tisdag 30 juni 2015

Det var en gång ett barn...

Varit på fotbollscup med fotbollstjejerna i helgen med allt vad det innebär. Mycket fotboll men också fotsvett, skratt, gråt, kamratskap o bus.

19 stycken personligheter som mina kollegor o jag har förmånen att få låna ibland. Ett "byalag" som inte elitsatsar utan vill behålla tjejerna i fotboll så länge som möjligt. Det gör att det verkligen är häftigt att vara tränare. En del av tjejerna har jag varit tränare till sen de var sex år. Fokus varierar, ibland är det fotboll, andra gånger är det moppekort, godis o killar men personligheterna består.

Hon som slängde fotbollsskorna o aldrig mer skulle spela fotboll när hon var sex år gör det ibland fortfarande ( om än mindre ofta) men hon tillför massor med energi på planen och som tur är finns det andra som behåller lugnet nästan oavsett vad o sliter i det tysta.

(Här skulle det vara en bild med citat från Sara Lidman, men telefonen vägrar. "Hon var som en naturkatastrof, hjälpligt överdragen med människohud")

I laget behövs alla sorter, griniga, snälla, snabba, eftertänksamma, rigida, flexibla,tävlingsinriktade, godmodiga, relationsinriktade, planerande o såna som tar allt som det komner. Det är upp till oss tränare att i diskussion med tjejerna o varandra nyttja personligheterna på olika platser så att det blir bäst för hela laget.

Och det gäller väl egentligen överallt. Vi behöver jobba med våra personligheter istället för mot. Inte önska att en ska vara lite mer som grannen utan glädjas åt sina styrkor o egenheter. Fråga sig hur kan jag bidra till samhället med mina förmågor? Lek med tanken att alla människor föds med ett uppdrag o att vi är som gjorda för att kämpa. " Det var en gång ett barn som föddes på precis rätt plats i precis rätt tid med de förmågor som krävdes för att klara av sina uppdrag"..

Livet är här o nu. Framtiden vet vi ingenting om. Ta hand om er, var än ni är. Kramser

torsdag 25 juni 2015

Om det där med oro...

Pratade med e kompis om det där med oro idag. Det där ni vet, som människor som tycker om andra människor så lätt kan ägna sig åt. Något man med jämna mellanrum behöver lära sig att hantera igen...

Tänkte att jag är en rätt garvad 4 barns-morsa. Vid middagen pratade vi om döden en stund. Vad som skulle hända barnen om både Mannen och jag dog. Sen gick jag ut på facebook och fick se en delning om att en tjej i omgivningen var borta. Jösses... Så klart att jag spann igång en aning. Tänkte på allt möjligt som kunde ha hänt och jösses, ska jag verkligen släppa ut mina barn nu...

En stund senare var tjejen hittad välbehållen (så klart, det är ju så det faktiskt brukar vara). Och då började jag skratta, jo men det är farligt att vara människa, det är riskabelt att ha barn. Vi tror att det är farligt att leva nu men faktum är att det alltid har varit det (vi vet bara mer om allt som händer överallt nu). Det var till och med farligare förr, både att vara tjej och kille. Föräldrar släppte ändå ut sina barn och det behöver vi så klart också göra.

Sen sökte jag lite här på Bloggen då jag har "lärt mig igen" att hantera oro och då förstås också skrivit om det ett par gånger, här.

Hoppas att ni får en lagom farlig helg och att ni har människor att oroa er över, det betyder ju att ni har några ni tycker väldigt mycket om. Kram på er

onsdag 24 juni 2015

Varför står det en el-sparkcykel i hallen?

Lillasyster är inte den som brukar vilja bli hjälpt eller omhändertagen. Som den kavata unge hon är har hon skalat mandariner sen hon var dryga året och klätt sig själv så fort hon har kunnat. Inte är hon sjuk heller men idag har hon varit en het brud med mystiskt stopp i näsan och så har hon svettats från ögonen så fort hon inte sovit eller jag har läst högt för henne.

Syskonen må retas och småbråka andra dagar men när någon är krasslig/ hjärtesorg eller så, ställer de sig i "krisläge". Då är det stora batteriet av ompyssling som gäller från alla, intet må sparas. Lillasyster har blivit erbjuden att äta alla Storasysters kakor, låna finaste nerf pistolen av Lillebror och fått is, glass, vatten och allmän underhållning i den mån hon orkat.

Så Lillasyster och jag har varit i mörker i sovrummet idag. Storebror är bortrest men Lillebror och Storasyster har ägnat sig åt sommarlov med kompisar. Nerf pistolskrig i trädgården. Ena gången jag kom ut ur "grottan" stod det en el-sparkcykel mitt i skohögen i vår microskopiska hall. Nästa gång såg jag spår av bakning och sex smutsiga tallrikar efter rabarberpaj. Tredje gången hade de gjort någon slags fort i källaren och fjärde gången hade frysen blivit ett databord. Livet pulserar och är här och nu. Stora barn är också njutbara. Ibland får man be dom lite snällt att flytta på el-sparkcykeln och ibland får man som Mifflan föreslog ta på sig solglasögon inne för att slippa se Kaoset. Fast å andra sidan kan Kaos betyda att man haft något roligare eller bättre för sig än att ordna upp det :-).

Inte roligt alls med sjukdom men inget att oroa sig för. Lillasyster är frisk och stark i grunden så om ett par dagar är hon säkert på benen igen. Idag har jag varit där jag skulle, bredvid henne. En semesterdag hit eller dit. Det har varit mysigt att läsa för henne och alla människor behöver få vara stora men också små och ompysslade ibland.

Hoppas att ni har det fint, var än ni är. Kram

torsdag 18 juni 2015

Sommartider hej hej...

Sommarlov för barnen och semester för mig. Värmen har inte infunnit sig men ah, har man bara solglasögonen i pannan så är det sommarkänsla. Lyxigt att kunna vara betalt ledig i flera veckor.

Första veckan blir en äkta drällarvecka då Mannen jobbar och vi andra är lediga. Pratade med min utbrända kollega igår och hon konstaterade att man ska passa sig grymt noga för att gå in i väggen. Komma ihåg att återhämta sig i förebyggande syfte istället för tvärt om.

Jag tror att hon har otrevligt rätt och precis som hon säger så kan det drabba vem som helst om man inte är noga med sig. Har man det tufft på jobbet behöver man vila på fritiden och då räcker det inte att åka utomlands ens två gånger per år. Vi är gjorda för att springa och samla mat och sen vila i grottan typ. Man behöver lära sig att släppa saker och låta saker bero...

Ja men vilken tur då att vi lärde oss att "tagga ner" redan vid barn nummer tre. Det är inte en katastrof om man har ett tvättberg, disk på diskbänken och maskrosor (minidahlior) över hela gården. Jag tror också precis som Daniel Mendoza att vi behöver koncentrera oss mer på bra saker och värna om vårt viktigaste redskap. Det händer oerhört mycket bra saker i världen varje dag. Världen är full av goda stunder och människor som gör fantastiskt kärleksfulla saker varje dag.

Önskar er en kärleksfull midsommarhelg. Kram

lördag 13 juni 2015

Chips och te-bjudning...

Bjöd in ett par vänner ikväll på, ja, chips och te. Kom på precis när jag hade bjudit in dom att vi inte hade något att bjuda på så där. Men det fixade sig eftersom de är såna där underbara människor som man kan prata allt från relationer och tält till döden med. Väldigt lite vad har ni för projekt på gång då snack. Såna där som man också kan berätta om sin uselhet för och faktiskt komma vidare i diskussionen och få till sig lite nya tankar. Då blir det inte så viktigt vad man bjuder på och hur man har dukat eftersom man är vederkvickad och lite klokare efter tekoppen och chipsen än före.

Nu, dags att gå och knyta sig för att pallra sig upp till fotbollscup med Lillasyster imorgon. Kiosk, heja, fixa pris till lotteri och sånt. Kul ska det bli. Har börjat fundera på sommaren lite utifrån vad jag vill göra i sommar. Vad vill ni göra i sommar? Ha en trevlig helg. Kram

söndag 7 juni 2015

Ny årstid?

Som läget är nu känns det möjligt att vi i smyg har fått en ny årstid. Kall regnperiod skulle man kunna kalla det. Ilande kyligt regn varje dag.

Vi bor i ett väldigt tryggt land. Ett land utan naturkatastrofer, krig och svält. Ett land där jag blivit opererad två gånger som barn och genomgått fyra förlossningar utan att någon blivit ruinerad, trots att jag inte är special- välförsäkrad. Ett land där jag kunnat gå på universitet även om jag inte kommer från en rik familj. Och tänk att få bo i ett land där det strävas efter jämställdhet, rättvisa och alla människors lika värde.

Vi må tycka vad vi vill om vår politik och statsskick men det känns som om vi, på många sätt, bor i världens bästa land. Bara lyxen att få bo i ett land som människor vill fly till (trots nya klimatet) istället för ifrån är ju lyxigt. Och nej, vi tar inte emot jordens alla flyktingar. De flesta av de 50 miljoner människor som är på flykt flyr till sina grannländer...

Och eftersom det bor en massa människor här som jag gillar att "hänga med" så bor jag kvar. Det går att ha ett roligt 40-årskalas trots regn och det går att odla tomater i köket. Att ta det lugnt hemma inne är ganska skönt för att reparera sig från galna maj. När solen tittar fram brukar vi på de här breddgraderna bli glada och slänga oss ut. Det kan jag inte minnas hände Australiensarna när jag var i Australien. Kram på er

måndag 1 juni 2015

Tagande och givande...

Både Mannen och jag var riktigt dunderförkylda igår kväll. Plötsligt spelades hårdrock från köket och storebror körde igång med mat. Kallade till mat och stökade undan efter oss. Det blir nog folk av honom också, en som ser vad som ska göras och gör det. Rätt skönt att få bli bjuden på mat när man är krasslig.

Något som vi inte så ofta tänker på är det där med balansen mellan tagande och givande. Man tänker att man bara ska få, handla billigt, vinna, bli bjuden osv. På andras bekostnad blir det förstås om man tänker efter. Man får andra att göra saker för en, tar hjälp hela tiden utan att egentligen ordna med sina problem, vara tacksam eller ge något tillbaka. Kräva och kräva. Har man fått lite kan man få ännu mer och ännu billigare... Skaffar 3 fast man bara behöver 1. Snålhet mot andra, underfungerande...

Eller också är man så helt inriktad på att ge så att ingen behöver säga ett knäpp innan man har fixat åt dom. Försöker ordna så att ingen omkring en är ledsen eller vilsen någon gång. Kanske att människor omkring en inte ens behvöer tänka själva eftersom man sopar både före och efter. Aldrig vara liten och rädd utan alltid stor och duktig. Ett givmilt, överfungerande, kvävande helgon helt enkelt...

Sanningen är att det finns ett ”hemligt” avtal i universum som handlar om tagande och givande. Du kan inte få hur mycket som helst utan att bli tom, du kan inte ge hur mycket som helst utan att bli tom heller. Vi är alla både stora och små och bör vara givare och tagare. Ofta är vi lite olika i olika relationer men det är vettigt att sträva efter balans. I riktig kärlek både tar man och ger, hjälp, tips, råd, stöttning, peppning, tröst osv.

Dagens tankar från en sjuksäng. Varm kram på er