Hastar-höst...

Hösthjulen har verkligen börjat snurra nu. Så fort så att vi inte riktigt hinner med alltid. Springer hit och dit. Missade Lillasysters fotbollsavslutning förra tisdagen. Ett litet mail om att det blev en timme tidigare som skulle ha varit läst förstås och vips blev det varken glass eller föräldramatch.

Lillasyster blev förstås arg o besviken. Dock behöver det nämnas att det finns värre saker som kan drabba en 10-åring. Som många andra saker som "händer oss" i det här landet så är det inte en krigshändelse, inget hon lär ringa Bris för eller gå till psykolog för som vuxen. Lite synd bara, ingen större fara...

Faktum är att många av de saker vi springer för inte är krigshändelser, en del saker som vi stressar över är redigt självförvållade prylar som vi skulle kunna strunta i. Vi har mat på bordet o flera av oss skulle lätt kunna ge bort minst en tredjedel av vår garderob o hälften av våra filtar utan att riskera att frysa en sekund i vinter. Och precis som Jenny Strömstedt så klokt skriver här så är det mycket av det vi funderar på som inte är livshotande. Här sätter Britta Svensson fingret på något, vilka är våra måsten? Läge för att lugna ner sig i hastar-hösten. Dags för en brasa och tjocksockar.

Livet är inte en Facebook tävling. Det handlar om att leva ett liv- inte vinna ett krig. Kärlek till er alla <3

Alla känner igen en vinnare?

Vunnit pengar, jo minsann... Eh, eller vann och vann. Låt oss säga att man till exempel upptäcker under lunchen att man inte har en endaste liten susning om var ens Visa kort tagit vägen. Söker och söker. Först lite på jobbet, kommer på att man hade kortet på affären hemma sist. Fortsätter sökandet hemma, lite i smyg så där eftersom man inte är beredd att roa familjen. Funderar på om man ska känna tillit till omvärlden eller spärra. Ponera att man har viss erfarenhet av hur trassligt det är att ha spärrat kort samtidigt som man inser att man fick lön igår. Bestämmer sig för att ändå inte spärra kortet och en stund senare hittar man kortet. Då tycker jag att man vunnit pengar, inte för att jag är helt högavlönad men ändå.

Mannen skrattade riktigt rått och högt när han hörde mitt resonemang om vinst. Jag tänker ändå känna mig som en vinnare denna månad. Hoppas att ni har en fin helg, kram från en vinnare

Att bo i en flock med arga renar...

Det händer nu och då att folk blir arga i Kaosfamiljen. När alla varit hemma mer eller mindre ett helt påsklov har Kaosfamiljen frotterats en hel del mot varandra. Något går emot, saker blir inte som man tänkt sig eller så känner man bara att någon är betett sig helt outhärdligt. Naturliga känslor. Utan lite ilska skulle det nog vara svårt att verkligen leva ihop. Ilska är bra och kan leda framåt.

Dock händer det ibland att någon får (tar sig) ett rejält sammanbrott. Ser ut slug som en ren i ögonen och bara framhärdar med det som inte fungerar. Vräker ur sig de mest makalöst korkade saker. Ridån har gått ner men föreställningen fortsätter. Hjulet snurrar men hamstern är död. Kämpigt läge. Det kan handla om allt från knöliga vantar och dusch till städning, dataspel eller läxor. Vår korkade arga ren bara springer vidare längs vägen även om bilarna tutar. Helt oförmögen att vända om eller stanna till lite för att söka sig en ny väg. Suck!

Hittills har jag kommit på att det värsta man kan göra är att försöka prata en ren (oavsett ålder) ur situationen. Det enda som händer är att den förvirrar sig ännu mer och blir ÄNNU dummare. Det bästa är att stanna upp, långsamt backa ur (eller hota med att fisa i rummet så att renen beger sig någon annanstans) och sen lämna den arga renen ifred så den får hitta ut ur situationen själv. När någon blivit ren är det egentligen inte läge för att fostra. Snackandet är bättre att sköta efteråt.

Idag känns som om jag bor med en hel flock arga renar. så hm, läge att göra andra saker än att tjata, framhärda och driva sig själv in i renstadiet alltså. För en gångs skull lyckades jag. Jag gick ut och satte mig på baksidan i vårsolen. Målade tånaglarna och läste lite ur Caitlin Moran, kanske en av världens viktigaste och knasigaste böcker. Månadens bok på bokia för 49:-. Det känns som om det blir en bra dag.

Kram på er

No more parlay....

På måndag smäller det... Vardagen slår till igen. Vi försöker förbereda oss men det gårsådär... Alla är vakna till på tok för sent o det mesta är lite hip hap o manjana manjana... Ju längre lov desto ok lösare konturer får vi... Gör lite vad vi vill... Äter lite hur som helst och låter inte familjepiskan vina över någon... Tar med oss den som vill för att göra något, de andra får stanna hemma. Snackat på kvällarna tills någon gång, sett en massa bra filmer och åkt skidor i skogen...Gått ner i varv och vänt på dygnet så mycket så att vi inte förstår hur vi ska klara vårt eget liv från och med måndag...

Det har varit skönt med lugnt tempo o lov men samtidigt har det bråkas en del och människor är inte gjorda för så mycket slappande, gör vad du vill o godsaker... Det tär lite med lov också. Barnen har hur mycket tid som helst för att slita fram pyssel, vara ivägen för varandra och tjafsa. Blippa med telefoner, sitta blick stilla med hörlurar, vända på dygnet, skaffa konstiga vanor och klaga över alla möjliga saker. Så pass så att jag ett tag undrade om vi inte skulle säga nej till nästa lov-erbjudande. (Nej tack, vi vill inte ha något sportlov. Betalar vi inte skatt för att barnen ska gå i skolan? Ledig på lovet? Nej, då går jag upp i tid chefen...)

Det ska också bli skönt att komma igång med det vanliga. Rutiner istället för förhandlingar. Mm för matsedel och iväg allihop på dagarna. Jippie input utifrån till alla. Och hurra för att somliga kan börja reta upp sig på andra än sina syskon. No more Parlay... Vardagen förhandlar inte. Den kommer bara att ställa sig mitt i huset klockan halv sju på måndag och kräva lydnad. Det kommer att bli tufft men... Litegrann av tempot kan man nog behålla. En del saker som vi stressar till skulle vi egentligen inte behöva stressa till och somliga saker som oroar oss borde vi kunna släppa... Och det där med att åka längdskidor tänker jag fortsätta lite med...

Skogen är fantastisk...Välkommen vanliga vardag...

Palla röja pallen i hallen...

Jag går omkring i mitt Pompeji... och funderar på att ta ett kraft-tag. Göra röjningen på pallen i hallen. Där vi kastar alla våra kläder som vi inte tänker ha på oss nu (om vi inte hunnit in i köket eller något annat rum innan det akuta måste klä av sig läget uppstått.

Känner hur armarna börjar hänga rakt ner. Vill inte alls det minsta och för vems skull. Om jag skulle fiffa med pallen i hallen skulle folk i familjen börja yla och undra vart deras huvtröja/ kofta/ fleecefilt /påse tagit vägen. Jag skulle antagligen få stå till svars för röjningen. Dessutom skulle pallen i hallen alldeles strax bli full av en massa andra huvtröjor/ påsar/ handdukar osv inom en pyttestund. Det får vara så här, vi har det bra ändå. Om jag haft ett jobb där jag kommer hem utvilad skulle jag kanske lägga lite energi på pallen i hallen...

Jag skojar bara, pallen i hallen skulle nog alltid ligga långt ner i mina prioriteringar. Det finns roligare saker att bränna ut sig på. Kaoslivet går vidare med elelr utan röjning av pallen i hallen Mannen och goa grannen lyckades laga Wacko Wolfram igår. Här ungefär tänkte jag att ni skulle få se ett kort på pallen i hallen. Gick inte alls då min dator verkar ha blivit helt vettlös. Nåja, då är det väl som det ska vara då, alltid något som inte funkar ;-). Det finns så mycket som är viktigare än ordningen på hall-pallar och saker. Hur man har det inombords till exempel. På tal om utvilad och så, hur gör ni för att ladda era batterier, berätta... Och kram på er