söndag 31 januari 2010

Om att bo på rätt plats


Ibland kan man känna det ganska starkt. Tacksamheten över att man bor på rätt plats och har det bra. Jag vet att saker är annars på andra ställen på jordklotet, väldigt annars. Den här veckan har varit full av tecken:
*Gratis ambulans och check om Lillebrors peng verkligen trillat ner i magen
* Att man med gott samvete kan svara ja när Lillasyster säger att visst kan man bestämma om man vill ha barn när man blir stor
* Ett par åk i lössnö med slalomskidorna ett par kilometer härifrån
* Möjligheten till att åka gummibåt i älven till sommaren
* Gratis tandvård, skola osv osv för barnen
* Vi har mat för dagen och rent vatten osv osv
*Fyra friska barn och en Man som står ut ;-)
* Bilden från anslagstavlan med Kaosmoderns halsband, det är kärlek...
Listan på saker som jag har att vara tacksam över skulle kunna göras väldigt lång. Jag betalar gladeligen skatt till ett samhälle som fungerar så bra som det gör. Och det klimat som omger mig verkar passa mig ypperligt... Ha en trevlig söndagkväll Bloggvänner

torsdag 28 januari 2010

Rapports 22:00 sänding från Kaosfamiljen

Lillasyster: Leker sig sanslös med liten jämnårig kusin. Går resten av dygnet, lite smågnällig, med en hand fastklistrad vid sin mammas mysmage.
Lillebror: Naturen verkar gå sin gilla gång hos vår levande bank. Dock har kursen rasat så någon ränta inte kan förväntas, i själva verket är nog alla insättningar i vår levande bank förlorade.
Storasyster: Fiskarna har överlevt veckan och därmed gör vår dramaturg dansnummer och framträdanden med lyckliga slut.
Storebror: Njuter av att ha slutat med hockeyn och sitt nya rum i källaren. Spelar trummor, wiii och musik.
Mannen: Försöker plugga och har lyckats föröka våra bilder på datorn så att de numera är 4 gånger så många (12000), i oordning och väldigt skiftande kvalité. Jag äskar honom ändå..
Kaosmodern: Har hittat favoritvantarna. På jobbet är allt antingen underbart eller total katastrof. Lite som hemma men ändå annars... Kaosmoderna har tyvärr "råkat hamna" i svårt chokladberoende men tröstar sig med hon behåller sin mysighet både fysiskt och psykiskt och än så länge inte blivit socialt utslagen...

Kvällens meny: en tvårätters middag bestående av microbuffé (veckans rester, först till bordet får välja) och chokladmuffins med rosa och grön grädde.

och så till vädret:
-16 ute men inte det minsta kallt inne. På dagarna springer vi runt och värmer upp hela stället. Kaosfamiljen fryser inte ens på nätterna eftersom alla är hjärtans välkomna till vårt eget Hawaii, där det varje morgon känns som om vi dansat hula hula hela natten, Storsängen...

Eftersom vi är på Hawaii och dansar hulahula hela nätterna ser vi ut därefter. Nu dags för tekopp... På återseende

måndag 25 januari 2010

Ser jag tandfén får hon stryk

Vi har inte fått korten på Lillebror som vi beställde via skolan. Nu gör det ingenting. Vi har fixat kort på Lillebror. Fast kanske inte såna som man ger bort till släkt och så... Vi har just kommit hem från akuten där vi tog kort på Lillebrors mage. Där låg tanféns tia och skvalpade...

Det är samma barn som hade ett pysselöga i örat för ett tag sen. Somliga barn lär sig ständigt saker på ett mycket handfast sätt...

söndag 24 januari 2010

Vi vill ha rock, rock, rock när vi myser

Ja jösses vad vi rockade till Kråkan och busarna i eftermiddags. Har ni chansen så gå och se dom... I lördags badade vi oss helt sanslösa... Fyra familjer som skrattat och rusat, tagit det lugnt och pratat. 8 vuxna och 12 barn ger många möjligheter och rätt få skyldigheter. Det enda kravet var väl att ansvara för att respektive familj fick i sig mat i lagom tid. Det flöt fint. Några små missöden förstås men såna saker löses rätt lätt när umgänget har cirkusvana. Kristallkronor i taket och inget torkande av bord, vardagen hejdå för över 30 timmar.

Och likt Mma Ramotswe hittar man svaren på gåtor. Egentligen är det självklart men jag fick lite tänkarhjälp av kompisar. Jag tappar egentligen inte alls bort saker, det är någon/ några som planerar att starta ett Jenny-museum som knycker prylar av mig. Eftersom denna /dessa personer verkar synnerligen lyckade behöver de snart hyra Globen för att husera allt...

Övertrötta efter en riktig äventyrshelg somnade barnhopen. Kaosföräldrarna är minst lika nöjda. Hej Hopp, dags för tekopp

fredag 22 januari 2010

Mmm

men vilken tur att jag köpte nya vantar till Lillebror idag... Då behövde jag ju inte förfrysa händerna när jag for hem. De var trånga men bättre än ingenting. I och för sig har de klarat sig länge, ända till Januari, mina vantar. Nu tror jag att dom är ohjälpligt borta. Förra gången jag hade för mycket i huvudet tappade jag bort min favoritmössa. Det blir väl i år som de föregående åren, jag har många vantar men när våren kommer har jag bara kvar de gamla fula döäckliga Salomonvantarna anno -85. De är så fula så att snön smälter...

Nåja, man hade ju kunnat glömma sitt eget personnummer, något av barnen eller sitt eget namn. Hur ska jag kunna lära barnen något om ordning och reda när jag tappar fler vantar än dom? Svaret är nog att det får de lära sig det själva... Stackarna...

Imorgon ska vi bada äventyrsbad och sova på hotell. På söndag ska vi äta hotellfrukost och titta på Kråkan och busarna. Jag ska inte torka ett enda bord och tänka en vettig tanke. Hoppas att ni får en avslappnande och trevlig helg.

måndag 18 januari 2010

Nya tag...

Tror ni att Kaosmodern har tid att hänga läpp något vidare värst länge? Eh, nä men så kan vi ju inte ha det. På jobbet rullar det på i ett sjuherrans tempo. Eftersom jag helt ödmjukt tycker att jag gör det rätt bra och milt sagt tycker att belöningarna uteblivit så bestämde jag mig för att köpa blommor åt mig idag på lunchen. Clivia och Svärmors tunga blev inköpen och de brukar palla det ständiga högtrycket (= ökenvattning). Har man tur och misssköter sin Clivia riktigt bra kan de till och med börja blomma...

Middag med trevlig kompis, goda skratt och snacka av sig lite om livets vedermödor och trevligheter. Tanka lite... En liten swich in på rean och utöka den sorgliga BH parken och så en lyckad rush till bussen. Hann med ca 30 sekunders marginal :-). Skjuts från bussen med trevlig bekant och så hemma.

Kolla på Lillebrors utslagna tand, lyssna på historier om Lillasysters bravader hos tandläkaren och hörselkontrollen, lista ut morgondagens logistikproblem, höra Storebror ösa ovationer över sina Wii-spel och spana in Storasysters fiskar och dans-moves... Och så stuva ner de stjärnögda pratbarnen i sina sängar...

Och så in på Bloggen och se att det är fler som tror på vilodagar och är duktiga på att "pensionsspara". Ingen har så trevliga läsare som jag, tack för era kommentarer söta ni... Nu dags för te med Mannen. Shit, nu fick jag bud om att morgondagens logistikplan sprack... Nåja, allt kan inte funka jämt ;-) dags att tänka kreativt... Kram på er

söndag 17 januari 2010

Lite opeppad


har jag varit i helgen. Funderat en hel massa över saker. Och så såg jag den där lådan med kort sen -98 som vi inte satt in i album... och tänkte på alla saker jag kanske borde göra fast jag verkligen inte ville. Igår utlyste jag en vilodag för mej. Gjorde inte någonting som inte var absolut livsnödvändigt. Sköönt...

Idag känns det lite bättre. Korten kan vi fixa när vi blir pensionärer och det andra får man väl jobba på, försöka dra sitt strå till stacken... Hoppas ni haft en riktigt bra helg

torsdag 14 januari 2010

Lillebror steker potatis

Våra barn har varit rätt puckade i sexårsåldern och Lillebror följer det mönstret väldigt bra. Han ramlar överallt, kladdar och bryter ihop. Har riktigt rekorderliga raseriutbrott över saker som mest gör en förvånad...

Men precis som våra andra sexåringar är han också alldeles underbar mellan varven. Idag erbjöd han sig att hjälpa till med maten. Han skalade potatisar, skar och stekte, helt själv för första gången... Vi lyssnade på hans musik och dukade fint. Massa ljus igen... Och akta er så stolt han var. Det fanns inte en som missade att det var han som bjöd på världens godaste potatis... Jag tror han växte en decimeter...

Lilla tonåren brukar proffsen kalla sexårsåldern. Är det så kan det tänkas att vi klarar det, till och med fyra gånger. Så länge det finns stjärnstunder så kan det funka... Sov gott på er Kram

tisdag 12 januari 2010

En Nattuggla förnekar sig inte

Varje morgon tänker jag att jag bara MÅSTE gå och lägga mig tidigt. När kvällen kommer är det så mysigt att sitta uppe. Lugnt och skönt. Reflektera lite över livet och tingen. Tankar/ diskussioner som på olika sätt dykt upp de sista dagarna är:

*Varför verkar det vara så tråkigt att vara mamma? Överallt tjatar mammor på halvstora barn om mössor, försöker lura i ovilliga barn sandiga mackor på stranden/ i pulkabacken (fast då snöiga), håller koll på familjens packning, aktiviteter, gympaväskor osv osv osv medans pappor i högre utsträckning busar och roar sig.
* Vad i hela världen skulle man göra om man vann 25000 kronor i månaden i 25 år och hur skulle du bidra till mänskligheten? (Förrutom att shoppa en tvättmaskin som inte tuggar kläder och en storköksdiskmaskin)
* Vad häftigt det är att vara del i en familj som kan dansa ut julgranen själva utan att riva omkull den på grund av trängsel.
*En applåd för facebookgrupper med bortskänkes/bytes/önskas där man kan byta grejer med varandra
* Är det etiskt att avliva en fisk som inte är frisk och ska man i så fall dölja det för Storasyster?
* Behöver barn alldeles tvunget ha aktiviteter?
*Varför börjar man lysa upp i trädgårdar när vi har energikris?
* Hur högt kan ett tvättberg bli innan det börjar bildas is längst upp?

Hej hopp, dags för tekopp med Mannen, kanske hittar vi nya tankar... Nattuggleri på hög nivå... Sen gör jag som Pippi, säger till mig själv på skarpen, marsch i säng... Kram på er

söndag 10 januari 2010

Mmmm, lördagkväll

Klart det har varit lite gnissel ikväll... Mannen är på vinylfest, vi andra har haft ljusfest. Eller en allt möjligtfest som Lillebror sa. Vi tände så många ljus så att brandvarnaren började pipa. Varmt och vackert. Jättemysigt men mitt i allt så finns det ju alltid minst fyra viljor om vad som ska göras härnäst. Lite gnissel och sen var vi där... Film, prat om viktiga/oviktiga saker, lite bus, lite kiv, skratt, kramar och massor med godis. Myyys...

Jag blir ofta varm i hjärtat när jag tittar på mina fyra barn, fyra helt olika sorter. När vi skulle få Storebror tänkte jag att en bebis är en bebis och så får man den och lär den saker och fostrar den och så. Låt oss säga att planen fick revideras en aning. De är ju personer redan på stört, när de kommer ut... Det som funkar med denn ena är tji med den andra... Numera tänker jag mer att mitt uppdrag är att älska dom så som dom är. Inte fixa till och stuka om. Försöka hjälpa dom att hitta sig, sina platser i livet och leva med sina personligheters för och nackdelar för att till slut klara sig själva. Och mitt i allt det ska jag också leva med mig, för precis som med alla andra är mina bästa egenskaper också mina sämsta... Kram på er också bloggvänner

torsdag 7 januari 2010

Hall trauma bearbetning


Kanske är jag lite konstig helt enkelt. Mannen tycker åtminstone det ibland men det bjuder jag på. -Men åh, det har ju blivit så fiiint säger folk (och jo, det håller jag med om och det är kul) angående vår nya hall och make-over badrum. Och sen säger någon att det ju måste vara värt det, vilken tur att ni fick en vattenskada... Det är då som det händer, jag som brukar vara positiv till det mesta, utom att åka bil långt med Kaosfamiljen, börjar tänka nattsvart... Egentligen är det för tidigt men jag tycker ändå att man måste försöka prata om saker...

Väck mig mitt i natten och jag skulle kunna rabbla allsköns olika umbäranden jag stått ut med under den 4 månader långa renoveringstiden (dags att sluta läsa nu om ni inte vill höra gnäll):
* Hål i hallen, stället man måste passera till köket, vardagsrummet, toan, källaren, övervåningen, vårt sovrum och syskonen Lills sovrum.
* Utan vatten ett gäng dagar
* Kliva upp vid tre-rycket i fyra månader för att Lillasyster inte längre vågade gå på toa själv
* Beredskap för att hantverkare eventuellt kunde dyka upp vid sjusnåret med någon stor slagborr eller hilti på mina lediga mysdagar
* Sex veckors tropisk värme med surrande byggfläkt
* Toasaker vid bron, inne i vardagsrummet, köket, samt delar av vårt sovrum
* Hallsaker inne i vardagsrummet, köket och över hela källaren
* Byggdamm och byggstök... Det tycker jag man borde få betalt för att ha hemma hos sig...

Ah, ni hör ju, det var för tidigt för mig att närma mig ämnet. Mitt sedvanliga guldfiskminne fungerar inte när det gäller renoveringsumbäranden. Och hur länge är man nöjd? Och hur nöjd är man på en skala mellan mätt på pulvermos och korv (1) och åkt Daemon på Tivoli (10). Jodå, jag är nöjd, hallmattan käkar inte upp lika många vantar men ändå känns det som närmare pulvermos än Daemon. Jag förstår att det finns många som har inredning som ett intresse men jag har inte det. Jag anpassar mig blixtsnabbt till det nya, nu när vi har en hall och toa igen. Jag har det liksom lite på känn att nyårsaftonens bad i badtunna och hopp i fluffsnö är något jag kommer att prata om på ålderdomshemmet medans hela halltraumat som tur är, både umbäranden och hur fint det blev kommer att vara glömt.
Hoppas ni har en alldeles underbar morgondag och snö att busa med i det friska vädret Kram

onsdag 6 januari 2010

Kaos med Kärlek

Det må vara att vi har Kaosområden som vi inte får bukt med, att vi ständigt söker saker, att det bråkas på längden och tvären och att man ibland önskar sig en helt egen lite tyst garderob man kan få krypa in i för att få lugn och ro. Mitt i alltihop finns ett pulserande liv och en ocean av kärlek att hämta kraft ur.

Vips är Lillebror och Lillasyster är vi-som-är bäst-och-har-Bamse-mössa-gänget. Plötsligt håller Storebror och Storasyster om varandra när det är läskig film. Storebror hjälper Lillasyster med vantarna. Storasyster tröstar Lillebror när han fått stryk i wii-boxning av Lillasyster. Lillebror låter Storebror ha läskigaste Legomonstret. Storasyster lånar ut sin trollstav till Lillasyster som i sin tur lånar ut sina glittervingar när de leker stor fantasilek. Är man lite uppmärksam är tecknen på kärleken många och kombinationerna oändliga.

Om man har en taskig dag kan man när som helst ställa sig var som helst i huset och ropa -Jag behöver en kram eller -Kan ingen berätta för mig att jag är vacker... och få många napp. Min känsla är att vår bästa tid är nu. Efter den mest akuta småbarnstiden och före tonåren. Love makes the world go round... Kärlek till er Bloggvänner

söndag 3 januari 2010

Ofrivilligt socialt träningsläger


Massor med mysig snö men ibland blir det inte som man tänker sig när man tar ledigt för att Kaosfamiljen ska ha det mysigt. Idag har barnen bråkat från morgon till kväll. Framförallt har Storebror och Storasyster retat hål i huvudet på varandra. Inte ens när syskonen Lill gick till kompis kunde de hitta på något annat än att gå efter varandra och tjafsa, gnälla och gapa på varandra. Kaosmamman tänkte att om vi går ut och åker pulka blir det bättre, icke. Efter en stund blev jag less och gick upp på garagetaket för att skotta av det. Snö är fint, det dämpar ljud så bra. Jag kunde bara höra lite avlägset att det fortsatte i bråkspåret. Suckade lite och skottade vidare. Det är social träning brukar min mamma säga när barnen bråkar. Så då har man alltså ofrivilligt varit på socialt träningsläger idag då...

Kanske ligger det något i det. Konflikter leder till utveckling. I konflikter möts man förhoppningsvis och lär man sig något. Både om sig själv och den andre. Var man själv står, vad man vill och vad den andra personen vill. Att argumentera för sin sak och lyssna osv osv. Har just läst ut Katerina Janouchs bok Bedragen. En mycket bra bok som bland annat handlar om social träning i den familj som man själv försöker sig på att skapa. När livet rullar på med barnbråk, VAB och sura handdukar och man själv ska förställa vuxen...

En tanke som slår mig när jag läser boken är hur viktigt det är att fortsätta mötas. Inte bara träffas och utbyta praktisk information utan verkligen mötas. Stanna upp och berätta vad man känner och tänker. Det har hänt en hel del sedan Mannen och jag träffades. Förhoppningsvis utvecklas man hela tiden och då gäller det att hänga med så vi inte tappar bort varandra. Klart vi måste skriva om våra livskartor tillsammans ibland, vad vill/tänker/känner du/jag/vi numera? Så nu, dags för tekopp med Mannen. Hoppas ni har en trevlig kväll