Prisat vare Kaoset...

Jag har ett jobb som är lätt speciellt. Ett sånt där galet ett, som vissa dagar innehåller massor av ångest, elände och död. Ansvarigt till tusen är det också, jobbet jag begåvats med. Somliga dagar hinner man med att känna nästan allt bara på en förmiddag... så där så att man nästan inte vet vart man ska ta vägen. Så där så att man känner sig vettlös som skrev på anställningspapperna...

Och då är det skönt att, när man väl kommer hem, bli anfallen av en hel flock barn. Sparka undan lite skor i hallen, hitta handdukar på försurning och flina åt det allmäna stöket. Titta på den gigantiska trivselhögen med papper och konstatera att den inte krympt. Mysmöjligheterna blir många med en bunt ungar. Pussa på flera stycken. Tjafsa lite om någon orättvisa. Brottas lite. Det är härligt att komma hem till de roliga ideernas hemvist. Relationerna funkar fint, lite Kaos på "dom rätta ställena" är riktigt befriande.

Vissa dagar är det helt enkelt underbarare än någonsin att komma hem till Kaosfamiljen. Så där så att man nästan blir tårögd. Plötsligt får strofen Kaos är granne med gud en helt underbar innebörd... Kaos kan vara helt underbart, jag älskar mitt Kaos... Nu är det dags att gå runt och titta på några sovande och varsamt puffa tonåringen med kompis från datorerna. Sköt om er allihop

Ps. Tack för era mysiga och kloka kommentarer också förresten... någon dag ska jag svara, kommentera hos er osv men det är inte idag, Kram på er

Palla röja pallen i hallen...

Jag går omkring i mitt Pompeji... och funderar på att ta ett kraft-tag. Göra röjningen på pallen i hallen. Där vi kastar alla våra kläder som vi inte tänker ha på oss nu (om vi inte hunnit in i köket eller något annat rum innan det akuta måste klä av sig läget uppstått.

Känner hur armarna börjar hänga rakt ner. Vill inte alls det minsta och för vems skull. Om jag skulle fiffa med pallen i hallen skulle folk i familjen börja yla och undra vart deras huvtröja/ kofta/ fleecefilt /påse tagit vägen. Jag skulle antagligen få stå till svars för röjningen. Dessutom skulle pallen i hallen alldeles strax bli full av en massa andra huvtröjor/ påsar/ handdukar osv inom en pyttestund. Det får vara så här, vi har det bra ändå. Om jag haft ett jobb där jag kommer hem utvilad skulle jag kanske lägga lite energi på pallen i hallen...

Jag skojar bara, pallen i hallen skulle nog alltid ligga långt ner i mina prioriteringar. Det finns roligare saker att bränna ut sig på. Kaoslivet går vidare med elelr utan röjning av pallen i hallen Mannen och goa grannen lyckades laga Wacko Wolfram igår. Här ungefär tänkte jag att ni skulle få se ett kort på pallen i hallen. Gick inte alls då min dator verkar ha blivit helt vettlös. Nåja, då är det väl som det ska vara då, alltid något som inte funkar ;-). Det finns så mycket som är viktigare än ordningen på hall-pallar och saker. Hur man har det inombords till exempel. På tal om utvilad och så, hur gör ni för att ladda era batterier, berätta... Och kram på er

Angående städning och hus...

Lillebror har tappat bort sitt DS, i sitt rum och hos Storasyster är det också en ohejdad röra. -Men, vill du aldrig städa frågade jag Storasyster så där moraliskt förvånad... Hon tittade på mig med en förundrad blick. Ibland säger handlingar mer än ord. Självklart vill hon aldrig städa...

Jag tänkte äh, varför starta storbråk om det nu och så gick jag ner. Såg mig omkring och började gapskratta. Det hänger massor med tvätt i vardagsrummet och överallt ser det ut ungefär så här:



Tänkte att jag kan leva med att det ser ut så här. Vi har en alldeles underbar sommar, kanske tack vare att det ser ut så här (och lite vädret ;-)). Jag vill heller aldrig städa, plocka undan varje dag hela tiden är inte min grej. Jag Bloggar hellre om att det kan finnas kärlek i en stökig Kaosfamilj. Ni vet, min anledning till att Blogga är att vara motvikt till det där inredningstidningsaktiga idealet. Att någon läsare ler igenkännande och känner sig underbar istället för kass. Ärliga vänner och respons från er betyder jättemycket för mig, tack. Jag tror att vi alla är både underbara och kassa... En del är bara aningens mer hysteriska med att dölja det.

Underligt att vår generation städar och renoverar som om det handlade om överlevnad. Och så gick jag in på kompisen Manos sida och läste om hennes resonemang om hus. Jag håller med, ett hus är bara ett hus. Vi har vårt hus för att vi ska trivas här och för mig handlar det mer om relationer än städning, inglasade verandor och tapeter om jag trivs eller inte. Den dagen jag tror att det är nyansen på kakelfogarna som bestämmer vår lyckofaktor hoppas jag att vi redan lagt ut huset på Blocket till högstbjudande... Inte har jag något behov av att visa upp vackert heller. Och vem är det förresten som bestämmer vad som är vackert? Jag tycker att människor är vackra. Ha en bra dag alla vackra...