Doristaktik ger mindre skrik och möjlighet till att känna sig tid-rik

Då, i lördags när ett av barnen kom och konstaterade att det var bad-kalas om fem minuter var jag väldigt glad över att jag anammat Doristaktiken. -Jasså, nä men så kul för dig att du ska på kalas... Vill du att jag ska slå in present åt dig när du klär om? Femtiolapp i kuvert eller anteckningsbok med en massa pennor? Eftersom jag inte längre räknar med att jag har koll så... En massa andra skojiga saker har också blivit av i helgen eftersom vi liksom aldrig har tänkt igenom allt och staplat dom på varandra, mätt dom och problematiserat det hela...

Lite fredagsmys och sen konsert med Johan Johansson i fredags. Sovmorgon (hinner man ju med om dagen är oplanerad), restlunch, massa kusiner men ändå lördagslugn, het bandymatch där jag och Mannen nästan spöade Storebror och kusin, lite bubbelpool, trevlig släktmiddag och sen studsade vi förbi på en julbjudning på kvällen. Och idag har vi sovit länge, ätit frunch, varit på loppis med Lillebror, bytt ihop lite slalomgrejer med en kompis, haft familjerådslag, fotbollsträning, snack med Storasyster, snack med avslutande brottning med Storebror och så nu tekopp med Mannen. Svettigt? Faktiskt inte alls.

Doristaktiken har visat sig vara synnerligen lyckad. En stund i taget och mest det man känner för gör att man ibland kan hinna en massa saker. Planering och logistik-fundering tar ju också tid. Framförallt eftersom stora delar av ens planer vanligtvis skiter sig... Happy go lucky i december, vem hade kunnat drömma om det? Julklapparna ordnar vi väl någon dag... Annars ger vi väl bort rim och presentkort på grejer som vi googlat fram på nätet ;-). Och titta, har inte vår Monstrea gått och julpyntat sig också... Man blir ju nästan rörd, det är alltså inte så att jag behöver göra allt. Pax inte bli utbränd, universum samarbetar tydligen med Dorisar ibland ;-) Kram på er