Årets blomma!

Äntligen har minidahliorna slagit ut och förgyller rabatten. Måste bli årets blomma i år. Tålig, sprider sig, lyser upp vilken tråkig hörna som helst och kan växa överallt. Undra varför vi månniskor så prompt ska krångla till det? Det är ju rätt konstigt att vi försöker odla det som inte vill och förkasta de arter som verkligen vill vara med oss. Det gäller nog rätt mycket när jag tänker efter, varför inte bara nöjda sig med det man har (om det nu inte är elakt, skadligt eller uruselt)? Visst gillar jag trädgården men det är mycket Charles Darwin och fitest survives. Och nä, vi har inga projekt på gång i sommar.

I en Carles Darwin trädgård utan blivande projekt är det skönt att vara ledig. Gå barfota och bara vara. Och så knycker jag kloka Libras slogan, gör mindre av det du tror att du måste och mer av det du vill. Det här blir nog en bra dag. Återhämtning. Kram på er

Givande och tagande...

Lillebror jag just bjudit på egenhändigt skapad omelett med oregano och citronpeppar. 9 år och stolt som en tupp, bjuder laget runt och konstaterar att han kan göra mer om det behövs. Vilken fröjd för alla, Lillebror bidrar också.

Och det påminner mig om att människor mår bra och blir nöjda av att ge och känna att de bidrar. Oavsett vad nuvarande politiker säger så har jag till exempel aldrig träffat någon som är nöjd med att bara vara sjukskriven eller uppbära försörjningsstöd (socialbidrag). Och tro mig, jag har träffat många. Alla vill de göra någonting, litegrann. Har förstås träffat en del som är uppgivna eller inte kan men jag har aldrig träffat någon utan önskan.

På samma sätt inser jag att de trevligaste och nöjdaste människorna jag känner är generösa människor. Människor som tänker att "what goes around comes around". Såna som förstår att livet är ett givande och ett tagande. Människor som ger med en varm hand. Ibland ger man och ibland får man. Hur häftigt som helst. Med risk för att sticka ut hakan ordentligt är jag själv en mycket glad skattebetalare. Jag tycker att vi får mycket för skatterna (och om man inte får det är man lyckligt lottad). Har man fött fyra barn och har nära och kära som åkt ambulans, utbildat sig och får plogade vägar utan att det påverkar ekonomin nämnvärt är det lätt att vara en nöjd... Råkar även vara så att både min och Mannens lön kommer från skatter...

På Facebooks bytes bortskänkes kan man ha riktigt kul. Generositet och miljötänk i ett. Mitt skrot blir någon annans skatt. Bäst är bytena, då blir alla nöjda. Jag har bytt allt möjligt. Framkallningsapparat mot köttfärs. Spjälsäng och grind mot korvstroganoff och kakor. Garderob mot kakor och gympaskor. Ryggsäcken tänkte jag ge bort den men hon som fick den blev så nöjd så hon kom med en älgstek. Minst nöjd var hon som fick ett par småcyklar och lite diverse andra ute-barnsaker (jag log, stackars hon men jag blev av med sakerna). Alla andra har lett riktigt stort. Jag ger mig rackarn på att de på den sidan är nöjdare än de som är på köpes säljes. Där finns ju alla chanser att någon känner sig lurad eller att man lurat någon. Nu har den här bott klart hos oss. Loftsängen har varit otroligt bra men vi är klara med den. Fyra barn senare. Ska bli mig en fröjd att skicka den till någon annan som kan försöka leka den sönder och samman, ha föreställningar, klättra på den och älska den vidare. Riktigt skönt att inte behöva tänka att jag ska "tjäna något" på den. Vi köpte den, använde den och behöver den inte längre. Frågan är vem som kommer att bli gladare, jag eller den nya familjen. Nu ska jag ut och skotta så att vi kan sitta vi trädgårdsmöblerna i vårsolen. Kärlek till er alla :-)

Förnyade löften...

Inte var vi klara när gästerna kom men det ordnade sig (de blev nog inte förvånade). Nyårsafton blev riktigt härlig. Järngänget kom hit och vi underhöll varandra. Mat runt pingisbordet, improviserade lekar och till och med lite teater. Något sammanbrott här och där men det gick över. Hemtrevligare än vackert och roligare än trevligt. Någon var lite skrapad på näsan efter fyrkampen och någon hade kaksmulor i öronen efter cookieracet. Kändes som om alla var väldigt nöjda!
Årets nyårslöften är inspirerade av fjolårets, eftersom jag gjorde de flesta och trivdes med dom ;-).
1. Ha roligt så ofta som möjligt
2. Älska barnen, Mannen och mig själv så ofta jag kan
3. Hänge mig åt de "stjärnstunder" med barnen, Mannen, släktingar, vänner och andra människor som jag föräras
4. Njuta av mat o godis samt att röra på mig när det är kul
5. Unna mig att vara nöjd (låta bli att jämföra eller tänka förbättring)
6. Dricka tekopp med Mannen så ofta som möjligt
7. Att i möjligaste mån tänka på miljön och strunta i pengar och saker
8. Se till så att jag håller och inte kör slut på mig, unna mig vila (har ett lite galet jobb)
9. Låta bli att be om ursäkt för att vi har stökigt, fortsätta att göra praktisk politik av att det finns viktigare saker än ordning.
10. Spara tid genom att inte renovera

Annars har jag lite ångest för att börja jobba igen. Stress igen och har vi nu hunnit allt? Badat, åkt skridskor, umgåtts, slappat, spelat spel, sorterat i förråden osv osv... Shit, nu har jag redan brutit några nyårslöften men eftersom de är rätt allmänt skrivna behöver jag inte bestraffa mig för det. Gott nytt år till er, både nya och gamla läsare. Det glädjer mig att ni är med och tack för alla kloka, roliga, tänkvärda kommentarer och tack för att ni finns, ni är underbara... Kram

Individuell utveckling till varje pris?

Tre av fyra utvecklingssamtal är nu avklarade. I år blev det jag som har allihop, nästa år ska vi se till att det blir Mannen. Utvecklingssamtalen med vissa av barnen tror jag från och med nu alltid får bli hans uppdrag. Detta på grund av att somliga barn trasslar mer med mig, jag blir mer orolig OCH att professionella personer gärna lyssnar bättre på pappor (eftersom de är så fantastiska bara för att de dyker upp). Det tänker jag utnyttja!

Och så har jag funderat lite på det där med utveckling. Det är inte lite krav som vuxenvärlden ställer på barn och ungdomar. Känns ibland som om kraven är tvärtemot vad de var när jag var i tonåren. Under lektionstid gjorde man det man blev tillsagd men på fritiden var man väldigt fri. Allt var inte uppstyrt i minsta detalj och jag behövde inte redovisa vilka koordinater jag för tillfället befann mig på en gång i timmen. Och så all denna resultatinriktning... Klarar man 25 så ska nästa mål omedelbums vara 50 liksom. Finns det någon plats med att vara nöjd med sig? Varför pratar man så sällan om barnens styrkor och vad som gör att de troligtvis kommer att klara sig bra?

I tider då tidningarna mestadels rapporterar om gräsligheter, det knappt går att zappa fram något annat än mord och våldtäkter en kväll och program som Idol och Robinson varit omåttligt populära får jag nästan rysningar. Rik, berömd och snygg. Ytan viktigast av allt. Jag mig och mitt, alltid på väg framåt i min individuella karriär... Hu vilken hemsk bild av världen som vi väljer att visa upp/ titta på. De flesta av oss vill nog inte direkt bli ihopkopplade med den här bilden av omvärlden och det glädjer mig verkligen att ett program som Så mycket bättre finns. Ett program där folk är nöjda, lyfter varandra och är glada för varandra. Hm, ja, är inte förmågan att vara glad och nöjd med det man har något som är rätt underskattat? På samma sätt som att omtänksam och lojal kanske är en av de absolut viktigaste egenskaperna hos en riktig vän... Kanske borde jag gå och prata om nästa års Individuella Utvecklings planer ändå och försöka få in ord som nöjd, lojal och omtänksam i varenda en av dom ;-). Kan ni komma på fler underskattade egenskaper? Kram på er

Lyxlax utan IKEA katalog...

Igår var jag en lyxlax. Skickade barnen i skolan och sen var jag ledig. Hade inte tänkt på att det var så det skulle bli men det blev det. Vad gör man när man inte har några barn kan man ju undra. Uppenbarligen så vet jag inte riktigt, jag blev helt förvirrad (men nöjd) och gjorde ungefär ingenting. Nästa vecka känns det nog mindre ovant. Ledig för att jag kan. Vi bor billigt och försöker hålla ner de fasta utgifterna så det funkar. Även om jag (eh) gjort slut med Försäkringskassan sen de sänkte min SGI. Jag tar inte ut några föräldradagar även om jag är ledig varje torsdag. Varför ägna energi åt att bråka med dom när man klarar sig ändå? Jag tjänar lite mer än Mannen, han har inte sänkt SGI så han tar ut när han är ledig på fredagarna. Jag styr mitt liv och vad jag lägger energi på. Det är INTE försäkringskassans regler som bestämmer hur vi ska ha det här.

Hos köpstoppsbloggen hittade jag länkar till en väldigt intressant man. "Vi måste finna bättre sätt för att mäta och värdera välstånd och lycka än BNP och tillväxt, framhåller sociologen Zygmunt Bauman. Han tror inte att omställningen blir lätt men är ändå inte utan hopp." Jag tror också det. Våra barn kan vara den första generationen på länge som kommer att få det sämre än sina föräldrar materiellt sett. Ibland funderar jag på att prova köpstopp men helt klart är att jag inte har någon IKEA katalog. Jag har bojkottat dom ett tag nu och ni kan läsa läsa här om en anledning. En annan anledning är att jag helt enkelt vill handla mer lokalt.

På många sätt så tror jag att jag är nöjdare utan IKEA katalog och reklam. Mitt nyårslöfte att inte bläddra i inredningstidningar tycker jag också har höjt min nöjdnivå. Min förhoppning är att, när vi skickar ut barnen från Kaoshemmet så ska det vara med känslan att man kan vara nöjd med det man har och att när man kommer över livets nödtorft har ens nivå av lycka inte med något materiellt att göra. Ha en trevlig höst-helg allihop

Igår natt var det fest hos 25+ grannarna. En sån där fest med badtunna och tjo och tjim. Klockan 03.38 petade jag ur luftfönstret, de hade jätteroligt och jag skulle jobba. Lite lojt tänkte jag hur orkar dom, stackars dom imorgon bitti (jepp, kraftig tantvarning)...

Och så har jag varit på Trästocks-festivalen med familjen. Hört lite musik och tittat på folk. Ungdomar med piercingar, spikes, tuppkammar och dreads. Söta söta ungdomar (wahhh, ännu mer tantvarning)...

Äh, det är väl bara att stå för att man inte är 20 längre och tur är väl det. Då hade vi ju inte haft vår underbare 13 åring ;-). Livet har olika skeden och var sak har sin tid. Barn, undom, vuxen, småbarnsförälder, barnförälder, tonårsförälder, vuxen med utflugna barn, pensionär, mormor/farmor osv... Alla olika faser har nog sina gåvor och vedermödor. Tricket är väl att i möjligaste mån vara nöjd med sig själv och med den tillvaro man för tillfället är i.

Jag tror förresten att man som person är olika bra på och har olika flyt med de olika epokerna. Lägg därtill att vänner kommer och går under hela livet och att detsamma även kan gälla kärlekar. En del åldrar ska man bara försöka stå ut med (hade jag behövt höra när jag gick i högstadiet och min bästa kompis skulle flytta). Måste säga att jag är väldigt bra på att vara i 40-årsåldern. Riktigt skönt är det. Bara vara sig och inte tävla. Här och nu, vardagsnjuta. Detta är kvällens vy från cykel. Kram på er

En del av mitt uppdrag...

är att göra mej nöjd (vilken annan människa kan jag göra nöjd, egentligen?). Igår köpte jag blommor till mig. Jättefina... Jag köpte dom för att jag uträttat underverk på jobbet, inte för att jag är ikapp eller gjorde allt bra utan för att jag gjorde en riktigt bra sak. Dessutom, vi bråkar en del och har det rätt stökigt. Julen är långt ifrån bortstädad, bla flyter det runt lite julklappspapper i huset, men jag är lycklig. Allt är inte perfekt, långtifrån men jag är nöjd med tillvaron. Läste någonstans att lyckan inte kommer sig av att man får det man vill ha utan att man är nöjd med det man får. Tankeväckande.

Läser just nu Hanne Kjöllers I huvudet på en mamma. Den är en sån där riktigt nyttig käftsmäll. Bland annat konstaterar hon att det egentligen aldrig, varken i världen eller i historien funnits någon annanstans då det varit lättare att vara förälder. Ändå klagar vi typ mer än någonsin. Också tankeväckande... Nu tänker jag njuta av det vackra vita, snön... Kram på er

Kvalitetssäkring så jag inte har ett förspillt liv...

Eftersom jag börjar vara så orimligt gammal så att jag minns när alla telefoner hade sladd, när man fick ställa sig upp för att byta mellan de två kanalerna på TV och när det var helt ok för barn att sitta utan säkerhetsbälte i en bil där de vuxna rökte måste jag ju göra en liten utvärdering. Eftersom jag har läst ett gäng poäng på universitetet kan jag väl till och med kalla det kvalitetssäkring och försöka göra något nästan vetenskapligt. Av en slump hittade jag en lista med etiketter för inläggen i Bloggen, Hurra, där satt den. Nu ska vi se vad jag bloggat om allt mest:

Barn 22 st inlägg
Kaos 17 st
Bråk 11 st
kärlek 10 st

Inte illa! Sen kommer Miljö 6, Semester 6, Snö 6, Jobb 5, Stök, stökig hall och stökigt 4, Lycka 4, Vattenskada 4, Nöjd 4. Vattenskada är ju inte någon höjdare förstås men om man inte räknar Kaos och bråk som något alltigenom negativt så verkar jag ha det väldigt bra. Kaos är inte det värsta som kan hända en människa, ibland kan nog avsaknad av Kaos vara värre. Kanske är det värsta att aldrig sluta kriga mot Kaos som jag hittade en krönika om här. PlockningsVM, den som plockat mest prylar innan han/hon dör vinner... Jösses, jag får myrkrypningar, eksem och blir trött i armarna bara av att läsa om det. Vad jag känner mig nöjd med att PlockningsVM inte är en sport jag ämnar vinna. Då knycker jag hellre Pernys bild och tar den till mitt hjärta (lägg märke till att den lyckliga kvinnan nästan verkar tecknad):



Ps. Mannen tycker att vi borde rama in den här bilden

Status quo

En sån här tvätthög kan lätt få en att tappa fattningen (och då hade vi ändå kört två maskiner idag). Det är länge sedan vi konstaterade att tvättkorgar i tvättstugan är jobbiga, det blir ett extra moment. Nu bygger vi tvättberg istället och sorterar direkt in i tvättmaskinen. Prioriterar favoritkläder och sånt som är superäckligt. Lägg märke till det solgula golvet som vi målade för att "hobbyrummet" skulle bli lite mer trivsamt och lättstädat.

En klok kvinna sa till mig för någon vecka sedan att hon inte tänker jobba för att gå ner i vikt, hennes målsättning är status quo, att behålla nuvarande trivselvikt. På något sätt är det nog så vi har känt med tvätten de senaste åren. Målet är inte att utrota tvättberget utan att den inte ska växa sig så värst mycket högre. Det är inte så att det får ligga tvätt på golvet i vår tvättstuga, det ska ligga tvätt där, helt enkelt. Vem bryr sig om vi har halvt Killimanjaro av tvätt så länge vi har våra favoritkläder och inte luktar illa?

Ikväll hade vi trevligt middagssällskap och slank in på diskussioner om väder och krig. När jag tänker efter så kan man nog applicera status quo tanken även på annat. Vi får vara glada om det inte bildas glaciärer av all denna snö och över att vi inte är i krig. Vips behöver man inte förändra så mycket utan kan vara nöjd med det man har. Låta Mannen och barnen vara som dom är med sina små egenheter, så kanske de låter bli att hacka på mina charmigheter. Huset funkar fint och bilen är snart lagad. Ha en trevlig kväll

Äntligen är OS över

så nu kan jag bli vacker igen. Det har varit trevligt men tyvärr har en hel del av min skönhetssömn gått till spillo. Alltid har det ju varit något man kunnat titta på /sova till... Sport är riktigt roligt och otroligt patetiskt på en och samma gång. Så pass fängslande att Mannen och ja knappt druckit te alls. Och så klart det märkts även om det mesta löser sig. Logistiken har inte en chans att fungera friktionsfritt när vi ägnat kvällen innan åt att följa stafetter. Kommunikationen uteblir lätt när vi koncentrerar oss på att en liten svart gummipuck ska landa bakom rätt utstyrda kille som vaktar en järnbur med nät... Tekoppen med Mannen på kvällen är A och O för att allt ska fungera. Det är då vi kan fundera och planera, skratta åt missöden och uppdatera oss i vad som händer i varandras liv.

Bortsett från att OS tagit mitt pandaansikte till en ny dimension är jag nöjd. Så hej hopp, dags för tekopp

Massor med minusgrader, nordanvind och snö

Å då är det inte mycket att göra, ute alltså. Lite småsnuvigt på sina håll i Kaosfamiljen. För en gångs skull har vi hållit oss inne hela dagen. Röjningen lyckades vi hyfsat med igår så vi har mest bara såsat runt och koncentrerat oss på att göra ingenting eller det vi vill. Mannen och jag bestämde imorse att vi skulle ta semester från tjat. Om det inte finns något som vi borde eller måste så kan man ta tjatsemester. Någon fick nog inte i sig så mycket frukost men tog igen det senare på dagen. En återhämtningsdag. Tack minusgraderna, nordanvinden och snön för vilodagen. När kvällen kommer är läget lugnt, alla är nöjda.

Nyårslöften

Förra året gjorde jag 10 nyårslöften och jag tror nästan att jag har hållit dom. Som vanligt beror det mest på hur man har utformat dom. Här är redovisningen:

1. Att försöka låta bli att ursäkta för att vi har stökigt, att göra politik av att det finns viktigare saker än ordning check

2. Att behålla mysmagen, dvs fortsätta att äta godis och glass när nöden kräver det check

3. Att välja roligheter så ofta som möjligt check

4. Att i möjligaste mån tänka på miljön check

5. Att sova på hotell / i egen säng så fort jag får en chans check

6. Se möjligheter och skratta så ofta jag kan check

7. Gå och lägga mig tidigt någon gång check

8. Vidareutveckla min förmåga som kaospilot check

9. Älska omgivningen och mig själv i den mån det går (inte känna skuld de stunder jag önskar att jag var singel utan barn) check

10. Att låta mig inspireras av Jean-Jaques Roussau som år 1754 sa:

Varje gång vi vill ha något vi inte har råd med, blir vi fattigare oavsett vilka resurser vi har. Varje gång vi känner oss nöjda med det vi har, kan vi betrakta oss som rika, hur lite vi än i realiteten äger. check

Jag tycker att dom var rätt bra. Jag tror att jag behåller alla utom nummer 1,5,6 och 7.
1. Att göra politik av att det finns viktigare saker än yttre ordning.
5. Att vara glad över att jag vaknar brevid en rufsig någon som tittar på mig med kärlek i blicken.
6. Att fylla 40 under året och jobba på att alla rynkor blir skrattrynkor
7. Dricka tekopp med Mannen så ofta jag kan

Där satt dom... Gott nytt år på er Bloggvänner... Kram
Ps. Jag måste nog lägga till ett 11:e, att snacka politik, jag står inte ut med tanken om att SD kan komma in i riksdagen... Det är inte mycket vi svenskar saknar och över 200 år sedan vi var i krig, så vi fattar inte mycket, vi skulle nog också fly... Ds