Ibland blir man bara helt galen på sig själv...

Jag vet att det finns folk som aldrig gör det, dräller bort saker. Jag gör det så fort det blir mycket. Till mitt försvar kan man väl säga att det är lite mycket men typ ingenting som jag inte själv har dragit på mig, åtminstone indirekt. Om man har en flock barn så blir det gärna mycket aktiviteter, föräldramöten, klasskassor, skolutflykter, uppvisningar, avslutningar och påbörjningar. Resten av april och hela maj ser redan helt vansinniga ut i kalendern. Och så lägger man till det underbart knasiga jobbet förstås. Kanske inte konstigt att allt inte blir succé...

Som det är nu så har jag haft borta passerkortet till jobbet sedan innan påsk. Utan passerkort på jobbet blir allt enormt svårt, bland annat kommer man sig inte in och kan inte skriva ut saker. Har sökt som en galning. Argare och argare på mig själv med känslan av att jag la undan det, kanske på något "smart" ställe. Ni vet ett sånt där ställe där man borde hitta det. I morse vrålade jag ut min frustration och familjen log tillbaka. Klappade om mig och höll med om att jag är ett rikspucko. Någon föreslog att jag skulle sjukskriva mig för att jag inte är i ordning i hjärnan...

Åkte till jobbet ändå förstås och har under dagen tricksat och fixat. Mailat till kollegor och styrt till saker. Smet in i bakvattnet tillsammans med kollegor. Det funkade att jobba ändå på något sätt. Som vanligt, det mesta löser sig men jag blir lite matt på mig. Kaosmorsa, pytt, faktum är att INGEN i den här familjen är lika stökig och Kaosig som jag. Om alla saker jag tappat bort genom livet plötsligt skulle återkomma skulle de kunna fylla Globen, snart Friends arena. Cyklar, pappas jeansjacka, skor, nycklar, plånböcker, mobiler, tandborstar, väckarklockor osv. Jag skulle kunna ta anställning som professionell borttappare...

Döm om min förvåning när jag tar av mig fotbollsjackan ikväll, då ligger det eländiga kortet där. SMART ställe! Tur att jag inte ägnade natten åt att vända upp och ner på hela huset... Jag skulle ha kunnat söka i hundra år innan jag ens kom på tanken att öppna den fickan.

Nåja, slutet gott allting gott. Glad i hågen styrde jag ikväll cykeln till macken för att planera morgondagens middag där. Imorgon kväll ska alla utom febriga Storebror iväg på aktiviteter innan klockan sex. Att ha en stjärnkock som har runt 40° feber kräver lite extra planering. Att planera middagen dagen före tycker jag är framförhållning när det närmar sig mad may, även om man gör det på macken ;-). Kanske borde jag anta Storasysters förslag och limma fast alla viktiga saker på mig själv nu när jag vet att det kommer att vara hysteriskt mycket minst en månad framöver.

Och nej, vi kopplar inte ner oss än. Frågan är om vi kommer att göra det. Hur skulle jag annars kunna skriva av mig i Mad May? Det är ju inte direkt så att man ringer en vän över en sån här sak mitt i natten... Andas andas, en dag i taget. Kram på er allihop

Tänka sig så lätt det är att tappa bort saker...

Lillasyster skulle vilja ha gardiner igen. Eftersom vi ordnade ett rum till henne i ungefär oktober ifjol så kanske det är dags nu. Tyg finns och viljan är det heller inget fel på. Det enda lilla kruxet är att vi har tappat bort gardinstängerna. Puts väck borta. Finns inte, syns inte. Inte en endaste gardinstång har jag hittat trots att jag sökt från källare till taknock. Det borde finnas två stycken någonstans men icke. Tycker mig komma ihåg att jag såg någon i somras och tänkte jasså står den där här, det ska jag komma ihåg till sen när vi behöver den. Nu minns jag inte var eller också har den promenerat iväg någonstans. Man blir lite förvånad.

Nåja, det är en världslig sak. Ingen mer energi på det. Manjana manjana, vi fixar det väl när gardinstången dyker upp då. Nu ska jag studsa iväg på fotboll och sen skjutsa på dans. Ha en fin söndag allihop. Kram

Summan av det som är borta brukar vara konstant...

Jo, jag vet att vi brukar tappa bort saker, Kaosfamiljen i allmänhet, jag i synnerhet. Men nu har vi ändå tagit priset. Vi har tappat bort en hel VÄRLD!!!!

Lillebror, Lillasyster och jag har under en längre tid gjort en värld med hjälp av gammalt lakan, tygbitar och textillim (nej, tack, jag syr inte). Sist vi blev tvungna att göra något annat tog Mamman världen och la den på ett bra ställe. PÅ ETT BRA STÄLLE... Varför tänker man sig inte för. Räck upp en hand den som lagt bort något totalt på ett bra ställe!!!

Så, med jämna mellanrum går Lillebror, Lillasyster och jag runt i hela huset och söker vår värld. Det känns lite sorgligt men vilken fest vi ska ha när vi hittar den och då ska jag lägga den på ett riktigt dåligt ställe. Summan av allt som är borta brukar vara konstant så det gäller väl att vi tappar bort något annat, något som vi inte behöver lika mycket som vår värld...
Ha en trevlig kväll...