Underbemanning och att vara privilegierad

En kollega pratade med mig idag om sin frustration över att ha en ett och en snart två-åring som hinner allt. Log och erinrade mig då Lillasyster var bebis och Lillebror inte riktigt två. Då när man passade dygnet runt. La ner stolarna på golvet så fort man ställt sig upp, inte för att förhindra Lillebror från att klättra utan för att fördröja honom. Frågan var inte om utan varifrån han skulle trilla när man stod med Lillasyster i Babybjörn och släppte honom med blicken för att vända korven i stekpannan...

Tröstade henne med att det blir bättre, det blir bättre när barnen är äldre. Log lite och tänkte att vi inte är underbemannade nu. Väl hemma så åt vi middag och Mannen åkte och tränade. Lillasyster att jag skulle läsa, 1000 sidor Harry Potter som hon tycker ska plöjas snarast, eftersom läget var lugnt så lovade jag läsning. Plötsligen hade Storasyster ett grand-mal läxsammanbrott i köket och i samma veva säckade Lillebror ihop fullständigt (feber). Mitt i allt detta ringde det på dörren för att någon skulle hämta upphittade nycklar och mobilen ringde om fotboll. Tjoho, den gamla bekanta känslan av underbemanning dök upp igen.

Nåja, lite prioritering så hanns det mesta med och lugnet la sig. Halv helg ikväll eftersom jag är ledig imorgon. Snön har kommit så det är ljust och vackert ute. Det må vara som det vill med min lilla underbemanning. Det är bara att öppna vilken tidning som helst så förstår jag att jag är oerhört privilegierad. Jag är frisk, har ett land i fred, tak över huvudet, mat i kylskåpet, kärlek och en kamin. Det finns många som inte har ens hälften av allt det.
Kram på er

Passande hällregn?

Ovanligt hektisk höst, till och med för att vara i Kaosfamiljen. Aktiviteter, läxor, jobb, utveckling, frånveckling och avveckling pågår ständigt. Naturligtvis är en och annan i familjen lite sliten, några är till och med småkrassliga. Och vad kan då passa bättre än en dag med dimma och hällregn?

Att jobba 75% innebär att man har 25% mindre lön än sina kollegor men inte så värst mycket mindre jobb. Deltid är som allt annat ett val man gör, med dess för och nackdelar. Vad som för min del väger tyngre än pengar och att man får vara effektiv de dagar man jobbar är chansen till återhämtning, framförallt om man är ledig en dag i veckan. Vips har man kvantitetstid, skrotartid ;-).

Idag har jag följt med vår ineffektiva T-Rex till tandregleringen, sovit lite, eldat i kaminen, läst och ätit upp en del av födelsedagschokladen. Vissa dagar är det rätt att inte göra mer än så, återhämtning. Att komma ikapp sig lite. Nu är det dags att göra middag för att sen frottera sig med ett helt fotbollslag bedårande 13-års tjejer. Ha en trevlig kväll allihop.

Tornado eller ta det lugnt torsdag...

Jodå, Storasyster kom hem kvart över sju igår. Glad men med en mängd förlåt på läpparna. De hade haft kul hon och kompisen. Glömt tiden... Förstås... Att jag är orolig får jag leva med, hennes första tanke ska ju inte vara mamma i allt hon gör (även om det förstås hade varit underbart för mitt ego ;-)). Hm, kan det vara så månntro, att det till viss del är egot som gör det svårt att släppa barnen?

Torsdagen, denna veckans gåva. Eftersom jag jobbar 75% är jag ledig. Vakna med Lillebror och Lillasyster. Mysa och småsnacka lite innan vi ställer oss upp. Väcka de större trötta. Äta lugn frukost för sig själv och sen göra allt och ingenting. Själv bestämma tempot utifrån hur man känner sig. En sån där dag när man ibland hinner göra en massa saker och ibland ingenting. Ordna med något, besöka någon, kvartsamtal, tvätt, röjning eller något bröd eller så. En bonusdag där man kan göra saker eller strunta i det och bara stressa av och läsa en bok, cykla ut till havet eller lyssna på musik.

Både Mannen och jag jobbar 75%, det är riktigt skönt. Eftersom vi försöker hålla ner utgifterna och varken renoverar, reser mycket eller har ny bil så kan vi göra det. Vardagsnjutning... Måndag, tisdag och onsdag ska vi alla iväg så det är de stressiga dagarna. Torsdag är jag hemma och fredag är det Mannen som är hemma. Sen helg. I det läge i livet vi är nu passar det här upplägget oss fint. Tids nog kan vi jobba heltid...

Nu, dags för ett litet ryck bland blommorna och sen dagens andra kvartsamtal.

Sköt om er

Hit med lite vanlighet...

Jodå, nu smäller det snart. Kaosfamiljen kommer att ta ett stort steg mot vanligheten. Inte så att vi ska sluta ha trivselhögar, städa mer eller göra oss av med något barn eller så, nä, men sedan -02 har Mannen jobbat oregelbundna tider, gått på schema. Det har varit naturligt, så som det har varit bara men det har varit rätt slitigt. Det börjar jag tänka på nu, nu när han ska börja på ett annat jobb, ett jobb som bara är på dagtid. Jag upptäcker att jag firar lite i smyg. Tänker, ojsan, nu jobbar han visst sista natten. Nä, men hallå, nu behöver vi inte fundera på nytt dagis och fritidsschema alls. Samma struktur varenda vecka... Två vuxna till de fyra barnen varje kväll och helg (i stort sett)...

Och folk runt omkring säger men oj, vad bra, nu när barnen börjar med aktiviteter och så... Jag förstår hur de tänker men ändå blir jag nästan full i skratt. Nu går alla barnen att prata med och förstår ordet vänta. Bland annat kan man numera gå på toa utan att försöka hindra någon från att uträtta underverk med toaborsten. Jag tror på fullt allvar att ingen tid i mitt liv någonsin kommer att kunna mäta sig med hösten -05. Lillasyster var bebis, Lillebror var två, Storasyster var fem och Storebror var sju. Storsängen var smockfull med folk varje natt. När barnen är obevakade nu händer det att de lägger okokta makaroner under toaringen eller kladdar lite tandkräm på något handtag. Det händer att dom ryker ihop eller smygäter en glass typ. Hösten -05 ramlade någon ner från ett bord, stoppade viktiga saker i toan, klättrade upp i cykelsadeln, hällde ut mjölk i hela kylskåpet eller pillade in något i någon kontakt så fort man släppte dom med blicken. Och för att inte tala om så ofta någon kräktes... Ständig vaksamhet dygnet runt...

Eller vintern -06 när Storebror spelade hockey men inte kunde knyta skridskorna själv och trunken, de fyra barnen och jag skulle upp till hockeyrinken... När jag tänker tillbaka är barnhopen rena semestern nu ;-). Ikväll när Mannen jobbade började jag brottas och snacka livet och tingen med Storebror. När man är man är själv innebär en sådan sak att hela nattningsproceduren fördröjs men numera riskerar åtminstone ingen att få men för livet. En vuxen och fyra barn är underbemmanning, två vuxna är 100% bättre. Inte konstigt att man firar... Månggifte hade ju förstås varit ett alternativ men det känns rätt jobbigt. Det är nog svårt att samsas när man är två... och kanske framförallt två som ska hålla på och träffas varenda kväll. Jobba dagtid 75% båda två. Dagis och fritids tre dagar i veckan... Vi får se hur det blir men det känns bra, hit med lite vanlighet. Däremot tror jag varken det är aktuellt att skaffa volvo eller hund än, vi tar en sak i taget. Sköt om er

6-3= mindre än 3

Det är inte så att jag tycker att vi är en för stor familj eller så MEN... Nu har vi bara varit tre stycken hemma i ett dygn. Jösses vilken skillnad. Lillebror, lillasyster och jag. Inte tusen saker som händer samtidigt, bara det att utfodra 3 personer istället för sex är en stor skillnad... Och när (det handlar ju alltid om när, inte om) det blir bråk så går det att avstyra eller också kan jag gå någon annanstans utan att dyka in i ny bråkmöjlighet. På många sätt blir livet lite mer behändigt när man är färre. Jag tror att man njuter lite extra när man är van att vara en stor bullrande Kaosfamilj när gänget decimeras lite temporärt.

Livet har forsat på otroligt snabbt den senaste tiden för Kaosmodern. Så snabbt så att tidsuppfattningen blivit lite skev. När det blir så mycket är min överlevnadsstrategi att bara ta en dag i taget. De senaste veckorna har det hänt flera gånger att jag hänvisat till saker som hände för en vecka sedan som om det var minst en månad sen. Fördelen med att ta en dag i taget är att man håller mentalt (känns det som). Nackdelen är att jag till exempel blev tvungen att ta ledigt för skolavslutningen samma morgon men som det mesta annat så löste det sig.

Varmt och strålande sol på min lediga torsdag. Bara två barn hemma... Tånaglarna är nymålade. Jag har legat ute och läst på en filt stora delar av dagen. Skönt. Lillebror och Lillasyster har haft stora och små lekar. Vardagsmys. Chefen får dra mig i håret eller vad som helst, jag tänker aldrig någonsin börja jobba heltid. Jag behöver verkligen min lediga dag och är beredd att hålla ner utgifterna... Hoppas ni får en fin midsommar