Dom fixar det nog med jobb och jobb och jobb...

Vardagen anfaller. Rutiner, tider, livspussel och krav. In i fållan och börja springa igen. Känns det som om snaran håller på att dras åt igen?

Nej, faktiskt inte. Jag är en frisk lyckligt lottad kvinna som har fyra friska barn, en man som jag tycker om, ett galet jobb som jag också gillar, smultron i trädgården och värdefull vänskap. Faktum är att jag har möjlighet att göra egna val om hur jag ska ha det i livet. Jag kan säga upp mig från och börja baka bröd om jag vill (även om ekonomin skulle bli ansträngd så skulle det gå). Jag kan sluta vara tränare och förbjuda barnens aktiviteter om jag vill det.

Jag har en vän som just nu har Facebook-paus då hon blir stressad av vad alla andra gör när de tränar, reser, går på fester, renoverar, dukar fint osv. Inte konstigt att hon blir stressad men samtidigt så är det nog vettigt att man lär av sig med att jämföra. Vi behöver, kanske mer än någonsin hålla i minnet att man inte kan få allt. Vi har alla 24 timmar på vårt dygn och som vuxen behöver vi ta ansvar för att nyttja de timmarna på ett sätt som gör oss nöjda, utan att bränna ut sig.

Mormor och morfars föräldrar hade varken diskmaskin, tvättmaskin eller speciellt mycket pengar men däremot massor med barn. De pysslade med allt från att mjöllka kor och baka bröd till att slå starrmyrar, fiska, jobba och laga räfsor, måndag till lördag och på söndagen vilade de. En av anledningarna till att de klarade det var nog att de inte krävde lika mycket av sig själva som dagens föräldrar gör heller. Inte satt de varje kväll och funderade på hur mycket tid de ägnat åt ett speciellt barn. De antog inte att det var de och bara de som kunde tillgodose barnens behov utan de litade på att syskon, skolfröken, prästen, granngubben, kompisar eller någon annan också hjälpte till och såg till så att barnen fick det de behövde.

Det är ok med vardag eftersom det är så här jag valt att ha det, annars får jag göra något åt det helt enkelt. Lite sol är det än men hösten är snart här, välkommen vänliga vardag. Hoppas att era vardagar rullar igång fint. Kram

Vardagskram...

En vecka sen jag skrev sist. Inte så konstigt, uppladdning och sociala interaktioner har varit på agendan. Att dra ur det sista ur sommaren och ledigheten.

Gjorde en "walk down the memorylane" med min äldsta kompis. Vi gick runt i vår barndoms skog. Mycket har förändrats men vi konstaterade skrattande att myror måste ha generationsminne, brännässlor också. De minns sina forna fiender och tog hämnd igen ;-). Hittade en ek ute i skogen, såna där träd som inte ens ska klara sig i trädgårdar på våra breddgrader. Får se hur den klarar vår trädgård.

Lillebror och jag gjorde en resa till finaste syrran helt tillsammans. Konsert med hans idol Timbuktu. Riktigt kul att vara på tu man hand med bara Lillebror och otroligt kul att uppleva en riktigt bra konsert tillsammans. Ännu roligare att hans idol Jason Diakite är en klok kille som dessutom var grymt trevlig mot sina fans.

Finns mycket man borde göra i slutet av sommaren men man behöver prioritera. Bär och höst-stök fick vänta. Tids nog hinns det väl också med, eller nästa år...

Sommaren är slut och hösten tränger sig på. Skönt med omväxling när man nu bor på en plats med många årstider. Vi har badat och grillat, cyklat och chillat, skrattat och gråtit. Den här sommaren har innehållit många färger på livets palett. Även om Kaosfamiljen är lite svårtstartade så är det på något sätt så att vi välkomnar höst och vardag igen. Rutiner, mysa ihop sig med tända ljus och filt. Kliva upp på morgonen och på olika ställen träffa andra personer under dagtid. Komma hem och prata om det vi varit med om, det funkar. Välkommen vardag, utan dej skulle vi inte njuta av ledighet.

Hoppas att ni har det bra allihop. Vardagskram

Vardagsmagi...

Kaosmodern har, av bara farten inmundigat en andra frukost. Ute är det ljust och kallt. Vackert. Vardagen är igång och helgen är här. Över hela huset sitter barn uppkrupna på olika ställen och läser eller blippar med telefon. Under förmiddagen har jag tänt ljus och läst lite högt. Håvat in kramar på lite olika ställen. Skrattat tillsammans med Mannen. Kittlat någon, pratat lite... Vardagsmagi...

Tänker, lönedagen till trots, ägna dagen åt att hitta mer gratis vardagsmagi. Den finns ju där överallt. De där små små sakerna som egentligen nästan inte räknas men som samtidigt är så stora. Och är det inte så vi människor också är? Små men samtidigt helt magiska. En kompis sa till mig igår att alla är 80% underbara och 20% utvecklingsbara. Det är en mycket intressant tanke. Det förklarar varför det ibland kör ihop sig men samtidigt att de vardagsmagiska händer oss hela tiden. Människor man avfärdat som lite korkade kan plötsligt säga glimrande saker (och tvärt om förstås). Utan att det innebär att det alltid är så. Det påminner oss också om vikten av att se oss själva och andra i rätt storlek. Ingen är varken bäst eller sämst. Ingen förtjänar världshäravälde och även den sämsta kan lyckas.

Egentligen är det nog ett rätt stort problem när man tänker på det. Oförmågan att se vardagsmagi och att se sin rätta storlek i sammanhanget. Vi är bara små kuggar i världsaltet samtidigt som att vi kan vara urviktiga. Att man bara är en liten kugge kan förstås göra en deprimerad men samtidigt kan man också välja att slappna av då. Hur vi tillbringar denna lördagkväll är antagligen inte helt avgörande för vår framtida lycka. Vill Lillasyster ha potatisburgare till lördagsmiddag kan hon få det. Vi äter nyttigare mat imorgon.

Magin finns både inom oss och nära oss. Kärlek till er alla vardagsmagiker och tack för alla kloka kommentarer. Det gör Bloggen levande och tar oss vidare i resonemangen... Kram

No more parlay....

På måndag smäller det... Vardagen slår till igen. Vi försöker förbereda oss men det gårsådär... Alla är vakna till på tok för sent o det mesta är lite hip hap o manjana manjana... Ju längre lov desto ok lösare konturer får vi... Gör lite vad vi vill... Äter lite hur som helst och låter inte familjepiskan vina över någon... Tar med oss den som vill för att göra något, de andra får stanna hemma. Snackat på kvällarna tills någon gång, sett en massa bra filmer och åkt skidor i skogen...Gått ner i varv och vänt på dygnet så mycket så att vi inte förstår hur vi ska klara vårt eget liv från och med måndag...

Det har varit skönt med lugnt tempo o lov men samtidigt har det bråkas en del och människor är inte gjorda för så mycket slappande, gör vad du vill o godsaker... Det tär lite med lov också. Barnen har hur mycket tid som helst för att slita fram pyssel, vara ivägen för varandra och tjafsa. Blippa med telefoner, sitta blick stilla med hörlurar, vända på dygnet, skaffa konstiga vanor och klaga över alla möjliga saker. Så pass så att jag ett tag undrade om vi inte skulle säga nej till nästa lov-erbjudande. (Nej tack, vi vill inte ha något sportlov. Betalar vi inte skatt för att barnen ska gå i skolan? Ledig på lovet? Nej, då går jag upp i tid chefen...)

Det ska också bli skönt att komma igång med det vanliga. Rutiner istället för förhandlingar. Mm för matsedel och iväg allihop på dagarna. Jippie input utifrån till alla. Och hurra för att somliga kan börja reta upp sig på andra än sina syskon. No more Parlay... Vardagen förhandlar inte. Den kommer bara att ställa sig mitt i huset klockan halv sju på måndag och kräva lydnad. Det kommer att bli tufft men... Litegrann av tempot kan man nog behålla. En del saker som vi stressar till skulle vi egentligen inte behöva stressa till och somliga saker som oroar oss borde vi kunna släppa... Och det där med att åka längdskidor tänker jag fortsätta lite med...

Skogen är fantastisk...Välkommen vanliga vardag...

Torsdagen då tiden finns...

På torsdagar skickar jag min lilla fina flock till skolan. Sen brukar jag kolla läget med de äldre i släkten. Att jobba 75% innebär att torsdagen blir en sån där dag då jag kanske gör kanske en liten cykeltur med en kompis eller själv, handlar lite, gräver i trädgården, bakar något bröd, läser en bok eller hänger på nätet. Kan bli lite vad som helst helt enkelt. Som andan faller på. Är det mycket på jobbet uträttas inte några underverk på den lediga dagen direkt. Återhämtning!

Ibland äter jag något som bara jag i hela familjen gillar till lunch. Helt själv, helst ute på trappan i solen. Tar emot barnen som droppar hem från skolan. Pratar lite, skojar lite. Tiden finns. En äkta trivseldag. Dagen då jag kommer ikapp mig själv. Vilar upp mig och laddar mentalt.

De andra dagarna må det hända de mest underliga saker hända på jobbet. Fyra dagar i veckan gör jag det som krävs men min trivsel-torsdag tänker jag behålla, om så chefen hotar med att slita mig i håret ;-). På torsdagarna får saker ta låång tid, allt går i sin egen takt. Eller snarare min takt. Den här Bloggen började jag till exempel skriva i förmiddags. Nu är klockan snart sex och Lillebror och jag ska just lägga vår sista hand på middagen. Kommer jag någonsin i sånt ekonomiskt trångmål så att jag MÅSTE jobba heltid gör jag nog en ordentlig fundering över mina prioriteringar. Detta är vardagskvalité som inte kan mäta sig med några veckors utlandssemester eller någon som helst köksrenovering. Mannen har sin lediga dag på fredagarna. Lyx!! Hoppas att ni också haft en fin torsdag. Kram

Rasing my family-dags?

Under den här resdagen och inför morgondagen började Mannen att gnola på en låt och plötsligt förstod vi den. Motsatsen till fritidsresor och Vingresors reklam. Ett slag för håll-dig-hemma-idealet för att avskaffa familjeresor. En låt som man kan tro handla om något annat men i sammanhanget Kaosfamilj så kommer den till sin rätt. Raising My Family. Precis så är det så fort vi ska ut genom en dörr oavsett vilken och vilket syfte det än är att gå ut. ALLA ska prompt stå bredvid varandra och uppfostra varandra. Den/de som blir föremål för uppfostran hävdar sin rätt att göra som den själv vill och förbli sig själv varvid uppfostrandet automatiskt fortsätter. Varje Familjemedlem försöker med olika grader av sofistikerade psykiska och fysiska metoder guida de andra individerna till särskilt önskade stordåd enligt en egen speciell plan. Samtliga familjemedlemmar känner att de själva är helt ok (bara jag som är klok) och hoppas att det ska fortsätta trots att de är bredvid varandra dag och natt. Trottoarerna är för smala, vänthallarna för få, fortskaffningsmedlen för trånga, restaurangerna för små och mikroskopiska Kaos-hallen ett område där man lätt erhåller klaustrofobi för livet när Kaosfamiljen är på raising my family humöret.

Helgerna har varit väldigt härliga. Vi har lyckats träffa alla far och morföräldrar, varenda syskon och alla kusinerna. Några vänner har vi också prickat in. Sovit länge och skrotat på men nu börjar det igen. Allvaret, vardagen... Raising my family dags fast med tid åtskilda också. Göra vettiga saker och inte bara dröna. Välkommen vardag, vi behöver vardag så att vi kan njuta av nästa latarlov. Kram på er

Lite stök tillhör livet...

När jag tog kortet till förra inlägget flinade jag lite och tänkte att det här kan bli en Blogg. Det finns säkert någon som behöver se lite hall-kaos i sina staplande vardagsförsök. Nåväl, Lillebror kom förbi och undrade vad jag gjorde. Jag sa att jag tog kort på detta otroliga hall-kaos. Sen åkte jag och handlade. När jag kom hem var varenda ryggsäck upphängd, man kunde ta sig in igen. Mysigt. Eftersom det var fint väder tisdagsgrillade vi och fick en riktigt härlig kväll. Det är ovisst när vi får chansen nästa gång och det kommer aldrig mer att vara andra dagen i förskoleklass, tvåan, femman och sjuan för barnen. Vardag kan vara riktigt fint...

Det här med att Blogga är väldigt trevligt. Man får liksom lite perspektiv på sig. Jag tänker ett extra varv och ofta skrattar jag. Respons från trevliga läsare. Det är inte alltid vi tänker likadant men det är härligt. Nya, andra och vidare perspektiv. Ibland blir jag lite trött på att ha en Kaosblogg, klart att saker och ting funkar, också. Men när jag inser hur oerhört många perfekta bloggar det finns så tänker jag att det finns ett behov av en Kaosblogg, någon som visar något annat.

Detta kommer aldrig att bli en skrytblogg där jag bara visar upp de perfekta stunderna, inte dagens outfit, kolla vilken god mat och smarriga efterrätter eller inredningsgrejs heller. Det här är en Blogg om det där andra. Hallen är fortfarande lite stökig men i det stora hela har vi det bra Mannen, våra underbara ungar och jag. I smyg är nog hela familjen lite nöjd med att det är vardag igen. Stök tillhör livet. Det är roligare att inte bo i en inredningstidning. Det händer, om än temporärt att skorna står i rader, då tar jag inga kort. Kaosfamiljen lever, älskar, bråkar, skrattar, gråter och frodas, här och nu. Hej hopp, dags för tekopp med Mannen, vännen och lekkamraten. Tack för att ni finns!

Välkommen vanliga vänliga vardag?

Åh, så var det dags igen då. Vardag... In i renfållan och springa. Upp på morgonen och framåt. Skynda skynda kom IGEN!!! Vad ska vi äta till middag och vem var det nu igen som skulle göra vad när? På sätt och vis får jag rysningar av själva tanken... Men kanske beror det på att vi inte är igång än. Mannen och jag har "saxat" de sista veckorna. I veckan är det min tur att vara hemma och han jobbar. På min lott faller att shoppa skor, försöka vrida tillbaka dygnet och lite sånt. Klart det känns lite drygt men det gäller alla och det blir bra. Den vanliga vardagen är grunden för att man ska njuta av det andra. Människor vill behövas och som tur är så skulle Kaosfamiljen bli saknade om vi inte klev in i vardagen igen.

Vi har haft en alldeles underbar sommar. Massor med bad, riktiga möten mellan människor, fotboll, musik och skojigheter. Vi har haft det hur bra som helst men sånt sliter också. Ett helt gäng här kommer att tycka att det blir skönt med lite vanliga vänliga rutiner. När man vet vad som gäller och vad som ska hända härnäst. Och för att inte tala om att Lillasyster har ett skriande behov av att börja i förskoleklass! Välkommen vardag! Kram på er alla vardagsvandrare :-)

Som vanligt har man minst två val...

I detta läget känns det som att det naturligaste antingen är att bli helt galen, viga sitt liv åt att stå och skrika eller...


också kan man tänka på Harpasione som säger att trygghet alltid är en människa. Jag skulle vilja säga att verklig lycka också, i alla fall för mig, alltid är mycket mer förknippat med människor än ordning. Detta stök är det absolut säkraste sommartecknet hos Kaosfamiljen. Sommartid överbelamras bron med allsköns olika pinaler och pryttlar. Torrt och blött, skatter och skräp om vartannat. Ibland gör vi små ryck men oftast ser det ut så här när vi är lyckliga på sommaren. Ha en trevlig kväll alla underbara...

Åååå, nu börjar det igen...

Nedan ser ni en bild av jullovet, ovanpå vår frysbox. Saker och ting har hänt hela tiden i Kaoshuset. Magiska saker, udda saker, roliga saker, mystiska saker, galna saker eller lugna saker. Bilden föreställer ? Som ? har gjort ? dag för att ?. Och det är så där lovet har varit. Barnen har haft lov, de vuxna har jobbat lite men smugit med i lovstämmningen så fort chansen funnits.

Imorgon är sista skälvande dagen på jul-lovet för barnen. De har vaknat sent och skrotat runt. Mattiderna har det varit lite sisådär med. Tjatet från föräldrarna också... Ah, det där kan vi göra sen, någon annan dag... Inte så värst många måsten. Vi har verkligen inte fått "mycket gjort" men jag tänker att det behövs sån här tid. Sega dagar som man liksom tar fart ifrån. Otjatdagar...

Under rådande omständigheter begriper till och med vi att det kommer att bli ett stålbad på måndag morgon men det tar vi då. Imorgon ska jag ut och stenköra mina slalomskidor i skogen igen. Idag stod jag med snö upp ovanför knäna och toksrattade mitt ute i skogen. Tänkte med kärlek på Mannen som ifjol bestämde att mina skidor från -85 skulle bytas ut till skidor som vill svänga. Konstigt nog propsade han också på hjälm.

De barn som vill kan hänga med till backen imorgon. Sen säger vi välkommen till vardagen på riktigt. Det blir härligt med vardag också, efter ett tag... Bara det att mina arbetskamrater aldrig beskyller mig för att deras lunch är äcklig eller börjar slåss ett par gånger om dagen tycker jag känns befriande. Om de har tråkigt eller råkat ha sönder något blir det i stort sett aldrig mitt problem heller. Med sånt perspektiv kan man hoppsa mot ett gäng "blåveckor". Kram på er

Oiiiii....

Det är ett kallt stålbad att ta sig in i vardagen igen. Scheman som ska fyllas i väskor som bör packas av sina ägare och kläder som ska sökas fram. Lite ont gör det men samtidigt är det skönt. Välkommen vänliga vardag. Heja Härliga höst... När vi vardagat oss hela dagen tar vi på oss tjocksockar och tänder brasan eller lite ljus... Vardagsmys är nog det bästa myset... Sommaren har varit alldeles underbar men nu är det dags. På något sätt har nog hela Kaosfamiljen längtat lite i smyg efter den hederliga vardagen. Mysa ihop i soffan efter en vardagsdag verkar vara underskattat. Och även om det är lite länge tills nästa sommar så behöver det inte vara länge tills vi skrattar eller har det riktigt bra nästa gång. När man kommer upp ur det kalla badet brukar det vara riktigt bra. Kram på er

Ett liv som innehåller allt...

Träffade en tjej idag som skulle bli mamma för första gången. Jag gratulerade henne med hela hjärtat. Sen pratade vi en lång stund om barn och att livet blir färgstarkare. Hela känsloskalan, ett liv som innehåller mer av allt.

Och sen flög jag hem. Hade varit borta sedan i söndags och hur bra och kul allting än varit så fanns där hemlängtan. Längtan efter strålande ögon, tjafs och vanlig vardag, stök och gapskratt. Väl hemma gick jag runt och tittade på alla fina som sov och pratade med alla fina som var vakna. Gick ett varv i trädgården, andades hemma luften, njöt av ljuset, blommande körsbärsträd, päronträd och plommon. Drack te med mysige Mannen. Sen fick jag anledning att plocka fram mors dricka och vitpeppar. Gissa varför...

Storsängen har börjat fyllas på så smått. Ovissst hur mycket vi får sova i natt. Ah, jag har sovit i egen säng i flera nätter. Mer av allt sa jag visst och livet sa jajjamän, ska bli. Och jag säger tack... Kram på er alla mysiga som också har förmånen att få uppleva livet som plus extrameny...