Guilty as charged...

Mannen med den krökta ryggen har ställt sig upp. Ungefär i alla fall. Så pass att han fredags-städat och uppmärksammat att Kaosfamiljen har massor med skor i hallen. Ämnet kom upp under korv-i-ugn-med-mos-och-läsk middagen. Plötsligt började Kaosfamiljemedlemmarna titta menande på varandra. En ytterst otrevlig tävling dök upp från tomma intet. Febrilt försökte jag framhärda ämnet Barda-helg i oktober. Helt dömt att misslyckas.

Diskussionen blev seriösare och seriösare. Alla log och började räkna. Som genom ett trollslag har en trivsam familjemiddag förvandlats till en rättegång. Åklagarna var stenhårda mot de två huvudmisstänkta. En av de anklagade smög kvickt iväg, den andra försökte än en gång byta samtalsämne utan resultat. Den numera enda huvudmisstänkta försökte släta över och säga att vi alla är skyldiga, vi har en liten hall och det är inte så lätt... Åklagarna, juryn och domarna (alla utom den huvudmisstänkta åtog sig de olika rollerna närhelst de behagade) vände sig alla till den huvudmisstänkta och sa: Ut och räkna...

Resultatet var nedslående. Storebror hade 2, Mannen 4, Lillebror 5, Lillasyster 6 och Storasyster 7. Undertecknad råkade ha 13 par skor i området hallen om man räknar med bron och källartrappen. Som försvarare av mig själv försökte jag mig på argumentet att 36:or tar väldigt liten plats i jämförelse med strl 46,43 och 41. Storebror anförde att jag, då jag är äldst i familjen, absolut borde ha lärt mig mer på alla mina år. Jag hävdade anfall av skovård av nya och gamla skor. Lillebror log stort och konstaterade att jag måste älska att bli retad eftersom jag köpte ett par nya skor i förrgår. Mina argument om att jag alltid kommer att vilja ha röda skor och att dessa kommer att hålla i en evighet och att de får begrava mig i dom om ingen vill ärva dom föll platt till marken. Juryn och domarna var föga imponerade och noll övertygade om min otur/. Storasyster lyste med sin frånvaro och Lillasyster, som annars brukar försvara mig fick lämpligt nog besök av en kompis.

Under hela rättegången lyckades jag kamma hem en halv poäng när Lillebror, som aldrig vill kasta ens trasiga sockar, bestämt hävdade att jag måste börja göra mig av med skor. Mannen skrattade sig igenom hela rättegången. Kaosfamijen/Kaosmodern 10-0,5. Guilty as charged.

Livet är spännande, tänk vad en vanlig fredagsmiddag kan utvecklas till... Ha en trevlig helg allihopa. Kram

Kanske är man lite galen...

Med cykelns hjälp har Kaosmodern hittat ett nytt ställe för dopp igen.
Underbart! Finns inte ett problem som inte liksom suddas ut litegrann av ett kallt bad. Galning säger vissa. Kanske det men världen är ju så galen så det underlättar en hel del att inte vara vid sina sinnens fulla bruk ;-). Och eftersom lyckan är relativ så finns det inte mycket man för stunden bryr sig om när man doppat sig i sisådär 4° varmt vatten. En Kaoshall och barn som springer runt i pyjamas en hel dag kan få en att sjunga högt när man cyklar hem igen. Hoppas ni får en helg full av kärlek och skratt. Kram på er

Vy över en Kaoshall...

När det ser ut så här är det troligt att det bor en aktiv, kärleksfull och stökig Kaosfamilj innanför hallen. Lägg märke till den stig som vi sparkat upp i mitten. Och den som först hittar ett par vantar får dom ;-)...
Faktum är att vi inte behöver varken lås eller larm hemma hos oss. Jag skulle vilja se den som utan rekorderlig initiering i Kaosfamiljens heliga förbund, skulle lyckas ta sig in här i beckmörker utan att luras börja brottas med jackor, snubbla över skolväskor eller svära högt över stövlarna storlek 47 som står och väntar på att få anfalla. Vilken inbrottstjuv som helst skulle vända efter en schysst riskbedömning då tandläkarräkningarna lätt skulle överstiga vinsterna när de spottat ut hela garnityret på hallmattan...

Och då har vi ändå inte börjat julpyntandet än ;-). Julpyntandet i Kaosfamiljen kommer nog för året gå av stapeln första advent. Då bär vi ner jul-lådan och de barn som känner sig manade får pynta. Föräldrarna öppnar en låda skumtomtar och ägnar sig åt att spela julmusik och vara behjälpliga. Det kan tänkas att det hamnar lite pynt i stökhallen. Inbrott är ju vanliga till jul har man ju förstått. Kanske vi ska ställa dit någon porslinstomte som extra fälla... En stökig hall är kärlek. Kram på er

Höst-pimpning

Nu när hösten står på tröskeln är facebook och fikaraster fulla av bilder och historier om höst-pimpande. Vi vill ju absolut inte vara sämre men vi gjorde som vanligt. Vi fixade till trägaffeln i höstfärger med hjälp av krusbär. Fint. Vi är jättenöjda. Den kommer att hålla sig så här ungefär tills vi plockar fram julgranen :-).
Så, höstpimpningen a´ la Kaosfamiljen är klar. Nu kan vi fortsätta med att ägna oss åt att hoppa över skor i hallen, flina åt tvättberget och leva i kärlek med allt vårt stök. Hösten är här. Ha en trevlig kväll

Kaos-familjen på väg mot semester

Skolavslutning med de sedvanliga kriserna. Lillebror har vägrat klippa sig i vår, han har sett ut som ett troll. Kvällen före gick det inte heller för sig och man tvångsklipper ju inte en snart 10 åring. På morgonen däremot kunde han inte stå ut en minut till utan att vara klippt så Mannen satte sötnosen på en pall och körde rakapparaten. Toagolvet såg ut som om vi klippt en björn och Lillebror blev fin.

Storebror hade som vanligt lite kämpigt med att ta sig upp men sånt liv som det blev när Storasyster hade tappat bort sina tights i sitt rum kunde inte ens han sova sig igenom. Till slut tog hon ett par av mina och for...

Lillasysters kofta var försvunnen. Ja men tjoho. Vi sökte som galningar men den var borta. Hm, ja antagligen har den väl legat på vår magiska hallmatta, den som sväljer saker hela för att sedan spotta ut dom ett halvår senare ;-). Nåja, Lillasyster är en mycket pragmatisk ung dam. Kan man inte ha saker som passar så får man ta något annat. Hon tog sina randiga tights och den blommiga klänningen. När jag kom till kyrkan såg jag att hon toppat sin outfit med en rutig skjorta. Ha Ha, underbara hon. Jättefin och varm kände hon sig... Jag har slutat bråka med barn om kläder.

Sen lämnade jag in bilen för reparation, 17000 kommer det i värsta fall att kosta. Ja men jippie. Precis det besked man vill ha när man just ska ha semester. Slutfinish på jobbet och sen hem och börja packa. Vi åker nämligen bort idag (inte sån där kanontiming men enormt kul ändå).

Packning med en Kaosfamlj är ett speciellt kapitel. Några springer runt som yra höns, någon skäller som en bandhund, någon vägrar och slänger sig ner någonstans och tjurar, helst i hallen så att hen är enormt mycket ivägen och alla blir galna. Ytterligare någon har just satt sig och börjat läsa en Kalle Anka tidning för sjuttiosjuttonde gången. "Bandhunden" hota med att ett av barnen inte får följa med ett par gånger. Den som var offer för detta hot brydde sig inte nämnvärt. Gjorde nog en snabb kalkyl om troligheten att vi skulle lämna något barn hemma själv och fann det osannolikt och vägrade vidare. Inte blir packningssituationen lättare av att Kaosföräldrarna har olika timing och taktik när det gäller packning heller.

Men som vanligt klarade vi det, även om det brukar finnas en stund då vi tänker att vi borde skita i allt. Om en timme åker vi och allt är lugnt (innan den sista ta-sig-ut-genom-dörren-krisen). Tio dagar någon annanstans. Sol, bad och en massa roligheter. Byta miljö och återhämta sig. Lyfta blicken ovanför vardagen. Ha det så himla bra bloggläsare och om ni inte har något för er, skaffa en drake. Nu flyyyger viiii...

Kaosrapport...

Jag har tappat bort en bikini och en stickning. Båda är verkligen puts väck. Kaoshallen håller på att transformera sig från vinterhall till sommarhall, vilket gör att vi har nästan alla våra kläder, skor och utepryttlar där. I lördags missade vi att vara föräldrar på byn. Nesligt eftersom vi bytt och lovat samt skrivit upp det på varenda almanacka. Handtaget till ytterdörren är kladdigt av Lillebrors "sprängsmet", bakpulver o vatten.

Det är numera ett stort äventyr att ta sig till storsängen eller tråckla ut ett par trosor ur garderoben eftersom stora delar av Storebrors möbler har flyttat in i vårat sovrum. Hans säng står mitt i vardagsrummet. Projekt Storebrors rum är nu påbörjat. Lite synd att det är måndag imorgon förstås, "mad may" nyss börjat och inte precis bjuder på mycket luckor där tapetsering kan passa in. Pallen i hallen är det läänge sen någon kunde sitta på.
Men... Vi skrattar mycket och har det mycket bra ändå. Kanske är det som någon klok person sa i facebook gruppen "Family living, the true story" man kan skratta mycket åt/ med/ i Kaos. Det har varit en mycket rolig helg. Man kan ha det riktigt bra även om allt inte är i sin ordning. Nu är det dags att ta sig till Storsängen. Undrar om man ska praktisera trestegshopp, stavhopp med gardinstång eller klättermetoden för att ta sig dit? Kram på er allihop

Välkommen till smulornas paradis...

Mannen och jag kommer hem från jobbet. Lite sena så där och ungefär strax skulle jag agera fotbollstränare i stan... Börjar med att röja i köket. Frukosttallrikar, otaliga glas och diverse fikarester. Smulor, smulor och åter smulor. Man kan säga att det smulat ymnigt i hela köket. Plockar fram microbuffen (veckans rester) och inser att det försvunnit en dryg halvliter från potatissoppan under dagen. Någon har visst varit lite hungrig. Hm, den var ju en del av middagsplanen...

Nåja, med två gurkor, morötter, mackor och tomater kan man dryga ut en middag om det kniper. En kollega med fyra mindre barn beskrev deras situation med sjukdomar och Vab på facebook. Jag log för mig själv och svarade att det blir bättre. Vi hade ett år för några år sedan då det kändes som om vi uppfann sjukdomar hemma hos oss. Jag tröstade henne med att äldre barn oftast är friskare, träffar rätt i hinkarna och ser bra filmer genom feber. De kan ta sig mat själva, även om det blir smulor och smör över allt så blir det inte det där småbarnskletet. Man behöver inte heller passa större barn hela tiden från att trilla ihjäl sig. Dessutom är det tänkt att de mer och mer ska hålla hyfsad ordning på sig själva och när de inte gör det så kan man titta på dom och säga stackars dig, en sån otur du hade när du tänkte...

Så, jag vet att jag har sagt det förr men jag säger det igen. De som säger små barn små bekymmer och menar att allt blir värre med stora barn har glömt hur det är med små barn och framförallt små sjuka barn. Det är bättre att torka smulor än kräks. Stora barn kan berätta vad som felas, faktiskt hur mycket som helst, ibland mer än man vill höra... Typ mamma du ska då alltid... Varför kan du inte bara göra en sak i taget mamma? Hade du varit en normal mamma så... Såna där obekväma små subjektiva sanningar ni vet...

Så, vi smular vidare och trivs med det. Vi njuter av att ha lite äldre barn. Hallkaoset är förstås sig likt även om det är mindre pinnar och stenar och mycket mer cykelhjälmar och sura handdukar numera. Nu är det dags att kungen och drottningen av stökriket dricker lite te, i vårt återigen nersmulade kök, smulparadiset. Kärlek till er alla

Från ett Kaos till ett annat men när kvinnodagen kommer inser man att Kaos inte är så fasligt......

Tillbaka från fjällvistelsen. Vi har haft det så bra så delar av familjen bara kunde gråta när vi kom hem. Blev tvugna att titta på lite "lugna ner sig film" (film som man kan utantill). Barnen nöjda och de vuxna nöjda. Vad annat kan man bli när det bara flyter? Minst 11 av allting blir en ansenlig summa. Trots att hallen varit i fullständigt Kaos hela tiden gick ekvationen ut varenda morgon. Alla har till slut hittat sina svarta täckisar och tagit sig ut med passande pjäxor. Alla har hittat någon att åka med eller tagit en egen sväng. Och när man är fyra vuxna som tar ansvar visslar det bara till innan lunchen är i magarna och disken är diskad. Nog tjatat om det.

Här hemma hade snickarna gjort sitt jobb och delat av vardagsrummet. Tjoho så bra men jisses så lite plats det blev nu då, vi som har så mycket saker, ett halvt bibliotek bland annat. I stort sett behöver vi kasta om allt i hela vardagsrummet och skärskåda det, fundera på vad vi verkligen behöver ha just där. Meingsskiljaktigheterna är stora om vad som är viktigt. Den radikalaste falangen röstar för att väggen ska rivas (vilket inte är aktuellt då väggen är ett vuxenbeslut). Som tur är räddas vi lite av att vi i denna rockad först och främst behöver tapetsera lite i tre rum.

Men, innan något annat görs ska jag iväg med ett gäng trevliga kvinnor och fira 8/3, internationella kvinnodagen. Jag har redan skrivit om vår tradition och varför här och här skrev jag om varför den bör firas just idag så jag behöver inte upprepa mig. Det finns fortfarande mycket att göra med våra attityder i Sverige och googlar man om kvinnofrågor förstår man snabbt varför dagen finns och varför den behöver vara internationell. Sanna Lundell skrev klokt ifjol här och det gäller tyvärr än. På RFSU:s hemsida hittar jag att: 800 kvinnor och flickor dör varje dag världen över på grund av mödra- dödlighetsrelaterade orsaker. Bara en sån sak gör att dagen behöver uppmärksammas och det finns tusen till anledningar. Vabruari är över. Förkylningar, magsjuka och lite Kaos är inte det värsta som kan drabba människor. Firar ni internationella kvinnodagen och hur i så fall? Kram på er

Glömde visst...

att räkna upp att vi även klarat ett gäng års matkaos, tvättkaos, hallkaos, logistikkaos, bilkaos och sovkaos (som räddas av 210 X 220 säng med tre täcken och sju kuddar). Antagligen är det tack vare vår lätt Kaotiska vardag som vi fann helgen så magisk.

Det kan också vara så att vi inte har det lika Kaotiskt längre eftersom vår yngsta är sju år stor och då beror magin på att vi var till ett magiskt ställe, Storforsen. Nåja, på tal om bilkaos så sjönk Wacko Wolframs reparationsfond till noll kronor då han vägrade gå igång när vi skulle iväg i fredags. Under en av omröstningarna på planeringsdagarna vann alternativet att göra slut med Wacko Wolfram verkligen en jordskredsseger. Inte ett lillfinger höjdes för vara-ihop-sidan. Frågan om vad vi ska göra med honom bordlades dock då viss oenighet uppstod. En utredning är tillsatt. Hittills har fyra olika alternativ framkommit och ni får gärna rösta och argumentera för vad ni tycker verkar bäst.

A. Lägga ut den på Blocket
B. Göra den till ett portabelt växthus (den går oftast vid fint väder)
C. Skrota den rakt av
D. Lägga ut den på Facebook under rubriken bytes mot något ätbart och en torktumlare

Ser verkligen fram emot era röster. Kram

Fördelen med att bo i en Kaosfamilj...

Kan ju förstås diskuteras men när jag tänker efter hittar jag en bunt saker som nog aldrig skulle ha hänt i ett ordningsrike. Imorse konstaterade Lillebror, fem minuter innan skolstart att han, för att ha fötterna i sina gympaskor, behövde vika tårna, helst bakåt och lite uppåt för att få plats med dom. -Jag sticker nu, du får komma med skor... Ömma Kaosmodern sprang då till stället som skulle kunna tjusa en skofetischist, källaren och slängde ner några möjliga passande skor i en papperspåse och cyklade till skolan för utprovning. Lillebrors fröken skrattade jättemycket när jag förklarade mitt ärende... (Kaosfamiljer har vanligtvis en del oanade resurser eftersom man inte slänger allt). Lillebror hittade blixtsnabbt ett par "nya" skor, alla nöjda...

För ett par dagar sedan köpte jag en stamros och funderade lite på var och hur jag skulle gräva ner den. Efter att ha gått runt trädgården en liten stund hittade jag någon sorts stenar från när vi rev ut en källarvägg 2006. Klart man kan hitta borglömda saker i en Kaosträdgård, även om tomten inte är i storlek av något hemman direkt. Stamrosen bor numera med kantsten från en innervägg. Snyggt och väldigt praktiskt, ser nästan lite seriöst ut...

Och faktiskt så känns det som om det är det som verkligen är den stora fördelen med att leva lite Kaotiskt, saker brukar ordna sig, man behöver inte alltid planera, strukturera och tänka. Det löser sig, inte alltid så som man trodde, ibland blir det till och med bättre.

Vi Kaosar vidare. Pallen i hallen är som en extra garderob för folk. Wacko Wolfram har mirakulöst börjat fungera igen. Gårdagens familjerådslag urartade fullständigt. Låset till toan uppe är fortfarande borta men varken Storasyster eller Lillebror bryr sig om det eftersom den är så vansinnigt ostädad så de helst går till en annan toa.

Ingen i Kaosfamiljen har tagit det som sin livsuppgift att bringa ordning och tur är väl det. Bara att ha ordningsidén om hallen och köket skulle kunna få vem som helst att bränna ut sig. Vi skulle kunna ha en "Lennart/ Rut" här på heltid men hen skulle aldrig få påökt eftersom det inte skulle synas att hen gjorde ett fantastiskt jobb. Eftersom vårt grundantagande inte är att vi har ordning så känner vi oss inte speciellt misslyckade. Däremot gläds vi väldigt när någon fixat lite ordning någonstans, så där så att hela familjen kommenterar det. Vill man känna sig underbar ska man röja lite i ett Kaoshem...

Samma sak när folk tappar nycklar, får punktering på cyklar, glömmer grejjer eller virrar till det på något annat sätt. I ett Kaoshem räknar man inte med att allt alltid ska flyta så vi är glada när det funkar men tar det rätt lugnt och blir inte chockade när det inte gör det.

Jag skulle nog hitta fler om jag funderade en stund till men nu är det sovdags. Hittar ni några fler fördelar med Kaoshem? Hoppas att ni har det bra allihop! Såna här saker händer nog bara i Kaoshem också :-) Kram på er

Kaosdrottningens höst-tal till folket...

Kära invånare i Stökriket. Det är med glädje jag kan bekräfta att hösten är här och det är dags att flytta in stöket. Vi kommer att överge sommarens stökhög på bron och tvätta upp de sura handdukarna men låt er inte förledas tro att vi blir ett ordningsrike. Tvätten kämmer även fortsättningsvis att hängas i vardagsrummet tills vädret blivit bättre. Trivselhögen på matbordet kommer inte att försvinna, vi ställer bara lite levande ljus uppe på den så att den inte blir lika i ögonfallande.

Känn lugnet, stökhallen kommer att vara sig lik och Kaoset planeras nå en kulmen inom ett par veckor då ALLA invånare i Stökriket har ALLA sorters skor där (ett par storlekar större än ifjol) eftersom man inte så noga vet vad man härnäst kan behöva. Vi behöver fortfarande inget inbrottslarm kära invånare. Nu när mörkret lägger sig är det är fortfarande så att vem som än kommer in och är otränad, fortfarande riskerar att kunna ramla ihjäl sig på Cykelhjälmarna och väskorna redan i hallen. Så känn lugnet, tysta inbrott är fullständigt uteslutna...

Kära invånare, det är med stolthet jag kan konstatera att ni sedan förra hösten blivit ett helt år äldre. Vår erfarenhet av stigande ålder är att det brukar innebära mer ansvar, högre veckopeng och bättre argumentationsteknik. Vad som också blivit ett helt år äldre är Wacko Wolfram och som läget ser ut nu kommer han inte att bära rattmuff i vinter utan gå till sin sista vila. Det är sorgligt men samtidigt så kan vi le eftersom vi (i alla fall tidvis) har haft en god relation och han har tjänat oss väl (för det mesta). Angående Wacko Wolfram så tycker jag att vi stämmer in och sjunger de sista stroferna ur fattig bonddräng för honom. "Nu du säger herren är ditt arbete slut, nu du Wacko Wolfram nu får du vila ut."

På tal om Astrid Lindgren så kommer kommer kungen och drottningen att fortsätta försöka leva efter ett av hennes citat. "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv." Inte för att vi alltid kommer att lyckas men vi tänker ha den ambitionen

Underbara invånare av stökriket, livet är så stort och härligt tillsammans med er. Jag är stolt över att få vara er drottning.

Palla röja pallen i hallen...

Jag går omkring i mitt Pompeji... och funderar på att ta ett kraft-tag. Göra röjningen på pallen i hallen. Där vi kastar alla våra kläder som vi inte tänker ha på oss nu (om vi inte hunnit in i köket eller något annat rum innan det akuta måste klä av sig läget uppstått.

Känner hur armarna börjar hänga rakt ner. Vill inte alls det minsta och för vems skull. Om jag skulle fiffa med pallen i hallen skulle folk i familjen börja yla och undra vart deras huvtröja/ kofta/ fleecefilt /påse tagit vägen. Jag skulle antagligen få stå till svars för röjningen. Dessutom skulle pallen i hallen alldeles strax bli full av en massa andra huvtröjor/ påsar/ handdukar osv inom en pyttestund. Det får vara så här, vi har det bra ändå. Om jag haft ett jobb där jag kommer hem utvilad skulle jag kanske lägga lite energi på pallen i hallen...

Jag skojar bara, pallen i hallen skulle nog alltid ligga långt ner i mina prioriteringar. Det finns roligare saker att bränna ut sig på. Kaoslivet går vidare med elelr utan röjning av pallen i hallen Mannen och goa grannen lyckades laga Wacko Wolfram igår. Här ungefär tänkte jag att ni skulle få se ett kort på pallen i hallen. Gick inte alls då min dator verkar ha blivit helt vettlös. Nåja, då är det väl som det ska vara då, alltid något som inte funkar ;-). Det finns så mycket som är viktigare än ordningen på hall-pallar och saker. Hur man har det inombords till exempel. På tal om utvilad och så, hur gör ni för att ladda era batterier, berätta... Och kram på er

Hall of fame??

Hade vi varit konstnärer hade vi sagt att den är en levande installation. Hade vi varit snofsiga företagskonsulter hade vi kallat den ett lyckat samarbetsprojekt där både finansiärer och övriga intressenter ständigt kommer på nya innovationer och är lika delaktiga. Hade vi varit arga snickarn hade vi skrikit åt varandra att den inte fungerar. Hade vi annonserat för att sälja den hade det låtit ungefär så här: Nu utökad med all upptänklig vinterutrustning för samma pris...

För oss är den Hall of fame, det är här alla vi känner= kändisar, ska passera. Det är här livet pulserar som mest. Det är här det syns när vi har haft roligt. Det är här vi kan hitta allt och ändå ingenting. Länge leve vår korkade hall!! (När Mannen tittar på bilden konstaterar han att han tycker den ser helt ok ut, jag håller med, egentligen brukar det se värre ut. Nu har ju alla hängt upp sina jackor och täckbyxor. Inte en enda skolväska dräller heller ;-)). Ha en trevlig kväll...

Krokdans i en värld full av liv...

Jo men o nu har vi golv som inte tar åt sig fukt i hallen och krokar. Vackert som ögat blev det. Ja men nuuu ska det väl äntligen bli ordning och reda i Kaosfamiljen. Alla kan komma hem till oss och bli avundsjuka och inspirerade... Drottningen i Stökriket blir ordningskvinnan... Å så levde de lyckliga i alla sina dagar. Eh...

Nä men det är ju fortsättningen som är intressant. Jag tror inte att 32 krokar, stor byrå och smart skohylla kommer att frälsa oss. Kruxet med allt det där är ju att någon måste se till att bibehålla ordningen och ingen av oss är intresserad av rollen som hallgestapo. Sisyfosarbete. Mannen och jag har konstaterat att det är vackert, NU. Innan vi har gjort klart och flyttat tillbaka allt. Sen blir det nog som vanligt och det är väl bra.

Vi kommer att fortsätta ha en hall som pulserar av liv. Mattan kommer förmodligen fortfarande att äta upp vantar och strumpor. Det kommer att ligga skor, bandyklubbor och cykelhjälmar i högar som vi "fotstädar" åt sidan. Vi kommer att skratta, gråta, bråka och busa vidare. Tio dagar utan räckte för att vidga perspektiven, är man ofta drygt 6 personer behövs det verkligen krokar i hallen. Några av krokarna är på plats, jag dansar krokdans... Och för all del, om ni skulle göra ett besök i Stökriket så hoppas jag inte att ni blir inspirerade till något inredningsunder. Jag hoppas att ni ser en värld full av liv och åker hem och njuter av era livliga hallar... Kram på er Bloggvänner