onsdag 27 april 2011

Ljust och fräscht med barn?

Igår försummade jag all form av inomhuslighet till förmån för att sitta ute i solen och gapskratta. Jag skrattade så mycket så att jag ett tag oroade mig för att grannen skulle ringa till psykiatrin och försöka få mig inskriven (vilket inte fick mig att skratta mindre). Det verkar nämligen inte helt friskt att en 40-årig kvinna sitter ensam och tokskrattar för sig själv. Anledningen till min skrattfest var en bok. Om ni bara tänker läsa en bok i år så se till att det blir "Ljust och fräscht boken" av Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Underbart att läsa om 100 nyanser av vitt, kan man bo sig lycklig och att ha en relation med en badtunna. Jag lånade den på bilioteket men det känns som om jag har ett behov av att äga den.

Jepp, Kaosmodern är i smyg en Bibliofil, hittar jag en bra bok så kan det bli ett inre tvång att äga den så att jag kan låna ut den och sen läsa den igen. Jag har två böcker som jag har två av, om jag skulle tappa bort den ena, och nej, jag är nog inte riktigt frisk.

På tal om att äga böcker så har jag klagat ett tag på att en av mina "Bibliofila kap", Hur barn förändrar ditt Liv av Harriet Goldhor Lerner, försvunnit. För ett tag sedan bestämde jag mig för att till varje pris äga den igen och nu har jag äntligen hittat den på ett antikvariat. 160:- inklusive frakt känns nästan hutlöst billigt för en den boken. Om ni har barn och tänker läsa en bok till i år så kan ni försöka se till att det blir den. Bara kapitlet med rubriken kommer ditt barn att bli massmördare är värt hundra riksdaler. I något kapitel berättar Harriet bredvilligt hur hon och hennes psykologmake fastnat i underbart fåniga konflikter och det är också värt en hundring (och då har jag väl tjänat 40 som jag kan köpa godis eller något ljust och fräscht för va?).

Alla vet att det inte går att ha ljust och fräscht med barn någon längre tid utan att antingen ha piga eller få migrän men det pågår seriösa försök lite överallt.

Ha en bra kväll

tisdag 26 april 2011

Soft-VaB

Det har sina tjusningar att barnen blir lite äldre. Soft-VaB är en sån sak. Alla barnen utom Lillasyster hade lite magknip i morse som en liten eftersläng av magsjukan. Mannen och jag hade redan bestämt veckans VaB-ordning så jag var inställd och det var lika bra att alla fick vara hemma och vila upp sig idag. Sjuka barn är aldrig roligt men det här är en VaB-vinst. Inga problem att VaB:a stora barn som orkar busa och sen går och sätter sig i något hörn och läser. "Tyvärr" är ju vädret så fint så det blir inte några underverk gjorda inomhus heller ;-). Hoppas att er dag blir minst hälften så härlig som min.

måndag 25 april 2011

Gnäll och hoppfullhet

Jajamän, nu är jag supergnällig. Storasyster och Storebror kräks och Mannen har varit väldigt sjuk ett par dagar. Jag ser jobb i varendaste hörn av huset och blir arg bara jag tänker på det. Det är bara att konstatera, jag är inte något hemma-fru ämne. Hamnar jag i helvetet så kommer ett av mina uppdrag vara att torka bord. Efter året då vi hade fram hinkarna minst en gång i månaden mellan oktober och april så är jag helt allergisk mot hinkar. Jag blir bitter så fort de gör entré och tycker av någon anledning att vi alltid har det så här (och det är verkligen inte sant).

Har läst några artiklar från 70 och 80 talet om det här med män, kvinnor och jämställdhet. artiklar som föder massor med intressanta tankar men vad jag mest slås av är att föräldraskapet förändrats till att inte bara vara moderskap och det tror jag kommer att betyda mycket för framtiden. Den generation som nu växer upp för att bli män och kvinnor har i högre utsträckning än tidigare generationer blivit omhändertagna även av sina pappor. Jag tror att det kommer att innebära att de också kan tänka in ordet omhändertagande och kärleksfull i begreppet manlighet. För mig känns det hoppfullt på många sätt. Bland annat så tror jag att män vars bild av manlighet inbegriper att man tar hand om barn tänker sig väldigt noga för innan de startar krig. Enligt en av artiklarna är största skillnaden mellan män och kvinnor att kvinnor föder och ammar barn och män är de som startar krig. I diskussion med Mannen nu på morgonen fick han gå tillbaka till Trojanska kriget för att komma på ett krig som startades på grund av en kvinna.

Nu fick jag en sån där charmig blombukett (ni vet en sån där med på tok för korta stjälkar). Det påminner mig om att nu har den trevliga årstiden då man kan och ska vara ute så fort vädret tillåter börjat. Vi måste ju bunkra ljus inför vintern. Dom dagar det regnar kan man göra lite inomhusjobb, om man inte har ett bra regnställ förstås ;-) Storebror och Storasyster tittar på Alice i Underlandet (vilken tur han har som har en syster så han åker på att "tvångstitta" på sånt ibland).Nu ska jag ut i trädgården, ha en bra dag allihop.

lördag 23 april 2011

Och så blev vi med sommarstuga!!

Jo, det har funderats en del fram och tillbaka. Mest är det Mannen som har funderat. Hur ska den vara och hur mycket får den kosta. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd, den är väldigt praktisk. Minimalt med städning eftersom den inte har något golv men det bästa av allt är läget. Det blir inte så mycket packning och bara att gå hem om man blir less...



Efter att han ordnade upp vår sommarstuga la sig Mannen som en slips, magsjuka... Inte det minsta skojigt. Måtte håret på era tår aldrig glesna och solen lysa på er allihop. Påskkram

torsdag 21 april 2011

Påsk-puckon "laggar"

Jag vet inte men ibland känns det som om varendaste ett av oss föräldrapar uppfinner hjulet igen. Och tror att vi är väldigt unika dessutom. Vi kör fast på något sätt med ett barn och även om vi har hört miljontals stories om sånt så fattar vi ingenting. Efter ett tag så "går det till sig" och då tror vi att vi har hittat tricket och att allt äntligen ska börja flyta på... För att ta till en metafor som våra barn kommer att begripa så tror vi att vi skaffat bredband och att allt från och med nu bara ska funka snabbt och friktionsfritt. Men... Tji fick vi, tjock vart vi och sen sprack vi (gammal skolgårdsramsa)...

Klart som korvspad att det inte gör. En barnfamilj är inte något nergrävt bredband, max ett modem av minsta sort. Det "laggar" hela tiden, hakar upp sig lite och då får man helt sonika vänta tills det går över. Göra som Storebror brukar göra när datorn laggar. Koncentrera sig på något annat en stund, ta sig ett äpple och släppa problemet. 99,5% av alla barn är inte kladdiga, vägrar allt annat än spetsklänningen, hänger sig åt raseriutbrott eller pinkar ner sig tills det blir 35 (inte utan att de sociala konsekvenserna blir så stora så de själva vill göra något åt saken;-)).

Alla våra fyra barn har "laggat" på olika områden i olika perioder. En äter i stort sett aldrig kött eller fisk, en ville inte sova någon gång sina första 5 år, en har pinkat ner sig vansinnigt mycket och en har hellre stått och skrikit i 4 timmar än att städa sitt rum. Det här var bara ett axplock, funderar jag en stund kan jag komma på fler...

Nu ska vi ha lyx-påskhelg. Det är första gången både Mannen och jag har helt vanliga jobb med vanliga tider. Det tänker vi fira med att inte ha en enda plan. Vi ska nog koncentrera och på att vara i våren och säkerligen kommer någon att passa på att "lagga" lite. Hoppas det blir någon som inte brukar trassla. Det är fördelen med många barn, man kan få lite omväxling i vem som är påsk-puckot... Här har familjen "olagom" gjort ett påskris. Men det här är allt påskpynt och pyssel jag kommer att befatta mig med. Jag får rysningar av alla former av pyssel, ser jag en flirtkula börjar det klia över hela kroppen. Ha en Glad Påsk alla fina


tisdag 19 april 2011

Förvånande...

Egentligen är det förvånande att inte fler föräldrar råkar köra ihjäl sig. Om man kör bil och till exempel har bilar bakom sig och får möte av en långtradare samtidigt som man hör -MAMMA HAN KRÄKS!! från baksätet känns det som ett under att man överlever...

Så ja, ännu en dag när man kan vara tacksam... kram på er

fredag 15 april 2011

Att vara lite barn för en stund...

Tänker ibland att vi vuxna skulle tjäna på att vara mer som barn. Okrångliga när det gäller relationer. -Nähä, jag fick inte komma på kalaset men vi är kompisar ändå...

Nu ska vi åka iväg och bara vara oss själva för ett par dagar och bejaka vår barnslighet. Skippa vardagen. Ha en trevlig helg

onsdag 13 april 2011

Vårskriiii...

Jo, nu är den här, våren. Med allt vad det innebär av uppskrubbade knän och fulla hallen med cykelhjälmar. Den bästa tiden i trädgården, när man bara kan gå runt och titta på vårlökarnas entré. Och den sämsta tiden för vårt ack så vackra men helt innerligt opraktiska hallgolv. Hade jag bara tänkt ett litet varv till så hade jag nog förstått men jag vägrade för en gångs skull tänka praktiskt. MAN SKA INTE HA LJUST GOLV NÅGONSTANS!!! Vitt är tjusigt men inte så smart om man inte vill viga sitt liv åt putseri. Ljust golv borde framförallt inte existera i en Kaoshall... Här är en bild på "ett grustag nära mej".




För övrigt har det där barnet som har lite jobbigt med sig lyckats riktigt fint i sin brottning med sig själv idag. Ibland är nog det bästa man kan göra för ett barn att behandla det lite som vårlökar. Titta på dom med kärlek och finnas där men lita på att barnet klarar det och låta det vara ifred med sitt problem så ordnar det sig. Att vara rasande, frustrerad eller ledsen är inte hela världen om man lär sig att hantera det utan att någon fixar och ordnar upp allt. Det är vackert när de lyckas. Ha en trevlig torsdag alla fina...

söndag 10 april 2011

Tvångsinventering i stökriket...

Eftersom vi skulle ordna runt lite med skåp här i Stökriket så blev det tyvärr tvångsinventering. Jösses, vi behöver inte en lite av någonting mer. Vi har vekrligen ALLT och för det mesta flera stycken. Ibland blir man lite förvånad över vad man ser.
Tänka sig, på ett ställe hängde den här fortfarande uppe... Visst måste det innebära att vi är först med julpyntet...

God Jul släkten står det på den. Så om ni är släktingar så har ni fått er första julhälsning från Kaosfamiljen (först där också, tjoho).

Glädjande nog så hittade jag vår värld, den som varit borta i månader och som vi har sökt och sökt. På något sätt hade den smugit sig in på en hylla med den här rubriken, vi måste tillsätta en utredning om hur det kunde hända...


På gränsen till skräp står det alltså på hyllan, VA! Vår värld som vi klippt och klistrat så fint och som sen varit spårlöst försvunnen... Jag vet massor med saker som till och med passerat gränsen till skräp men inte DEN. Nåja, tur har vi, nu uppskattar vi den verkligen, det är det där bitterljuva med att ha något borta. Lyckan stod högt i tak, äntligen. Lillebror, Lillasyster och jag skrattade högt och har redan planerat in att vi ska bygga vidare på världen på torsdag. Kram på er alla fina, hoppas verkligen inte att ni "åker dit" på någon tvångsinventering i veckan (det är mer givande att gå till tandläkaren och roligare att betala parkeringsböter). Kram på er

torsdag 7 april 2011

VaB av älva och jobbiga barn


Lillasyster är varm och snuvig. Spelar ingen roll, vi skulle ändå vara hemma men nu blir det verkligen hemma. Mysa ner oss under någon filt och titta på någon film, läsa lite bok och så.

Och så har ett av våra barn haft det lite jobbigt med sig. Det går ju i skov det där och händer alla barn (ock vuxna) mer eller mindre. Vi måste alla leva med oss. När det blir så brukar vi, efter den obligatoriska oron och problemtänkandet, försöka göra en satsning. Barnet som har jobbigt med sig får massor med extra tid. Tid går alltid att plocka fram om man vill det, intresset ljuger aldrig. Barnet som har jobbigt med sig får speciell tid med en förälder. Ibland med den förälder som barnet bråka mest med och ibland den andra föräldern. Göra speciella saker tillsammans och snacka lite om livet och tingen, massa tid. Kvalitet men också kvantitet. Det kan göra susen. Inte så att allt löser sig men det är värt att chansa på att det blir ett litet "hack framåt".

Det är en utmaning för oss allihop att leva med oss och då kan vi behöva en liten "kärleksboost". Våra för och nackdelar hänger ihop. Det bästa med mig är också det sämsta. Än lever det gamla talesättet: Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst. Nu är det dags att mysa ner sig under en filt med lilla älvan.

måndag 4 april 2011

Ibland är det kanske synd att man inte är i sändning...

Lite sen var jag allt imorse. Slängde mig på cykeln och susade ut för backen. Helt plötsligt försvann cykeln under mig och jag låg löjligt raklång i en vattenpöl. Suck!!

På eftermiddagen hämtade jag Lillasyster. Lite stressad var jag allt eftersom middagen helst nästan alltid borde stå på bordet för en stund sen. Spände fast cykelkärran och susade iväg. Plötsligt försvann cykeln under mig och jag låg löjligt raklång i en vattenpöl igen!!! Svor så det osade varvid min lilla fan-club satte igång med sin hejaklacksramsa -Mera pengar till svärburken mamma, mera pengar till svärburken mamma...
Ja men #€## TJOHO!!!

För ett bra tag sen fick jag ett mail om att jag kunde anmäla mig till mamma byter familj (nåt sånt) om jag ville och att det hade varit kul om jag ville vara med. Jag log bara och lät det vara. Jag är nöjd med hur jag har det och vill inte bli känd på något sätt eller byta. Jag gillar ju Mannen, barnen och Kaoshuset, jag sitter nöjd kan man säga. Men visst, en sån här dag kan man förstå att det hade kunnat vara underhållning om jag hade varit i TV. Framförallt såg jag nog rolig ut andra gången jag låg i raklång vattenpöl och minen när Lillasyster kikade ut ur cykelkärran och började sin svärburksramsa kanske hade blivit något prisbelönat bidrag på funniest homevideo eller något. Nu nöjer jag mig med att Blogga om det och bjuda på det så här. Ha en trevlig kväll

lördag 2 april 2011

Efter filur och funderar-fredag

Har funderat lite på det här med kamp och flykt. Våra två stora sätt att hantera problem eller försvara oss. De flesta jag känner, inklusive jag, använder lite mer av den ena eller den andra metoden. Ingen av metoderna är helt igenom bra utan behöver egentligen balanseras upp av den andra. Riktigt svårt är det och framförallt eftersom man oftast "lockar fram" det andra hos den andre. Och hur vanligt det är att man "silar mygg och sväljer kameler". Man krigar över saker som egentligen är helt oviktiga (eller sånt man inte kan göra något åt) och ger rackarn i att ställa ner foten och berätta hur man vill ha det när det gäller viktiga och eller stora saker som man kan påverka.

Och så funderar jag över oro. Att ha barn, eller att hå någon/ något som man bryr sig om innebär oro för att förlora det. Vilken extremt olönande sysselsättning oro är. Jag har sagt det förr men jag behöver påminna mig. 98% av allt man oroar sig för kommer aldrig att hända. 1,95% kan man inte göra något alls åt och de övriga 0.05% som vi ev hade kunnat göra något åt om vi vetat i förväg kan vi omöjligt räkna ut vad av allt som man oroar sig för som det skulle vara ;-). Här är några jag har grävt fram som inte oroar sig ;-).



Dags att slänga rädslan och oron åt skogen. Snyggare än så här blir vi inte, första dagen i resten av vårt liv ;-). Ha en fin helg allihop. Kram