väl kalla det va?) pedagogik av det operfekta. Jag kom på att Bjärven låg ute på altanen och behövde sanering. Bjärven, vår mest älskade och opraktiska möbel, en gigantisk lurvig saccosäck. Första tanken är alltid att avliva den men sen bestämde jag mig för att brotta ner den för tvätt ändå. Det gick så där kan man väl säga... Sprätta upp gick som vanligt bra men sen... Frigolitkulorna i säcken gillar jättemycket att smita ut och så blir de elektriska... Flyger runt överallt...

Tanken var att jag skulle hälla över alla kulor i ett för ändamålet sytt fodral... Barnen skrattade en hel del när det forsade ut frigolitkulor i källartrappen. Låt oss för att göra en lång historia kort konstatera att det ser ut som det snöat in hemma hos oss och det kommer det nog att göra ända till efter midsommar...

Den är verkligen ett elände att tvätta (får inte plats i någon tvättmaskin) och torkning av dylik tingest är heller ingen lek. Nåja, allt ordnar sig som vanligt till sist, det blev en del skratt och rätt mysigt. Jag tror rätt hårt på den operfekta pedagogiken och i själva verket har nog Kaosfamiljen praktiserat det i flera år. Ha en trevlig kväll...

Motsatsen till ljust, fräscht och minimalistiskt

blir det lätt när Kaosmodern roat sig en hel dag...

Tre starter i Lilla Vasaloppet såg jag. Ingen ville åka med mig men det är lugnt. Det är nämligen meningen att mammor SKA bli mer och mer nobbade eftersom det är en del av självständighetsprocessen. Kaosmodern gjorde som hon brukar göra när hon inte har några åkuppdrag. Backade upp de duktiga fröknarna. Strålade med ögonen till allt från krisande förskoleklassare till kämpande femmor. Klappade händerna, peppade och lyfte, skojade och ordnade. Lilla Vasaloppet äger och det gör även 25% föräldraledighet, efter en sån här dag är man som ny. 7:e Lilla Vasaloppet och det är fortfarande en fröjd, vilken glöd, vilka krascher och vilken dramatik.

Sen åkte jag ett eget varv i skogen. Vårvintern, årstiden då vi norrlänningar får lön för mörkret som vi hade innan snön kom. Hoppas att ni har det minst lika bra som jag. Nu är det dags att spöa Mannen i Wordfeud IRL dvs scrabble över en tekopp... Kram på er