fredag 26 september 2014

Vänskap att fira...

Tågresa med maken till enkla vänner. Såna där vänner som man kan låta bli att träffa på nio år o man bara "lägger på vagnen och kör ut från stationen" när man hörs nästa gång. Då hur är läget kan ge ett oändligt långt svar. Då man kommer in på hur livet verkligen är med en gång.Kan skratta åt sig själva o varandra o komma på nya tankar.

Det är en ynnest att ha såna vänner men inte självklart. Det kräver nämligen både en önskan om att det ska vara så och ärlighet från båda håll.

Bjuder i dagarna in till födelsedagskalas om ett par veckor. Tycker att det är roligt att fira sig. I år bjuder jag bara kvinnor av den enkla anledningen att det mestadels är kvinnorsom tillhör årets toppar. Såna som jag under året har skrattat, glåtit, pratat, tjatat, gafflar, ylar, ältat och roat mig med. Absolut inte så att jag gjort alla sakerna m alla ,folk är ju olika årets toppkvinnor är det i alla fall. Eftersom jag känner en hel bunt såna kvinnor så får karlarna inte plats i år, det blir så tjockt m folk.De får träffas någon annan gång.

Tiden när man tog det personligt vilka som kunde/ville komma på ens kalas är för länge sen förbi . Dett blir kul oavsett vilka som kommer . Lite svårt att avgränsa sig bara. F iras ska det, en middag för vänskapen:-). Kram på er

torsdag 25 september 2014

Mobil igen...

Mannen fick nog av att ha en fru som gled runt i en här-och-nu-bubbla utan telefon. Själv tyckte jag att det var irriterande men lite intressant och rätt skönt att vara utan mobil. Irriterande mest för att alla våren och sommarens kort försvann. Intressant för att det varit avstressande. Utan mobil kan man bara vara här och nu. Noll jag ska bara kolla... Skönt för att ingen ringer med en massa puckade frågor och inga mess som försöker lägga över problem som man inte äger på en heller.

I måndags fixade Mannen en likadan telefon som jag hade från en kollega (bäst att teknikpuckon har samma telefon igen). Nytt simkort också så i tisdags hade jag noll kompisar och ingen släkt i telefonen. Inte någon musik och vårens/sommarens kort puts väck. Ah, det löser sig. De som vill att jag ska ha numret messar, musiken kan man ordna och jag tror inte att det kommer att bli just 2014 års taskiga dokumentation som barnen kommer att springa hos psykologer om när de blir vuxna.

Höstbruk i trädgården. Pusslar in Pelagoner (= pimpa garaget) och gräver ner lökar. Skönt en dag som denna. Det är i dag 2 månader sedan goa grannen gick bort. Vi behöver ta hand om varandra, IRL. Här och nu. Även om vi har mobiler. Kram

måndag 22 september 2014

Fotboll i regn och rusk...

Sista matchen igår och snöplig förlust i regn och rusk. Tappade 3-0 till 3-4. Mycket känslor förstås, hos både tonårstjejer och oss ledare. Vi har ett par humörtjejer i laget. Såna som har lätt för att börja fräsa och någon som svär och går an väldigt när vi förlorar. Som brukar prata om att putta och fälla folk (men brukar dock inte göra det). Vips blev det en diskussion bland oss ledare om vi ska låta henne låta så. Känslorna svallade, lite oklart om hon skulle ge sig själv eller oss dåligt rykte...

Lugn och fin nu. Säsongen är slut och vi behöver fram för allt värma oss. Och komma ihåg att fotboll ska vara kul och att man gör det på olika sätt. Vinnarskallar finns lite överallt och helt utan dom skulle ju inga matcher bli vunna ;-). En liten intressant reflektion som jag får i efterhand på den diskussionen är att vi har olika förväntningar och kräver olika av tjejer och killar. Killen som vi hade som domare är i samma ålder som tjejerna och är så duktig så att han just har gått över till en större klubb, med humör och allt om vi säger så.

På kvinnogruppen idag pratade vi också om det. Olika förväntningar på män och kvinnor. Kvinnor "ska" hålla ihop familjen och ha koll även om de har 40° feber. På tal om att bete sig illa så känner jag ingen som ens vägrat skjutsa hem sin vuxna karl för att han skrikit som en idiot på läktaren på en hockeymatch men däremot ska en 14-årig fotbollstjej prompt bete sig även när hon laddat, kämpar och förlorar. Kanske finns det hopp ändå. En av fotbollstjejerna har portat sin pappa från att komma och titta på våra matcher. Coolt och inte helt oförtjänt får jag säga...

Dagens tjejer behöver oftast inte sitta blick stilla för att de har fin klänning på sig men det känns ändå som om vi har en lång väg att vandra när det gäller könsroller.
Vad tänker ni om det här med olika förväntningar på tjejer/ killar, män/ kvinnor? Kram på er

fredag 19 september 2014

Hoppsa på schemat...

Veckans 4:e föräldramöte avklarat. Skolan är bra och personalen gör vad de kan. Jag skulle säga att skolan är mycket bättre nu än när jag gick skola. Oh apparater, stenciler och inte var man så van att redovisa saker heller. Mobbning var något som fanns utan att någon reagerade nämnvärt. Kan inte komma ihåg att det var speciellt mycket vuxna ute på rasterna heller...

Låg och mellanstadiet går oftast av bara farten för barnen, högstadiet däremot... Hormonerna börjar hoppa i kroppen, man växer så det knakar och huvudet är fullt av tankar. Och då ska allt mätas, är du bra nog? Godkänd? högstadielärarna gör ett heroiskt arbete och rektorerna har det inte lätt. Läxor och nationella prov. Datorer och stillasittande. Det handlar ju om din framtid... Allvarsamt blir det ju.

Vuxlingar blir ofta väldigt allvarliga när det gäller skolan och framtiden. Barn och ungdomar också. Allvar kan pressa fram resultat om man själv känner att man vill/ måste. Har man redan mat på bordet, fred, gratis tandvård/ utbildning/sjukvård (som barn oftast inte tänker på att någon kämpat för), automatiskt får rösträtt när man är 18 och en egen tv osv är det svårare att locka fram goda skolresultat med allvarsprat.

Jag tror att man behöver tänka nytt. Mitt förslag är helt enkelt hoppsasteg på schemat. Från årskurs ett så att alla är vana när de kommer till högstadiet. Någonstans mellan ettan och nian slutar man hoppsa och det är synd. Det går nämligen inte att hata någon/ tänka ut dumheter/ vara deprimerad osv när man hoppsar. Leendet kommer automatiskt och det börjar bubbla skratt i kroppen. Till och med det faktum att 12,9% av sveriges röstberättigade som gick till valurnorna hade en tanke om att Sverigedemokraterna är ett bra parti som ska sitta i maktpositioner känns aningens lite bättre när man hoppsat. Jag tror att Salka Sandén har rätt men hoppsar ändå. Plötsligt har man både rört på sig och "fått upp hoppet".

Så låt oss starta en riktig folkrörelse med hoppsasteg. 10 hoppsasteg om dagen ger en bättre värld finns som grupp på facebook. 356 medlemmar. Jag tror att det stämmer. Om Obama, Putin och världens styrande ekonomiska makt vuxlingar ägnade bara ett par minuter om dagen åt hoppsasteg så skulle världen se bättre ut. Livet är så pass allvarligt att man behöver bryta av och hoppsa loss lite ibland. Inte ens om vi gör det till en religion kan det gå illa. Har nämligen svårt att se hur människor skulle kunna bli så fanatiska hoppsare att det skulle bli samhällsvådligt ;-).

Så, kör igång och bli fanatiska hoppsare. Känner man sig ovan kan man ju alltid ta ett barn till hjälp i början för att komma igång... Kram på er


tisdag 16 september 2014

Hur kan du vara mamma utan mobil?

Frågan ställdes helt seriöst av en kvinna i 45-årsåldern. Med uppspärrade ögon sa hon att mobilen är hjärtat och möjligheten att bli nådd och ha koll. Hur klarar du det?

En vecka utan den och jag säger det funkar. Inte som det brukar men livet flyter på ändå. Klart att jag skulle bli nådd om det verkligen gällde. Klart att vissa saker blir lite knöligare, tar längre tid och behöver planeras mer. Men man vinner också på att vara utan mobil. Livet blir lugnare eftersom man verkligen är där man är där och då.

Inget blippande med mobilen på bussen. Inget slösurfande bara för att och ingen som ringer och frågar något som de egentligen skulle kunna vänta med.

Faktum är att jag tillhör den generation som var tonåring och ung vuxen utan mobil och fick det att fungera. Så svaret blev att det absolut går att vara mamma utan mobil, det funkar till och med bra. Kan tänkas att fler mammor och pappor skulle må bra av att tappa bort sin mobil ibland... Ett par tusen generationer har ju klarat det innan oss utan mobiler ;-).

Vad jag däremot saknar är kontaktlistan och korten som jag inte hunnit lägga över så ni får hålla till godo utan kort. Kram på er allihopa...

söndag 14 september 2014

En dag att fira...

Blir så hjärtinnerligt glad över vänner, både på facebook och irl som klär upp sig, firar och framförallt röstar idag. Klart att valdagen ska firas. Det är trots allt inte alla som bor i en demokrati. Med handen på hjärtat så har de flesta av oss inte gjort mer för att ha möjligheten att rösta än att krypa in i "rätt" livmoder ;-).

Själv har jag klänning och vi ska ha efterrätt. Oavsett vad så ska barnen vara medvetna om att demokrati inte är självklart för alla. Ha en fin dag allihop <3

torsdag 11 september 2014

11/9

För ett par år sedan flyttade Lillasysters absolut bästa kompis. Sorgen var stor och det tog ett bra tag att komma över. Nu har hon haft en ny bästa kompis ett tag, som flyttar den 1/10. Sorg igen lär det ju bli men hon klarar det. Livet är ju större än så och det är Lillasyster numera rätt medveten om. Ingenting kan få fortsätta för alltid och det finns andra barn, böcker och syskon.

11/9 är en historiskt sett väldigt tragisk dag. Det är många världen över som tänkt att detta går inte att leva sig igenom men det har gått.

Det enda bestående från Ana Gavaldas bok jag älskade honom är den här:
Livet, även när du nonchalerar det, även när du vägrar medge det, så är livet starkare än du. Starkare än allt. Människor har återvänt från koncentrationslägren och fått nya barn. Män och kvinnor som har torterats, som har sett sina nära och kära dö och sina hem brinna ner har återigen börjat springa efter bussen, kommentera vädret och gifta bort sina döttrar. Det är ofattbart men så är det. Livet är starkare än allt annat.

Trösterikt. Men samtidigt behöver vi göra vår del för att världen ska bli så bra som möjligt. Hedrar 11/9 genom att pyssla med äpplen och minnas att demokrati, fred, kärlek och solidaritet inte bara finns av sig självt... Rädsla leder oss ingen vart. Med tillit och kärlek till omvärlden kommer man långt och även om galna saker händer får vi inte glömma det.

Här har Underbara Clara beskrivit fint om varför man ska rösta på söndag. För demokratin, miljön, barnen och framtiden. Vilket samhälle vill vi att inte bara våra barn utan alla barn ska växa upp i? Magnus Betnér har skrivit riktigt bra här.
Nu till äpplena. Kärlek till er alla <3



måndag 8 september 2014

Mobil semester...

Hm, jag har inte sett någon ansökan och än mindre beviljat den. Min mobiltelefon har smitit iväg på semester på okänd adress. Sågs sist vid niotiden i morse ungefär. Och hoppsan vad man märker att man håller på med den nu när jag inte har den. Och vad van man är att tänka en tanke och få svar direkt. Oavsett om det är via google eller genom att ringa/messa någon så behöver man knappt vänta alls numera. Inte sitta och ha tråkigt och bara glo heller, man kan ju alltid blippa lite på mobilen. Undra vad det gör med oss, det att vi inte behöver hålla en tanke i huvudet någon längre stund eller någonsin ha det helt lugnt...

Jag har försökt kolla vilka rättigheter mobilen har när det gäller semester och funderar på att kalla till facklig förhandling. Vad menar mobilen med att springa iväg med alla mina kontakter, matchinfo, facebook och möjlighet till slö förströelse? Hur ska jag nu kunna bli nådd om något händer/ kolla vad som ska handlas/ stämma träff med någon?

Skämt å sido, vi har faktiskt klarat oss innan mobilerna och det var inte speciellt länge sedan. Vi har blivit duktigt tillvanda. Jag ska inte jaga iväg och skaffa ny mobil imorgon, tvärtom. Det att jag råkar försnilla något är ett ofelbart tecken på att det är lite för mycket nu. Dags att dra i handbromsen. Sakta ner tempot istället för att springa fortare och vänta och se när det gäller mobilen. Den kommer väl tillbaka om den ska det. Annars får jag väl ordna en ny om ett tag helt enkelt. Blir perfekt att vara ledig på torsdag även om det är vansinnigt mycket på jobbet. Det viktigaste är att man håller. En tanke finns om att kanske bege sig till något höstfjäll snart. Nerkopplad, bortkopplad, avkopplad.

Hoppas att ni har det bra och tar vara på er. Kram

fredag 5 september 2014

Guilty as charged...

Mannen med den krökta ryggen har ställt sig upp. Ungefär i alla fall. Så pass att han fredags-städat och uppmärksammat att Kaosfamiljen har massor med skor i hallen. Ämnet kom upp under korv-i-ugn-med-mos-och-läsk middagen. Plötsligt började Kaosfamiljemedlemmarna titta menande på varandra. En ytterst otrevlig tävling dök upp från tomma intet. Febrilt försökte jag framhärda ämnet Barda-helg i oktober. Helt dömt att misslyckas.

Diskussionen blev seriösare och seriösare. Alla log och började räkna. Som genom ett trollslag har en trivsam familjemiddag förvandlats till en rättegång. Åklagarna var stenhårda mot de två huvudmisstänkta. En av de anklagade smög kvickt iväg, den andra försökte än en gång byta samtalsämne utan resultat. Den numera enda huvudmisstänkta försökte släta över och säga att vi alla är skyldiga, vi har en liten hall och det är inte så lätt... Åklagarna, juryn och domarna (alla utom den huvudmisstänkta åtog sig de olika rollerna närhelst de behagade) vände sig alla till den huvudmisstänkta och sa: Ut och räkna...

Resultatet var nedslående. Storebror hade 2, Mannen 4, Lillebror 5, Lillasyster 6 och Storasyster 7. Undertecknad råkade ha 13 par skor i området hallen om man räknar med bron och källartrappen. Som försvarare av mig själv försökte jag mig på argumentet att 36:or tar väldigt liten plats i jämförelse med strl 46,43 och 41. Storebror anförde att jag, då jag är äldst i familjen, absolut borde ha lärt mig mer på alla mina år. Jag hävdade anfall av skovård av nya och gamla skor. Lillebror log stort och konstaterade att jag måste älska att bli retad eftersom jag köpte ett par nya skor i förrgår. Mina argument om att jag alltid kommer att vilja ha röda skor och att dessa kommer att hålla i en evighet och att de får begrava mig i dom om ingen vill ärva dom föll platt till marken. Juryn och domarna var föga imponerade och noll övertygade om min otur/. Storasyster lyste med sin frånvaro och Lillasyster, som annars brukar försvara mig fick lämpligt nog besök av en kompis.

Under hela rättegången lyckades jag kamma hem en halv poäng när Lillebror, som aldrig vill kasta ens trasiga sockar, bestämt hävdade att jag måste börja göra mig av med skor. Mannen skrattade sig igenom hela rättegången. Kaosfamijen/Kaosmodern 10-0,5. Guilty as charged.

Livet är spännande, tänk vad en vanlig fredagsmiddag kan utvecklas till... Ha en trevlig helg allihopa. Kram

torsdag 4 september 2014

Bästa tipset till en blivande förälder?

En ung kollega väntar just sitt första barn. Storögt undrar hon om det är sant så som "alla säger" att man inte kan ha bebis och bo i en tvåa och att man måste börja baka eftersom folk ska ha fika när de kommer och tittar på bebis. Jag skrattar högt. Intressant perspektiv. Klart man kan bo i en tvåa med bebis... Förväntar folk sig att bebisen ska komma ut med pipskägg och behov av att vara ifred på sitt rum? Baka? Om man messar i samband med inbjudan att man önskar att de tar med sig fika så ordnar det sig säkert (blir någon sur då så fimpar man dom).

En annan kollega som inte har barn än pratar om att alla verkar vara såna perfekta mammor på vårat jobb så hon undrar om hon någonsin ska våga skaffa barn. Jösses! Visst har vi en del prestations-prinsessor hos oss men... Har hon helt missat att jag ibland på fullt allvar tänkt att jag kanske borde ha skaffat hamster istället eftersom jag inte har tålamod för en hel flock barn... Kollegan som är så nöjd över att ingen på jobbet kladdar sylt på henne när hon äter? Att vi i stort sett sparkat Storebror genom 9:an? Kan hon ha missat det? Pratar vi inte ärligt med varandra på jobbet?

Jo, jag tror att en stor del av oss är ärliga med hur vi har det men det är inte säkert att hon brukar lyssna på det örat. Vi har några rejält präktiga damer också och det kanske är dom hon vill jämföra sig med.

Cyklade hem med tjejen som snart ska ha bebis. Hon ville höra den ärliga versionen av hur det är att ha barn. Jag sa att det blir mer av allt och att ingen kan vara perfekt och lyckas med allt jämnt. Jag sa att om hon bara skulle ta ett råd från mig så är det att söka upp andra mammor som hon känner att hon kan vara ärlig och få ärlighet av om hur de egentligen har det. Det är otroligt värdefullt. Människor att jämföra baby-bling och skryta om hur mycket bebisarna sover/ äter osv går det 24 på dussinet av. Det är de man kan skicka ett mess till när man är less som är värdefulla. Någon man kan ringa till när man känner sig dålig är en garanti för att man inte ska bli sämre ;-).

Och så ska man komma ihåg att på facebook pratar man sällan om avslag, baby blues och mjölkstockning och att det är en ansenlig mängd prestationsprinsessor med utåt sett perfekta liv som äter antidepressiv medicin istället för att lätta lite på kraven och blotta sina tillkortakommanden. Jag kan nämligen inte tänka mig att det finns någon förälder utan tillkortakommanden och det är ok. Tjejen själv kom ihåg sina föräldrar, bråk med syskon och att allt inte var så där strålande mysigt jämnt. Vi skrattade och sa vad är strålande mysigt jämnt... Lite tur har man att man för det mesta funkar så här.

Hon log och sa att hon blev stärkt av vår lilla cykeltur. Klart hon blir en bra mamma, för det mesta i alla fall...

Kram på er

måndag 1 september 2014

Knölig kväll...

Det är bara att förlika sig med att vissa kvällar i en Kaosfamilj är knöliga. Framförallt när Mannen legat pall ett par dagar med ryggskott. Läxor och kvällsfika. Segt som kola allting. Disk, tvätt, sopa, torka bord och putta in mjölk. Schasa barn mot sängen, fylla i någon hälsodeklaration och fixa med fritidstider. Borsta ett par tandrader, betala räkningar och slänga sopor. Någon som inte kan sova och nä men va, är det inte rimligt att 16-åringen tar lite ansvar för att få sina egna byxor rena? GAAAAH!!! Plötsligt har man rykt ihop med nästan alla sina barn på en kväll. Nä men vad man kan, det var ju inte ens svårt ;-)...

Nåja, ibland får man titta på sig själv med lite kärlek och humor och trösta sig med att det kommer en ny dag imorgon. De knöliga kvällarna är ju inte lika vanliga numera så det finns egentligen gott hopp. Hoppas att ni har en trevlig kväll. Kram

Kan vem som helst bli statsminister?

Lillasyster säger att hon har höjt sin ambition när det gäller vad hon ska bli när hon blir stor. Hon har numera planerat att bli den kvinnliga Fredrik Reinfeldt. "Jag vill bestämma om hur vi ska ha det i Sverige." Eh, jaha...

Det vore ju en fröjd om detta jämställda land, när Lillasyster blir stor, är berett att rösta fram en kvinna till statsminister posten utan att gräva upp en toblerone, prata om vilka kläder/frisyr/skor hon har eller om hon strax ska bli mormor (Hillary i USA har de på allvar funderat på om hon kan klara att vara mormor och president samtidigt!). Dessutom kanske landet har överseende om det kommer fram att den nya statsministern, när hon bröt armen i 9-årsåldern, tittade med onda ögat på varje blårock hon såg, vägrade det mesta och fräste när de bad henne vicka på fingrarna...

Jag har inte hjärta att säga till henne att det så klart skulle ha underlättat om hon fötts i en familj med rejäla ekonomiska förutsättningar och kontakter. Inte heller att de som har mycket pengar och företag bestämmer mer än statsministern i ett gäng lägen.

Efter att ha kommit i samtal med en kvinna från Somalia på bussen har jag bestämt mig för att varje gång någon klagar på integrationen så ska jag säga att den skulle funka bra mycket bättre om du, jag och alla andra pratar med nyanlända så fort vi får chansen. Kvinnan sa nämligen att de på SFI tjatar jättemycket om att eleverna ska prata svenska. Hon undrade mycket över varför inte svenskar vill prata med henne. Det funkar så där att lära sig språket om man bara har sin fyraåriga dotter och ingen svensk vill prata med en.

Det där är väl bland det viktigaste jag kan berätta för vår 9-åriga blivande statsminister. Att hur landet blir beror väldigt mycket på hur medborgarna röstar men framförallt vad de alla gör i vardagen. Vi röstar med fötterna varje dag om hur vårt samhälle ska vara. Om många handlar ekologiskt eller kör mycket bil eller skäller ut nyexade lärare för att barnen inte får betyg. Till och med var vi kastar vårt skräp och hur många lampor vi har tända påverkar hennes blivande jobb som statsminister.

Det är hennes val vilket parti hon ansluter sig till och det klart vi kommer att backa upp henne. På alla sätt utom möjligtvis på valdagen om hon ansluter sig till något parti på högerkanten. Då jag härstammar från idel arbetare, pigor och torpare skulle det vara lite mycket att gå emot min politiska övertygelse att dela ut personvalspamfletter på den flanken. Även om hon valde SD skulle vi fira jul tillsammans men det skulle antagligen diskuteras politik och alla människors lika värde både på längden och tvären ;-).

Ta hand om varandra. Kram