Kalasdags

Strax dax för 11-års kalas. Pizza, någon tävling, tårta, ballonger, skratt, lite tårar o skattjakt. Det genomsnittliga innehållet i ett lyckat Kaoskalas.

Jag tänker vara Minerva Macgonagall.  Jösses så mycket coolare o bättre kalasmamma jag är med barn nummer fyra. Utvecklats som kalasvärdinna skulle man kunna säga. De första kalasen var viktigare än jag vet inte vad. Det var som om kalaskvalite'n skulle avgöra hela ungens framtid.

Jösses, som allt annat när det gäller barn så kan man ta det väldigt mycket lugnare med barn nummer fyra än med barn nummer ett. Så där så att man gråtande skulle kunna slänga sig in i Storebrors rum, flyta ut i en pöl på mattan o bara yla förlåt...

Fast vad skulle det hjälpa och få se nu känner jag inte en massa förstabarn som blivit alldeles ypperliga samhällsmedborgare? Jodå, hehe jag tycker själv helt ödmjukt att jag är ett strålande exempel ;-)

Oj, första gästen är visst redan här. Dags att tagga upp så att jag inte är för avslappnad. Jag hann nog inte vara Minerva ;-).  Ha en fin kväll, nu ska jag frotteras med en bunt 11 åringar :-)

Mer bus åt folket...

Ja men jag vet. Livet är vuxligt och riktigt allvarligt. Slutar på ett sätt för oss allihop, men ändå... Ikväll firade vi en kollega som går till annat jobb med ett litet barnkalas. Blindbock. Förvånande kul med ett gäng människor som är mellan 30 och 60 år. Riktigt riktigt tokroligt. Lite ballonger, godis och sång på det. Alldeles underbart! Det leks och busas på tok för lite här i världen...

Pratade om det på dagens handledning också. Vikten av att göra tokroliga saker tillsammans. När det blir mycket vardag, läxor och tjat behöver man tokas. Skoja lite, sjunga en lite smågalen sång, kittlas och ordleka. Skratta tillsammans. Om inget annat funkar med en tonåring så kan man alltid småbrottas lite... Imorgon ska jag på 40 årskalas. Plats för ännu mer skratt. Hoppas ni också får skratta en massa i helgen. Dags att sova. Kram på er

Saker jag skulle säga till mig själv...

Om jag fick säga några väl valda ord till mig när jag var nybliven mamma så skulle det nog bli något sånt här:

*Ta det lugnt, bebisar somnar förr eller senare. Försök att inte kliva in i båset "jag ägnar fem år av mitt liv åt att söva Storebror". Tids nog får du sova.

*Ta det lugnt, att Storasyster har ärvt ditt humör är ok, undvik att bli arg, det är du som är vuxen. Hon kommer att klara sig fint, det har ju du gjort ;-), eller...

*Ta det lugnt, Lillebror kommer att överleva sin barndom och den positiva livssyn och uppfinnningsrikedom som han har kommer att göra honom till en kille som aldrig har tråkigt och klarar det mesta.

*Ta det lugnt, bara för att du haft tre bebisar/barn betyder det inte att du kan alla. Lillasyster är en helt ny och fin unge . Flina åt dig själv och njut av din olikhövdade barnhop pucko.

*Ta det lugnt, gör ingen hype av barnkalasen. Barnens liv kommer inte på något sätt att avgöras beroende på vilka kalas de har. Varmkorv och skattjakt funkar fint. En del barn vill förresten inte ens ha några stora kalas utan trivs bäst med att bygga Lego, oavsett om du hyrt in trapetser, clowner och fyrverkerier...

*Ta det lugnt, alla andra har också såna där gnisseldagar då alla bara bråkar, tjafsar och gnäller. Dagar när man bara vill fly. En av de verkliga gåvorna i livet är att ha släkt och vänner som man kan prata med om livet. En vän är hundra gånger mer värt än 200 artighetsbekanta.

*Ta det lugnt, det är inte alls bara småbarnstiden som är njutbar. Äldre ungar är också helt underbara fast på ett annorlunda sätt. När det gäller alla ungar, från bebisar upp till tonåringar så behöver man vara lite vaken för att hitta stjärnstunderna men de finns med alla åldrar. Det sköna med äldre barn är att man kan resonera med dom.

Helgen verkar bestå att gnissel, dåligt väder och en massa aktiviteter. Lite stjärnstunder ska vi nog också försöka hugga åt oss. Ha en trevlig helg...

När det blir oväntat stök...

Allt var klart och förberett in i minsta detalj. Resten skulle vi klara på rutin. Nu kunde väl ingenting gå fel... Hm, det finns kriser och så finns det KRISER. För Lillebror är detta en KRIS. Både Storasyster och Storebror har konstaterat att deras liknande första skolavslutningskris respektive nyårskris inte riktigt kan mäta sig med detta. I vanliga fall bråkar vi till tusen. Barnen håller ständigt på och retar hål i huvudet på varandra men en sån här dag är det inte aktuellt. Lillebror har kräkts på sin födelsedag =inget kalas och mest dricka vatten... (men hallå, sånt här höll vi ju på med 2006, minst en gång i månaden, inte NU...)

Ok, dags att ringa återbud till kalasungar och ställa om sig. Karantän och tråkdag istället för kalas och firardag. Jag har sett det hända förr men blir ändå lite förvånad. I kriser ställer vi oss upp, mangrant. Blixtsnabbt transformerar vi om oss från Kaosfamilj till stor fin tröstmaskin. Transformerar oss till husalfer i den drabbades tjänst. Vi pysslar om och har förståelse, tycker synd om, gör teckningar och fixar med Dvd:n, hämtar festis och rostar mackor. Vi låter Lillbror kämpa med sin kris men försöker dämpa den lite, alla på sitt vis. Solen kommer att gå ner idag också, även om det inte blev den åttaårsdag som Lillebror laddat för. Allt blir inte som man tänkt sig. Lillebror kommer att vara med om värre saker livet men detta kommer garanterat att bli en åttaårsdag han inte glömmer.

Bättre lycka på nästa kalas, som vi för säkerhets skull lägger ett par veckor bort. Nu, dags att förvandla sig till Winky i Lillebrors tjänst, han är redan hungrig. Hm, få se nu, det här är det barn som kräkts så fort han fått en tand, varit snuvig, sovit för lite osv osv. Kan hända är detta inte smittsamt alls, förhoppningsvis kan vi äta lite av tårtan ändå idag... Hoppas ni har en bra dag...

Att städa inför sjuårskalas= sisyfosarbete

Jag flinade för mig själv igår när jag röjde och tänkte att imorgon är det som ogjort. Tänk så fel jag hade... Med en charmig Storebror som löper amok när det gäller att blåsa upp ballonger, systrar med serpentiner-fnatt och ett gäng sjuåringar som kan det där med att njuta av ballonger och röja runt kan det lätt bli värre än innan... Ett riktigt lyckat kalas blev det i alla fall, jag klappar mig själv på axeln, Mannen jobbade.

En av fördelarna med att ha många barn är ju förstås att man får viss rutin på kalas. Dessutom må barnen ha ägnat veckor åt att retas och pina varandra men på födelsedagarna då smäller det. Då ställer sig syskonen upp i givakt, villiga att lyda födelsedagsbarnets minsta vink. 359 dagar om året bråkas det om precis vad som helst och vi jämkar och trasslar. En dag om året får man vara solklar chef. Till och med som förälder får man passa sig. I morse fick Lillebror inte gurka och Mamman fick skarp tillsägelse från de andra syskonen om att det inte var ok. -Men Mamma, hade han inte sagt att han ville ha en halv gurka till frukost? Om någon affär varit öppen hade någon kastat sig iväg och köpt gurka. Såna här dagar värmer mammahjärtat och sparas för att ta fram någon av de andra 359 dagarna. Med en bra sop klarar man sig långt, om (när) vi sen hittar trasiga ballonger och slaka serpentiner på de mest förunderliga ställen ett bra tag framåt kommer det bara att påminna oss om en riktigt bra dag... Kaos är inte det värsta som kan hända, ibland är det det bästa. Hoppas ni också får uppleva underbara Kaosdagar då livet bara pulserar... Kram på er