lördag 31 juli 2010

Familjen dumskalle har sitt årliga sammanträde

Att packa lätt är ett trick som vi faktiskt behärskar. Det som däremot brukar vara svårare är att bli packad med den mentala hälsan i behåll. Vi blir inte kloka, ingen av oss... Nåja, om vi "bråkat om oss" ordentligt innan så brukar resan bli desto smidigare. Nu har vi en liten paus men alla har bråkat med alla på de mest förunderliga sätt. Låt oss säga att OM vi bara tar oss ut igenom dörren allihop så finns det stor chans att resan flyter på bättre än någonsin.

Nåja, livet spritter i varje kroppsdel och det är bara att känna sig tacksam. Nu till bråkfinalen i hallen. Kram på er

onsdag 28 juli 2010

Att få det som man vill är inte alltid att få det man behöver

Det gäller nog både barn och vuxna. Igår åt jag en tre-rätters lunch. Mjukglass till för-rätt, kyckling till varmrätt och jordgubbar till efterrätt. Det var förstås precis vad jag ville men inte vad jag behövde ;-), ibland är det rätt att unna sig. Det finns helt klart stora fördelar med att vara vuxen. Jösses så gott det var...

Lillebror och jag har haft krig i över en vecka med två dagars avbrott när han var hos mormor och morfar. Varje kväll hävdar han bestämt att han behöver bli väckt när jag går och lägger mig för att kissa. Lillebror brukar inte kissa ner sig på natten. Hans dolda agenda är att jag ska väcka honom så att han kan sova med oss direkt. Det kommer inte att hända och det har jag sagt till honom på längden och tvären. Det är ok om han kommer till oss om han vaknar men det blir ingen väckning. Lillebror är inte den som ger sig. Han hotar med allsköns straff som ska drabba mig. Igår trappade han upp konflikten och låg och skrek på pin tji så att Storasyster inte kunde sova. Vi tog ner honom till köket och turades om att prata med honom. Till slut somnade han på några stolar och jag bar upp honom. Både vi och Lillebror behöver somna utan trängsel men det är bara vi som vet om det och vad han vill tvivlar jag inte på.

Idag körde han igång igen. Jag körde det gamla Markoolio-tricket. Jag sjöng min nykomponerade Markoolio låt:

Jag älskar dig
men jag säger ändå NEJ
jag tycker inte det är kul
att vakna trött och ful
jag älskar dig
men jag måste säga NEJ
jag vill aldrig aldrig väcka dig
för att du ska trängas med mig

Där satt den. Den kommer att upprepas varje gång han ställer sitt väck-mig-så-att-vi-kan-börja-tängas-direkt krav. Jag kan dansa med honom och sjunga den hur många gånger som helst. För några år sedan vann jag du måste torka min rumpa kriget med hjälp av den sången. Tack Markoolio...

tisdag 27 juli 2010

Lite jobb igen då...

Jodå, Kaosmodern jobbar nu i veckan för att sen vara ledig igen. Fart och fläkt på jobbet förstås men det är en annan slags fart och fläkt. Lunch i lugn och ro. Ingen som retas och trillar av stolen. Inget kladd som jag behöver ta hand om.

Har man som jag en hyfsat krävande fritid och ett hyfsat krävande jobb är det viktigt att ta hand om sig för att orka. Viktigt att säga nej också skulle jag tro, både på jobbet och hemma. Tänka sig för så att det inte blir för mycket. Och så bussresorna... Min andningspaus. Om jag bara hinner med bussen är det ingen som vill mig något. Sätter man sig dessutom bredvid en tonåring med piercingar är man garanterat ostörd...

Hur duktig är det värt det att vara? Vad tänker ni om ordet nej och hur tar ni hand om er?

lördag 24 juli 2010

Halva "klimatanläggningen" har brakat...

Nu kan vi bara öppna ena framrutan, den andra är igentejpad... Men det har ju funkat förr utan att folk har dött av värmeslag. Huvudsaken är att rutan håller sig uppe... Kanske får vi göra som på andra sidan där vi länge haft en hederlig vev. Ju mindre som kan trassla till sig i en Kaosfamilj desto bättre.

Upptäckte förresten idag att min relation till glass i bil är nära besläktad med Ketchup. När jag uppfunnit Ketchup som är lika kladdigt som gips går jag direkt på glass som inte rinner. Sen hastar jag vidare till att fixa overaller med bärhandtag bak på ryggen, Lego, Barbieskor och andra leksaker som "hittar hem själv" och okrossbara fjärrkontroller till allsköns olika apparater. Löser jag alla dom problemen är väl nästa projekt bilar som är bensinsnåla, bara funkar och sanerar sig själva. Patentbyrån, vi ses om ett tag... Sköt om er

fredag 23 juli 2010

Fullt upptagen med att "somra mig" vägrar jag känna skuld och äger...

Att "somra sig" som förälder i Kaosfamiljen innebär att man försöker ta det så lugnt som möjligt samtidigt som man ibland lyckas rädda handdukar, badkläder och vanliga nybadade kläder ifrån att surna. Vidare hämtar man med mycket gott resultat hem stora delar av sanden från den lokala sandstranden (om man cyklar hinner en viss procent av sanden trilla bort innan man är hemma). Man bestämmer sig för att morots, eh ogräslandet, blir litet potatisland och hoppas på en liten skörd innan snön kommer. Och så tvättar man lite tvätt när andan faller på och petar i barnen hyfsat lämplig föda vid nästan vettiga tider. När kvällen kommer är barnen trötta av allt sitt somrande men somnar ändå en liten aning för sent. Kvällen avslutas med att Kaosmodern trycker i sig allt godis hon kan lägga vantarna på. Jösses vilket stålbad vi kommer att få gå igenom för att komma i rutiner och någon sorts Kaosordning igen men det tar vi då... Manana, manana...

Två bra böcker har jag läst. Ylva Lewin Nowaks I sällskap med skulden har jag läst förr men tittat på igen. Den handlar om Mammeriet och att mammor oftast tar på sig mer ansvar för allt möjligt när det gäller föräldraskap. Runt mammeriet finns det alltid chans att känna skuld. Förr var det tex synd om mammor med illbattingar, nu bär mammorna skulden. Ylva skriver att det finns massor med duktigt duktiga mammor, som ändå känner att de borde vara lite mer av något. Det blir som en tävling där man helst ska vinna alla grenar, snacka om mångkamp. Ylva skriver om att skuldkänslor är viktiga för samhället men att de också kan skymma sikten för oss. Skulden blir som ett ok som man bär och då tappar man energi istället för att det leder till insikt, handling och förändring. Vardagsförsoning och att vi alla borde bli bättre på att se det ansvar som faktiskt tas istället på att klanka på varandra skriver hon också om. Jättebra. Jag tror att det är jätteviktigt att vi peppar varandra. Människor som inte peppar tar energi, de som peppar och stöttar ger energi. Borde det inte egentligen ses som en bragd att man ser till att de finns mjölk hemma de flesta dagarna på året. Så, är du mamma och har haft/ har skuldkänslor, ta med I sällskap med skulden till hängmattan.

Den andra boken jag läst är Mia Törnbloms Du äger. Tjoho, den är nog egentligen riktad till tonåringar men vad då. Vid snart 40 händer det att jag står i något hörn av huset och tänker: -Skärp dig Jenny, det är faktiskt du som är vuxen här, du måste reda upp det här! Jag trodde att jag var "maxarg" på mina föräldrar när jag var tonåring och att jag inte visste varken ut eller in om en massa saker. Ha Ha, aldrig har jag väl varit så tvärsäker som då. Som jag ser det var tonåren träning för Kaosmoderskapet. Föräldraskap är det klart känslomässigaste jag har varit med om. Barn kan verkligen göra en konfys och inte konstigt, jag har aldrig haft ansvar för en tolvåring, tioåring, sjuåring och femåring förr. -Mamma får jag... -Jag vet inte, jag ska ringa och fråga mormor eller googla på nätet funkar liksom inte. Nå, boken handlar om självkänsla, att den går att träna upp och att man äger sitt liv. Lättläst och trevlig. Aldrig är uttrycket du äger lika sant som när man är vuxen. Utifrån de givna förutsättningarna äger jag mitt liv och den tid som har givits mig...

Ni äger ni med kära Bloggvänner. Hoppas ni "somrar" er ordentligt

måndag 19 juli 2010

Att vara som vi är och njuta av det...

Visst finns det nackdelar med att vara impulsiv. När man ger lackfärger till Lillebror och ger honom fria händer med cykeln till exempel. Resultatet blev en väldigt personlig cykel och lackfärg på en hink, hela Lillebror och handfatet... Kaosmodern hjälpte också till lite tvärt. Resultatet blev röd lackfärg på sommarens favoritbyxor. Å andra sidan åkte Lillebror och jag gummibåt i älven för någon dag sedan, jättekul. Fram och baksidan av myntet...

Och så är det väl för alla tänker jag. Klart man kan ägna stor tid åt att önska att man själv, Mannen och barnen ska vara lite annorlunda än nog egentligen är men det är ungefär lika givande som oro (min egen uträkning är att 98% av all oro är obefogad och resten kan man inte göra något åt). Tricket är nog att inte stuka till utan lära sig att uppskatta förtjänsterna och leva med förtjänsternas baksida. Varje barn bör som jag ser det hjälpas att uppskatta sina fördelar själv och leva med nackdelarna...

Att vara en Kaosmoder säger sig självt att det inte innebär ordning och reda men en hisklig massa annat... Njut av er själva hur än ni är gott folk. Ha en trevlig kväll

onsdag 14 juli 2010

Att städa inför sjuårskalas= sisyfosarbete



Jag flinade för mig själv igår när jag röjde och tänkte att imorgon är det som ogjort. Tänk så fel jag hade... Med en charmig Storebror som löper amok när det gäller att blåsa upp ballonger, systrar med serpentiner-fnatt och ett gäng sjuåringar som kan det där med att njuta av ballonger och röja runt kan det lätt bli värre än innan... Ett riktigt lyckat kalas blev det i alla fall, jag klappar mig själv på axeln, Mannen jobbade.

En av fördelarna med att ha många barn är ju förstås att man får viss rutin på kalas. Dessutom må barnen ha ägnat veckor åt att retas och pina varandra men på födelsedagarna då smäller det. Då ställer sig syskonen upp i givakt, villiga att lyda födelsedagsbarnets minsta vink. 359 dagar om året bråkas det om precis vad som helst och vi jämkar och trasslar. En dag om året får man vara solklar chef. Till och med som förälder får man passa sig. I morse fick Lillebror inte gurka och Mamman fick skarp tillsägelse från de andra syskonen om att det inte var ok. -Men Mamma, hade han inte sagt att han ville ha en halv gurka till frukost? Om någon affär varit öppen hade någon kastat sig iväg och köpt gurka. Såna här dagar värmer mammahjärtat och sparas för att ta fram någon av de andra 359 dagarna. Med en bra sop klarar man sig långt, om (när) vi sen hittar trasiga ballonger och slaka serpentiner på de mest förunderliga ställen ett bra tag framåt kommer det bara att påminna oss om en riktigt bra dag... Kaos är inte det värsta som kan hända, ibland är det det bästa. Hoppas ni också får uppleva underbara Kaosdagar då livet bara pulserar... Kram på er

lördag 10 juli 2010

Var god dröj, frikoppling sker


Idag tänkte vi på Tivoli, oj så skojigt det skulle bli för barnen. INTE. Storebror, som är en mycket lugn varelse ville inte ens med. Nähä, när man är 12 år gammal kan man vara hemma själv. Så fort vi kom fram köpte vi tio åkbiljetter och trodde det skulle kännas lite. Storasyster, Lillebror och jag gick i Hogwartzhuset. Sen deklarerade Lillebror att han helst ville ligga ner eftersom han var för trött. Storasyster tyckte att karusellerna var tråkiga och Lillasyster åkte en karusell tillsammans med mamma och vägrade sen åka om hon inte fick vara ensam i ett tåg eller mamma eller pappa också åkte (vilket var fysiskt omöjligt). Ok, Storasyster åkte en karusell till och sen gav vi bort resten av biljetterna. Så kan det bli men vi flyter med, frikopplar. Ibland har man möjligheten att bara släppa saker...

Vad vet jag men eventuellt är det det som kommer att rädda mig från att bränna ut mig. Att jag är duktig på att frikoppla. Man måste inte åka karuseller bara för att man har 5 biljetter kvar. Har man, som vi spacklat och tapetserat en våd kan man vara nöjd med det och känna att det blir spännande att se när nästa kommer upp. Man behöver inte tänka på det knökfulla förrådet och tvättberget hela tiden, tids nog blir det tid för sånt också. Just nu är det inte så viktigt med allt huvudsaken att vi har det bra(se matsituationen ovan). Tids nog måste vi vekla in oss i rutiner och sånt igen. Har man en kär gammal vän på besök kan man låta barnen se onyttigt mycket film en fredagkväll med tillhörande popcornberg och högaktningsfullt strunta i disken för att ägna sig åt efterlängtat prat om livet och tingen. Det riktigt viktigaste/ roligaste först, annars är det ovisst om man hinner till det...

Jag är redan nyfiken på vad morgondagen har att bjuda på. En veckas semester har känts som en månad... Jag är frikopplad... Sköt om er

måndag 5 juli 2010

Blir saker någonsin som man tänker sig?

Inga problem. Jag och fem barn skulle till namngivning. Vi var i god tid, alla barnen uppklädda och så körde vi iväg. Kaosmodern gnolade för sig själv och tänkte att hon minsann är som skapt för sånt här... vi var i så god tid så att Kaosmodern tänkte att detta är löjligt enkelt... I något ögonblick tänkte Kaosmodern till och med den förbjudna tanken... nu kan väl ta mig ... ingenting gå fel...

Sen stannade Kaosmodern bilen och köpte korv till oss. Klart vi inte ska vara hungriga när vi kommer fram, vi blir ju inte så smarta och trevliga då. Kände sig ungefär lika smart som Einstein, framsynt... Efter en kort stund hördes det -ehhhyyylll, KETCHUP från baksätet. Hoppsan, ett barn med finklänning hade lagt hela korven i knät. Ojdå, barnet lyfte på korven och la den på ett annat ställe i knät... -Jamen jösses, ta upp korven sa Kaosmodern. Varvid barnet lyfte upp korven och kletade all resterande Ketchup på ett tredje ställe på finklänningen. Finklänning med HELT röd kladdig framsida...

Ok, barnet i fråga är nära släkt och väldigt lik en person som Kaosmodern känner extremt väl. En person som hela sin uppväxt älskat finklänningar och att klättra i träd. En person vars mor säger att hon haft med extrakläder fram till ungefär 15 årsdagen. Ingen panik... Inget konstigt alls...

Av med klänningen och in på en toalett för att tok-tvätta. Mackägaren skrattade och sa: Ketchup på klänningar vet jag allt om, lägg den på huven så torkar den. Tiden började nu bli knapp så det fanns det inte tid för men bättre brödlös än rådlös. Kaosmodern lyckades övertala världens bästa Storebror, som hitttils hade suttit tämligen göralös i passagerarsätet, att göra en heroisk insats. Kaosmodern hade agerat tvättmaskin, nu blev det Storebrors uppdrag att vara torktumlare. Resten av gänget fick hålla upp humöret på finklänningsägaren och lyckades trycka i sig korvarna utan några större missöden.

Kaosmodern såg att vi inte skulle lyckas hålla tiden och började ringa till namngivningsfolket för att förklara sin förmodade sena ankomst. Ingen av de fem kända personerna med mobil svarade. Kaosmodern började svettas och hickade till när hon såg att Wacko Wolframs temperatur börjat kliva över 90 grader... Bil.... jag ska steka dig... banka sönder dig... eh, jag menar snälla... bara fyra mil till.... och sen ska jag skicka dig till bilhimlen... eller jag menar vara jättesnäll och tanka dig... eller lacka dig, bona dig, vad du vill (inte svära, inte svära, du har fulla bilen med barn)

Det gamla hederliga tricket fullt blås med högsta värme fick alltså praktiseras igen. Så, ja, befann ni er i Umeå och såg en bil som betedde sig konstigt igår var det garanterat vi. Ut genom ena framrutan hängde Kaosmodern och från den andra hängde Storebror med gula finklänningen fladdrandes ännu lite längre ut...

Nåja, klänningen blev torr, vi lyckades lura WW:n att inte koka och kalaset hade inte hunnit börja innan vi kom så slutet gott allting gott. För att förebygga ytterligare svettatacker funderar jag på att göra slut med både bilen och Ketchup. Relationen med bilen har länge varit på fallrepet och när jag tänker på saken så har jag, efter tolv år med barn, en riktigt risig relation med ketchup också. Jag funderar kraftigt på att uppfinna Ketchup som är ungefär lika fuktigt som gips... I väntan på det kommer jag att försöka trimma in barnen på rostad lök...