tisdag 3 januari 2017

Lov-ungar...

Storebror har flyttat hem o alla barnen har lov. Kaosföräldrarna jobbar.

Innebär så klart att barnen vrider på dygnet, spelar dator o blippar på mobilerna tills ögonen blir fyrkantiga... Och vad kan man göra åt den saken från jobbet? Noll och ingenting om man inte vill ägna typ all sin arbetstid åt att ringa fyra barn, vilket vore oetiskt o skulle leda till psykisk ohälsa hos en själv. Ta ledigt från jobbet för att jaga fyra ovilliga stora barn runt huset?  Ja, det är provat och resultatet var klent. Tjat-VM ger ju sällan varken något varaktigt vettigt resultat, lär någon något eller gör någon endaste en lycklig... 

Så alternativet är att helt enkelt vara kärleksfull, resonera med dom o ge upp. Det blir nog folk halv-vuxlingarna ändå till slut. Förhoppningsvis. När det gäller våra halv o helvuxna barn så börjar de kunna våra repliker. Vi har lärt dom allt vi kan ( och när det gäller teknik o sånt är det inte mycket ;-)).  En hel del saker måste de lära sig själva.

Nåja, de hade skottat när vi kom hem idag och det var ju underbart. Största problemet just nu är nog att det är svårt att ta sig i säng med så mycket vakna människor hemma. Kärlek till er alla o sov gott var än ni är <3

tisdag 27 december 2016

Nu är glada julen slut...

För mig i alla fall som jobbat sedan i tisdags. Mannen o barnen har lov.

Kan inte låta bli att förundras över vilken märklig företeelse julen egentligen är. Den där helgen då allt ska vara perfekt. Överflöd av allt o konstant tindrande ögon.

Och så firar vi den tillsammans med familj o släkt. Såna som en inte valt, har långvariga o ibland trassliga relationer med. Relationer ställs på sin spets när man gör årets största flerrätters traditionsmat (ja hej bara vilka olika kulturer vi har när det gäller julbord), väntar på tomtar o delar ut julklappar tillsammans. Samsas när vi är trötta efter december månads tokrace på jobb o skola...

Vad är ärligt talat oddsen egentligen på  att julen alltigenom ska bli lugn o vacker?Hur många familjer känner ni som aldrig har haft en enda liten dispyt på jul?

En liten reflektion bara. Nåja, nu kommer nästa högtid, den när man kan göra mer vad man vill om ens något alls.

Imorse meddelade vårt ordinarie nyårssällskap att de lämnar Walk ower.  Över 39 graders feber o eller tokhosta hela bunten.

Första tanken var att fira själva men efter kvällens urartade middag konstaterade vi att det nog skulle vara roligare att "spä ut" Kaosfamiljen en aning på nyårs.

Vips hade vi hittat en vikariefamilj vars tilltänkta sällskap också har insjuknat. Hurra hurra 🎉. Problemet löst.

Gott nytt år på er allihop <3

söndag 25 december 2016

God jul

Julaftonen är slut. Stress,  skratt, gråt, irritation, tacksamhet o kärlek. Många känslor på en o samma dag. Så där som det brukar vara.

Nu kommer den där lugna dagen, juldagen. Inte en skinkbit behöver skäras, inga rim rimmas och inga krav på vackert o fantastiskt eller något annat heller.

Barnen har något julklappsartat att syssla med o föräldrarna kan såsa runt. Middagen fixar mikron. Disken diskmaskinen. Kanske gör vi lite julgodis, kanske inte.

Jag tror att jag håller med om Storasysters analys om att när det gäller födelsedag o julafton så är dagen före o dagen efter egentligen bättre.

Som vuxen tycker jag att juldagen definitivt är en av årets absoluta toppendagar. Snart är den här, lite sömn först bara.

God fortsättning på er allihop


torsdag 3 november 2016

Ljust o fräscht...

Vackert blir ju allt med snö men.. Rätt så opraktiskt (även om jag är norrlänning o grymt van att skotta).

Lite som vårt ljusa hallgolv, vem som nukom på den idén ;-). 

Fast å andra sidan kan man ha sjukt kul i snö. Läge för att fokusera på det :-). Det är ju ändå i Sverige vi bor o snö är bättre än 0 gradigt regn.

Kram på er

fredag 26 augusti 2016

Hoppsan...

Det är väl inte mitt fel att jag har byxor med dåliga fickor. Inte heller att jag hade en väldigt aktiv kväll igår heller. Följde Lillasyster på fotboll, lite Poke-cyklande över stock o sten (min cykel är en trapper). En stunds stök i trädgården, studsar iväg o tittar på forboll på ett annat ställe och sen Poke-cyklande igen.

När då Lillasyster tittar på mig och frågar vart hennes mobil är stiger min puls omedelbart. Eh, hm... Jaa den som jag hade i fickan... Jag känner alldeles tydligt att den inte är i fickan länge. Hennes nya fina mobil. Svär en riktigt lång harang inombords. Borta. Hopplösa jag, racklar tydligen inte bara bort mina grejer utan även ett av barnens typ viktigaste pryl. Lillasyster, som det ju är ordning på, kommer aldrig att förlåta mig.

Bekänner min synd. Sanningen är att mobilen kan finnas precis var som helst, jag har ingen aning. Lillasyster tittar på mig med -du -är-inte -en-mor-du -är-ett-världskrig blicken. Det har börjat skymma. Går ett varv i trädgården och förbereder mentalt för att cykla runt precis hela samhället med pannlampa... Tog jag verkligen genvägen genom skogen?

Vips, där är den, bland hallonen. Hurra men jösses att det gamla talesättet verkligen stämmer. Det är toka som har tur ;-) . 

Ha en fin dag på er.

fredag 19 augusti 2016

Nu kommer alla känslorna på en och samma gång...

Storebror, denna lugna, trevliga och tjuvroliga kille som har varit vår i 18 år flyttar till en folkhögskola i helgen. Nu börjar en ny epok för Kaosfamiljen och Storebror.

Kaosmoderns känslor är blandade. De här är ett vettigt och bra steg för honom och det är verkligen dags att han gör något nytt i livet så det är glädje. Samtidigt är det ju sorgligt för oss att vår tid med honom på heltid verkar, i bästa fall, vara över. Tänk när han lindade sina småbarnstjocka armar runt min hals och sa -Mamma jag vill aldrig flytta från dig...

Förundran över livet, det häftiga i att ungen är sig lik när han helst vill ha tallrikar som matchar och är tacksam för allt han får även om det är en vitlökspress. Och så lite avundsjuka över att vara ung och 18 år och flytta till en folkhögskola, lära känna en massa folk och göra nya saker (just när jag ska tillbaka till jobbet som jag haft i snart 15 år).

Sen är det stolthet över att den unga mannen tar steget och att jag inte tvivlar på att han kommer att städa, tvätta, laga mat och handla. Jag är lite upprymd över att jag som Kaosmorsa levererar en jäkligt fin och ordningens man. Men så klart faller den stora oron över mig också. Kastar vi honom åt vargarna? Tänk om han lär känna en massa dårar och om dom inte är snäll mot vår fina kille med de stora bruna ögonen.

Men störst av allt är kärleken till denna underbara unga man som nu ska ut och pröva sina vingar.

Ja jösses så mycket känslor. Jag kommer nog att ägna helgen åt att göra som jag brukar göra vid kriser. Jo, även om det är naturligt så är det en liten kris. Jag kommer att prata med kloka vänner, doppa mig i hav och älv, skratta så ofta jag kan, kramas så ofta jag får och kanske gräva ner någon ros i trädgården. Nu ska vi bära grejer, kram på er

tisdag 16 augusti 2016

Killbaciller är liksom aldrig lika hemska som tjejbaciller...

Läser en krönika av Hanna Alvages där en liten pojke velat att någon ska läsa sagan om Tommy o de två tjejerna för honom (Pippi Långstrump). Blir lite full i skratt men samtidigt fastnar skrattet i halsen...

När jag berättar för barnen konstaterar Lillasyster att det är märkligt då Pippi lyfter hästar o Annika är den som berättar men Tommy, som på riktigt inte gör någonting alls i varken någon bok eller film, blir den som räknas.

Vi resonerar lite om att det helt enkelt är så att killar betyder mer i samhället och det från tidig ålder. Mannen och jag har delat på hemarbete, VAB o föräldraledighet. Ändå har både Storebror o Lillebror, när de var i förskoleåldern haft resonemang om tjejbaciller och känt ett behov av att göra statements när det gäller att leka med/ gilla tjejer. Varken Storasyster eller Lillasyster har känt att de behövt göra detsamma.

Orättvist så klart för tjejerna men säg någon gång livet har varit rättvist. Orättvisor bör bekämpas men inte bara för tjejernas skull utan även för att det är så begränsande för killarna. Tänk så många små gossar som skulle vilja leka med tjejerna men som ändå låter sig hindras av tjejpesten. Finns hur många exempel som helst på hur killar "trycks in i en knasig mansroll och så klart kommer det från vuxenvärlden från början. Och vi som låtsas vara så jämställda...

Nåja, trägen kanske vinner för min absoluta åsikt är att samhället skulle bli bättre om pojkar också "fick" koll på sina känslor, uttrycka dom och relationsträna i samma utsträckning som flickor. De skulle inte bli sämre män av det, tvärtom. De skulle hantera livskriser bättre och kanske till och med kunna inspirera sina internationella bröder att skipa fred o lösa konflikter utan krig.

Har just läst ut Morgon i Jenin. En bok om krig, vänskap, kärlek, liv, död, kultur och plikten att göra vad man kan av sina gåvor. Kort sagt en fantastisk bok som inte lämnar en oberörd.

Nu, dags att sova. Kram på er allihopa