Möten irl och vådan med städning...

Såå, på två veckor har vi alltså skaffat ett stycke ny bil och ett stycke nytt rum i huset. Och mitt i alltihop skulle Mannen fira födelsedag. 40 år och öppet hus skulle det bli. Eftersom möblerat om rejält på alla möjliga ställen blev det städat även i vrår som varit bortglömda ett bra tag. Fin middag på restaurang på lördagen och öppet hus på söndagen. Massa trevligt folk, både släkt och vänner. Underbara svärmor och svägerskan hade bakat tårtor och fixade smörgåstårta. Mamma och mormor lånade ut bestick och dukar. Vilken ynnest det är att ha så mycket bra folk omkring sig. Människor man kan utbyta tjänster med, byta barn eller skridskor med eller lätta sitt hjärta för. Ett bra socialt skyddsnät är en gåva och en förutsättning för att en Kaosfamilj ska fungera bra.

Gårdagen blev riktigt trevlig. Massor av riktigt härliga möten irl. Diskussioner om livet och tingen. Massor med spännande tankar utbyttes över tårtorna, hela dagen. Det var allt från prat om ålder, barn, vänskap, boende, gymnasieval, dataspel och pensionering till vinterbad, fotboll, roller och relationer. Internet må vara bra men möten irl regerar och det var väl en av sakerna vi kom fram till, att det må vara hur det vill med den dataspelande generationen, till slut kommer de ändå att vilja träffas på riktigt. Igår möttes människor mellan 3 och 84 år. Riktiga möten slår det mesta man kan vara med om tillsammans med en skärm. Kanske är det det vår generation kan stå för, riktiga möten irl. Häftigt var det i alla fall.

Inte konstigt att vi flämtar lite idag. I en vanlig familj skulle man säkert dra igång tapetseringsprojektet och börja flytta möbler igen. Vi gör det inte. Det får se ut hur det vill, just nu ska vi inte bli klara. Nu behöver vi smälta de senaste veckorna. Dags att invänta våra själar, som den här historien som jag har hört en variant av men det är samma andemening. Så ni får stå ut med en "bildfri" blogg ett tag till. Vi vet ju inte var vi ska ha datorerna än. Det kommer, i sinom tid.

Ett problem med att ha gjort en riktigt röjning är att man gärna tappar bort saker. Imorse var min börs helt försvunnen. Kanske hittar jag den snart, på något smart ställe. Det är det jag säger, för mycket ordning är inte bra, då har man så få ställen att söka på ;-)... Sköt om er

En mör mammas bekännelser...

Ha HA, lite lätt mör efter att ha genomfört den enskilt sämsta iden i min snart 14-åriga karriär som förälder. Och då ska här sägas att jag haft många ideer som kunnat konkurrera om priset. Nåja, det som inte dödar härdar eller lär en något.

Fyra barn och en vuxen i fjällen är inte att rekommendera. Inte ens om det är välfostrade artiga och hjälpsamma barn kan man räkna sig som något annat än underbemannad på vuxenfronten. Jag hade med ett sånt barn, som inte ens lite släkt med mig, en kompis till Storasyster. De resterande 3 barnen benämndes som syskonen slagsmål och sammanbrott i krismess till Kaosmoderns kompisar. Inte för att de slogs och bröt ihop hela tiden, de turades om men när man är själv är man liksom himla ensam. Som ska knäppa pjäxor, stuva ihop fikat, påminna om åksjukearmbanden, läsa kartan, avbryta slagsmål, köra bilen och sköta planeringen av slutpackning och städning.

Slutpackning och städning ja. Barnen var rätt imponerade och Kaosmodern log också i torsdags. "Vi hyrde en stuga och fick en villa som är större än huset hemma." Det var riktigt jättehäftigt, ända tills den eländiga slutstädningen skulle gå av stapeln. Lätt underbemannade på vuxenfronten med några som hatar städning och ett barn som absolut inte ville hem och gjorde allt för att sabba och reta upp resten av gänget. Chips och pennvässflisor över hela villan...

För att göra en lång historia kort kan i konstatera att jag gjorde en snygg sorti efter att villan var städad, alla med all packning i bilen. -Mamma, påskriset, visst tar vi med påskriset? Självklart, jag tjafsar inte om påskris. Inte klär jag av det heller. Är det någon som sett en påskmobil så var det vi. På passagerarsätet brevid Kaosmodern satt björken, med fjädrar och allt, hela vägen från fjällen :-).

Efter städfinalen men väl i pjäxbärar-finalen träffade jag en kvinna som berättade om sin döende mamma. Sorgen men också att det är så livet är. Vi pratade livet och döden en stund. Skrattade åt min påskrisade bil. Skrattade åt bråkande trilskande barn, tack. Perspektiv! Livet är åtminstone nära. Klart det är en ynnest varje dag man får vara mamma! Och tänka sig att det gör under för kärleken att vara ensamstående ett par dagar. Jösses så snygg han var Mannen när han började bära in pjäxor och matkassar :-) Ha en fortsatt fin helg...

Återväxten på Kaosfronten ser god ut...

Situationen hos Kaosfamiljen har ändrats en hel del de sista åren. Föräldrarna erbjuder sig inte längre frivilligt att slå på en tvättmaskin bara för att få vara i fred och Kaosmodern har inte längre något behov av att måla tånaglarna. Jo, det fanns en tid då Kaosmodern hade röda tånaglar som mått på om hon brytt sig om sig själv :-). Funkade faktiskt riktigt bra måste jag säga...

Det är inte längre samma Kaos men det är fortfarande Kaos. Saker och ting springer omkring här hemma så det är ingen hejd. Både Storasyster och Lillebror får fel i armarna så fort det pratas om att städa. Och nu har Storebror börjat visa prov på synnerligen fina Kaosgener (kan även vara en tonårsåkomma men jag väljer att säga Kaosgener). Igår när jag kom hem klockan fem konstaterade han att hans orkester skulle börja repetera för en uppvisning klockan fem, i stan. Vilken tid uppvisningen var hade han ingen aning om, inte vart heller. Inte hade han sagt det till någon som kunde skjutsa honom och inte hade han ordnat med mat heller. Bravo Storebror. Lite arg blev jag väl men jag säger inte så värst mycket. Jag som missat bilar, båtar, flygplan, tåg, föreläsningar, försovit mig till en tenta osv osv. Om alla mina borttappade grejer skulle vilja ha en träff med mig skulle jag bli tvungen att hyra Globen för att få plats med alltihop. Idag har Storebror haft en fri-lufs dag. Egentligen skulle de nog ha haft frilufts-dag men eftersom han lurade sig själv och några tonårskompisar ut i skogen så blev det väldigt mycket lufsande ...

Som det verkar nu är det bara Lillasyster som det är ordning på. Lite jobbigt för henne förstås men jag tror ändå att vi tycker att det är mer uppfriskande med en ordningssam person än vad den genomsnittliga ordningsfamiljen tycker att det är charmigt med en singel-Kaosare... Jag tror att Kaos/ordningssinne kan vara något man har med sig, precis på samma sätt som att somliga är morgonmänniskor (och för dom är det lätt att säga att det bara är att kliva upp på morgonen) och en del andra är kvällmänniskor och med samma självklarhet hävdar att man bör njuta av kvällen. Vad tror ni? Ha en härlig fredag alla fina...

Tjatförbud med fusk...

Igår kväll bestämde jag mig. Det skulle inte bli en likadan dag till (eftersom den var både ineffektiv och allt annat än konstruktiv). Jag la tjatförbud på mig själv helt enkelt. Det är inte jag som ska bo i dom där rummen. Sen måste jag erkänna att jag fuskade lite för att lyckas hålla det. Jag åkte hemifrån med Lillasyster. Lämnade de tre större hemma. De klarar sig ypperligt utan en mor som tjatar sönder dom. Och tror ni på rackarn inte att Storasyster och Lillebror gjort var sitt litet ryck under denna tjatfria dag. Faktum är att jag tror att det inte är tack vare gårdagens tjat utan trots gårdagen. Jag har inte blandat in mig i ett enda bråk heller... Tjoho!

Ok, jag är personligt ansvarig för vad jag tar mig till. Faktum är att jag KAN välja att viga mitt liv åt att skapa ordning i Kaosfamiljen så att jag aldrig mer får känslan av dödsstjärnans soprum. Risken är bara att jag kommer att bli bitter eftersom Kaosfamiljen är Kaosfamiljen och inte låter sig ändras med skrik och tjat. Att erhålla ständig ordning skulle också ge mig alla möjligheter till att bli olycklig eftersom det är ett Sisyfosarbete som aldrig tar slut. Intressant också hur jag tycker att jag borde kunna kräva att alla i lilla familjen ska ställa sig i givakt i exakt samma ögonblick som jag tycker att det är dags för röjning.

Nå, igår kväll hade vi ett litet rådslag och resonerade om hösten i allmänhet och städning i synnerhet. Konstruktivt. Kan bli riktigt bra. Om jag bara tänker mig för och inte går igång och tjatar för faktum är att det bästa sättet att få något att ta en miljon år i Kaosfamiljen är att börja tjata om det. Alla i Stökriket är mer eller mindre allergiska mot tjat. Varenda år är det gnissel i maskineriet när vi ska "komma igång". Om jag inte vore mej så vore jag avundsjuk. Jag är Drottningen i Stökriket and I´m proud of it... Kram på er Bloggvänner

En äkta skit-dag...

Idag hade jag tänkt uträtta underverk med höströjning men mestadels har jag känt mig som om jag satt fast i Dödsstjärnans soprum i Star-wars. En fundering jag hade var om det blir mer skräp och bråte för varje sekund eller om det är väggarna som helt enkelt flyttade sig inåt. En annan liten tanke var varför det bara var jag som fattade att vi bodde i Dödsstjärnans soprum.

Och naturligtvis har jag skrikit åt hela min familj idag. Det blir ju lätt så när man försöker få ett gäng människor att göra något som kommer just före att smitta ner sig själv med difteri på roligt-listan. Och jo, dom har skrikit tillbaka också, massor. Vi har inte skrattat alls. Inte ens dragit på mungiporna eller haft pytte-mysigt. Och det tar en oherrans tid att skrika åt varandra. Och det kostar massor med energi också så det blev inte så värst mycket av underverkandet när det kom till kritan.

Storasyster tycker att vi kan ringa till 118800 och fråga vart Lillebrors DS är. Eftersom vi alla hatar städning passionerat kan vi också fråga vem som ska städa åt oss. Hon tror nog att de skulle bli lite sura, framförallt över fråga nummer två. För min del är det inget att fundera på. Enligt reklamen är de billiga och kan svara på alla frågor. Hur sura 118800 än blir så är det ingenting mot hur galna Kaosfamiljen, med modern i spetsen, varit idag. Nu räcker det, man kan inte ägna sitt liv åt att skrika åt dom som man tycker om. Imorgon ska jag inte tjafsa med någon utom möjligtvis 118800. Sköt om er

Angående städning och hus...

Lillebror har tappat bort sitt DS, i sitt rum och hos Storasyster är det också en ohejdad röra. -Men, vill du aldrig städa frågade jag Storasyster så där moraliskt förvånad... Hon tittade på mig med en förundrad blick. Ibland säger handlingar mer än ord. Självklart vill hon aldrig städa...

Jag tänkte äh, varför starta storbråk om det nu och så gick jag ner. Såg mig omkring och började gapskratta. Det hänger massor med tvätt i vardagsrummet och överallt ser det ut ungefär så här:



Tänkte att jag kan leva med att det ser ut så här. Vi har en alldeles underbar sommar, kanske tack vare att det ser ut så här (och lite vädret ;-)). Jag vill heller aldrig städa, plocka undan varje dag hela tiden är inte min grej. Jag Bloggar hellre om att det kan finnas kärlek i en stökig Kaosfamilj. Ni vet, min anledning till att Blogga är att vara motvikt till det där inredningstidningsaktiga idealet. Att någon läsare ler igenkännande och känner sig underbar istället för kass. Ärliga vänner och respons från er betyder jättemycket för mig, tack. Jag tror att vi alla är både underbara och kassa... En del är bara aningens mer hysteriska med att dölja det.

Underligt att vår generation städar och renoverar som om det handlade om överlevnad. Och så gick jag in på kompisen Manos sida och läste om hennes resonemang om hus. Jag håller med, ett hus är bara ett hus. Vi har vårt hus för att vi ska trivas här och för mig handlar det mer om relationer än städning, inglasade verandor och tapeter om jag trivs eller inte. Den dagen jag tror att det är nyansen på kakelfogarna som bestämmer vår lyckofaktor hoppas jag att vi redan lagt ut huset på Blocket till högstbjudande... Inte har jag något behov av att visa upp vackert heller. Och vem är det förresten som bestämmer vad som är vackert? Jag tycker att människor är vackra. Ha en bra dag alla vackra...

Framme i det foerlovade landet :-)

Klockan 03.18 slog Lillebror och Lillasyster upp sina klara. 03.30 hade de lyckats se till att Storasyster vaknade. Storebror och Mannen har eget rum (eftersom de inte sov en sekund under resan). Resan gick fint. Barnen var hur duktiga som helst men det klart, stora flygplatser och mycket folk... 1,2,3,4... 1,2,3... shit, Lillebror kom hit... 1,2,3,4 puh, 1,2,3 shit Storasyster, vaenta... 1,2,3,4 puh...

En av de riktigt roliga sakerna med att resa aer att man traeffar roligt folk. Jag hade min plats brevid en Steven from San Diego. En mycket trevlig bekantskap. Vi pratade politik och allt mellan himmel och jord. Och som vanligt, av att traeffa andra laer man sig saker. Steven sa att han inte har "healthinsurance", han reser hellre. Hans farmor hade laert honom att resa. Jag beraettade att vi hellre reser aen fixar hemma. Steven skrattade och sa att barnen troligtvis kommer att minnas resor bra mycket mer aen vardagsrumstapeter. Mm, redan hittills har vi sett saker som vi kommer att minnas. Storebror och Storasyster, som annars krigat i sinne ett par veckor har som favoritgrej att tumbrottas. Sams... jag njuter.

Stevens farmor hade fler kloka saker i lager. Hon hade en skylt (sign) daer det stod:
My home is eunough clean to be healthy
and eunough dirty to be happy

Nu ska jag rasta de mindre resenaererna. Vi har ju suttit en del stilla och det maerks. Vi ser naer jag hittar internet igen. Jag skickar vaerme naer jag hittar den. Den haer delen aer inte varm, alls. Kram allihopa

Ibland blir jag sån som jag inte vill vara

Här ovan ser ni anledningen... När högarna blivit på tok för stora... (Lägg märke till den optimistiska lilla dokumentsamlaren, ha HA). När det börjar gå laviner och man får betala 100 kronor i böter för att man missat sin hälsokontroll... Och då blir jag så där som jag inte vill vara, grinig och gnatig. Drar igång värsta röjningen och kräver att varenda medlem i Kaosfamiljen ska ställa sig i givakt och utföra sina sysslor. Pronto!

Så visst, vi har fått en del gjort. Gårkvällens sockmemory fungerade strålande. Storebror och Lillasyster har gjort underverk på sina rum. Storasyster och Lillebror har också jobbat på även om de inte är i mål än. Jag har börjat se botten på några av högarna. Och så har vi hittat de sista julkorten, eh, påsk-korten.

Nu har jag hejdat mig. Kom och tänka på orden som en mycket klok kvinna sa till mig på bussen: -Man lär ju inte sitta på hemmet och glädja sig över vilka fina tapeter man har haft... Nä, just det. Inte lär man sitta och tänka på hur välstädat man haft det heller... Jag skulle tro att det finns andra saker som kommer att få en att klappra med löständerna. Alla bad, skidturer och kräksnätter. Förmodligen kommer tanken på antalet matkassar man släpat hem och det faktum att vi haft turen att ha skodrivor i hallen att få mitt hjärta att svälla av stolthet och ögonen att stråla. Det mesta av Kaoset kommer att ha blivit bra historier som jag och mina polare på hemmet kan utbyta och skratta så att löständerna hoppar ut ur truten...

Den om Anja och syskonen Stor tänker jag till exempel berätta. Storasyster tänkte bli störtloppsåkare en stund här i OS tiderna. Efter Anja kraschat sa Storebror vädjande: Snälla Storasyster, bli inte störtloppsåkare, du får hellre åka iväg och reta hajar... Nu tänker jag ta renskinnet och en bok och slänga mig i en snödriva med Storebror. Ha en trevlig lördag

Skönt att vi inte var ensamma

Om att komma försent till skolavslutningen imorse. Vi kom precis efter barnen som tågade in i kyrkan. Hurra, det tar alltid en miljon år att ta sig ut från vårt hus. Även när vi tänker att vi är i god tid kan vi lyckas komma försent. Någon som glömt strumpbyxorna, gå på toa eller också bara står och vimsar en stund (tyvärr är vimsningen oftast min).

Jag såg en viss gemensam faktor hos de som var lite sena. Kändes som om det var ju fler barn desto större möjligheter till knas. Nå, då kanske vi kan förlåta oss. I alla fall i efterhand. Sitter just nu och tittar på en vacker (helt objektivt förstås) unghop som äter chips och popcorn. Igår kände jag mig lite missnöjd med att vi inte städade. Idag är jag mer än nöjd. Snacka om onödigt arbete att städa innan fredagsmyset... Förresten, vad kul att några verkar hänga med från den andra Bloggen. Kommentera gärna sånt blir jag jätteglad av. Ha en trevlig kväll