Tok-torsdag...

Nya grannar och då vill de förstås titta på Kaoshuset då det är lite som deras fast ändå inte. När Kaosfamiljen i veckor flängt runt, jobbat och roat sig är det förstås stökigt. Äh, det är ett hus där vi lever i kärlek, då blir det stökigt. I alla fall om det finns en Kaosmoder i huset. En sån som hellre badar och åker slalom i skogen än viger sitt liv åt ordning.

Jodå, jag har levt med mig själv i 45 år till hösten. Jag vet mina nackdelar och förtjänster, fram och baksidor av samma mynt. Som idag till exempel. Ledig och vaknar med massor av energi. Kör förstås igång på bredden. Börjar dammtorka bokhyllan, hittar saker som ska ner i förrådet, river ut lite saker från förrådet och hittar saker som barnen vuxit ur som ska bort, slår igång en tvättmaskin, slänger några döda blommor och sätter om några andra, vädrar lite kläder, stökar ihop lite på altanen på baksidan, funderar på att putsa balkongdörren med tidningspapper, slänger ut mattorna för att kanske dammsuga. Förresten, borde jag inte cykla till mormor för att få hjälp med att tänka till om Lillebrors tröja som jag stickar lite utanför mönstret. Det här är nackdelen med att tänka utanför boxen och att nästan aldrig tänka att någonting är omöjligt...

Ska bli spännande att se om det ser värre ut här hemma ikväll eller om jag lyckas avsluta saker. Oddsen är ungefär 50-50. Kan ju tänkas att nya grannarna gick hem från fikat här igår kväll och tänkte att så där ska vi aldrig ha det. Det är förstås möjligt att de tycker att vi är galna och aldrig mer vill komma hit. Då må det vara så. Annars finns chansen att vi blir lite motvikt mot allt det jösses-så-viktigt-varje-val-är som väller in över ett ungt par som nyss köpt hus. Vårt hus är ingen show, det är ett ställe där vi lever, slappnar av, bråkar, skrattar och älskar. Om det är något jag önskar att barnen får med sig härifrån är det att värdesätta människor och relationer med än pengar och saker.

Läser Underbara Claras blogg, bra skrivet om typ världens mest omtalade böcker. Jag har inte läst en rad av dom, varför? Inte ett spår intresserad helt enkelt. Känns inte som en kärlekshistoria alls. Att leva i kärlek är en ynnest. Kan säkert se väldigt olika ut men för mig handlar det inte om makt, styrning, kontroll. Konstaterade för ett tag sedan med en gammal vän att en god relation sällan behöver diskuteras speciellt mycket och tar inte energi...

Ojsan, nu sjönk oddsen för att det ska bli fint inne. Tittade ut genom fönstret och det är fint ute. Kan bli att titta till vårlökarna lite. Damma kan jag göra en annan dag. Gå i kärlek mina vänner oavsett vilka nyanser ni har på väggarna ;-). Kram

Halloween-handdukar...

Har ett gäng barn haft riktigt kul på Halloween så ser handdukarna ut så här och handfatet ännu värre. Teatersmink... Vilken tur för Lillebror att han har systrar med teatersmink. Tur för oss också.

Som vanligt har jag varit utspökad och försökt skrämma barn. Ifjol bjöd jag på nudlar i första godispåsen. Dessutom har jag ett väldigt tacksamt Halloweenutseende. Det tar mig ca 3 minuter att sminka till så att jag ser för gräslig ut. Förhoppningsvis ny chans att busa med barn imorgon, en av årets roligaste helger. Alltid läge att leka lite...

Sen är det förstås allhelgonahelg också. Jag ser inte någon motsättning i det. Vi åker till kyrkogården och är eftertänksamma också. På sina sätt tycker jag att det går ihop. Livet är på en och samma gång väldigt allvarligt och roligt... Att sakna de som inte längre finns med oss är tyvärr en del av livet...

Hoppas att ni har en fin helg med mycket eftertänksamhet och lugn men också skratt och kärlek. Kram på er

Gräsänka på Hogwarts...

Mannen och Storebror är i Stockholm för Metallica konsert. Kvar är Kaosmodern och 3 barn. I Onsdags var även Storasyster borta så då var vi bara tre hemma. Kändes så otroligt lite folk så man knappt behöver laga mat ;-). Det är kul när en förälder kan göra något med bara ett barn. Trevligt att sakna varandra också. Dock är det roligare att vara två vuxna här på Hogwarts.

Lotta Sjöberg som startat den underbara gruppen Family Living the true story på facebook efterlyste lite alternativa mäklarbeskrivningar på riktiga hem. Jag skrev:
Välkommen till Hogwarts! Husets magiska förmåga visar sig redan i hallen då saker försvinner på ett ögonblick för att spottas ut något halvår senare. Behöver jag nämna att upphittat-lådan innehåller allt möjligt, för ögonblicket 1st jacka, några vantar, en sjal, badkläder och ett smycke? När vattenskadan var ett faktum fick något ljushuvud (jag) iden att det skulle vara ljust golv i hallen, inte så finurligt.

Finurligare färgval på golvet är det då i köket, äkta mörkbrunt, snart hur trendigt som helst. I köket har alla möbler charmigt shabby-chic avskavd färg men till vår stolthet har vi försökt hålla oss ifrån vitt. På kökluckorna gör vi med jämna mellanrum home-make up: läs att vi sätter genomskinlig tejp över den fane´r som spricker. Sovrummet har vackra två nyanser av ljusblått. När det gäller trädgården så väl som blommorna inne så är det Cahrles Darwin och fitest survives som gäller.

I ett av sovrummen håller vi oss med en Basilisk (tonårsson som försöker döda med blickar ;-)). På vindsvåningen huserar två magiska varelser som konstant trollar fram saker ur ingenting och slänger det på golvet... Tvättstugans tvättberg suger antagligen åt sig hela kvarterets tvätt. Uddastrumpor, uddavantar och uddaskor är inte några ovanliga företeelser om man bor på Hogwarts. Varje skåp i hela huset är borttrollningsskåp och hemligen sammankopplade med varandra. Detta gör att man kastar in en duk i ett skåp och ett år senare hittar man det i något annat. Garaget har samma förmåga som tvättstugan men garagets uppsamlingsområde på allsköns skrot är troligtvis ungefär hundra mil.

Glömde förresten säga att parketten på vardagsrumsgolvet är synnerligen hållfasthetstestat, på senare tid genom Mannen och Storebrors brottningsmtacher, tidigare genom att Storasyster åkt riktiga skridskor på det. Till vår lycka hade Storebror knytskridskor så vi hann stoppa honom innan han tog sina första vardagsrums-skär . Det stora beviset för att vi måste bo på Hogwarts är att det händer massor med saker men det är ingen som gjort något. Priset för detta exeptionella boende? Tyvärr, vi trivs så det är inte till salu.

Storebror och magiska Mannen kommer hem imorgon. Vi har haft det jättemysigt här hemma med sovbio nästan varje kväll (alla lägger sig i storsängen och så ser man en film och så får alla somna när de vill). Såsat runt i pyjamasar och lekt med lego. Dock känns det riktigt bra att de kommer hem igen. Det krävs liksom minst två vuxna med magiska färdigheter för att det ska vara riktigt bra här på Hogwarts. Hoppas ni haft en trevlig helg. Kram

Ibland blir man bara helt galen på sig själv...

Jag vet att det finns folk som aldrig gör det, dräller bort saker. Jag gör det så fort det blir mycket. Till mitt försvar kan man väl säga att det är lite mycket men typ ingenting som jag inte själv har dragit på mig, åtminstone indirekt. Om man har en flock barn så blir det gärna mycket aktiviteter, föräldramöten, klasskassor, skolutflykter, uppvisningar, avslutningar och påbörjningar. Resten av april och hela maj ser redan helt vansinniga ut i kalendern. Och så lägger man till det underbart knasiga jobbet förstås. Kanske inte konstigt att allt inte blir succé...

Som det är nu så har jag haft borta passerkortet till jobbet sedan innan påsk. Utan passerkort på jobbet blir allt enormt svårt, bland annat kommer man sig inte in och kan inte skriva ut saker. Har sökt som en galning. Argare och argare på mig själv med känslan av att jag la undan det, kanske på något "smart" ställe. Ni vet ett sånt där ställe där man borde hitta det. I morse vrålade jag ut min frustration och familjen log tillbaka. Klappade om mig och höll med om att jag är ett rikspucko. Någon föreslog att jag skulle sjukskriva mig för att jag inte är i ordning i hjärnan...

Åkte till jobbet ändå förstås och har under dagen tricksat och fixat. Mailat till kollegor och styrt till saker. Smet in i bakvattnet tillsammans med kollegor. Det funkade att jobba ändå på något sätt. Som vanligt, det mesta löser sig men jag blir lite matt på mig. Kaosmorsa, pytt, faktum är att INGEN i den här familjen är lika stökig och Kaosig som jag. Om alla saker jag tappat bort genom livet plötsligt skulle återkomma skulle de kunna fylla Globen, snart Friends arena. Cyklar, pappas jeansjacka, skor, nycklar, plånböcker, mobiler, tandborstar, väckarklockor osv. Jag skulle kunna ta anställning som professionell borttappare...

Döm om min förvåning när jag tar av mig fotbollsjackan ikväll, då ligger det eländiga kortet där. SMART ställe! Tur att jag inte ägnade natten åt att vända upp och ner på hela huset... Jag skulle ha kunnat söka i hundra år innan jag ens kom på tanken att öppna den fickan.

Nåja, slutet gott allting gott. Glad i hågen styrde jag ikväll cykeln till macken för att planera morgondagens middag där. Imorgon kväll ska alla utom febriga Storebror iväg på aktiviteter innan klockan sex. Att ha en stjärnkock som har runt 40° feber kräver lite extra planering. Att planera middagen dagen före tycker jag är framförhållning när det närmar sig mad may, även om man gör det på macken ;-). Kanske borde jag anta Storasysters förslag och limma fast alla viktiga saker på mig själv nu när jag vet att det kommer att vara hysteriskt mycket minst en månad framöver.

Och nej, vi kopplar inte ner oss än. Frågan är om vi kommer att göra det. Hur skulle jag annars kunna skriva av mig i Mad May? Det är ju inte direkt så att man ringer en vän över en sån här sak mitt i natten... Andas andas, en dag i taget. Kram på er allihop

Ibland hinner man inte allt...

Och det är väl inte meningen heller... I veckan har vi prioriterat vissa saker och skippat andra. Bara man gör det viktigaste först. På Fredagkväll blev det tvunget med lite sockbingo, en variant som ungefär gick till historien. Visste inte ens att vi hade så mycket sockar. (Här hade jag tänkt lägga in en bild av köksbordet fullständigt överbelamrat av sockar... 32 nyanser av svart, 20 sorters blå, 11 varianter av rosa, lila, rött, blommigt, randigt och prickigt åt olika håll osv. Dock ville inte datorn och mobilen samarbeta så ni får se den någon annan dag.)

Sånt är livet. Saker och ting funkar inte alltid. Helt enkelt. Nåja, detta är ju åtminstone glädjande för oss stökisar och jag kan inte annat än att hålla med. Det är de stökiga jag känner som är duktiga på att tänka outside the box ;-)... En kollega har begåvats med ett stökigt barn. Hon håller tummarna för att hen ska överleva. Jag säger att det ordnar sig. Hon säger att hon nästan blir förbannad för att det gör det, "för mig skulle det aldrig ordna sig."

Intressant tanke men samtidigt så brukar ju det mesta ordna sig (och man har ändå inte fantasi nog att lista ut vart det ska köra ihop sig nästa gång så det mesta av ens oro är helt onödig). När det gäller osorterade sockar till exempel så gör man det förr eller senare. Om det blir senare kan det hända att flera i familjen finner intresse av att hjälpa till med sorteringen, i alla fall om de har klagomål. Har väl hänt att vi sorterat sockarna lite random. Lillebror har visst råkat få hjärtiga, Storasyster såna med hål i, Lillasyster någon svart lite stor och Storebror tyckte att han nästan inga alls fått. Det är roligt att vara flera som sorterar, ännu ett argument för att inte vara så duktig ;-). Hoppas att ni har haft en lagom stökig helg. Kram

Välkommen till smulornas paradis...

Mannen och jag kommer hem från jobbet. Lite sena så där och ungefär strax skulle jag agera fotbollstränare i stan... Börjar med att röja i köket. Frukosttallrikar, otaliga glas och diverse fikarester. Smulor, smulor och åter smulor. Man kan säga att det smulat ymnigt i hela köket. Plockar fram microbuffen (veckans rester) och inser att det försvunnit en dryg halvliter från potatissoppan under dagen. Någon har visst varit lite hungrig. Hm, den var ju en del av middagsplanen...

Nåja, med två gurkor, morötter, mackor och tomater kan man dryga ut en middag om det kniper. En kollega med fyra mindre barn beskrev deras situation med sjukdomar och Vab på facebook. Jag log för mig själv och svarade att det blir bättre. Vi hade ett år för några år sedan då det kändes som om vi uppfann sjukdomar hemma hos oss. Jag tröstade henne med att äldre barn oftast är friskare, träffar rätt i hinkarna och ser bra filmer genom feber. De kan ta sig mat själva, även om det blir smulor och smör över allt så blir det inte det där småbarnskletet. Man behöver inte heller passa större barn hela tiden från att trilla ihjäl sig. Dessutom är det tänkt att de mer och mer ska hålla hyfsad ordning på sig själva och när de inte gör det så kan man titta på dom och säga stackars dig, en sån otur du hade när du tänkte...

Så, jag vet att jag har sagt det förr men jag säger det igen. De som säger små barn små bekymmer och menar att allt blir värre med stora barn har glömt hur det är med små barn och framförallt små sjuka barn. Det är bättre att torka smulor än kräks. Stora barn kan berätta vad som felas, faktiskt hur mycket som helst, ibland mer än man vill höra... Typ mamma du ska då alltid... Varför kan du inte bara göra en sak i taget mamma? Hade du varit en normal mamma så... Såna där obekväma små subjektiva sanningar ni vet...

Så, vi smular vidare och trivs med det. Vi njuter av att ha lite äldre barn. Hallkaoset är förstås sig likt även om det är mindre pinnar och stenar och mycket mer cykelhjälmar och sura handdukar numera. Nu är det dags att kungen och drottningen av stökriket dricker lite te, i vårt återigen nersmulade kök, smulparadiset. Kärlek till er alla

Åh armarna bara hängde...

När man har gjort en massa roliga, nödvändiga och spännande saker kan det lätt bli så. Och så barnens läxor, middagar, tvätt (jag ids inte rabbla allt, ni vet ju). Och så en massa av den varan framför oss också. Tittade ut över vardagsrummet och kände det som musen i Askungen beskriver det när han säger jobb, jobb, jobb, de fixar det nog med jobb. Nattade två stycken, skällde lite på någon, rök ihop med en annan, sjöng en sång och säckade ihop vid tv:n. Ibland är det tid för vila helt enkelt. Slumrade lite men plötsligt hände det.

Jag började titta på en dokumentär om Jason Becker. Helt otroligt och väldigt givande. Tack SVT för den. Nästa gång jag skäller på TV:n, påminn mig. Mannen och jag uppfylldes helt av den. Se den se den se den och se hela! Äh, varför skällde jag innan, spela roll gummiboll. Till och med vardagsrumskaoset känns pyttesmått nu, efter den hjärtvärmande dokumentären. Jag håller verkligen med hans mamma om att vi är väldigt små i universum och att det enda som betyder något är kärlek. Tack för den påminnelsen Jasons mamma.

Kärlek till er alla!

Kaosmodern- med rätt att tråka ut och inte vara problemägare...

Till och med i ett äkta Kaoshem finns det gränser. Eller kanske man kan säga att det borde finnas. Gränser för stök, när det blir bortom allt tvivel stört omöjligt att hantera. När ett ställe i huset helt enkelt har ett sånt överflöd av uppfinningar, lego, sockar, plastgubbar, pyssel och pinnar så det i praktiken inte går att vara där. Övervåningen i vårt hus, där mellansyskonen huserar, har skenat över denna gräns med råge.

Lillebror ligger på vardagsrummsgolvet som en slips. Killen som norpat åt sig båda släkternas anseliga mängd hamstergener. Sparar på allt och har alltid gjort. "Det ni tycker är skrot blir skatter för mig. Man kan alltid göra nya saker av det, en del saker vet man bara inte vad än". Han säger att han aldrig mer har tänkt att städa. Hans plan är att spränga sitt hus varje gång det behöver städas. För någon dag sedan packade han ut alla saker i det angränsande genomfartsrummet. Det stället behöver man numera machete för att ta sig igenom. Lillebror ligger här i vardagsrummet och ylar att han hellre dör än städar.

Storasyster har barrikerat sig i sitt rum. Hon har inte ätit något idag eftersom hon har en sån taskig mamma. Jag nekade henne att åka till kusinerna då hon inte gjort det hon ska. De allra mesta av hennes saker ligger nerpackade i flyttlådor då vi gjorde om i hennes rum för ett par månader sen. Resten av grejjerna ligger omkringströdda på golvet i rummet i en salig röra. Storasyster har dessutom en del matte som hon borde göra. Ingenting händer, Storasyster blir oerhört trött av bara tanken på att ordna till något, oavsett om det gäller ordning eller skolarbete.

Och jo, jag känner igen känslorna som de här underbart fantasifulla, kreativa och drivna barnen har. Känslan av att helt tappa armarna och att ingenting någonsin kommer att bli bra. Däremot så är deras känslor inte mitt problem. Det ska göras och göras ordentligt men det gör inget om det tar tid. De väljer själva när de ska göra det men jag skjutsar/ sponsrar/ säger inte ja till några som helst roligheter förrän det är löst. Drottningen i Stökriket bestämmer helt enkelt (tillsammans med Mannen). Jag tjatar inte heller eftersom det inte är mitt problem.

Det där är en svår balans. Vad är mitt och vad är barnens problem. Storebror har en babiljard pantflaskor i sitt rum... Några i säck, ser nästan ut som någon sorts julprydnad.

Inte mitt problem. Barnens skolarbete är, när de kommer upp i högstadiet inte heller mitt problem. Om tre och ett halvt år är Storebror myndig. Mer om problemägande en annan dag. Inget julpynt än. Idag byter jag ringsignal till Fairytail of Nex York. Ha en trevlig lördag kväll. Kram

Bonus-ledig

Idag har jag en bustok-dag. Alla andra är på sitt, jag har tagit ledigt både idag och imorgon. Av ingen anledning alls mer än att jag har övertid. Två helt vanliga dagar i en helt vanlig blåvecka. Känns hur bra som helst. Skickat iväg barnen, cyklat förbi mormor och morfar och ska kanske sticka förbi en kompis som fyller år. Läsa en bok eller lyssna lite på musik...

Och så översköljs jag av tacksamhet över hur bra jag har det. Fyra friska barn. Min fina morfar må vara en aning dement men i de allra viktigaste sakerna har han helt rätt. Barn är det bästa och roligaste som kan hända en. De är de som är nya, de är framtiden. Tänk så mycket finurliga, knasiga och skojiga saker man hade missat om man inte hade haft närhet till barn? När dom här blir större ska jag nog försöka importera lite så där lagom till pepparkaksbak och julpynt till exempel.

På tal om julpynt så måste jag bekänna att jag blir riktigt glad när jag ser att det är en massa folk som redan börjat julpynta. Tjoho! Bort med första advent-tvånget. Låt oss alla julpynta när och om vi vill. För att sen även ta bort julen när andan faller på. När det gäller vissa saker, som traditioner, kan man helt enkelt inte vara nog liberal. Känn dig fri att göra vad du vill eller inte vill, så länge det inte skadar någon annan.

I det här huset blir det inget pynt och julande än på ett tag. Först ska vi försöka se till att alla har skor, vantar och byxor som passar deras kroppar. Det här med bonusledighet ibland ska jag nog göra till min tradition. Kram på er

Kaosdrottningens höst-tal till folket...

Kära invånare i Stökriket. Det är med glädje jag kan bekräfta att hösten är här och det är dags att flytta in stöket. Vi kommer att överge sommarens stökhög på bron och tvätta upp de sura handdukarna men låt er inte förledas tro att vi blir ett ordningsrike. Tvätten kämmer även fortsättningsvis att hängas i vardagsrummet tills vädret blivit bättre. Trivselhögen på matbordet kommer inte att försvinna, vi ställer bara lite levande ljus uppe på den så att den inte blir lika i ögonfallande.

Känn lugnet, stökhallen kommer att vara sig lik och Kaoset planeras nå en kulmen inom ett par veckor då ALLA invånare i Stökriket har ALLA sorters skor där (ett par storlekar större än ifjol) eftersom man inte så noga vet vad man härnäst kan behöva. Vi behöver fortfarande inget inbrottslarm kära invånare. Nu när mörkret lägger sig är det är fortfarande så att vem som än kommer in och är otränad, fortfarande riskerar att kunna ramla ihjäl sig på Cykelhjälmarna och väskorna redan i hallen. Så känn lugnet, tysta inbrott är fullständigt uteslutna...

Kära invånare, det är med stolthet jag kan konstatera att ni sedan förra hösten blivit ett helt år äldre. Vår erfarenhet av stigande ålder är att det brukar innebära mer ansvar, högre veckopeng och bättre argumentationsteknik. Vad som också blivit ett helt år äldre är Wacko Wolfram och som läget ser ut nu kommer han inte att bära rattmuff i vinter utan gå till sin sista vila. Det är sorgligt men samtidigt så kan vi le eftersom vi (i alla fall tidvis) har haft en god relation och han har tjänat oss väl (för det mesta). Angående Wacko Wolfram så tycker jag att vi stämmer in och sjunger de sista stroferna ur fattig bonddräng för honom. "Nu du säger herren är ditt arbete slut, nu du Wacko Wolfram nu får du vila ut."

På tal om Astrid Lindgren så kommer kommer kungen och drottningen att fortsätta försöka leva efter ett av hennes citat. "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv." Inte för att vi alltid kommer att lyckas men vi tänker ha den ambitionen

Underbara invånare av stökriket, livet är så stort och härligt tillsammans med er. Jag är stolt över att få vara er drottning.

Palla röja pallen i hallen...

Jag går omkring i mitt Pompeji... och funderar på att ta ett kraft-tag. Göra röjningen på pallen i hallen. Där vi kastar alla våra kläder som vi inte tänker ha på oss nu (om vi inte hunnit in i köket eller något annat rum innan det akuta måste klä av sig läget uppstått.

Känner hur armarna börjar hänga rakt ner. Vill inte alls det minsta och för vems skull. Om jag skulle fiffa med pallen i hallen skulle folk i familjen börja yla och undra vart deras huvtröja/ kofta/ fleecefilt /påse tagit vägen. Jag skulle antagligen få stå till svars för röjningen. Dessutom skulle pallen i hallen alldeles strax bli full av en massa andra huvtröjor/ påsar/ handdukar osv inom en pyttestund. Det får vara så här, vi har det bra ändå. Om jag haft ett jobb där jag kommer hem utvilad skulle jag kanske lägga lite energi på pallen i hallen...

Jag skojar bara, pallen i hallen skulle nog alltid ligga långt ner i mina prioriteringar. Det finns roligare saker att bränna ut sig på. Kaoslivet går vidare med elelr utan röjning av pallen i hallen Mannen och goa grannen lyckades laga Wacko Wolfram igår. Här ungefär tänkte jag att ni skulle få se ett kort på pallen i hallen. Gick inte alls då min dator verkar ha blivit helt vettlös. Nåja, då är det väl som det ska vara då, alltid något som inte funkar ;-). Det finns så mycket som är viktigare än ordningen på hall-pallar och saker. Hur man har det inombords till exempel. På tal om utvilad och så, hur gör ni för att ladda era batterier, berätta... Och kram på er

Entropi både inne och ute men inte i sinne...

När man bläddrar runt i trädgårdsmagasin och inredningstidningar får man ibland känslan att de åker till samma ställen som de fotar och beskriver. De mest förunderliga saker kan förskönas och upphöjas som det sista, bästa och vackraste. Ett par stövlar eller en rostig cykel blir ett stileben. Ordning och förvaring är som en religion.

Igår ordnade jag med förvaring, oj oj oj. Sorterade hela husets serietidningar in i tidskriftsamlare och märkte dom. Barnen var med och vi var jättepeppade, nu skulle det bli ordning på torpet. Kruxet var att vi inte tänkte på vilka människor det är som bor i det tilltänkta ordningstorpet. Serietidningsgalningar.... Plötsligt hade ALLA barnen (och inte bara Lillasyster) återupptäckt tidningarnas tjusning och nu ligger det ÄNNU fler tidningar ÖVERALLT eftersom det blev FLER personer som släpar runt och dräller dom.

Vy över köksbordet!!! Maken hade rätt när han konstaterade att det inte spelar någon roll hur man organiserar om det inte finns någon som är beredd på att lägga ner en massa energi på att upprätthålla. Hoppsan då, det är ju den lilla detaljen...

Har gått omkring i trädgården idag. Trädgårdintresse finns med både energin och lusten är väldigt ryckvisa. Konstaterar att Kaosfamiljen sin vana trogen verkligen är inne. Vi har "prydnadsgräs" som vippar i varendaste rabatt. Inte för att vi har satt något men antagligen är det likadant som med våra gula mini-dahlior, de så kallade prydnadsmaskrosorna, de bara flyttar in och förökar sig... Hallonen har i stort sett fått ge vika helt för prydnadsgräset och det är förstås en liten miss i planeringen. En positiv överaskning är att vi tydligen inte fick upp all potatis ifjol så det är en massa potatisplantor bland morötterna, som är väldigt svårgallrade då det liksom ligger ett lock av ärtskidor över hela alltihopa. Rostiga cyklar, cykelhjälmar, stövlar och diverse andra saker är levande installationer... En verkligt levande trädgård, om än en liten aning Kaotisk... Googlade runt lite och hittade ordet Entropi, HURRA!!!

Begreppet entropi kan illustreras med ett stökigt rum: I ett fullständigt städat/ordnat rum kan varje sak bara finnas på en plats, det vill säga det finns bara ett sätt att ställa alla saker i rummet så att det har egenskapen att vara fullständigt städat. I ett stökigt rum spelar det ingen roll om en viss bok står till höger eller vänster i bokhyllan; rummet är i alla fall lika stökigt. Rummets entropi är antalet sätt man kan ställa saker för att uppnå en viss stökighetsnivå. Ju stökigare rummet är, desto fler ställen kan de ligga på och desto högre entropi får rummet. Det finns emellertid ingen helt allmängiltig vardagsspråksdefinition på entropi, mycket beroende på oklarheter angående begreppet "ordning"; i vissa speciella fall innebär ökad entropi att ordning och komplexitet kan uppkomma ur oordning. (från Wikipedia)

Ha, där satt den. Om jag någon gång behöver skriva CV så är det rimligt att ordet entropi finns med. Jippie! Det är därför trädgårdar med ordning och spikraka stenbelagda gångar är så tråkigt... Och därför som man kan tycka att man känner igen ett hemma-hos reportage fastän man aldrig läst det förr. Jag ska börja benämna mig själv som en stolt och glad Entropist. När det gäller relationer och människor är jag däremot allt annat än Entropist. Kram på er

Sveriges charmigaste hem eller vanlig Kaos-sommar?

Ja men alla gör det ju... Lägger ut små mysiga inredningsdetaljer som man tänkt igenom jättenoga och som liksom gör pricken över i:et. Då kan väl inte jag vara sämre. Men... eftersom vi är en Kaosfamilj så är det väl inte charmigt på det där inrednings-tråktidnings-sättet. Såg att det fanns en tävling om Sveriges charmigaste hem där man skulle vinna 30000 kronor till möbler och inredning. Jag funderar på att skicka in den här bilden:

och visst borde väl vårt hem platsa... Inte för att vi är så genomtänkta kanske men bron är ju vit och naturligt avskavd... Är det inte sånt som kallas chabby chic? Det enda som hindrar mig från att fota hela vårt hus och lägga in det i den där tävlingen är risken att vinna. Eftersom jag trivs vill jag inte ha inredninig och renovering för 30000. Jag vill inte ha någon praktisk förvaring, ni ser ju var vi förvarar saker, fungerar utmärkt tack. Vi ska ju alldeles strax ha de där sakerna igen ;-).

Nä, vi har alldeles för fullt upp med annat än att charma till hemmet (fast jag kan tycka att vi har det charmigt, på riktigt. Och inte för att jag är något mattesnille men jag har på egen hand, genom huvudräkning, kommit fram till en sak. Det är att i en genomsnitts-Kaos-familj blir det i runda slängar lika många diskussioner som det finns stjärnor på himlen per DAG. Alla diskuterar allt möjligt med alla och sen kan ju alltid någon komma och lägga sig i och då kan man diskutera det en stund. Så nej, bästa priset till en Kaosdrottning är nog inte renovering utan en cykel (fast det har jag redan) eller ett par öronproppar... Ha en trevlig helg! Kram

Snö, knasig teknik och Breivik...

Blötsnö så långt ögat når. Känns som om det skulle krävas varmfodrad dykardräkt för att göra utflykt... Nåja, då får vi väl göra andra saker då... Och så det där med tekniken. Uppgradering av facebook (vägrar för det mesta) förändringar på Blogger (helt demokratiskt genom tvång) och borde man kanske skaffa ny telefon. Den lånade funkar inte så bra, jag är mest arg. Ah, jag har just varit i Storforsen, otroligt häftigt. Genom att uppleva norra Europas största obundna vattenfall inser man hur liten man är och hur stort livet är och hur liten betydelse det mesta som man funderar på egentligen har. När jag kom hem hade Mannen kört igång med operation jätteröjning inne hos Lillebror stök. Killen som samlar på ALLT och lätt hade platsat i ett sånt där snuskprogram om han haft egen lägenhet. Eftersom han inte ska ha egen lägenhet än så är det inget större problem. Vi släpper det till ohållbarhet och sen röjer vi. Nu var det dags och till och med skrot-nisse är nöjd så här efteråt. Nu på förmiddagen har vi diskuterat Breivik utifrån den här artikeln, barnen har kommit och gått i diskussionen. Storasyster var frekventast och hade riktigt kloka resonemang. Om det nu går att ha det, det är en väldigt svår och stor fråga på många sätt... Hur mycket mediatid borde han få? Är han frisk? Straff? Vad är terrorism? Har någon rätt att starta krig? Får någon någonsin ta livet av någon annan? Vad i hela friden är ett försvarskrig? Finns ondska? Går det att gardera sig från nya Breivikar? Det blir nästan fler frågor ju mer man diskuterar och verkligen häftigt att höra barnens resonemang i ämnet. Tekniken ja, Insha'Allah är nog det bästa sättet jag kan uttrycka det på. Troligt är väl att jag köper ny telefon, hänger lite mindre på fejjan och Bloggar vidare om det inte blir för krångligt. Helst hade man velat ha det som det alltid varit men det är ju förstås inte möjligt, förändring är en del av livet och ännu mer numera verkar det som. Informationssamhället går snabbt och har sina för och nackdelar. Utan informationssamhället hade vi inte vetat så mycket om någonting och framförallt inte så snabbt, på gott och ont. Som vattnet i Storforsen drar livet fram, föränderligt förunderligt och härligt. Ha en trevlig kväll

Tjatförbud med fusk...

Igår kväll bestämde jag mig. Det skulle inte bli en likadan dag till (eftersom den var både ineffektiv och allt annat än konstruktiv). Jag la tjatförbud på mig själv helt enkelt. Det är inte jag som ska bo i dom där rummen. Sen måste jag erkänna att jag fuskade lite för att lyckas hålla det. Jag åkte hemifrån med Lillasyster. Lämnade de tre större hemma. De klarar sig ypperligt utan en mor som tjatar sönder dom. Och tror ni på rackarn inte att Storasyster och Lillebror gjort var sitt litet ryck under denna tjatfria dag. Faktum är att jag tror att det inte är tack vare gårdagens tjat utan trots gårdagen. Jag har inte blandat in mig i ett enda bråk heller... Tjoho!

Ok, jag är personligt ansvarig för vad jag tar mig till. Faktum är att jag KAN välja att viga mitt liv åt att skapa ordning i Kaosfamiljen så att jag aldrig mer får känslan av dödsstjärnans soprum. Risken är bara att jag kommer att bli bitter eftersom Kaosfamiljen är Kaosfamiljen och inte låter sig ändras med skrik och tjat. Att erhålla ständig ordning skulle också ge mig alla möjligheter till att bli olycklig eftersom det är ett Sisyfosarbete som aldrig tar slut. Intressant också hur jag tycker att jag borde kunna kräva att alla i lilla familjen ska ställa sig i givakt i exakt samma ögonblick som jag tycker att det är dags för röjning.

Nå, igår kväll hade vi ett litet rådslag och resonerade om hösten i allmänhet och städning i synnerhet. Konstruktivt. Kan bli riktigt bra. Om jag bara tänker mig för och inte går igång och tjatar för faktum är att det bästa sättet att få något att ta en miljon år i Kaosfamiljen är att börja tjata om det. Alla i Stökriket är mer eller mindre allergiska mot tjat. Varenda år är det gnissel i maskineriet när vi ska "komma igång". Om jag inte vore mej så vore jag avundsjuk. Jag är Drottningen i Stökriket and I´m proud of it... Kram på er Bloggvänner

Nu är det nära...

att svärburken blir helt full men jag försöker verkligen att hålla mig i skinnet. När jag har tusen miljarder saker i huvudet så trillar något lätt bort... För det mesta innebär det att jag tappar bort något och så blir jag galen...

Eller också väljer jag att tänka på alla andra saker som jag vet efter en dag som denna. Saker som är viktiga och betyder något på riktigt. Att en del människor inte är fysiskt friska. Att det finns dom som kommer till Sverige för att det är krig och misär i deras hemländer. Att en del andra bråkar om sina barn eller blir misshandlade eller mår psykiskt dåligt eller missbrukar eller har anhöriga som drogar/ inte mår bra. Listan kan göras hur lång som helst...

Ok, då. Jag har borta min mobil. Igen. Jag vet, nästan tjatigt men förra gången badade den. Att den är borta betyder att jag bör bromsa. Bara det. Kanske hittar jag den, då är det bra. Annars hittar jag den inte, då har jag det bra ändå. Faktiskt. Det är bara en sak helt enkelt. En sak kan aldrig blir hur viktig som helst. Allt som är riktigt viktigt har jag oförskämt mycket av även om min mobil är borta och hösten är här. Ha en trevlig helg. Mys i höstmörkret och hoppas ni har någon att krama. Kram på er

Feng-shui mig hit och dit

Ibland löser sig saker på det mest märkliga vis. Plötsligt händer det. En hylla som liksom råkat "fastna" i vårt sovrum blev lösningen på vårt lilla shit-vad-alla-lagt-saker-i-storsängen-och-nu-när-det-är-natt-orkar-vi-inte-hitta-ställen-åt-dom-på-problem.


Det här kallar jag smart förvaring. Vårt sovrum är under sommaren ett genomgångsrum och då Storsängen verkligen är Stor så "tappar" Kaosfamiljens samtliga medlemmar ständigt allt från väskor, kläder och Beyblades till Lego, böcker och Musseöron på sängen. De sura handdukarna och badkläderna tappas redan i hallen. Ingen av föräldrarna vill ägna sommaren åt att stå i sovrummet med en vass käpp och peta /skrika på alla som tappar något. Jag misstänker att hyllan blir kvar i vårt sovrum ett tag till eftersom det är ett smidigt sätt att stuva bort alla saker som vi inte vill sova med. Äh, vi älskar varandra och har det bra så spela roll ens om ett halvår? Förresten så tyder all forskning som jag gjort på att feng-shui folket har fel. Man kan visst sova som en gris när man har en helt malplacerad hylla i sovrummet. Lix! På sommaren sorterar vi inga sockar heller och det tycker jag är skönt. Kram på er

Vi verkar inte ha så tur med vädret...

Och inte har jag haft så tur med tänkandet idag heller. Jag har liksom hållit på med allt samtidigt... Då blir lätt så här när kvällen kommer. Man upptäcker att ojdå, här höll jag ju på med sockmemory och seriös sortering... innan det vankades middag och fotbollsträning...


Sånt händer. Och regn verkar hända oss imorgon. Blötaste midsommaren i mannaminne kan ju också bli minnesvärd. Är inte dåligt väder lite styvmoderligt behandlat? Ärligt talat, vi som bor i Sverige kan väl inte låta risigt väder förstöra allt för oss. Statistiskt sett vinner väl risigt väder och hur blir det om man låter vädret bestämma hur man har det? Äh, god mat och trevligt sällskap så dansar vi väl på Perstorpsbordet ;-). Om vi leker något skulle vi ju kunna ha vattentema... Vem vattenkammar sig snabbast och sånt. Låt oss uppvärdera fulväder till kulväder. Ha en trevlig midsommar underbara Bloggläsare. Nu måste jag försöka röja fram sängen. Kanske utmana Mannen i midnattsmemory? Midsommarkram på er

Till alla mammor och pappor därute

Tänkte jag skulle dela med mig av den här vackra länken som en liten hyllning (och jajamän, främst är det en hälsning till min mamma och pappa förstås). Barn och barnuppfostran. Svårt och kul, samtidigt. Häftigt och gräsligt, samtidigt. Det mest tålamodsprövande och kärleksfulla, samtidigt. Ingenting kan göra mig så vansinnig och lycklig. Ingenting har tidigare fått mig att skratta och skrika så högt, ibland nästan samtidigt.

Sen då, finns det ett sen efter barnen? Antagligen, men jag är inte där än och tur är väl det. Jag vet att jag kommer att sakna de där kramarna och finurligheterna. Jag känner inom mig att jag till och med kommer att sakna stöket och bråken. Det obändiga i Kaoslivet.... Nu är nu. Idag ska jag njuta. Ingen dag är som denna dag och vi är alla unika. Ni läsare är också unika. Kram på er

Som vanligt har man minst två val...

I detta läget känns det som att det naturligaste antingen är att bli helt galen, viga sitt liv åt att stå och skrika eller...


också kan man tänka på Harpasione som säger att trygghet alltid är en människa. Jag skulle vilja säga att verklig lycka också, i alla fall för mig, alltid är mycket mer förknippat med människor än ordning. Detta stök är det absolut säkraste sommartecknet hos Kaosfamiljen. Sommartid överbelamras bron med allsköns olika pinaler och pryttlar. Torrt och blött, skatter och skräp om vartannat. Ibland gör vi små ryck men oftast ser det ut så här när vi är lyckliga på sommaren. Ha en trevlig kväll alla underbara...