lördag 31 augusti 2013

Mat och prat...

Hemma efter en mat och prat-rik kväll hos en kompis. Vi var några kvinnor som såg filmen Ångrarna. Klart sevärd. Handlar om två karlar som gjorde könsbyte och sen ångrade sig. Filmkvällen utmynnade i riktigt givande diskussioner om relationer, mens, våld, skolan, heder och livets olika faser. Möten i verkliga livet när de är som bäst.

Det är mycket med det verkliga livet just nu. Veckan har varit full av givande möten. Både med gamla och nya bekantskaper. Mycket prat om Lundsberg. Smart skrivet av Johanna Frändén här. och som om det vore det värsta som kunde hända ett barn att det skulle behöva gå till en kommunal skola? Av allt jag vet om skolor så är det få rektorer som skulle avfärda att någon blivit strykt med strykjärn som ett pojkstreck... Klart att vi alla har vår heder och att hederskultur finns mer eller mindre överallt. Det blir lite värre när kulturen är inbyggd på ett ställe där barn bor hela tiden och när de som höhö:ar "du skulle se när jag gick där" har väldigt mycket pengar och makt... Kanske den värsta sortens hederskultur...

Och så krig. Syrien. Vem kan någonsin får för sig att krig kan krigas bort? Faller det inte på sin egen orimlighet?

Johanna Frändén har skrivit fler läsvärda saker, här bland annat. Måste säga att det är en ynnest att få vara kvinna, bo där jag bor, vara mor till en massa barn och få möjlighet till alla dessa spännande och givande möten. Ha en härlig helg allihop. Kärlek till er alla...

söndag 25 augusti 2013

Om...

Mm, ja om man skulle titta riktigt noga inne i vårt sovrum skulle man se att maskeringetejpen runt dörren är kvar sen vi målade om för sisådär 6-7 år sedan. Man skulle också märka att det är olika nyanser på två av väggarna och att vi råkat måla i den andra nyansen en bit in på nästa vägg. Men, eftersom vi har roligare och bättre saker för oss i sovrummet så kunde vi inte bry oss mindre. Det verkar inte vara någon annan som bryr sig heller...

Och om man skulle ta till sig vad ett barn som jobbar på att uttrycka sin ilska verbalt istället för vansinnesutbrott säger skulle man antagligen bli rädd. Det började med att jag förtjänade att bli kräkt på varvid det fanns en viss förhoppning om att jag skulle gäspa just då. Sen skulle det följas upp av att gosedjuren och leksakerna skulle anfalla på de mest gräsliga sätt varvid jag till slut skulle bli överkörd. Dock skulle "klia på ryggen armen" räddas igen när jag låg som en spik i asfalten ute på gatan... Efter en stund framkom det att det fanns ett "faster Ellas fläckborttagningsmedel" som visst skulel läka mina sår och få mitt hår att växa ut igen otroligt snabbt. Sicken tur. Puh, det kan rymmas mycket känslor inne i ett barn och om barnet börjar beskriva dom har det kommit halvvägs till att hantera dom...

Och så tänker jag att om man i förhållandet tvingar varandra att vara vi på alla tillställningar och stolleprov som bara den ena tycker var kul så finns risken att det inte blir så roligt för någon. Det är skönt att veta att man kan vara ett "vi" även om man inte alltid gör samma saker. Dags att börja masa sig till sovrummet med nyanserna och maskeringstejpen. Hoppas att ni har det bra. Kram

fredag 23 augusti 2013

Tar du aldrig med dig jobbet hem?

Eftersom jag i jobbet träffar vuxna, ungdomar i barn som har det oerhört jobbigt brukar i stort sett alla praktikanter ställa den frågan. Det finns tydligen någon tanke på utbildningen om att man är professionell om ma l ämnar jobbet på jobbet. "Mitt svar brukar alltid vara detsamma. Klart som korvspad att man ibland tar med sig jobbet hem och även hemmet till jobbet. Vi är ju, hur mycket utbildning o böcker vi än löser, först och främst människor. Om Mannen skulle.dumpa mig skulle.det så klart påverka mitt dygnet.runt. Om barnen har det jobbigt också.

Jag vet inte vem som har kommit på att det ens skulle vara önskvärt att jag bara skulle skaka av mig o stänga av om träffat någon som gråtit en hel eftermiddag, begravt sitt barn eller om jag själv blivit sviken, oavsett om det händelserna varit på jobbet eller hemma .. Sen att jag behöver lära mig att hantera jobbiga saker så att det inte går ut över andra är en annan sak. Det är ändå något som livet, oavsett om vi vill det eller ej, försöker få oss att lära oss. Oavsett var vi jobbar...

onsdag 21 augusti 2013

Ut ur Matrix...

Sitter på bussen från grannstan. Människor hoppar på och av. Mest kvinnor o invandrare. De andra åker väl bil. Vilsamt är det att åka buss, lite känsla av rymdfärja.Hann träffa modiga brorsan en stund på busshållplatsen. Han bjöd på hamburgare och vi pratade om Matrix.... Den där världen av måsten och borden som vi, de flesta av oss kliver in i på höstkanten. Jobbar en massa för att ha råd att göra en massa kanske egentligen rätt ovidkommande saker...

Brorsan har hoppat av Matrix. Tjänstledig utan lön, a-kassa eller andra bidrag. Ett avbräck, med korta vikariat och kolla upp och försöka fånga alternativen till det fasta jobb han har. I tomrummet händer något. Han konstaterar att många blir stressade å hans vägnar, fru och barn o bara hoppa av hamsterhjulet? Samtidigt stressar vi och bränner jordens resurser. Åker bil överallt, slänger saker som funkar för att? Borde vi inte stanna upp oftare? Vad är det som hindrar oss att kliva ur Matrix?

Nu är bussen framme, färdigfunderat... Kram på er

tisdag 20 augusti 2013

Men ååååhhh

Omfamna hösten, bah. En sån här morgon är det mycket imponerande att man inte slår sina barn...

måndag 19 augusti 2013

Mot omfamnandet av vardagen...

Sista lediga dagen imorgon på en lång sommar. Dags att fösa ihop trasiga vattenpistoler, plastgrunkor och sparkcyklar som dräller runt på gården. Spana in höstens åtaganden och börja packa sig i säng på kvällarna. Läge för att kolla vilka inneblommor som överlevt sommarens ökenklimat. Stuva undan och summera.

Det känns riktigt skönt. Var sak har sin tid och ingenting kan vara för evigt. Hög tid att dra igång vardagen igen och det känns som om Kaosfamiljen är beredd. Mannen och jag konstaterade i sommar att vi definitivt har gått ifrån småbarnstiden. Nu är vi en familj med tonvikt på lite större barn och tonåringar med dess för och nackdelar. Alla kan numera ta sig mat själva och det är bra mycket tystare i huset. Å andra sidan jublar sällan alla åt samma förslag, allt från filmer till vistelser utanför huset kan ifrågasättas och diskuteras. Dessutom har mina och Mannens testunder fått en annan karaktär då sällan alla barnen gått och lagt sig. Däremot kan vi numera få en lång stund efter middagen alldeles själva.

Grunden för att ha ett fungerande storbarnsliv verkar vara flexibilitet. Man tar inte större barn under armen och bär iväg dom men samtidigt är det mycket som underlättas av att man inte behöver rädda dom från att trilla ihjäl sig och att de numera kan resonera om saker.

Imorgon hämtar vi hem Storebror från klassresa. Storasyster har aviserat att hon på grund av fotbollshelgen behöver sova ungefär hela dagen. Lillebror och Lillasyster har både ett stort legoprojekt, en tygvärld och ett pussel på gång. En mamma i en familj med så stora barn kan nog lugnt hitta på något eget. Känns riktigt spännande att se vad hösten har i sitt sköte för Kaosfamiljen. Ooups, dagsatt gå och lägga sig. Blir nog sovmorgon imorgon. Det är också en av fördelarna med att barnen blivit större. Vi kan sova länge utan att riskera att någon gör underverk med majonäs, vitlökspulver och toasprej i köket ;-). Välkomna stora barn och välkommen hösten. Kram på er

fredag 16 augusti 2013

Vi vägrar igen...

Efter morgonens konferens har Mannen och jag än en gång bestämt oss. Det må vara att golvet är oerhört brunt, att vi lagar köksluckorna med tejp, att vi har det minsta kylskåpet av alla vi känner och hela köket är lite opraktiskt. Känslan i kroppen och lite inspiration från våra vänner i USA (av alla ställen) som faktiskt bara BOR i sina hus, på riktigt, gör att vi säger nej, det blir inte någon köksrenovering nu heller. Det är skönt att vara så rörande överens. Vi fortsätter hellre med att jobba 75% och ha det lugnt och skönt än att dra på oss byggstök, ta lån och välja lister, kranar, tapetsera och fundera över färger och nyanser...


Och så måste jag få uttrycka min tacksamhet över att få ha så många riktiga möten med olika människor. Möten där det inte är "showen" och ytan som är det viktiga utan människor och relationer. Tack för att ni finns och går igenom mitt liv, både irl och här. Kram på er alla underbara

onsdag 14 augusti 2013

Äntligen ordning eller ny farlig hobby?

Precis så här i de sista dagarna av sommarlovet har Kaosfamiljen skaffat sig en ny hobby. En sån där som verkligen tar tid, samt kräver tålamod, kroppskontakt och samarbete. Efter att Kaosfamiljen i åratal har haft spretiga, fluffiga, toviga, yviga och lockiga hår har vi nu unisont bestämt oss för att backslick är den officiella frisyren. I undantag kan några millimeters stubb också godkännas. Vi oljar in oss och tok-kammar. I vår nya image ingår också att slänga allt tygaktigt i tvätten så fort vi misstänker att någon rört i det...

Upprinnelsen till denna nya hobby är att vi för ett par dagar sedan upptäckte att sex av sju personer i hushållet löss (vi funderar starkt på att sluta kramas). Så de närmaste 14 dagarna kommer Kaosfamiljens kännemärke vara extremt välkammat hår, sen utvärderar vi vår nya hobby.

Hobbyns framtid är troligtvis hotad då vi alla begåvats med tjockt och mer eller mindre lockigt hår plus att några är rejält hårömma. Något som också talar emot är den ekonomiska aspekten då det inte är gratis att hälla avlusningsmedel över en hel Kaosfamilj med tillhörande kusin. Tålamodet, önskan till kroppskontakt samt förmågan till samarbete torde också kunna ifrågasättas då vi haft ett helt sommarlov och nu försöker få igång oss i någon sorts vanlighet. Men vad som mest talar emot hobbyns framtid är att vi numera börjar bete oss som bambi på hal is då vi kommer in i köket eller andra utrymmen där Kaospersoner som fått en hink oljigt avlusningsmedel i fluffhåret vistats. Det blir olja överallt vilket gör att det här helt enkelt är för farligt att hålla på med.

Så, kom igen hösten med dans, fotboll, föräldrar på byn, planeringsdagar, utflykter, läxläsning, tidiga morgnar, föräldramöten och rutiner. Får vi bara bort oljan från köksgolvet så vi inte trillar ihjäl oss innan frukost är vi beredda...

Nu är det dags att gå och lägga sig, kammning, tvätt och avfettning av golv imorgon. Tur att jag har semester. Kärlek till er alla, men inga kramar förrän om 14 dagar...





fredag 9 augusti 2013

Önskar jag att jag var mer ordningssam?

Klockan är före tio. Ute är det regntungt. Mannen och jag sitter framför var sin dator. Tonårsvarning. Barnen hänger framför tv:n. Facebook svämmar över av människor som uppdaterar källarröjningar och andra underverk. Vi verkar inte vara nära att uträtta något dylikt. Vi tar tillfället i akt och tar det lugnt.

Drömde i natt att jag blev intervjuad av en tidning som frågade om jag skulle önska att jag var lite mer ordningssam. Jag sa ja, klart det skulle vara kul att vara en hejjare på att bringa ordning. Skinande diskbänk, trivselhögar insorterade på sina platser och inga sura handdukar. Vackert överallt, hela tiden.

Och sen vaknade jag, flinade och började fundera. Klart det hade varit praktiskt att vara mer ordningssam. Men OM jag hade varit kvinnan med kollen hade jag nog inte haft så många barn (de hade åtminstone varit yngre), jag hade antagligen inte tagit på mig att träna ett fotbollslag och troligtvis inte trivts med mitt knasiga jobb. Hade nog sällan bjudit hem någon helt oplanerat heller...

När jag tänker på saken så hade jag nog varit grymt nära utbrändhet om jag hade varit kvinnan med kollen. Det skulle krävas mycket "hårddisk" och energi. Jag tror inte att jag hade varit en så bra Kaospilot heller. Min styrka är att jag kan bli presenterad för ett problem och lösa det snabbt. Oavsett om det gäller konflikter, körlistor som havererar, snabbfixa fotbollsskor, utflyktsfika eller att dagens jobb kastas över ända så brukar det ändå ordna sig på något sätt. Ställtiden kan reduceras till ungefär noll.

Den stora anledningen till att jag inte bränner ut mig är nog förmågan att inte kräva underverk av mig själv hela tiden, det är ok att bara hänga. Dessutom försöker jag hålla oron stången och oroar mig oftast inte förrän saker är ett faktum. Klart att saker sällan går som man tänkte sig men det är oftast slöseri både med både tid och fantasi att innan försöka lista ut hur det kommer att köra ihop sig. Igår tog det till exempel mirakulöst nog ungefär tre timmar längre än beräknat att ta sig från stugan trots att vi hade minimal packning.

Så, när jag tänker på saken så är svaret nej. Jag tror inte att jag skulle vara mej och ha lika kul om jag "ordnade till mig" och blev ett koll-troll. Så jag fortsätter att göra politik av att jag är som jag är och så låter jag andra vara som de är. Hur skulle samhället bli om alla var morgonpigga, eftertänksamma, strukturerade, lugna och ordningssamma? Motsatserna behövs också, hejja mångfalden!

Hoppas att ni har det bra. Kram


måndag 5 augusti 2013

Hur uppgraderar man sitt logistikprogram?

Fotbollen har dragit igång och i veckan är det dansläger. Oväntat längväga besök och så den där känslan av att sommaren håller på att ta slut och att vi förstås "måste" njuta av varje sekund. Den där nä men åh- känslan. Har vi hunnit med allt?

Svaret är precis som alla andra somrar nej, vi har inte hunnit träffa dom och dom och inte göra det och det. Inte har vi tagit tag i något av det där vi skulle göra på regniga dagar heller.

Samma regler gäller för semester som för alla andra dagarna. Undvik att tänka måste och var nöjd med det vi har gjort/ inte gjort istället. Livet är ingen tävling och vi kan träffa vänner i höst eller något annat år. Så och med röjningen i källaren. Årets konserter, lästa böcker, skrotardagar och mys med familj och vänner har varit bra, punkt. Det går inte att hinna allt. Framförallt inte när man är en Kaosfamlj där det kan ta 2,5 timmar bara för att få ihop fyra personer med rätt badkläder för frakt till bad. Inte har vi tagit bort schampoflaskor ur duschen heller. Hm, då ville vi väl inte det då...
Hur många av de här tror ni är tomma?

Nu måste jag gå och lägga mig (även om det känns ovant, jisses vad vi vänt på dygnet). Jag ska skjutsa till Storasysters dansläger imorgon bitti och sen ska vi till goa mosters stuga. Mannen underhåller våra långväga gäster på annat håll men vi möts kanske med flytvästar någonstans. Tror att jag behöver uppgradera mitt logistikprogram litegrann eftersom det känns ringrostigt nu när vi kör någon variant av light-vardag och sista semesterryck samtidigt.

Sköt om er, kram

fredag 2 augusti 2013

Niqab för hemmabruk- äktenskapsförbättraren?

Kaosfamiljen är hel igen. Hoppandet, tjatandet, käftandet och de pärlande skratten är tillbaka i huset. Hallgolvet blev naturligtvis helt belamrat igen. Mm... Massor med kramar och ret, så klart att vi behöver tjafsa ihop oss igen. En vecka är lång tid. Kanske någon har gått och blivit helt annars? Bäst att kolla för säkerhets skull...

P-böterna är betalda. Sedan 10 år tillbaka har jag bestämt mig för att inte jaga upp mig över såna detaljer. Det har hänt att jag har lyckats gratisparkera också. Min lilla halsbands-kosa som jag haft borta i säkert fem år är tillbaka. Kul. En tjej har hittat min ring. My precious... Helt underbart det också. Ringde henne nyss. En ung tjej som vägrar ta emot hittelön, i sten. Världen är vacker. Saker kommer och går. Så länge det inte är relationer och människor man vill behålla så är det lugnt. Fast sånt händer också och det är ju en del av livet...

För övrigt funderar på att försöka övertala Mannen att börja ha Niqab. Han är väldigt läcker och jobbar på en kvinnodominerad arbetsplats men det är inte därför. Nej nej, på jobbet får han förstås klä sig hur han vill. Jag tänkte mest att han skulle ha den hemma i vissa situationer. Då, när vi diskuterar OM och eventuellt hur vi ska röja i springrummet. Det där rummet som ingen kan springa i längre utan att få rejält ont. Sedan ungefär ett år tillbaka består det nämligen av halva fjolårets vardagsrum, 75% av Lillasysters saker samt allsköns olika bråte som Kaosfamiljen inte vet vad vi ska göra med. När Mannen och jag diskuterar såna saker vore det otroligt praktiskt om han hade Niqab. Då skulle jag nämligen slippa se hans ansiktsuttryck när jag resonerar om hyllor, skor, piltavlor, lampor, fotoalbum och böcker. Eftersom det skulle bli heroiskt mycket tyg och ingen av oss gillar att sy får det bli så här.


Då Mannen i denna utformning får en Yoda-look skulle det nog anses som bra för äktenskapet som helhet vid diskussioner... Kanske vore det något att trycka på barnen vid middagstid/ bilfärder och andra kritiska situationer också. Fast då tror jag mer på Burka, en åkpåse för äldre skulle nog kunna sälja bra ;-)... Jag tror att dylika klädesplagg kan vara praktiska ibland men för övrigt håller jag med Caitlin Moran där också. Funderar på att starta en fan-club till hennes ära. Det bör inte lagstiftas om kläder. I så fall tycker jag att först skulle man i så fall stängeligen förbjuda tighta cykelbyxor för karlar "in public"... Inget förbud, däremot är det vettigt att ta diskussion om kläder och lämplighet men vi är ett fritt land och det ska vi vara stolta över...
Det blir nog ingen röjning av springrummet, ska nog bygga lego med Lillebror och Lillasyster istället. Mycket enklare och roligare. Kärlek till er alla.

torsdag 1 augusti 2013

Har skaffat mig en ofrivillig frisör...

Film och chips i soffan kan funka med en tonåring. Vi har just sett Searching for Sugarman. En dokumentär som kan leda till lite intressanta diskussioner. Storebror har det inte lätt numera. Som enda barnet till en ensam hemma-galen mamma så händer det saker. Plötsligen tittar hon på honom med bedjande blick: -Storebror, du behöver bara klippa liiite... jag har ju så lockigt hår så det kommer aldrig att synas... du har ju värsta chansen att håva in lite enkla Real Life poäng här... Please... Vet inte om det var den bedjande blicken, nyfikenhet eller RL poängen som fick honom att göra det (troligtvis RL poängen när jag tänker efter då de ger spel nästkommande kväll). Helt klart något som gick utanför hans komfortzon men han gjorde det i alla fall. Och bra dessutom. Färgning skulle dock kosta väldigt mycket extra tydligen så det fick jag fixa själv.

Annars har veckan sett ut så att jag gjort lite olika saker, socialiserat mig med andra, jobbat, läst och tagit mig cykelturer. Sen har jag försökt hänga runt här hemma lite, företrädelsevis sent på kvällen om utifall att tonårssonen skulle vilja snacka lite eller spela något spel med sin mor. Trött som tusan har jag varit på morgnarna men det har varit värt det. Mysigt när jag fått audiens men det har alls inte varit alltid. Jag har ju konkurrerat med den här (länken som Storebror skickade till mig för några veckor sedan efter en speciellt tuff diskussion om varför). Att konkurrera med något som är som flickvännen/ bästa vännen/ hobbyn i ett är inte lätt. Man får vara beredd på att bli rejält nobbad som tonårsmamma men försöka att inte ta det personligt utan se sig själv som ett erbjudande. Och förstås, vara nöjd när man får till det helt enkelt...

När det gäller dataspel har jag svängt lite de senaste åren. Det är inte det värsta en tonåring kan hålla på med, inte om de rör på sig lite och skaffar sig RL poäng ibland också. För övrigt är det tur att jag fick semester idag igen. En tappad silverring och två parkeringsböter på en vecka men sånt är smällar man flinande får ta i Kaoslivet... Mest sörjer jag ringen. Imorgon kommer resten av Kaosfamiljen hem igen. Det ska bli en fröjd. Kärlek till er alla!