Tur med integrerare...

Härligaste brorsan och syrran med familjer i mammas och pappas stuga. En hel flock kusiner som dräller i kanoter och runt ute och inne i husen. Mat och fika på längden och tvären förstås. Dock inte så många blöta handdukar och badkläder i år då vädret inte riktigt inbjuder till långa storbad.

Däremot blir det långa samtal om ursprungsfamiljer, nya familjerna och olika kulturer. För så klart har varje familj sin kultur som beror på antal barn och personligheter på både vuxna och barn. För och nackdelar med de gamla familjerna och rollerna och svårigheter att integreras i "nya" familjer. Riktigt intressanta diskussioner som kan hålla på till långt in på nattkröken.

Vid våfflorna i hembygdsområdet pratade en herre om sin hemby, att hans familj var utbyssare (inflyttade) och att det fanns några betydelsefulla och fantastiska integrerare i byn. Hulda som bjöd på bullar, han som klippte alla och de viktiga personerna som började prata. Människor som bjöd in, gjorde att man kände sig välkommen och hjälpte till så att man kom in, i byn även om man var inflyttad.

När Kaosfamiljen flyttade till det här lilla samhället var det effektiva vännerna som var våra största integrerare. Plötsligt hade vi någonstans där vi kunde fira valborgs och några att låna/låna ut saker till. Genom effektiva vännerna lärde vi känna andra och kände oss snabbt som en del av samhället. När man kommer till ett nytt ställe handlar det om att ha lite flyt med sammanhangen och det hade vi då vi "kom in under riktigt trevliga integrerares vingar". Faktum är att vi fortfarande umgås, när vindar/ fotbollsmatcher/ simträningar/ karateträningar osv är i gynnsamma lägen (läs vissa storhelger).

Så, när man kommer till ett nytt jobb/ ställe/ familj så handlar det om en själv förstås men också om man har lite tur med att träffa på en bra integrerare för att man ska känna sig välkommen. Ingen människa vill vara en ö. Känner mig enormt tacksam över att jag vid mina flyttar oftast hittat integrerare och att jag varken haft språkliga bekymmer eller något större avvikande utseende.

Kanske läge att kolla hur svågern, svägerskan och Mannen upplevt oss som integrerare till vår ursprungsfamilj ;-) Ha en trevlig vecka kära ni. Kram

Tok-torsdag...

Nya grannar och då vill de förstås titta på Kaoshuset då det är lite som deras fast ändå inte. När Kaosfamiljen i veckor flängt runt, jobbat och roat sig är det förstås stökigt. Äh, det är ett hus där vi lever i kärlek, då blir det stökigt. I alla fall om det finns en Kaosmoder i huset. En sån som hellre badar och åker slalom i skogen än viger sitt liv åt ordning.

Jodå, jag har levt med mig själv i 45 år till hösten. Jag vet mina nackdelar och förtjänster, fram och baksidor av samma mynt. Som idag till exempel. Ledig och vaknar med massor av energi. Kör förstås igång på bredden. Börjar dammtorka bokhyllan, hittar saker som ska ner i förrådet, river ut lite saker från förrådet och hittar saker som barnen vuxit ur som ska bort, slår igång en tvättmaskin, slänger några döda blommor och sätter om några andra, vädrar lite kläder, stökar ihop lite på altanen på baksidan, funderar på att putsa balkongdörren med tidningspapper, slänger ut mattorna för att kanske dammsuga. Förresten, borde jag inte cykla till mormor för att få hjälp med att tänka till om Lillebrors tröja som jag stickar lite utanför mönstret. Det här är nackdelen med att tänka utanför boxen och att nästan aldrig tänka att någonting är omöjligt...

Ska bli spännande att se om det ser värre ut här hemma ikväll eller om jag lyckas avsluta saker. Oddsen är ungefär 50-50. Kan ju tänkas att nya grannarna gick hem från fikat här igår kväll och tänkte att så där ska vi aldrig ha det. Det är förstås möjligt att de tycker att vi är galna och aldrig mer vill komma hit. Då må det vara så. Annars finns chansen att vi blir lite motvikt mot allt det jösses-så-viktigt-varje-val-är som väller in över ett ungt par som nyss köpt hus. Vårt hus är ingen show, det är ett ställe där vi lever, slappnar av, bråkar, skrattar och älskar. Om det är något jag önskar att barnen får med sig härifrån är det att värdesätta människor och relationer med än pengar och saker.

Läser Underbara Claras blogg, bra skrivet om typ världens mest omtalade böcker. Jag har inte läst en rad av dom, varför? Inte ett spår intresserad helt enkelt. Känns inte som en kärlekshistoria alls. Att leva i kärlek är en ynnest. Kan säkert se väldigt olika ut men för mig handlar det inte om makt, styrning, kontroll. Konstaterade för ett tag sedan med en gammal vän att en god relation sällan behöver diskuteras speciellt mycket och tar inte energi...

Ojsan, nu sjönk oddsen för att det ska bli fint inne. Tittade ut genom fönstret och det är fint ute. Kan bli att titta till vårlökarna lite. Damma kan jag göra en annan dag. Gå i kärlek mina vänner oavsett vilka nyanser ni har på väggarna ;-). Kram