November rain...

Väldigt mycket november nu. Snön tinar på grund av regn, alla vägar är såphala. Sjukt mycket på jobbet, det brukar vara det i november, ändå blir man nästan förvånad. Brukar möjligtvis lugna ner sig innan jul, annars blir det i januari lugnet lägger sig lite. Hemma kan man också säga att det rör på sig.

Åt lunch med en kompis idag och pratade om utbrändhet. Kom fram till att mycket kan förebyggas om man kan hålla ordning på vem som är problemägare. Om någon bråkat med en kompis, valt kalla jackan eller inte trivs i skolan så är det naturligtvis något man kan prata om och eventuellt hjälpa till att hantera, om personen vill det. Annars är det inte ens eget problem, inte ens om det är ett lite yngre barn...

Lite mycket ja. När jag skulle shoppa lunch upptäckte jag att jag hade Visa kortet hemma. När jag hoppade på bussen upptäckte jag att jag glömt plånboken på jobbet. Hurra! Som tur var hade Mannen hoppat på samma buss så jag tog mig hem.

Väl hemma hittar jag inte Visa kortet. Borta, puts väck, syns inte- finns inte. Kollade ekonomin i söndags och sen har korteländet tydligen fått ben. Ja men jippie. Den galopperande dropphanden har slagit till igen. Det kan vara ungefär var som helst i hela huset... AAAAAGGGHHHH, man kan ju bli galen för mindre...

Frågan är nu om jag ska springa runt som en yr höna och söka på samma ställen ett par gånger till eller om jag bara ska ge upp och tänka att det återkommer väl, kanske. Flinar lite över dagens tankar om utbrändhet. Är man bara tillräckligt rörig i huvudet kan man nog bränna ut sig alldeles själv. Läste ett citat från Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar. " vilan har hamnat i vanrykte. vi ursäktar den som vore den en synd. Vi försvarar den som vore den en brottsling. Och vad värre är, vi hanterar den som om den vore något vi egentligen klarade oss lika bra utan". Hm, tror det är dags att vila huvudet lite (som faktiskt varit på högvarv ett tag).

Filt, vila och fotboll. Låter som en plan. Kommer inte kortet fram så spärrar jag det väl. Allt annat borde ordna sig på något sätt.
Har erbjudit Mannen en möjlighet att backa ur detta äktenskap med denna galna fru men han framhärdar. Jag fick ett leende och en stor kram. Det är kärlek. Kram på er alla

Niqab för hemmabruk- äktenskapsförbättraren?

Kaosfamiljen är hel igen. Hoppandet, tjatandet, käftandet och de pärlande skratten är tillbaka i huset. Hallgolvet blev naturligtvis helt belamrat igen. Mm... Massor med kramar och ret, så klart att vi behöver tjafsa ihop oss igen. En vecka är lång tid. Kanske någon har gått och blivit helt annars? Bäst att kolla för säkerhets skull...

P-böterna är betalda. Sedan 10 år tillbaka har jag bestämt mig för att inte jaga upp mig över såna detaljer. Det har hänt att jag har lyckats gratisparkera också. Min lilla halsbands-kosa som jag haft borta i säkert fem år är tillbaka. Kul. En tjej har hittat min ring. My precious... Helt underbart det också. Ringde henne nyss. En ung tjej som vägrar ta emot hittelön, i sten. Världen är vacker. Saker kommer och går. Så länge det inte är relationer och människor man vill behålla så är det lugnt. Fast sånt händer också och det är ju en del av livet...

För övrigt funderar på att försöka övertala Mannen att börja ha Niqab. Han är väldigt läcker och jobbar på en kvinnodominerad arbetsplats men det är inte därför. Nej nej, på jobbet får han förstås klä sig hur han vill. Jag tänkte mest att han skulle ha den hemma i vissa situationer. Då, när vi diskuterar OM och eventuellt hur vi ska röja i springrummet. Det där rummet som ingen kan springa i längre utan att få rejält ont. Sedan ungefär ett år tillbaka består det nämligen av halva fjolårets vardagsrum, 75% av Lillasysters saker samt allsköns olika bråte som Kaosfamiljen inte vet vad vi ska göra med. När Mannen och jag diskuterar såna saker vore det otroligt praktiskt om han hade Niqab. Då skulle jag nämligen slippa se hans ansiktsuttryck när jag resonerar om hyllor, skor, piltavlor, lampor, fotoalbum och böcker. Eftersom det skulle bli heroiskt mycket tyg och ingen av oss gillar att sy får det bli så här.


Då Mannen i denna utformning får en Yoda-look skulle det nog anses som bra för äktenskapet som helhet vid diskussioner... Kanske vore det något att trycka på barnen vid middagstid/ bilfärder och andra kritiska situationer också. Fast då tror jag mer på Burka, en åkpåse för äldre skulle nog kunna sälja bra ;-)... Jag tror att dylika klädesplagg kan vara praktiska ibland men för övrigt håller jag med Caitlin Moran där också. Funderar på att starta en fan-club till hennes ära. Det bör inte lagstiftas om kläder. I så fall tycker jag att först skulle man i så fall stängeligen förbjuda tighta cykelbyxor för karlar "in public"... Inget förbud, däremot är det vettigt att ta diskussion om kläder och lämplighet men vi är ett fritt land och det ska vi vara stolta över...
Det blir nog ingen röjning av springrummet, ska nog bygga lego med Lillebror och Lillasyster istället. Mycket enklare och roligare. Kärlek till er alla.

Nu är det nära...

att svärburken blir helt full men jag försöker verkligen att hålla mig i skinnet. När jag har tusen miljarder saker i huvudet så trillar något lätt bort... För det mesta innebär det att jag tappar bort något och så blir jag galen...

Eller också väljer jag att tänka på alla andra saker som jag vet efter en dag som denna. Saker som är viktiga och betyder något på riktigt. Att en del människor inte är fysiskt friska. Att det finns dom som kommer till Sverige för att det är krig och misär i deras hemländer. Att en del andra bråkar om sina barn eller blir misshandlade eller mår psykiskt dåligt eller missbrukar eller har anhöriga som drogar/ inte mår bra. Listan kan göras hur lång som helst...

Ok, då. Jag har borta min mobil. Igen. Jag vet, nästan tjatigt men förra gången badade den. Att den är borta betyder att jag bör bromsa. Bara det. Kanske hittar jag den, då är det bra. Annars hittar jag den inte, då har jag det bra ändå. Faktiskt. Det är bara en sak helt enkelt. En sak kan aldrig blir hur viktig som helst. Allt som är riktigt viktigt har jag oförskämt mycket av även om min mobil är borta och hösten är här. Ha en trevlig helg. Mys i höstmörkret och hoppas ni har någon att krama. Kram på er

Vissa saker är enklare hemma

Hemma är skuldfrågan oftast rätt enkel numera, annat var det förr. Ligger det Bamsetidningar över hela vardagsrummet kan man satsa rätt mycket pengar på att det är Lillasyster. Hittar man äpplen över hela gården är det oftast Lillebror och kanske någon kompis som haft något idiotiskt krig. Har man stora vattenpölar med gräs i på golvet (och det inte kommer från taket) vänder man den skarpa blicken mot Storasyster. Har ens Harry Potter böcker eller gitarrstämmare försvunnit kan man lugnt ropa på Storebror och räkna med att han inte kan svära sig fri. Själv står jag för ungefär 98% av de borttappade vuxensakerna...

Idag skulle jag frakta ett barn i en bil på jobbet. Inga problem, vi har bilbarnstol i en av bilarna. Jag hittade bilen och stolen men bara en "stropp" som man fäster med. Sökte och sökte och sökte. Bakåtvända bilbarnstolar är som bekant helt värdelösa om de skumpar runt utan att vara ordentligt fastspända med TVÅ stroppar. Sökte igen och tvingade en kollega att hjälpa mig. Stroppen var uppslukad av marken. Rände runt och försökte hitta den skyldiga för att leverera en SÅN utskällning. Inte en käft hade rört den på ca 200 år. Det jobbar mycket folk på mitt jobb så att hitta den skyldiga kändes inte så troligt. Dessutom har de flesta semester... Jag fick allt gå där med min frustration. När jag försökte få händig hjälp upptäckte jag att de piggaste vaktmästarna tydligen också var på semester.

Så idag kan jag glädja mig åt att vi bara är sex personer i familjen och att de flesta oftast går att prata med/ skälla på. Fördel hemmet idag alltså! Ha en underbar kväll