torsdag 28 februari 2013

Nu köööör vi...

Kaoswordfeudet går vidare. Igår kväll kändes det bara övermäktigt och precis så där att allt hör ihop men missstämmer. Armarna bara hängde. Q,X,C och H överallt, utan en endaste vokal. Tror till exempel att vi ska köpa bil på stället där vi ska åka slalom nästa vecka. Kruxet är bara att vi behöver packa och ta oss allihop med skidor, pjäxor, skranan och mat till stället först... Ett solklart X.

Eftersom Storebror bor i källaren så har vi funderat i några år på om vi skulle ha slagit upp en vägg i vardagsrummet. Kruxet är att vi hatar byggdamm passionerat och har fyra barn, ni vet, allt tar en miljon år. Så fort man har börjat på något blir någon hungrig, sjuk, behöver skjutsas, hjälp med läxorna eller borstas tänder på. Låt oss säga att det här har varit ett C som vi inte fått ut.

När vi hittade den här billiga bilen tänkte vi att äh, då har vi råd att ta hit en snickare. Sagt och gjort. Ringde lokala snickaren och de kan göra väggen typ nu. Perfekt... men då behöver vi ju bara plocka ner alla bokhyllorna och datorerna och ställa lite möbler någonstans... Hm, ska detta räknas som en vokal månntro?

Få se nu, köpa bil, packa till skidresa, packa ihop vardagsrummet. Plus de där vanliga Kaosfamiljssakerna och något kalas, jobbfest och köpa badkläder. Plötsligt har vi HUR många bokstäver som helst i detta spelet men flera vokaler. Helst ska det fixas innan måndag då vi åker. Men det klart, det mesta är inga måsten. Wordfeud är wordfeud, allt kan bara inte funka. Vi får se hur mycket vi får ihop, det ska bli en sport. Nu köööör vi... Kram på er

måndag 25 februari 2013

Livspussel? Nej men lite livswordfeud :-)

Mannen och jag var på föreställningen Niklas Strömstedt och Freud i fredags. Riktigt bra, modigt, roligt och väckte en hel massa tankar. Relationer, kärlek och livet.

Bland annat pratade de om att livet inte är ett livspussel utan ett wordfeud. Jippie, där satt den. Förstår nu varför jag alltid tyckt att metaforen livspussel varit rätt kass. Ett livspussel, om man nu ska lyckas med det innebär att det finns ett gäng bitar som bara kan sitta ihop på ett visst sätt. Livet är definitivt mer som ett wordfeud. Man får ett gäng bokstäver och så gäller det att göra det bästa av det. Man får sällan allt att gå ihop men man kan få vissa saker att gå ihop. Den tanken passar mig som handen i handsken. Eller som handen i vanten som de så snyggt uttryckte det på tal om hur välmatchad man är med sin bättre hälft ;-). Efter det har vi ägnat oss åt lite livswordfeudande med riktigt bra resultat. Bland annat ett spännande födelsedagsfirande med bästa brorsan och syrran med familjer. Hurra! Hoppas att ni har det bra. Nu återvänder ljuset. Vårvintern, återbetalningen för november. :-) Kram på er

söndag 24 februari 2013

Vi vuxna är bra knasiga...

Mycket ska man ju höra innan öronen trillar av. Tänk vad bra det är att vara vuxen. För då får man ha sina "fyr för sig" utan att bli diagnostiserad eller ifrågasatt. Ibland är det faktiskt rent ut sagt humor när man tänker på vad vuxna kan gå i land med utan att rannsaka sig själva. Man kan klaga över att man inte fått information på jobbet fastän man inte läst sina mail eller varit på träffar. Man kan kan även säga att det tar för mycket tid med dotterns fotboll (och sen gå all in när det gäller sonens hockey). Man kan hävda att den fyrhjulsdrivna bilen är en julklapp till hela familjen.

Raden av små charmiga lögner man kan häva ur sig som vuxen kan göras hur lång som helst. Sen är vuxenvärlden rätt duktiga på att lägga över felen på barnen. Det går jättebra att klaga på att barn är för passiva och spelar för mycket dator numera, fast man själv har fullständig koll på tv tablån och ogärna släpper I-phonen... Och så favoriten: -Barn nuförtiden rör för lite på sig... Och så tar man själv bilen till affären för att handla ingredienserna till kladdkakan... Det kanske inte är så underligt att Mannen och jag, när vi såg kort från 70-talet konstaterade att det i stort sett inte fanns några vuxna som var tjocka då. Och när någon inte passar in funderar vi helst inte på om omvärlden kanske råkar vara galen, vi diagnotiserar "problem-människan".

Jag brukar säga till både mina barn, lilla fotbollslaget och de ungdomar jag träffar att det finns gott om fördelar med att vara vuxen. Bara en sån sak att om någon ifrågasätter en kan man som vuxen alltid vägra lyssna, skaffa nytt jobb, stryka personen från trevlig-person-listan eller göra slut och skaffa ny ;-). Går man i skolan får man näppeligen byta ut klasskompisar och föräldrarna blir tokiga på en hel massa saker (ibland till och med saker som mest har med dom att göra). Ibland hör man folk säga att deagens ungdom inte vet vad som är rätt och fel. Ha, de vet de visst, varenda årskurs etta vet massor med saker när det gäller miljön, mobbing, stölder, lögner. Oftsast är de till och med beredda att ta ansvar och göra något för någon annans skull. ALLA vet. Visst, det är bra att vara vuxen, ingenting att vara rädd för men vi är bra knäppa. Jag tror att världen skulle se bra mycket bättre ut om barnen fick styra.

Tanken med ungdomsråd är faktiskt riktigt bra eller vad tänker ni? Jag tänker vittja skafferiet på godsaker men naturligtvis kommer jag att fortsätta med att skylla "mysmagen" på at de fyra graviditeterna;-). Ha en trevlig kväll. Kram

torsdag 21 februari 2013

Rätt långt ifrån glamour och party...

Det hostas, snörvlas och gnälls här hemma. Och så är vi trötta och bryter ihop förstås. Bråkar lite. Hostar igen. Någon skriker över läxor som borde göras. Vårsolen kommer med sin obarmhärtighet och påminner oss om dammtorkning och fönsterputsning som vi inte orkar/ tänker göra. Undrar varför det ser ut som om någon har spytt på mitt tangentbord? Familjelivet är inte fyllt av gapskratt alla dagar...

Eventuellt har vi hittat en bil. Reg nummret är RUT. Trots att jag principiellt är emot både RUT och ROT funderar jag på att försöka ordna RUT avdrag för den. Visst borde det gå? Förstå mig rätt, jag är inte emot RUT och ROT tjänsterna. Vill man byta kök, tak eller få städat av någon annan är det helt ok. Vem vill inte att någon annan ska städa ;-)? Att det däremot ska gå skattepengar till det tycker jag är helt vansinne. Skattepengar tycker jag ska gå till skola, barnomsorg, vård och äldreomsorg. Helst kommunal då det lätt blir galet när folk ska tjäna pengar på människor som inte alltid kan uttrycka sig... Nåja, själva renoverar vi köksluckorna med tejp ;-)...
Nu ska jag nog försöka ha ett litet lugnt snöbollskrig med de krassliga killarna. Ha en trevlig dag allihop...

onsdag 20 februari 2013

Om skoltrötthet och att snabbt välja yrke...

Ikväll fanns chansen. Syskonen trassel och tov (Lillebror och Lillasyster) sa plötsligen ja till att bli klippta. Då gäller det att inte vila på hanen utan köra igång omedelbums. Sagt och gjort. Kaosmodern tog den vassaste av de slöa kökssaxarna och körde igång. Oj oj oj, det bara flög hår i frisersalongen.

När jag stod där och klippte mitt andra offer kände jag först stor oro för att jag skulle råka göra en riktig trollklippning då beställningen var att klippa av en massa hår. Sen blev jag nästan rörd. Tänk vilken tur att jag inte hade bättre betyg i nian. Då kanske jag hade kommit in på mitt förstahandsval till gymnasiet, ödes elände. Jag valde nämligen frisörlinjen i första hand. Anledningarna till att jag valde det var nog två om jag minns det rätt. Det ena var att jag klippt några killkompisar i högstadiet och tyckte att det var rätt kul. Värsta hockeyfrillorna men de var jättenöjda. En av dom vet jag att jag sa till att han inte skulle få säga att det var jag för han skulle ha så kort uppe på. Sen sa han det till alla på pin tji så jag fick klippa fler. Den andra anledningen var att den linjen inte fanns i stan och då hade jag blivit "tvungen" att flytta 13 mil bort och bo själv. Jippie!

Jisses Amalia vilken flax man har som var aningens skoltrött i högstadiet. En sak är säker, livet skulle ha kullrat åt helt annat håll om mina betyg hade räckt. Ni vet om om hade varit ;-). Jag känner mig till exempel rätt övertygad om att det hade blivit ett otroligt dåligt yrkesval eftersom jag inte tror att jag känner någon kvinna och näppeligen någon karl som är så oerhört ointresserad av hår som jag är...

Så nej, jag tror inte att livet är över om man inte får strålande betyg. Jag tror inte att man ska välja för resten av livet när man väljer till gymnasiet och tur är väl det. Man vet inte allt om sig själv och sina talanger och begränsningar när man är 15 år. Påminn mig gärna om detta när mina barn ska göra sitt "livsavgörande" gymnasieval eller om jag gnäller på att någon är skoltrött. :-) Vad hade ni för planer när ni var 15 år och har de slagit in?
Kram på er allihop
Ps. Jag har ringt släktens "riktiga" frisör som ska komma och jämna till kalufserna lite me på riktigt någon dag...Ds

måndag 18 februari 2013

En till helg tack?

Får ni ibland känslan att ni skulle behöva en ny helg i anslutning till helgen för att vila upp sig/ vattna blommor/ röja någonstans eller göra något lite annat?

Helgen har gått i 280 knyck och det har varit jättekul. Så roligt så att delar av familjen är helt slut... Borde vi gjort på något annat sätt? Nej, en riktigt klok sak som livet lärt mig är att försöka låta bli att ångra sig. Gjort är gjort och så får man vara nöjd med det. I annat fall utvärdera och göra annars någon annan gång. Att hålla på och ångra sig är döfött.

Tricket med livet är att prioritera, "nöjda sig" och sen ta de evntuella konsekvenserna. Hade jag varit väldigt beroende av nattsömn hade jag förstås sovit för en stund sen. Nu tänker jag vattna blommor, njuta av lugnet och låta helgens massa underbara stunder sjunka in. Hallkaoset får vara. Jag behöver ingen ny helg eftersom den här var riktigt bra. Ojsan, behöver nog röja min sänghalva nu då första "nattgästen" har kommit. Blomvattningen blir nog imorgon. Blommorna i Kaosfamiljen är rätt härdade. Sov gott på er

söndag 17 februari 2013

Schlager, logistik och relationer...

Eftersom ungefär allting verkade vilja hända här i helgen har vi haft det lite logistikigt. Mat hit och dit och skjutsande dit och hit. Lite kusiner på det. Massa roliga saker. Med en lånad bil och lite kommunikation så kan man få det mesta att fungera. Det mesta som man vill alltså.

Hips vips fick jag vikariera som vuxen på Melodifestivalens genrep. Passade på att ta med Lillebror och Lillasyster också. Tjoho! Säga vad man vill om melodifestivalen men det är show, det är fest och det är glims. Sånt där som februari annars inte brukar stoltsera med. Sen blir det ofta drama och så får vi ju förfasa oss också förstås. Fel låt vann, gräsliga kläder och hur kan man säga sånt i tv... Som om de flesta barn inte hört värre saker hemma (och som Ugglas sjöng om, till och med av folk som säger sig älska varandra) eller på skolgården ;-)... Jag tycker det är kul. Inte världens viktigaste förstås men schysst underhållning.

Men det klart det är lite ytligt. Lite väl mycket utseende och oviktiga saker. Det är därför som jag tycker att det är så viktigt att prata med barnen om det andra och om relationer. Vara en motvikt. Visst, sminka dig och lacka naglarna, skaffa löshår men det är ändå andra saker som är viktigast. Storebror ylar inte av lycka när det gäller relationsfilmer och "prat om saker" men jag försöker ändå. Annars blir det mycket spel eller filmer med ensam man räddar världen/ jagar skurk/ dödar massor med folk för att de inte tycker som han osv osv. Efter att i åratal pratat med både män och kvinnor har jag länge haft det här på känn och då sviker vi både killarna och tjejerna om vi inte försöker motarbeta stereotypa könsroller. Relationer blir bättre om vi får vara bara vi, inte ni kvinnor ska alltid eller typiskt karlar. Du och jag... Vill hela familjen samarbeta så går det...
Och där hamnar jag tillbaka till intresset igen. Om vi vill att relationer ska fungera gör de oftast det. Man kommunicerar och fixar. Pussas lite mellan skjustningarna. Lyssnar och gör det bra för varandra. Det viktiga är inte vem som städar, skjutsar, tvättar och vem som bakar brödet, bara fördelningen när det gäller arbete hemma är hyfsat rättvis. Under veckan har jag pratat i olika sammanhang om att hålla ordning på relationer. Lägga saker i rätt korg... Om Mannen och/ eller jag har en kris har barnen egentligen inget med det att göra. Det är vi vuxna som ska fixa det. Vi kan alla lagga lite ibland. Är det lite knepigt kan vi behöva hjälp av någon utifrån. Ringa en vän för att höra hur allt låter, gå till en kurator, läsa relationsbok, starta en grupp på nätet, vad som helst som inte är att dra in barnen. De behöver få vara barn i familjen och få ha sina relationer, utan att jag berättar vad de "borde" tycka och ha dom att ta ställning. Vad tänker ni om det här med könsroller, män från mars, kvinnor från venus och relationer? Kram på er

torsdag 14 februari 2013

Hjärtans dag...

Ber om ursäkt för mitt nästan välordnade kort som jag la ut sist. Det var verkligen på gränsen till ett åh-vad-vi-har-det-mysigt-jämt-kort. Ber er att lägga märke till tidningen under tulpanerna samt den knöliga duken. Nåja, jag pliktar omedelbums med ett varför är det så svårt att öppna micron kort som plåster på eventuella "jamen om till och med hon den där hopplösa Kaoskvinnan kan ha det stämningsfullt omkring sig så är det kört för mig" såren ;-)... Håll till godo... En kompis la ut på facebook "en säck kärlek till alla härliga människor och fem säckar till dom som inte är så härliga just nu för dom behöver det nog ännu mer." Kloka hon, en aldeles underbar tanke och ack så sant. Visst kan man köpa guld och blommor en sån här dag. Uträtta storverk och ösa gosedjur och kärlek över de som redan har... Verkligen något att tänka på, vad vet vi om vart livet kullrar iväg oss. Vips kanske vi förlorar det som vi ser som självklart, kärlek, vänner, ekonomi, hälsa. Kanske råkar man gå och bli inte så härlig alls längre vid något dödsfall/ separation eller annan livskris, då är det kanske plötsligt jag som behöver de där fem säckarna ;-). Som den här hjärtans dag katastrofen. Inte lätt att veta vad som hänt men jag joppas jag aldrig blir så rädd så att jag ens riskerar dylika händelser/ inte behöver leva i ett land med massa vapen/ inte behöver vara med om att någon blir galen och mördar...

Alla hjärtans dag och stordåd i all ära men jag tycker att scenen i the Hobbit när Gandalf pratar med Galadriel är oerhört sann och fin. "Saruman believes it is only great power that can hold evil in check, but that is not what I have found. I found it is the small everyday deeds of ordinary folk that keep the darkness at bay. Small acts of kindness and love." Jag tror också att det är de små varje dag dåden som räknas. De små små sakerna här och nu. Att vi tittar på varandra med kärlek och vill varandra väl. En del människor betyder mycket för många, som den här killen eller den här kvinnan. Nätet är fullt av fina saker och kärlek, alla kan göra något lite bra. I mitt jobb har jag förmånen att ibland kunna göra skillnad för andra människor. Det är en ynnest. Nu tänker jag försöka få krassliga tonårssonen att se någon relationsfilm med mig... Han jublar inte... Ha en fin alla hjärtans dag allihopa... Kram



tisdag 12 februari 2013

Liite mycket nu...

Kanske händer det lite väl mycket i livet just nu, till och med med en Kaosmoders mått mätt. Förkylningar, ny chef, andra arbetsuppgifter, fotbollsträning, cup, födelsedagar och körförbud. Puh... Mitt i allt det här är jag väldigt glad över att ha passerat 40 strecket. Att vara i syskonen stors åldrar, snart 13 och 15 är inte lätt. Där händer det mycket både på insidan och utsidan. Dessutom är kompisarna i samma läge. Massa krischanser helt enkelt, det kan "lagga" på alla möjliga sätt... I 40 årsåldern står man ändå hyfsat stadigt på marken och har åtminstone rätt bra koll på vad man känner och varför.

Igår hade Mannen och jag kvällsmöte. Pratade lite om livet och tingen. Fattade ett par viktiga beslut. Bland annat bestämde vi oss för att låta Wacko Wolfram få gå till den sista vilan. Vi köper oss en annan bil helt enkelt. Precis som Eva sa, det är en världslig sak. Det här att vi fick körförbud är ju inte någon olycka direkt. Det är ju för att det inte skulle ske någon olycka som det hände.
Och så måste jag få sjunga en lovsång till att ha ett bra nätverk i närheten. Vilken ynnest att ha den tryggheten att det finns fler vuxna, barn, bilar och möjligheter till kramar och skratt än "bara lilla" familjen. Nu när det snurrar omkring oss är det viktigare än någonsin att se till att ta det riktigt lugnt och förstås, att prata. Dags för tekopp med Mannen. Sköt om er...

måndag 11 februari 2013

Dålig hårdag? Nä men en risig bilvecka...

Imorse pysslade jag om lite febertoppar här hemma så jag missade bussen. Gick till min mormor och tänkte låna hennes bil. Gick så där... Den hade frusit fast. Att mormor och jag kämpade på tills vi frös till glass hjälpte ingenting alls... Vi fick en sur gubbe att ordna lite också, det enda som hände var att mormor och jag frös ännu mer...

Gick hem igen för att flirta med Wacko Wolfram. Febrige Mannen och jag kom på att det skulle passa ypperligt att jag tog bilen för då kunde jag besikta den. Tjoho...

Nu vet jag hur klistermärket för körförbud ser ut.
Besiktningskillarna var mycket noggranna med att förklara att jag inte fick köra bilen en meter till, att bilen om den ska repareras behöver bärgas till verkstad samt att det är olagligt att ta bort märket innan den besiktats igen. Så, är det någon som vill köpa en bil på stället? Schysst pris vid snabb affär ;-)...

På plussidan för dagen borde kunna läggas att jag har förgyllt kollegornas dag. De höll aldrig på att sluta skratta när jag ringde och bad dom hämta mig. Möjligtvis är det en och annan av er som känner er lite nöjdare också (lyckan är ju trots allt relativ). Det bjuder jag på. Det här är en Kaosblogg, inte en jisses så perfekt/vackert/lyckat jag har det blogg :-).

Men, det är ju bara en bil och den har levt på övertid ett tag. Den har tjänat oss väl. Vi har ett ovärderligt underbart nätverk så det ordnar sig. Bilparken i nätverket börjar däremot se lite skral ut då min mamma och pappas bil åkte av vägen förra veckan för att också hamna i bilhimlen. Nåja, på månadens almanacka står det att om man har kärlek och choklad så har man allt. Jag har kärlek, choklad och ett gäng tulpaner så jag klarar mig fint. Ha en trevlig kväll... Kram

söndag 10 februari 2013

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...

Och jösses så arg man kan bli när man har en plan. Jag tänkte att jag skulle sätta igång jordens liv där och då, skriva till kungs, överklaga eller maila bussföretagets samtliga överordnade. -Vad då att bussen inte stannar i mitt samhälle? Stod det inte på nätet kanske? Kör man förbi borde man väl rimligtvis kunna stanna men nej då...

Mitt i allt så sansade jag mig. Konstaterade att det inte var något jag lovat och ingen som skulle sakna mig övermycket den där halvtimman extra det handlade om. Köpte mig en påse Polly som lunch och satte mig på bussen. Så här vackert var det utanför.
Jag njöt av utsikten, sov i över en timme och sa trevlig dag till busschauffören som ringde runt och skällde på folk. Under tiden jag väntade hittade ett par högre hyfsat promenadvänliga vinterskor. Eftersom jag inte "landade" där jag planerat passade det att jag spanade in ett möjligt vinterbadställe och gick förbi och pratade med trevlig släkt.

Faktum är att det ofta är bäst att hejda sig när det blir "hack i flytet". Rätt skönt när man lyckas att vända sig själv och bara hänga med i det som kan hända istället. Som om livet vill säga en något... Ibland blir saker inte som man tänkt sig, ibland blir de som de ska ;-). Vad tänker ni om det? Nu, dags att sova, ha en trevlig måndag. Kram

lördag 9 februari 2013

Mer bus åt folket...

Ja men jag vet. Livet är vuxligt och riktigt allvarligt. Slutar på ett sätt för oss allihop, men ändå... Ikväll firade vi en kollega som går till annat jobb med ett litet barnkalas. Blindbock. Förvånande kul med ett gäng människor som är mellan 30 och 60 år. Riktigt riktigt tokroligt. Lite ballonger, godis och sång på det. Alldeles underbart! Det leks och busas på tok för lite här i världen...

Pratade om det på dagens handledning också. Vikten av att göra tokroliga saker tillsammans. När det blir mycket vardag, läxor och tjat behöver man tokas. Skoja lite, sjunga en lite smågalen sång, kittlas och ordleka. Skratta tillsammans. Om inget annat funkar med en tonåring så kan man alltid småbrottas lite... Imorgon ska jag på 40 årskalas. Plats för ännu mer skratt. Hoppas ni också får skratta en massa i helgen. Dags att sova. Kram på er

onsdag 6 februari 2013

Hat, gnäll och kärleksvåg...

Kollar runt en liten stund och hittar en massa bra på nätet om detta eländiga näthat. Här har Bina visat vad det handlar om. Ketchupmamman har skrivit bra här. Och här har Eva skrivit vad vi kan göra åt det.

Och lite grann går det ihop med vad jag pratat med vänner om de senaste dagarna. Gnäll. Ibland är det helt på sin plats att gnälla men ibland gnäller folk för att gnälla, blir aldrig nöjda. Att man, när man kommer på sig med att vara gnällig ett längre tag behöver ta sig en funderare på vad det egentligen handlar om. Är man på rätt ställe i världsaltet och gör rätt sak eller behöver man kanske göra en förändring? Tankarna som väckts är att när man är på rätt plats och utnyttjar sin potential har man inte något större behov av att gnälla och älta... Antagligen inte av att hata heller...

Och det leder oss tillbaka till hatet. Det må vara missnöjda människor som sitter och vräker iväg gräsliga mail. Det försvarar ändå inte handlingen. Eftersom vi bor i ett land som vi anser vara civiliserat bör vi reagera på hot och hat. Det kan aldrig vara ok att hota, oavsett hur korkade vi må tycka att människor är. INGENTING blir bättre av hat, någonsin.

Vad vi kan göra är att försöka sprida kärlek. Underlåt aldrig att berömma någon, visa omtanke och tystna inte. Om alla ser sig själva i spegeln två gånger innan de börjar sprida skit omkring sig skulle det få bort en hel del. Klart att de som näthatar mest hatar sig själva men det hjälps inte. Hot är ändå inte acceptabelt. Själv har jag haft turen att få möte väldigt mycket kärlek, både i vardagen och på nätet. Underbara ni.
Låt oss starta en kärleksvåg som aldrig stannar utan bara växer och växer... Ljus kan utplåna mörker. Kram på er alla

söndag 3 februari 2013

Snart är det dags igen...

Varje år kommer den ige, Dagen. Den där dagen som inte är förhandlingsbar. Ifjol lät vi den ända vara det. Försökte oss på att fira den en annan dag. Oj så inte samma sak det blev. ... Vi fick tjata oss till att få efterrätt först. Dagen D är så klart den internationella kvinnodagen, 8/3. Vi är ett gäng kvinnor (damer, tjejer, kärringar, tanter hm, kvinnor låter bäst) som brukar fira den genom att äta gott och helst sova någon annanstans och äta frukost utan att behöva ta hänsyn till någon. Min tanke är att fira 8:e mars ända tills det inte behövs längre. Lite glad blir man när det yngre gardet reagerar, både tjejer och killar, som här. Funderar på att, förrutom Bechdel-testet, införa ett eget test. när jag ser skämt som rör kön, hudfärg, sexuell läggning eller andra generaliseringsgrupper så ska jag byta kön, hudfärg, sexuell läggning osv på de inblandade och se om det fortfarande är lika roligt...

För mig är det klart som korvspad att hela samhället tjänar på att vi tänker på varandra först och främst som människor, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning osv. Variationerna inom grupperna är minst lika stora som de mellan grupperna. Hoppas ni haft en underbar helg allihop och att ni i veckan tar vara på er vad ni vill tid, både hemma och på jobbet. Nu, dags för tekopp med Mannen. Kram på er

lördag 2 februari 2013

Har dygnet för få timmar?

Varje fredag har Storasyster och jag haft fotbollsaktivitet under ett gäng veckor. Det gör att helgen blir väldigt kort och lång samtidigt. Kor för att jag på lördag morgon inte känner att jag varit hemma så mycket. Lång för att det vid samma tidpunkt känns som enormt länge sen det var fredag eftermiddag på jobbet.

Lördagarna är däremot fulla med vad-du-vill-tid. Tid för att åka skidor, läsa en bok, bada, åka skridskor eller bara skrota runt. Lillebror och krassliga Lillasyster gör en värld av textil-lim.
Vad du vill tid, smaka på den... Mm, när jag tänker på saken så har vi i i-länderna hur mycket sån tid som helst. Ingen tvingar mig till fotbollscuper på fredagskvällarna. Vi hade kunnat låta bli att anmäla oss eller lämnat WO. Tjoho, jag är där exakt för att Storasyster men också JAG vill det. Som vuxen i ett i-land har man, även om man ibland låtsas som motsatsen, massor med tid som man kan göra vad man vill med. Faktum är att man till mångt och mycket har ett vad-du-vill-liv. Du KAN faktiskt ägna din tid åt att åka som volontär någonstans, fixa markservice åt fullt friska 15 åringar, engagera dig i kvinnojouren, röda korset eller planera för nästa projekt hemma. Du kan också renovera köksluckorna med tejp, baka kladdkakor, jobba en hel himla massa för att kunna åka på häftig semeter, i smyg tävla med andra om vem som har nyttigast grejer i sin kundvagn, åka Vasaloppet, bjuda på fina middagar, åka på shoppingresor eller engagera sig i barnens sporter. Det enda är att man inte kan göra allt och därför behöver man tänka över vad man ska göra med sin vad-jag-vill-tid.

Kanske är det därför i-världen ibland går lite vilse när det gäller vad som verkligen är viktigt. Man springer runt och låtsas som om en massa obetydliga saker är "överlevnadsmåsten". I stora delar av U-länderna har de inte tid med annat än att skaffa tak över huvudet, mat på bordet och roa sig. Jag har lika mycket tid som dom, dygnet har itne för få timmar, vi behöver bara ta ansvar för våra prioriteringar. Så, dagens känsla är tacksamhet över att jag har så mycket kärlek och vad-jag-vill-tid i livet och så många att skratta med. Hoppas att ni också har det...