Nattugglar lite...

och den här gången är det inte min egen förtjänst, eller kanske lite. Harry Potter event på fritidsgården och jag peppade Storasyster lite för att gå dit. Filmmaraton och en massa annat kul. Jag inväntar henne för att höra hur hon haft det. Sånt där som föräldrar till tonåringar gör (fast vi har varit väldigt förskonade då Storebror känner att han hellre vill ha det lugnt och skönt hemma än att drälla ut någonstans).

Funderar lite på klassresan som ska ordnas i Storasysters klass. Om inte alla kan vara med och lägga pengar eller säljer sockar, blommor, kakor och godis, kan det då fortfarande räknas som en klassresa? Eller är det kanske så att projektet borde döpas om till stöd-15-lite-löst-sammansatta-ungdomar-som-vill-åka-någonstans? När det gäller hennes fotbollslag är det ju självklart att alla ska med, oavsett vilken förmåga och möjlighet man har... Klassen har ett par invandrarungdomar där jag vet att det är oerhört mycket pengar att lägga 500:- per termin och barn... Inte är det alla som har föräldrar med jobb och stort socialt nät heller så att man kan sälja korvar för 150:-. Någon har argumenterat för att man måste åka långt eftersom hans alla andra barn fått åka långt med klassen. Intressant tanke. Undrar om han verkligen har lurat i sina barn att livet är rättvist?

För livet är inte rättvist. Det kommer nog inte att bli det under en överskådlig tid heller. Här har vi rent vatten i kranar och de flesta av oss behöver inte arbeta hårt med kroppen. Vi ska aldrig glömma att vara tacksamma. Över sånt här till exempel:

Naturis på havet... Sånt här, sånt här skulle jag vilja klappa till gnälliga människor med. Kanske hänvisa till Alex Shulman av alla människor också. Jösses vad gnäll tar energi från viktigare saker. Hur säger man till en kollega som alltid hittar fel, ständigt blir bitter och sprider det omkring sig, att hon egentligen inte har ett skvatt att gny över? Framförallt eftersom hon aldrig gör något för att något ska bli bättre utan helst viskar till någon annan.

Nu hoppas jag att Storasyster kommer hem snart så att vi orkar med en skridskotur imorgon också. Ha en trevlig söndag. Kram på er

Tvång är aldrig ok (om det inte gäller bakning då???)

Fick ett mail om att ett gäng barn i en klass inte vill baka och att det är för j-ligt. Det var ett sånt där långt mail, ett sånt där om uppfostran och som ifrågasatte oss som rår om en av vägrarna och vår föräldrakapacitet. Väldigt många är tydligen vägrarna också och det kändes som om vi föräldrar skulle straffas/ bötfällas/ klä skott för detta gräsliga hemska...

Hm, jag vet inte det... Få se nu... är det här inte en diskussion som vi brukar ta med barnen, väldigt noga? På längden och tvären har vi pratat om att man måste få säga nej och att det ska respekteras. Både pojkarna och flickorna är itutade detta. Och då undrar man ju, går klassresor över allt annat vett? Finns det något som säger att om en vill baka så måste alla göra det. Vill vi att våra barn ska lära sig uttrycka vad de vill och känner och stå för det? Jag vet inte, regeln här hemma är i alla fall att den som säger nej till kram eller lek är den som bestämmer. Då blir det inte varken kram eller lek. Hur kommer det sig att det inte kan gälla bakning. Det kanske inte ska bli något bakande alls då om folk inte vill. Då får man göra något annat helt enkelt. Kanske hela klassen får göra något annat. Nåja, Mannen och jag ska författa något tjusigt ang detta... Kan ju vara så att personen med vad är ni för föräldrar-mailet hade lite otur med tänkandet bara ;-).

För övrigt så har jag inte köpt en enda julklapp och är faktiskt inte det minsta stressad för det. Jag hinner, det ordnar sig. I detta hushållet är julklappar inte århundradets händelse, vi köper lite lämpligt mycket från önskelistan (de tre översta önskningarna brukar vara för dyra) och så är det bra med det. Julmaten finns på konsum och det mesta annat löser sig. Jag vägrar lägga på mig själv något "tvångsok" när det gäller julen. Det blir inget julbak (så det kan vara genetiskt) och jag vägrar att julstressa. Kram på er

Vy över hemmets viktigaste hörna och helt nya perspektiv

Japp, här är stället där alla viktiga papper bör landa (annars är vi körda). Allt möjligt annat landar också här. Ibland gör vi en röjning men oftast ser det ut ungefär så här på skåpet i köket. Och det är så lätt. - Vart är papperet om... -Kolla på skåpet...

Annars har jag fått höra lite olika perspektiv på vad som är viktigt för barnen idag. På förmiddagen var jag till tandhygienisten med Storasyster. Efter att ha lyssnat på allt annat än lyhörd tandhygienist en bra stund blev jag tvungen att hålla fast mig i stolen och bita mig hårt i tungan för att inte kasta mig ner på golvet och "bekänna" att Storasyster äter godis till frukost lunch och middag och dricker 5 liter juice varje natt. Om vi blir kallade till tandhygienist en enda gång till kommer jag att vägra och googla på nätet istället...

På kvällen förlorade jag "klunsen" (sten sax påse) mot Mannen om vem som skulle gå på föräldramöte om klassresa. Jösses, nu var det inte tänder utan klassresans vara eller inte vara som skulle vara absolut avgörande för våra barns HELA framtid. Tänka sig katastrofen om barnen bara åkte till grannstaden!!!!!! Ja, men ja, vi säljer väl korvar, plastpåsar, tulpaner, underkläder, ved och kakor då. Att barnet som framtiden gäller just nu är fullt nöjd med att sitta hemma på soffan och växa nämnde jag inte. Man vill ju inte direkt spoliera framtiden för en hel skolklass. Tack för idag...