När allt går åt skogen...

För att göra en lång historia kort så har varje resplan spolierats under helgen. Fram kom vi men inte en enda gång på det sätt vi trodde i förväg. På vägen hem rasade bilen ihop och behövde bärgas varvid vi till slut lyckades kasta oss och packningen ur bärgningsbilen för att hugga ett tåg och sen en buss. Fick rabatt på tåget och sen också på bussen (kan tänkas att Kaosfamiljen såg aningens tufsiga ut). Man blir rörd i hjärtat av att träffa trevliga konduktörer och busschaufförer. Tänker från och med nu i ännu högre grad sjunga kollektivtrafikens lovsång.

Och på tal om rörd så rör det om en hel del när planeringar går upp i rök. Jobbigt men samtidigt kan det vara väldigt nyttigt. Om man vågar kan det innebära att man får syn på sig själv och sina relationer. Varför gör/ känner jag så här och vad ska jag göra av det? Viktiga känslomässiga saker blottas om man stannar upp och tänker till lite. Saker som är bra mycket viktigare än det faktum att vi har en trasig obesiktad bil en massa mil härifrån. Sånt är när allt kommer till kritan rätt världsligt. När allt går åt skogen kan man i bästa fall lära sig något om sig själv.

Hoppas att ni haft en trevlig helg allihop. Kram

Stressless?

Julavslutningar, uppvisningar, dans, fotboll, trummor och utvecklingssamtal x4. Luciande hit och dit och så borde man väl förstås tänka på (h)julandet. Facebook är fullt med folk som nästan redan har haft tomte och slängt ut granen redan så effektiva de är. Som extra bonus är det SJUKT mycket på jobbet. Ja JÖSSES! I all denna röra återstår det bara att sjunga och börja kopiera sin antistressidol, för att behålla vettet. Jag har kommit fram till att när det blir för mycket gör jag som Doris i Hitta Nemo. Hon är en hjältinna, sjukt duktig på stresshantering (eller möjligtvis är hon lite dement).

Det är inte svårt alls om man lägger manken till litegrann. Bara att strunta i ungefär allt framåt och ta det som det kommer. Flyta runt och tänka att det mesta antingen ordnar sig eller också ordnar det sig inte helt enkelt. Andas, ta en sekund i taget och a´la Doris, titta på folk och undra varför de följer efter en och vill att man ska göra en sån massa konstiga saker ;-). Hus av pepparkaka?? Två träffar samtidigt??? Julklappar, är det inte lite otrevligt att klappa till folk bara så där? Ska man rimma till också alltså? Jasså, Julfrid, varför ska vi försöka tvinga honom att komma hit om han verkar så ovillig, känner vi honom förresten?

Simma runt och försöka njuta, hålla humöret uppe men fräsa ifrån när folk får för sig att man är orimligt duktig. Kanske borde man, istället för att springa ikapp, gå saktare. Sluta förvänta sig att allt ska funka och att man ska ha koll. Som det är nu planerar vi mindre istället för mer. Svarar ingen aning på en massa frågor. Släpper taget och försöker göra mentalt uppbyggande saker, lite matlagning och tvättande kommer man förstås inte ifrån, men annars.

Vilka kloka kommentarer ni hade på inlägget om good enough Christmas. Tack!!! Nu skulle jag gärna vilja höra vad ni tänker... Är världen lite galen eller är det jag som är det? Hur gör ni??? Tips på mentalt uppbyggande saker?? Dags att äta lite pepparkakor så jag håller mig snäll och presentera mig för den snygga Mannen som sitter i min soffa. Koll, struktur, planering och organisation kan dra dit pepparn växer... Varje dag är ny! En Jättekram till er allihop från eder nya vän Doris, som nyss har fått äran att bli drottning i ett väldigt trevligt Stökrike ;-)

Det där med planer...

Till nackdelarna med att ha många syskon hör att man kanske gjort en plan. Följt med sin mamma och handlat. Hjälpt till att skriva listan och samla ihop mat, burit kasse och cyklat med trötta ben. Som belöning fått köpa vindruvor till morgondagens frukt. För att tjugo minuter senare inse att gräshopporna gjort ett anfall och lämnat kvar detta...

Till fördelarna hör att det finns många som har förståelse för att man blir ledsen när saker inte blir som man vill. Många famnar att krypa in i och många att skratta med när det gått över. Och då kan det ju bli lite dans istället :-). Med flera syskon lär man sig snabbt att planer ibland går saker åt skogen men att det kan bli riktigt bra ändå. Ha en bra kväll!

Behöver vi lite snöstorm ibland?

Ibland blir man nästan full i skratt. Vi människor planerar och ordnar. Stressar över massvis med saker. Ringer från mobiler och skickar efter via datorn. Tror att vi kan bestämma precis hur allt ska bli och att vi kan fixa det perfekta. Jag tänker att vi behöver lite snöstorm, magsjuka, smällkallt eller askmoln för att begripa. Begripa att vi är såå små... Att det finns en massa saker som man bara kan förhålla sig till... Att det inte finns någon som alltid kan få som den vill... Jag tänker att vi de senaste 20 åren blivit extremt korkade och dåliga på att vänta och handskas med livets överraskningar.

När jag var runt 20 så flygliftade jag ofta. Skjuts till flygplatsen och sen var man där tills man kom med, helt enkelt. Utrustad med en väska som var skön att sitta på, lite pengar och en kortlek satt man och väntade. Ville det sig illa fick man sova över. Det känns som en helt annan värld. Nu förväntar vi oss att allt bara ska funka och annars vill vi åtala någon (och det gäller även många 20 åringar har jag märkt). Vi vrålar på SJ, skriver arga mail till SAS eller anklagar någon på kommunen istället för att förlika sig med situationen, låta armarna hänga en stund och sen göra det bästa av det. Ständig uppkoppling med mobiler, bredband, GPS, Mp3 och allsköns tekniska saker samt garantier gör att vi tror att vi ska slippa utsättas för oväntade saker och oplanerad tid. Som om det skulle vara det värsta?

Ibland blir utflykten ännu bättre av att köra vilse. Många av mina absolut roligaste minnen är i samband med att saker inte blivit som jag tänkt mig. Stunder när oväntade saker och oplanerad tid dykt upp. Jag har träffat människor som för alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. I många fall ger livets oplanerade krokar perspektiv på livet. Till exempel har överhängande magsjuka ofta gett friska helger och högtider en extra "skjuts". Jag funderar på att adoptera ett arabiskt uttryck som enligt Wikipedia både används av muslimer, judar och kristna är Insha-Allah, om gud vill. Klart man måste fixa en del själv och göra sitt bästa men livet är fullt av ställen där oro och planering inte hjälper, det handlar mest om att hitta humorn i det hela och flyta med. Jag hoppas på att snöa in med mina kära. Hoppas det händer er också, Insha-Allah ;-)

Planering och impuls...

Efter en intensiv dag på jobbet och vidhörande fritid konstaterar Mannen och jag att imorgon börjar han jobba och kvällen är en ekvation som inte går ihop. Igen... Bortamatch och föräldramöte... men kan man bara tänka lite vitt och brett så kan det funka. Lillebror får följa med på matchen och Lillasyster kan titta på film hemma hos min mormor och morfar. Jodå, ni läste rätt... alltså hennes gammelmormor och gammelmorfar. Vilken tur att vi har ett brett nätverk.

Efter att ha konstaterat att mitt liv är galet stressigt och inplanerat gick jag ut i trädgården. Fast benen gick vidare. Lite på måfå sådär... Hamnade nere vid älven där vattnet går högt. Halkade och blev smutsig. Tvättade av mig i älven. Tog av mig sockarna och doppade fötterna och blev grymt sugen på att bada. Tänkte äh, vad då, varför inte? Hittade ett någorlunda undanskymt ställe, slängde av mig kläderna och badade lite tvärt. Synnerligen uppfriskande och om jag inte åker dit för förargelseväckande beteende så ångrar jag mig inte. Jag behöver göra något lite halvgalet när livet blir för rutigt och inplanerat. Jag flinar än...

Våga Vägra

Vädret är kanonfint och det är varmt som i en bakugn. Vi gör ingenting. Vi var på stranden igår så idag får vi se. VÅGA VÄGRA PLANERING OCH MÅSTEN. Jätteskönt. Hela resten av året är fullt av planering och måsten. Jobb och hockeyträningar, fotboll och kvartsamtal. Igår var första morgonen jag vaknade utan att tänka: -Shit, vad var det vi skulle göra idag, jag svär, vi har lovat att vi skulle göra något nu håller vi förstås på att missa det. Snart ringer någon och säger vart är ni någonstans...

Nu kör vi helt på volley, så lite planering som möjligt och minimering av måstandet. Ändå blir man lätt snärjad... Till och med barnen försöker snärja oss ibland. När ska vi, kan vi inte? VET INTE OCH JAG TÄNKER INTE FUNDERA PÅ DET, ALLS. Återhämtning.

Förresten, om någon undrar om jag tänker lägga ut bilder från min bråtesfria vackra hörna så tänker jag inte göra det. Det här är ju en Kaosblogg. Ni kan se mycket vackrare bilder i vilken inredningstidning som helst. Detta är ingen å-vad-jag-är-lyckad-blogg heller, till och med jag lyckas ibland. Mitt syfte med Bloggen är mer att beskriva att lyckan kan finnas även om man har en hall som tidvis trollar bort saker.

Idag ska jag nog glida omkring och koncentrera mig på att vara kärleksfull och vacker (!) helt enkelt. Ha en underbar dag allihop