Varför springer vi så fort om vi inte är rädda?

Ofta går saker och ting ihop. Tittade på Magnus Betnér och Soran Ismails show "En skam för Sverige". Helt otroligt bra. Killar som definitivt inte är en skam för Sverige. Allt från föräldramöten och twitter till rasism avhandlades. Vi skrattade så att vi grät och samtidigt var det mycket tänkvärt. Här är turneplanen, och här är en recenssion, så att ni inte missar den.

De pratade bland annat om hur korkade vi blir av rädsla. När man sett en skräckfilm börjar man plötsligt fundera på vad som finns under sängen (golv). Det finns folk som tjänar otroligt mycket pengar på att vi är rädda. De finns till och med de som får pengar för att göra oss rädda eller att vi röstar på dom för att vi är rädda. Sverigedemokraterna har över 10% i opinionsundersökningar. Hur troligt är det att invandrare tar över landet? De har ju fullt sjå med att försöka lära sig svenska, få hyra sig en hyfsad lägenhet, skaffa mat på bordet och i bästa fall ett jobb (om de bytt efternamn och utseende alltså). Ja jösses.

Högst mänskligt att vara rädd förstås, framförallt när man har mycket att förlora men vill vi verkligen vara rädslostyrda? Ju räddare man blir desto mer begränsad blir man, oavsett om det handlar om spindlar, mörker, andra människor, att prata inför en grupp eller vad folk ska tycka. Ju mer man undviker saker desto räddare blir man. Och så oro... Livets mest döfödda syssla... Tänk om... Och vips har man stressat upp sig över saker som inte ens har hänt och kanske aldrig kommer att hända. Här hittade jag en bra länk om stress, ångest och att faktiskt våga utsätta sig för det man är rädd för. Här något om perfektionism och här något om stress (kan ju vara bra så här i juletider när somliga får för sig att de har ansvar för hur makens farfars papegoja firar jul).

Vad vi kan fundera riktigt noga över är varför vi springer så fort i december, vad är det vi är rädda för? Är det svärmor, facebookvännerna, chefen eller kommer trycket möjligtvis inifrån? Min vän som brände ut sig för ett par år sedan sen säger att mycket att göra kommer utifrån, stress kommer inifrån. Något att tänka på. All forskning tyder ju trots allt på att det kommer att bli januari, oavsett vad som händer i december ;-).

Ikväll tänker vi lista ut var julgranen ska stå och sen klä den. Det blir ingen tutte och troligtvis inte den charmiga allt-längst-ner varianten på klädseln i år. Tror inte att vi kommer att klä om den några gånger om dagen heller. Och därför behöver vi inte knyta fast den i taket längre. Var tid har sin tjusning ;-). Ha en trevlig kväll allihopa. Kram

Köpsstoppsrapport och lite tankar om rädsla

För mig själv är det inga större bekymmer med köpstopp men idag dök ett litet etiskt dilemma upp. Lillasyster hade sitt sjuttio-sjuttonde sammanbrott över sina ärvda överdragsbyxor. Hon hatar dylika tingestar passionerat och framförallt dessa som hon anser vara höjden av pösighet som inte bara misspryder hennes kropp utan även är stört omöjliga att leka i. Vanligtvis brukar jag inte falla för dylika påtryckningar men nu har hon varit djupt olycklig ett längre tag över detta. Så olycklig så att hon till och med kostat på sig ett jättestort utbrott i sin älskade förskoleklass innan lovet. Efter att ha överlagt med mig själv en stund ringde jag Mannen och bad honom handla ett par överdragsbyxor åt henne. Jag har hittills bara köpt mat och ett litet litet garnnystan som bara råkade slinka med men det kändes tungt att bara låta den stickningen ligga i en månad men måste nog allt fundera ut ett lämpligt straff åt mig. Annars måste jag säga att det är skönt att inte ägna tid åt att handla eller ens tänka handla. Befriande på något sätt...

Och så har jag tänkt en del på rädsla. Barnens olika rädslor men också mina egna gamla rädslor som jag kastat bort. Att ha fyra barn och en man som man tycker mycket om gör också att man har väldigt mycket att förlora. Och om man tänker på allt som skulle kunna hända kan man lätt tappa andan och vettet. Och ändå tror jag inte att världen är farligare idag än den varit förr, vi vet bara mer. Varenda tv kanal är full med mord och hemskheter. Varje nyhetssändning rapporterar olycka och elände. Stroasyster har helt slutat se på nyheter, hon säger att hon bara blir rädd. På många sätt är världen säkrare än den varit förr men det har alltid varit farligt och kommer alltid att vara lite farligt att leva. Läser här vad Harpasione skriver och här vad Lars H Gustafsson skriver i ämnet. Hittar dessutom kloka ord på facebook. There is nothing wrong with being afraid---but there is nothing more wrong than allowing that to be your master . Ja, där satt den. Klart att man är rädd, man ska vara lite rädd men vi ska inte låta det styra oss. Världen är underbar och människor är för det mesta hjälpsamma och älskar människor. Kärlek finns överallt. Kram på er