Kaoseri och Kaosera...

*Spänningen är olidlig. Vinnaren i årets sura-handuks-producent-tävling håller på att koras. Vi är stora på sura-handdukar och ligger verkligen i startgroparna för att köra igång på bred front. Så fort det blir efterfrågan kommer vi att kunna börja leverera omgående. Lillebror, som numera har eget årskort på badet, ligger mycket bra till för att vinna äran av bästa sura-handduks leverantör. Sändes mot postförskott över hela världen...
*Antingen har hallmattan gjort det eller också har vi tappat bort ett par skor här hemma... Jag upprepar, HÄR HEMMA! Hur är det möjligt undrar man men vi har vänt upp och ner på hela huset. Finns inte, syns inte. Nu återstår bara att ge Lillebror uppdraget, det inte han hittar finns verkligen inte.
*Storebror är fortfarande krasslig så julgranen står fortfarande orörd. Dock har jag börjat smyga ner julstjärnor och sånt. När går gränsen från att vara sist til att man blir först med julpyntet?
*Igår blev det klart att jag byter arbetsuppgifter ungefär från och med måndag. Jössses, förändring i världens fart. Som jag sa till någon kollega, antingen utvecklas man eller krossas... Nåja, Kaosmodern har ju, i ett tidigare liv (läs innan de två sista barnen), varit känd för sina seriöst snabba och rekorderliga kovändningar. Även om det var länge sen har jag gjort det förr och vet. De närmaste veckorna lär jag fundera mycket över om jag är idiot eller modig eller möjligtvis både och. Det brukar ordna sig, även om man brukar bli lite darrig av kovändningar. Och trött, men det brukar bli mer utveckling än kross så vi får se hur allt blir när det börjar falla på plats. Ibland måste man lossa förtöjningarna och bege sig ut på havet. Over and out... Kram på er

Kaosdrottningens höst-tal till folket...

Kära invånare i Stökriket. Det är med glädje jag kan bekräfta att hösten är här och det är dags att flytta in stöket. Vi kommer att överge sommarens stökhög på bron och tvätta upp de sura handdukarna men låt er inte förledas tro att vi blir ett ordningsrike. Tvätten kämmer även fortsättningsvis att hängas i vardagsrummet tills vädret blivit bättre. Trivselhögen på matbordet kommer inte att försvinna, vi ställer bara lite levande ljus uppe på den så att den inte blir lika i ögonfallande.

Känn lugnet, stökhallen kommer att vara sig lik och Kaoset planeras nå en kulmen inom ett par veckor då ALLA invånare i Stökriket har ALLA sorters skor där (ett par storlekar större än ifjol) eftersom man inte så noga vet vad man härnäst kan behöva. Vi behöver fortfarande inget inbrottslarm kära invånare. Nu när mörkret lägger sig är det är fortfarande så att vem som än kommer in och är otränad, fortfarande riskerar att kunna ramla ihjäl sig på Cykelhjälmarna och väskorna redan i hallen. Så känn lugnet, tysta inbrott är fullständigt uteslutna...

Kära invånare, det är med stolthet jag kan konstatera att ni sedan förra hösten blivit ett helt år äldre. Vår erfarenhet av stigande ålder är att det brukar innebära mer ansvar, högre veckopeng och bättre argumentationsteknik. Vad som också blivit ett helt år äldre är Wacko Wolfram och som läget ser ut nu kommer han inte att bära rattmuff i vinter utan gå till sin sista vila. Det är sorgligt men samtidigt så kan vi le eftersom vi (i alla fall tidvis) har haft en god relation och han har tjänat oss väl (för det mesta). Angående Wacko Wolfram så tycker jag att vi stämmer in och sjunger de sista stroferna ur fattig bonddräng för honom. "Nu du säger herren är ditt arbete slut, nu du Wacko Wolfram nu får du vila ut."

På tal om Astrid Lindgren så kommer kommer kungen och drottningen att fortsätta försöka leva efter ett av hennes citat. "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv." Inte för att vi alltid kommer att lyckas men vi tänker ha den ambitionen

Underbara invånare av stökriket, livet är så stort och härligt tillsammans med er. Jag är stolt över att få vara er drottning.

Sur som en ordinär Kaosfamiljshandduk...

Hängde upp en hel drös handdukar på handdukstorken igår. Gick sisådär. Den värdelösa torken är ju inte igång än. Den är vattenburen och går på Bergvärmegrejset, fråga mig inte hur det där funkar, svinkall är torken i alla fall. En tork som är kall är fullständigt idiotisk. Och inte torkar tvätten i källaren än heller. Ett av världens minsta kylskåp, opålitligt bilelände och krassliga barn kan också läggas till hat-listan när jag ändå håller på.

Jo, jag VET att detta är i-landsproblem. Funderar rätt hårt på att shoppa en torktumlare men samtidigt är det ju rätt miljövidrigt. Nog för att jag är miljövidrig när jag håller på och tjatar om sura kläder men det är ju bara en kort period som det ofunkar. Det har regnat lite mycket nu bara. Resten av året har vi en bra tvättstuga.

Något som också skulle ofunka är att byta kylskåp bara så där, även om det är litet. Om vi skulle byta kylskåp blev det början på ett köksrenoveringsdomino och det är inte ok. Inte på något sätt skulle det vara njutbart att laga mat på triangiakök och ha byggstök i vårt hushåll. Jag som just så pass börjat kunna höra ordet byggfläkt utan att springa iväg och skrika och börjat nicka och hälsa på hantverkarna på jobbet igen (trauma från 3 år gammal vattenskada) tänker inte utsätta mig för byggdamm igen. Mer stök är inte något vi behöver i vårt kök. Det lilla lilla kylskåpet står där det står tills det rasar ihop. Då fattar vi beslut om köket, inte förr.

Bilbesiktning i veckan. Mer än spännande men också en sån där sak som vi tar när det kommer. Blir den utdömd skaffar vi en annan. Annars repar vi, som vanligt, upp den så att den går ungefär ett år till. Och krassliga barn är som det ska vara. Höst+ många barn lika med någon sjukdom. Det går inte att jämföra med hur vi det var för några år sedan, nu känns det inte längre som om det är vi som uppfinner sjukdomar. Tack för att ni finns. Att gnälla av sig lite här funkar bättre än att slänga upp sig på handdukstorken när man är sur ;-). Hoppas ni har det bra. Höstkram på er

Fullt upptagen med att "somra mig" vägrar jag känna skuld och äger...

Att "somra sig" som förälder i Kaosfamiljen innebär att man försöker ta det så lugnt som möjligt samtidigt som man ibland lyckas rädda handdukar, badkläder och vanliga nybadade kläder ifrån att surna. Vidare hämtar man med mycket gott resultat hem stora delar av sanden från den lokala sandstranden (om man cyklar hinner en viss procent av sanden trilla bort innan man är hemma). Man bestämmer sig för att morots, eh ogräslandet, blir litet potatisland och hoppas på en liten skörd innan snön kommer. Och så tvättar man lite tvätt när andan faller på och petar i barnen hyfsat lämplig föda vid nästan vettiga tider. När kvällen kommer är barnen trötta av allt sitt somrande men somnar ändå en liten aning för sent. Kvällen avslutas med att Kaosmodern trycker i sig allt godis hon kan lägga vantarna på. Jösses vilket stålbad vi kommer att få gå igenom för att komma i rutiner och någon sorts Kaosordning igen men det tar vi då... Manana, manana...

Två bra böcker har jag läst. Ylva Lewin Nowaks I sällskap med skulden har jag läst förr men tittat på igen. Den handlar om Mammeriet och att mammor oftast tar på sig mer ansvar för allt möjligt när det gäller föräldraskap. Runt mammeriet finns det alltid chans att känna skuld. Förr var det tex synd om mammor med illbattingar, nu bär mammorna skulden. Ylva skriver att det finns massor med duktigt duktiga mammor, som ändå känner att de borde vara lite mer av något. Det blir som en tävling där man helst ska vinna alla grenar, snacka om mångkamp. Ylva skriver om att skuldkänslor är viktiga för samhället men att de också kan skymma sikten för oss. Skulden blir som ett ok som man bär och då tappar man energi istället för att det leder till insikt, handling och förändring. Vardagsförsoning och att vi alla borde bli bättre på att se det ansvar som faktiskt tas istället på att klanka på varandra skriver hon också om. Jättebra. Jag tror att det är jätteviktigt att vi peppar varandra. Människor som inte peppar tar energi, de som peppar och stöttar ger energi. Borde det inte egentligen ses som en bragd att man ser till att de finns mjölk hemma de flesta dagarna på året. Så, är du mamma och har haft/ har skuldkänslor, ta med I sällskap med skulden till hängmattan.

Den andra boken jag läst är Mia Törnbloms Du äger. Tjoho, den är nog egentligen riktad till tonåringar men vad då. Vid snart 40 händer det att jag står i något hörn av huset och tänker: -Skärp dig Jenny, det är faktiskt du som är vuxen här, du måste reda upp det här! Jag trodde att jag var "maxarg" på mina föräldrar när jag var tonåring och att jag inte visste varken ut eller in om en massa saker. Ha Ha, aldrig har jag väl varit så tvärsäker som då. Som jag ser det var tonåren träning för Kaosmoderskapet. Föräldraskap är det klart känslomässigaste jag har varit med om. Barn kan verkligen göra en konfys och inte konstigt, jag har aldrig haft ansvar för en tolvåring, tioåring, sjuåring och femåring förr. -Mamma får jag... -Jag vet inte, jag ska ringa och fråga mormor eller googla på nätet funkar liksom inte. Nå, boken handlar om självkänsla, att den går att träna upp och att man äger sitt liv. Lättläst och trevlig. Aldrig är uttrycket du äger lika sant som när man är vuxen. Utifrån de givna förutsättningarna äger jag mitt liv och den tid som har givits mig...

Ni äger ni med kära Bloggvänner. Hoppas ni "somrar" er ordentligt