Halloween-handdukar...

Har ett gäng barn haft riktigt kul på Halloween så ser handdukarna ut så här och handfatet ännu värre. Teatersmink... Vilken tur för Lillebror att han har systrar med teatersmink. Tur för oss också.

Som vanligt har jag varit utspökad och försökt skrämma barn. Ifjol bjöd jag på nudlar i första godispåsen. Dessutom har jag ett väldigt tacksamt Halloweenutseende. Det tar mig ca 3 minuter att sminka till så att jag ser för gräslig ut. Förhoppningsvis ny chans att busa med barn imorgon, en av årets roligaste helger. Alltid läge att leka lite...

Sen är det förstås allhelgonahelg också. Jag ser inte någon motsättning i det. Vi åker till kyrkogården och är eftertänksamma också. På sina sätt tycker jag att det går ihop. Livet är på en och samma gång väldigt allvarligt och roligt... Att sakna de som inte längre finns med oss är tyvärr en del av livet...

Hoppas att ni har en fin helg med mycket eftertänksamhet och lugn men också skratt och kärlek. Kram på er

Mer bus åt folket...

Ja men jag vet. Livet är vuxligt och riktigt allvarligt. Slutar på ett sätt för oss allihop, men ändå... Ikväll firade vi en kollega som går till annat jobb med ett litet barnkalas. Blindbock. Förvånande kul med ett gäng människor som är mellan 30 och 60 år. Riktigt riktigt tokroligt. Lite ballonger, godis och sång på det. Alldeles underbart! Det leks och busas på tok för lite här i världen...

Pratade om det på dagens handledning också. Vikten av att göra tokroliga saker tillsammans. När det blir mycket vardag, läxor och tjat behöver man tokas. Skoja lite, sjunga en lite smågalen sång, kittlas och ordleka. Skratta tillsammans. Om inget annat funkar med en tonåring så kan man alltid småbrottas lite... Imorgon ska jag på 40 årskalas. Plats för ännu mer skratt. Hoppas ni också får skratta en massa i helgen. Dags att sova. Kram på er

Semestern borta lider mot sitt slut

Och vi har haft det riktigt bra. Träffat en massa folk som vi tycker om, sett vackra hus, badat, promenerat i ohemma-skog, läst böcker som kloka människor skrivit, åkt karusell, bråkat, busat, samsats, pratat och ätit god mat. Mycket här och nu... Vad mer kan man begära? Ingenting...

Men lite så där i smyg kan jag längta efter vårt stökiga hus och lite vanlig vardag. Var sak har sin tid...

Hoppsan, nu kommer Lillebror och säger att han inte mår så bra. Ingen god idé, inte när vi ska åka tåg imorgon...

Om vi nu ska prata lite perfektionism

så är jag egentligen emot. Jag har svårt att tro på alla som alltid har det så underbart vackert, aldrig förlorar tålamodet, tappar bort saker eller glömmer. Nästan värst skulle det vara om det verkligen var sant. Jag menar hur svårt blir det inte för deras barn när de blir vuxna och själva ska flytta hemifrån och föröka sig om de har haft de perfekta föräldrarna?

Hoppsan, nu kom Mannen förbi och läste... och fick för sig att detta är en dåres försvarstal... Jamen ok då, det är ett försvar men jag tycker (helt objektivt) att det funkar. Mina barn kommer att ha massor med saker de kan överglänsa sin mor med när de blir stora. Jag ser det som att jag gör dom en tjänst om jag inte är perfekt ;-) Och säga vad man vill, de blir vana vid att världen är föränderlig och att saker inte alltid blir som man har tänkt sig. Som en följd av detta blir barnen dessutom hiskligt vana vid att uttrycka vad de känner och tänker...

Det är lavinfara i pappershögarna. Över tusen saker ligger på fel plats. Man kan aldrig vara säker på vad som ska gå sönder härnäst hos Kaosfamiljen (se bilden ovan). Trots att ingen i Kaosfamiljen väger massor sprack vår nya toalettring på en sida en dag. Men mitt i det här pulserande levande livet finns lyckan, i skratt, upptåg, roliga diskussioner och kramar.

Läste alldeles nyss om Patricia Tudor Sandahl som tänker att äkta lycka är en livshållning som man kan öva sig i! Lyckan är ett sätt att möta livet. Det beror inte så mycket på vad livet ger oss utan hur vi förmår använda oss av det vi får. Jösses så klokt. Att tänka här och nu istället för när jag har gjort det eller fått det kommer jag att bli lycklig. Försöka låta bli att jaga det perfekta, att vara nöjd med sitt här och nu...

Hoppas solen lyser på er, ni har någon att busa med och får massor med Kramar imorgon hälsningar Dåren med försvarstalet