Jämställdhet en sjukdomsfara eller jobbet- något för lättingar...

En artikel flyter upp på lite olika ställen om jämställdhet och risken för ökad sjukskrivning för jämställda män. Delat ansvar gör pappor sjuka. Intressant att varje rubrik innehåller det att pappor blir mer sjuka av att dela. Inte en artikel som jag hittat har haft rubriker som talar om att kvinnornas risk att bli sjukskrivna minskar i jämställda familjer. Detta trots att också det nämns i texten.

Personligen tycker jag inte det är konstigt alls att pappor blir sjukare av att dela. Att ursäkta sig och gå till jobbet för att sen komma hem och läsa tidningen i lugn och ro kan vilket blåbär som helst göra. Det är dubbelarbete och ansvar för familjens väl och ve som utmanar mer. Att äta lunch med kollegorna har aldrig varit så trevligt som när man nyss kom från föräldraledighet. De torkar upp efter sig själva och det blir aldrig mitt fel eller problem om de inte äter/ har äcklig lunch. Det har aldrig hänt att jag varit sömnlös av oro för en kollega heller.

I helgen pratade syrran och jag om att vi härstammar från fantastiska kvinnor så långt vi vet. Såna som kliver upp innan de går och lägger sig för att baka bröd och stoppa sockar. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att migrän, magsår och andra fysiska bekymmer med jämna mellan uppträtt hos dessa arbetsamma, dock kan vi inte nämna en manlig anförvant som drabbats av dylika åkommor. Då ingen kunnat vara sjukskriven finns det inga siffror på magsår vid jul...

På min arbetsplats (som till 95% består av kvinnor) bränner folk ut sig med jämna mellanrum. Tror aldrig jag träffat på någon som bränt ut sig bara på grund av jobbet. Stort övergripande ansvar hemma har också vägt tungt. Men det är ju som sagt kvinnor så det har oftast förklarats med rent personliga egenskaper. Ifjol gick dock två av männen (jodå, den jämställda sorten) in i den berömda väggen. Plötsligt blev det prat bland de högre cheferna (män) om att vårt jobb är svårt och tungt. Det tillsattes lite resurser (vi tackade och tog emot) och nu ska det tydligen lönesatsas en aning också. Tack killar får vi väl säga, fast vi säger det inte så högt eftersom risken att någon av cheferna tjurar ihop finns.

Jahaja, om man då som man läser dagens industri kan man ju dra åt sig öronen och tänka dela mindre så häller jag mig frisk. Inte vidare kärleksfullt resonerat skulle jag säga, inte så smart heller. Kan citera kollegan som just kommit tillbaka efter en tuff cancerbehandling, "det funkar utan mig på jobbet även om jag inte trodde det i april ifjol. Det är hemma det varit svårast att jag varit sjuk, dom har klarat sig dom också men man förstår vart man betyder mest." Så, att dela är tufft men friskt vågat hälften vunnet män, det är få som ligger på sin dödsbädd och önskar att man satsat lite mer på jobbet.

Kanske önskar dom inte att dom byggt mer LEGO heller men det är en suverän avslappning. Ha en trevlig kväll

Behövs det en internationell mansdag?

Att män styrt världen i ett stort antal år är inte direkt någon hemlighet. Mer i lön, mer makt och mer uppmärksamhet i de allra flesta sammanhang. Av den anledningen kan man tycka att män inte borde ha en egen dag, de har ju alla de andra utom 8/3.

Underordnade har mindre makt men de är ofta klokare och har större handlingsutrymme på andra plan. På samma sätt som svarta vet mer om vita än tvärt om så vet kvinnor mer om män än tvärt om. De flesta män ser relationsfilmer när de är nykära, sen slutar de med det och fortsätter att titta på ensam-man-räddar-världen-filmer. De läser inte speciellt många kvinnliga författare heller. Ungefär noll andra perspektiv än sitt eget alltså. Mansrollen förblir som "Sara" säger här löjligt snäv. Klart att det är hotande att förlora makt men man vinner annat.

Det räcker liksom inte att ett gäng kvinnliga feminister diskuterar mansfrågan, den behöver komma upp på dagordningen överallt. För let´s face it, vi har inte kommit så långt. Små killar är fortfarande våldsamma på skolgården och fröknarna säger att pojkar är pojkar. Småbarnspappor jobbar fortfarande löjligt mycket. Killar löper mycket större risk att bli nerslagna ute på stan än tjejer. Det finns folk som köper "rules for dating my daughter" t-shirts. Manlig makt/ maktlöshet, självmord, alkoholism, arbetslöshet och själslig ensamhet är stora problem för män och i förlängningen blir det problem för alla.

Så ja, jag tycker det finns all anledning att fira internationell mansdag. En dag där män kan träffas och prata om hur det är att vara man för det finns så otroligt många bra män. Som den här till exempel (som jag ev har länkat till förr men den är bra).

Just nu lanar Storebror med en av sina äldsta vänner i källaren. Jag hoppas verkligen att de pratar om annat än WoW också för jag tror att manlig vänskap är utvecklingsbar och en väg för att ta oss framåt i ämnet. Ha en fortsatt trevlig helg allihop. Kram

Fotbollsfredag...

Sitter just uppe för att hålla en utslut fotbollshjältinna sällskap tills hon somnar. Det blir ju så ibland, när man tagit ut sig, att man inte kan sova.

Ler lite över dagens fotbollskris. De hade bara det exakta antalet spelare och Storasyster hade glömt fotbollsskorna. Ja men tjoho... Både Storasyster och jag hade rört dom men ingen tog dom. Kom på att jag har goda vänner som inte bor så långt från bollhallen. Studsade in hos dom mitt i middagsbjudning och fick låna ett par prima 37:or. Jippie, problemet löst, precis enligt den norska problemlösningen.

Ibland tänker man att vi inte kommit så långt med jämställdheten eftersom det fortfarande är karlar som "gäller" överallt på en massa sätt som jag inte ids rabbla upp nu. Samtidigt kan man vara nöjd över att vi ändå tagit oss så här långt. Tänker på Irland och deras abortlagar. Skönt att mina små fotbollsdamer kommer att få bestämma över sina kroppar. Härligt att de troligtvis kommer att ha egna pengar så att de kan försörja sig och sina barn själva (läs inte behöver stanna hos vilken tokstolle som helst). Kul att så många tjejer kan välja att spela fotboll en fredag kväll och att det troligtvis kommer att kännas naturligt för dom att ha egna intressen när de blir stora.
Riktigt härligt att se hur allvarligt 90-talist papporna tar på sin fadersroll också, de är verkligen beredda på att dela. Många av de här sakerna hade varit helt omöjliga för 50 år sedan och i stort sett all tid innan dess.

Jag vet att jag sagt det förr men jag säger det igen. Jag tror verkligen att hela samhället tjänar på att mammorna och papporna delar skötseln av hem och barn. Jag tror till exempel att pappor som klivit in i det magiska i att ta hand om barn har mycket svårare att starta krig (om de fått sova klokt förstås). Rimligtvis har ett samhälle där HELA den vuxna befolkningen får rösta, tänka och uttrycka sina tankar bättre dynamik och fler uppfinningar. Tänker man så ser ju framtiden väldigt ljus ut.

Nu är det nog dags att sova lite... Ha en trevlig helg på er

Galen tid, galen skörd och andra galna saker...

Detta är resultatet från vår glömda odling. Nu kan vi svara ja på frågan om vi odlar vår egen mat. Sen att det bara blev ett endaste litet mål mat spelar ingen roll. Barnen vet i alla fall principen om hur man odlar potatis, majs och morötter. Det blir faktiskt litegrann även om man inte gör någonting...

Och så var det flickornas dag idag (igår). Mycket bra att det uppmärksammas. Flickor säljs, gifts bort och används till allt möjligt. Det finns många länder där det verkligen inte är självklart att tjejer ska gå i skolan eller någonsin få bestämma över sig själva och sina kroppar. Mannen och jag hade en massa diskussioner när vi var iväg i helgen. Bland annat kom vi fram till att man har mer överseende med män och gärna tycker synd om/ täcker upp för män i högre utsträckning. Dessutom kom vi irriterande nog fram till att det inte är så konstigt att killar har högre status, att tjejer funderar mer på hur killar funkar och bör försöka hålla ihop. Vad tänker ni om det?

Nu är det dags att krypa till kojs. Kram på er

Mad May och mors dag

Mhm, Mad May, behöver man egentligen säga mer? Julen är ju stressig men maj är ingen lek heller. Det börjar med deklaration och sen går det utför i en allt snabbare takt. Månaden då saker liksom både påbörjas och avslutas samtidigt. Avslutning på dansen, trummorna och fritids och skoljox men påbörjning på fotboll, grillning, trädgårdsfixande och runt omkring spikar folk altaner i kubik. Lägg också till att jobbet brukar skena så här inför semestern.

Maj-känslan är lite som att stampa på bromsen och tok-gasa samtidigt. Varning för vurpa... Och vi lyckades ju klämma fram en bebis för sju år sedan med tillhörande kalas och sånt. Är det inte lite av en parodox att man också har tryckt in mor dag i mad may? Som om inte mödrarna har nog med att fixa klassresor, blommor till hött och bött samt fotbollsfika? Allvarligt talat, hur kan det "slumpa sig" så att det är mödrarna som både planerar mors dag och fars dag?

Mad May... I ett par år har jag och en kompis varit lite inne på att ta semester i maj. Tyvärr har vi glömt det varje år det är dags för att planera semester men något år så kanske... Tror nog att kvällarna skulle kännas riktigt mysiga om man pillat sig i naveln hela dagen ;-) En annan variant är som jag och en annan kompis var inne på, att vi skulle skaffa oss egna Avatarer till i maj. En Avatar som springer på föräldramöten, påbörjningar och avslutningar och sånt under tiden som man själv ligger hemma i soffan och äter praliner... Problemet löst, nästa år blir det antingen en Avatar eller semester... Hoppas att ni haft en underbar mors dag allihop. Kram på er

Att gå från idiot till ok på 30 sekunder...

Dansträning för uppvisning i lördags.... Shit! Inte hade vi vår representant där inte... Noll-koll AB men typiskt... Men Mannen vad... det var ju du som skulle... Åh, dansfröken som verkligen lägger ner sig och vill att allt ska bli så där underbart... Har vi fått tokskäll nu då, får ungen vara med på uppvisningen? Mannen kollar lite svettig mailen... Puh, räddade, dansträningen blev tydligen avbokad i sista sekund... Från idiot till ok på 30 blankt...

Galna maj rullar på men i år är det inte värst med påbörjningar och avslutningar. Flera av barnen har den goda smaken att de inte har några aktiviteter alls. Dessutom blir det inte några cykla ut med picknick korg grejjer med äldre barn, fastän de skulle klara det bättre både fysiskt och psykiskt... Upplever nog att det var värre när barnen gick på dagis... Då skulle det träffas och mysas på längden och tvären i alla möjliga sammanhang... Även om Kaosfamiljen i det läget hade nog svårt att få till egna små mys utan katastrofer inomhus.

Och på tal om mys så har opinionen mirakulöst svängt. Ikväll hade vi ny omröstning och förslaget 2 mys men lite mindre omfång vann med 5 röster mot förslaget 2 mys men lika mycket som vanligt eller mer chips och godis som bara fick 1 röst. Jag tyckte det var en seger, Storebror planerar att bli smugglare.

Även om det är lugnare än förr så är det klart att 4 utvecklingssamtal och det som är i maj ändå räcker till... Och då är det otroligt skönt att vara två. En gör mat och den andra tar utvecklingssamtalet när den första skjutsar till trummorna/ sticker på match/ lyssnar på läsläxan. Och alla tjänar på att man delar föräldraskapet, kvinnorna, barnen men kanske framförallt Männen. Dansfröken får ursäkta, det finns viktigare saker än dans. Till och med än fotboll även om jag själv är fotbollstränare. Och även om jag har en gräslig hosta så kommer det att gå över.Här är en kvinna som ger perspektiv. Vad skulle du göra om du bara hade ett litet tag kvar att leva? Kram på er

Vad då VIP?

Håller just nu på att krokna på att män i omgivningen tillåts vara VIP personer med rätt att göra eller inte göra vad de vill och sen förväntar sig alla att kvinnorna i omgivningen ska täcka upp, ordna till och dessutom jubla över dom... Tolkningsföreträde och rätt att avgöra vad som ska kännas ingår tydligen också... Intresset ljuger aldrig, ord är billiga (men ett förlåt är ju alltid en början) handling kostar och det är handlingarna som räknas. Och inte behöver de vara speciellt trevliga/ duktiga/ samarbetsvilliga heller, de betraktas ändå och betraktar sig själva som underverk... Guds gåva till kvinnan...

Och så har jag tappat min mobil i golvet så att displayen ser ut så här. Prova läsa mess med den om ni kan ;-)... Nåja, då kanske det är slut med messtjafsen med Storasyster i alla fall ;-). Min favorit, som jag dammsugit hela släkten på och fick händerna på den sistaste... Så om det är någon som har en sån här som ligger och skräpar så köper jag den gärna... eller kanske bytes mot gårdagens nonchalanta "praktess" eller någon av de andra guds-gåvorna till kvinnan kanske... Det är nästan så att ni skulle få lägga till ett äkta ärkeas också eftersom de på sätt och vis är lättare att tas med eftersom de åtminstone inte låtsas...

Och argast av allt blir jag nog på grund av att inget av detta hade varit något problem för mig om jag hade varit man. Kram på er, over and out!!

Åh, dessa fantastiska män...

Lite funderingar på relationer igen. Hur kan det komma sig att vuxna kloka män inte lyssnar på de kvinnor som de säger sig älska? Vad är det som gör att de fortsätter med att inte lyssna ända tills kvinnan tystnar? Och vad är det som gör att mannen sen får för sig att kvinnan vill följa med honom till familjerådgivningen för att prata när hon säger att nu är det slut????

Japp, jag vet att jag generaliserar gruvligt mycket och jag HAR sett fall där det varit tvärt emot men det vanligaste är att det är männnen i relationen som inte lyssnar och frågan är varför. Alldeles vanliga härliga karlar som fungerar alldeles ypperligt i samhället. Det handlar inte om att de är obegåvade, otrevliga eller ens om att de inte älskar kvinnan. Efter viss påtryckning säger de: Klart jag älskar dig, jag säger till om jag ändrar mig. De ler och tycker de att de uträttat storverk genom att även skoja till det lite. Sen stänger de öronen när hon inte tycker att det räcker och naturligtvis har de ett personligt eget ansvar om de sen råkade bli dumpade.

Personligen tror jag att fenomenet också handlar om samhällstrukturen. Både pojkar och flickor är fostrade till att tänka att pojkar, vad de gör, säger, tänker och känner är viktigare. En man i ett sällskap med kvinnor kan uttrycka han är ensam utan att bli utskrattad. I själva verket får han full uppmärksamhet och förståelse av alla kvinnor som hört det. En man kan också komma fram till fyra tjejer vid ett bord och fråga: Varför sitter ni här ensamma? Faktum är att jag varit med om båda dessa exempel och det kändes mycket märkligt.

På mitt jobb är ca 90% kvinnor men det slumpar sig ändå så att de allra flesta cheferna är manliga. Det händer rätt ofta att män får jobbet bara för att de är just män. Mina manliga kollegor har lättare för att få högre lön och behöver inte vara lika ambitiösa som kvinnorna för att bli betraktade som fantastiska.

Men äh, vi lär väl vilja ha det så här. Vi tycker det är kul om småtöser ser "killfilmer" men inte tvärt om. Mönstret fortsätter som vuxna, det är mest nykära killar som ser Bridemaids och näppeligen att de läser samma böcker som frun. Vi fortsätter att försvara killar som "råkat" klappa till någon, inte lyssnar och vi charmas av karlars ansvarslöshet när det gäller relationer. "Han skulle aldrig komma ihåg sin mammas/min/barnens födelsedag/ julafton/vår bröllopsdag om jag inte påminde honom". Våra pojkar och flickor tittar på och vips har de lärt sig hur strukturen fungerar. Förunderligt nog är det mest kvinnor som vill gifta sig även om all hälsoforskning berättar att hon bör låta bli. För det mesta är det kvinnan som "jobbar på förhållandet" även i fall där det är så alldeles uppenbart att det är den fantastiska karl som hon sopar för som skulle få ett elände om hon dumpade honom. Jag tänker tuta i mina barn en tes som en av mina gamla chefer (man så klart)hade, intresset ljuger aldrig. Den tesen kan man hänvisa till väldigt mycket... Är man tillräckligt intresserad så...

Jag vill hemskt gärna höra vad ni tänker om detta. Sköt om er alla fina...

De skyldiga...

har en gemensam nämnare. Som vanligt är juryn i stort sett enig. Domen är förvillande likartad de tidigare domar som utdömts i samma domstol. Oavsett om det gäller barnens klädsel eller trassliga hår, hushållets städning, graden av jämställdhet i förhållandet, taskigt ifyllda dagisscheman eller ungarnas tandstatus så är det samma person som är mest skyldig, Mamman, KVINNAN!

Den allra intressantaste delen är när det sägs att det är kvinnan som inte låter mannen vara jämställd. Mm, jo men jaha, eh... fattas det inte något i tankekedjan här? Visar inte män världen över att de är starkare fysiskt och bestämmer över det mesta (till och med kvinnors kroppar i vissa lägen). Hur kan det då komma sig att de inte "får" bli jämställda? Hm, hade jag varit lite mer konspiratorisk skulle jag tro att somliga kanske inte vill...

Ofta bedöms kvinnor skyldiga och kvinnors problem läggs på individnivå. Jag jobbar i ett kvinnodominerat yrke. Det är offentlig verksamhet, stressigt, med mycket ansvar utan någon överdrivet hög lön. Varje gång någon tycker att jobbet är tufft blir det lätt att det görs till ett personligt problem, helt enkelt. En arbetssituation som skulle få hela Gruvtolvan från Kiruna att sätta sig ner handlöst. Kvinnor gör inte så, det vore ju inte bra för verksamheten... Kanske är det därför jag blir rasande då jag läser Liza Marklunds krönikesamling Nya röster sjunger samma sånger . En riktigt bra bok med intressanta perspektiv långt bortanför min verklighet och samtidigt också nära. Liza är en arg och häftig kvinna med huvudet på skaft. Ilska är bra, då kan det hända något, än har vi inte nått målet om solidaritet och människors lika värde.
Ha en trevlig fredag Kram

Gnäll och hoppfullhet

Jajamän, nu är jag supergnällig. Storasyster och Storebror kräks och Mannen har varit väldigt sjuk ett par dagar. Jag ser jobb i varendaste hörn av huset och blir arg bara jag tänker på det. Det är bara att konstatera, jag är inte något hemma-fru ämne. Hamnar jag i helvetet så kommer ett av mina uppdrag vara att torka bord. Efter året då vi hade fram hinkarna minst en gång i månaden mellan oktober och april så är jag helt allergisk mot hinkar. Jag blir bitter så fort de gör entré och tycker av någon anledning att vi alltid har det så här (och det är verkligen inte sant).

Har läst några artiklar från 70 och 80 talet om det här med män, kvinnor och jämställdhet. artiklar som föder massor med intressanta tankar men vad jag mest slås av är att föräldraskapet förändrats till att inte bara vara moderskap och det tror jag kommer att betyda mycket för framtiden. Den generation som nu växer upp för att bli män och kvinnor har i högre utsträckning än tidigare generationer blivit omhändertagna även av sina pappor. Jag tror att det kommer att innebära att de också kan tänka in ordet omhändertagande och kärleksfull i begreppet manlighet. För mig känns det hoppfullt på många sätt. Bland annat så tror jag att män vars bild av manlighet inbegriper att man tar hand om barn tänker sig väldigt noga för innan de startar krig. Enligt en av artiklarna är största skillnaden mellan män och kvinnor att kvinnor föder och ammar barn och män är de som startar krig. I diskussion med Mannen nu på morgonen fick han gå tillbaka till Trojanska kriget för att komma på ett krig som startades på grund av en kvinna.

Nu fick jag en sån där charmig blombukett (ni vet en sån där med på tok för korta stjälkar). Det påminner mig om att nu har den trevliga årstiden då man kan och ska vara ute så fort vädret tillåter börjat. Vi måste ju bunkra ljus inför vintern. Dom dagar det regnar kan man göra lite inomhusjobb, om man inte har ett bra regnställ förstås ;-) Storebror och Storasyster tittar på Alice i Underlandet (vilken tur han har som har en syster så han åker på att "tvångstitta" på sånt ibland).Nu ska jag ut i trädgården, ha en bra dag allihop.