Visar inlägg med etikett krig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett krig. Visa alla inlägg

torsdag 26 november 2015

Varje människa en ö?

Julen står på tröskeln. Denna underbara högtid av lugn, mys, tända ljus, umgåsande, julklappar och lycklighet. Som vanligt förväntas julhandeln att slå alla rekord. Årets julklapp är en robotdammsugare... Jösses, jag känner inte många som rimligtvis kan behöva en sån. Däremot vore det väl nyttigt för oss alla att röra på sig lite mer eftersom vi har bevisat att et går äta sig mer än mätt...

Från mitt håll blir det fler julklappar i år. De vuxna kommer att få julklappar härifrån, härifrån eller något liknande. Barnen får riktiga julklappar men mindre då jag planerar att skänka bort motsvarande summa som de får julklappar för till Röda korset eller liknande. De kan få välja vart pengarna ska gå.

Anledningen till att jag gör så här är att jag börjar vara rätt upprörd över att vi lever som om vi vore öar av övermänniskor som inte ska påverkas av livet. Jag har inga problem med att mina barn förstår att det pågår saker i världen som oavsett hur vi försöker låtsas, kommer att påverka oss. Och så klart är det vi vuxna som behöver gå före, som vi eh tyvärr gör med allt annat. Jag är stolt över att vara svensk men vi behöver tänka lite före då det faktiskt spelar roll vad vi säger och gör. och jo, oavsett om vi vill det eller inte så kommer livet att påverka oss. Krig, sjukdomar, döden och miljön. Som jag nyss sa till krassliga Storebror så suger livet men man behöver fiffa med det, göra något större av det och julen är väl ett utmärkt tillfälle att höja blicken. Jag tror absolut som Jonas Wikström att vi kan göra mer, både när det gäller flyktingar och miljön men vi behöver maka på vår bekvämlighet en aning. vi har ingen flyktingkris, det är de som flyr som är i kris.

Det roliga när det gäller barnens julklapppar och att skänka pengar så reagerar de genom att tycka att det är rätt vettigt. Skulle tro att det kan bli kul att de får välja vart pengarna går. Vuxna som jag har berättat det för börjar däremot skruva på sig och blir tysta, rör inte min kaffemaskin/ dammsugarrobot/ juicepress osv. Nåja, alla får så klart göra som de vill, för mig känns årets beslut vettigt. Precis som att det känns bra att cykla till affären eftersom jag är en del av världen (och jo, det är jag på kortet, för 40 år sedan).


Hoppas att ni har en bra dag. Kram

lördag 31 augusti 2013

Mat och prat...

Hemma efter en mat och prat-rik kväll hos en kompis. Vi var några kvinnor som såg filmen Ångrarna. Klart sevärd. Handlar om två karlar som gjorde könsbyte och sen ångrade sig. Filmkvällen utmynnade i riktigt givande diskussioner om relationer, mens, våld, skolan, heder och livets olika faser. Möten i verkliga livet när de är som bäst.

Det är mycket med det verkliga livet just nu. Veckan har varit full av givande möten. Både med gamla och nya bekantskaper. Mycket prat om Lundsberg. Smart skrivet av Johanna Frändén här. och som om det vore det värsta som kunde hända ett barn att det skulle behöva gå till en kommunal skola? Av allt jag vet om skolor så är det få rektorer som skulle avfärda att någon blivit strykt med strykjärn som ett pojkstreck... Klart att vi alla har vår heder och att hederskultur finns mer eller mindre överallt. Det blir lite värre när kulturen är inbyggd på ett ställe där barn bor hela tiden och när de som höhö:ar "du skulle se när jag gick där" har väldigt mycket pengar och makt... Kanske den värsta sortens hederskultur...

Och så krig. Syrien. Vem kan någonsin får för sig att krig kan krigas bort? Faller det inte på sin egen orimlighet?

Johanna Frändén har skrivit fler läsvärda saker, här bland annat. Måste säga att det är en ynnest att få vara kvinna, bo där jag bor, vara mor till en massa barn och få möjlighet till alla dessa spännande och givande möten. Ha en härlig helg allihop. Kärlek till er alla...

lördag 11 maj 2013

Tonårs-träsket?

Det märks på många sätt att vårt gäng barn håller på att transformera sig. Tittar på kort och inser att de inte är lika småbarnssöta längre. Fina förstås men inte sockersöta. Vi slipper hyra barbiefilmer och det är faktiskt inte lika många stenar och pinnar i hallen längre. Däremot är 44:or väldigt stora och det är svårt att konkurrera med World of Warcraft. Och så hormon-humör, jisses anåda. Man kan få fräsande och drop-dead blick för ungefär ingenting. Ingenting man bör ta personligt förstås eftersom de är nya i snart-vuxen-branschen. Kommer själv ihåg att det inte var lätt att vänja sig med sitt nya transformerade tonårs-jag. Fräsande och drop-dead-blickar är i och för sig bra att de kan sen när de ska veckla ut sina vingar och ge sig ut i livet...

Det är extremt lugnt på morgnarna. Ingen vill en någonting, någonsin. Så där så att Mannen och jag kommit fram till att det är bästa tiden att ta igen sig. Ladda batterierna innan den underbara skrattande, tjurande, käftande, hoppiga, stökiga horden vaknar. Då kan man aldrig veta vad som händer.

Idag har Lillebror kört en radiostyrd bil i tvättkorgen så att den snurrade runt hela vardagsrummet. Storebror och Storasyster hade en diskussion om tonårslivets vedermödor från tjej och kill håll med diverse intressanta personliga påhopp redan vid sin frunch. Lillasyster har funderat lite på om det är så att man, om man ler när man blir halshuggen, fortsätter att le. Ikväll konkurrerar Lillasyster och Storasyster om Lillebror. Den ena vill spela Minecraft med honom och den andra basket.

Dessutom har jag förmånen att få vara tränare för ett helt flicklag med 13-14 års transformers. Det är verkligen häftigt. Den där känslan att det kommer att bli riktigt folk av dom till slut (förhoppningsvis). Och kärleken blir inte mindre för att barnen blir större. För någon dag sen, när Stora Storebror kom och la armen om mig, slog mig den tanken. För oss som levt i fred så länge är det svårt att tänka sig att skicka iväg sina barn eller fly till ett annat land men jag tror att jag skulle göra det. När jag ser det här, Youtubes kanske vackraste film blir känslan ännu starkare.

Min känsla är att tonårstiden inte är något träsk. Istället känner jag en enorm ödmjukhet inför att vi är så lyckligt lottade. 34% av barnen i Pakistan går inte i skola och FN bedömer att det finns 300000 barnsoldater i världen. Vi har det extremt bra här. En del Kaosmorsor har det ännu bättre eftersom de får umgås med en hel flock transformers. Kram på er allihop

måndag 5 november 2012

What goes around comes around...

Livet snurrar på rätt bra. Idag har varit en sån där dag då jag i stort sett varje stund känt att jag är precis där jag ska vara. Oerhört härligt att känna så och det händer rätt ofta att man är rätt person på rätt plats och det finns mycket man kan göra för människor runt omkring.

Funderar lite på uttrycket som de hade i Australien, what goes around comes around. Ett uttryck som är lite vidare än som man bäddar får man ligga... Tycker att det antyder att det inte bara "går så där rakt" och det tycker jag stämmer. En del människor har det sämre än de förtjänar men vad vi kan göra är att försöka sprida det goda. Om vi aktivt försöker motverka bitterhet, missunnsamhet, mota oro och rädsla och istället göra bra saker för varandra så kommer hela världen att tjäna på det. En positiv snurr.

Och på tal om hela världen så håller jag med Jonas Gardell. Eftersom hela världen kommer att påverkas att om det blir Romney eller Obama så borde hela världen få rösta. Hm, undrar om världen skulle vara beredd på det. Kanske klokt om vi försökte prata lite med "hela världen" om det där uttrycket what goes around comes around innan omrästningen. Vi behöver inte mer krig, misstänksamhet och hat utan mer omtänksamhet, tillit och kärlek i världen. Fler världesrekord i kramar tack :-).

Nu ska jag smälla i mig en Pollypåse tillsammans med Mannen. Kram på er

torsdag 5 maj 2011

På väg mot omvärldsspaning

Det här är en sån där maxad dag. Haft med mig Lillasyster en timme på jobbet eftersom jag inte hann det jag lovat igår utan valde att åka hem. Lillasyster fikade och ritade och jag blev klar. Utvecklingssamtal med Storebror. Individuell vårdplan men en vettig lärare så det blev inga stora ingripanden i Storebrors personlighet (se föregående inlägg). Lite detaljer som att göra Matteläxorna bara... Sen förbi mormor och morfar, titta till barnen som hade rast på skolan och så packa för resa.

Kaosmodern ska nämligen gå på gatan som en vanlig kvinna fram till måndag. En del av barnen vill verkligen inte att jag ska åka. Dåligt samvete? Nej, inte det minsta. Barnen har en alldeles underbar far. Jag märker på packningen att jag mest packar tjusiga kläder som man kan skrida runt i och att jag verkligen ser fram emot resan. Dåligt samvete anser jag är både lönlöst och förkastligt. Väljer jag att åka bort så står jag för det, i helgen vill jag resa. Ombyte förnöjer, ibland behöver man göra annat än att vara hemma, även om man är en aldrig så nöjd Kaosmoder.

Och så till en tanke om omvärlden. Kan man skjuta bort terrorism? Faller inte idén med att kriga bort hat på något sätt på eget grepp? Skulle nästan tro att det blir som att skrika ett argt barn lugnt (tro mig, jag har försökt och det har inte funkat EN enda gång på snart 13 år). Samma sak att bråka med barn, eller för den delen vuxna, så att de slutar bråka. Fullständigt döfött. Jag tänker att OM man vill ha fred är det dags att tänka på helt andra sätt.

Nu ska jag gå och fiffa Lillasysters och mina naglar innan jag lägger sista handen på packningen, handlar, gör middag och drar iväg för att göra omvärldsspaning. Ett varv i trädgården tänker jag också gå. Här är en liten vildtulpan som man inte njuter av på samma sätt som påsklijehavet. Den här får man stanna och böja sig ner och förundras över hur vacker den är i sin enkelhet :-). Kanske är det nyckeln till världsfreden. Att alla lär sig stanna upp, njuta av nuet och uppskatta det enkla istället för att titta på vad grannen eller grannlandet har/ tycker/ gör. Ha en underbar helg alla fina...

måndag 25 april 2011

Gnäll och hoppfullhet

Jajamän, nu är jag supergnällig. Storasyster och Storebror kräks och Mannen har varit väldigt sjuk ett par dagar. Jag ser jobb i varendaste hörn av huset och blir arg bara jag tänker på det. Det är bara att konstatera, jag är inte något hemma-fru ämne. Hamnar jag i helvetet så kommer ett av mina uppdrag vara att torka bord. Efter året då vi hade fram hinkarna minst en gång i månaden mellan oktober och april så är jag helt allergisk mot hinkar. Jag blir bitter så fort de gör entré och tycker av någon anledning att vi alltid har det så här (och det är verkligen inte sant).

Har läst några artiklar från 70 och 80 talet om det här med män, kvinnor och jämställdhet. artiklar som föder massor med intressanta tankar men vad jag mest slås av är att föräldraskapet förändrats till att inte bara vara moderskap och det tror jag kommer att betyda mycket för framtiden. Den generation som nu växer upp för att bli män och kvinnor har i högre utsträckning än tidigare generationer blivit omhändertagna även av sina pappor. Jag tror att det kommer att innebära att de också kan tänka in ordet omhändertagande och kärleksfull i begreppet manlighet. För mig känns det hoppfullt på många sätt. Bland annat så tror jag att män vars bild av manlighet inbegriper att man tar hand om barn tänker sig väldigt noga för innan de startar krig. Enligt en av artiklarna är största skillnaden mellan män och kvinnor att kvinnor föder och ammar barn och män är de som startar krig. I diskussion med Mannen nu på morgonen fick han gå tillbaka till Trojanska kriget för att komma på ett krig som startades på grund av en kvinna.

Nu fick jag en sån där charmig blombukett (ni vet en sån där med på tok för korta stjälkar). Det påminner mig om att nu har den trevliga årstiden då man kan och ska vara ute så fort vädret tillåter börjat. Vi måste ju bunkra ljus inför vintern. Dom dagar det regnar kan man göra lite inomhusjobb, om man inte har ett bra regnställ förstås ;-) Storebror och Storasyster tittar på Alice i Underlandet (vilken tur han har som har en syster så han åker på att "tvångstitta" på sånt ibland).Nu ska jag ut i trädgården, ha en bra dag allihop.

fredag 15 oktober 2010

Krig och fred och att Levla upp


Krig och fred har vi rätt ofta här hemma, samtidigt. Igår jobbade Mannen och då passade Lillebror på att pröva moderns gränser, försvar och tålamod å det kraftigaste. Kaosmodern, som fortfarande var en aning jetlaged svarade upp mot utmaningen och därmed var kriget i full gång. Kaosmodern förstod att Lillebror inte prövat sin mor på ett bra tag och därför behövde göra det på ett aldrig tidigare skådat sätt. Ändå var det lätt att hålla sig för skratt. Lillebror var så oerhört lyckad i sitt prövande att modern ett tag funderade om Napalm kunde vara den enda fungerande försvarsmetoden.

Under tiden detta pågick var resten av barnen fredligare än någonsin. Lillasyster fikade på en blixt, gapade lite för tandborstning och godnatt kramades i en av Lillebrors pauser i anfallen och tog sen på sig nattlinnet och smet i säng. Storebror läste Harry Potter högt för Storasyster en lång stund och sen visslade det bara till innan de fikat, stökat undan, godnattkramats med kämpande Kaosmoder och gått och lagt sig.

Efter en utmanande analys av kriget med tillhörande fredsförhandling kunde även Lillebror och Kaosmodern kramas och gå och lägga sig. Att vara arg är inte det värsta, inte att bete sig som en idiot när man är barn heller, när ska man annars göra det? Krig och fred samtidigt tär på krafterna man blir oftast varm på mer än ett sätt. Alltid skönt för de som inte bråkar att kunna glänsa lite och le igenkännande. Och av krigen lär man sig massor, både som barn och vuxen.

I helgen tänker jag åka iväg och uppgradera mig. Gå upp en Level...
Klokare än när jag var 10
Nöjdare än när jag var 20
Friare än när jag var 30
Äntligen 40!

För övrigt anser jag Tomas Bodström bör kunna beviljas föräldraledighet.

Kram på er och ha en trevlig helg

onsdag 22 juli 2009

Om jag vore Molly Weasley


Idag firar vi 11 år som föräldrar Mannen och jag. Det där barnet som vi ägnat 5 år av vårt liv åt att försöka få att sova fyller år. Tur att han var så söt, annars hade vi givit bort honom... Han är inte alls lika nära att bli såld på loppis nu när han är 11. I kväll ska vi gå och se Harry Potter med min syster. Massa popcorn och drömma sig bort en stund.

Tänk om jag hade varit Molly Weasley. Oj vad jag hade trollat då. Vattenskadan skulle vara fixad på en grisblink, nej förresten, toan får stå kvar ute. Noga då, jag vänder mig utåt i världen i stället. Hokus pokus så har alla människor lika värde och allt fördelas rättvisare. Abra kadabra, så finns lagom mycket mat till alla och någon vill ha och krama varenda unge i hela världen. Sen svänger jag lite med trollstaven så utrotas krigen å så miljön å vips börjar vi alla leva hållbart för framtiden.

Jösses, konsekvenserna skulle bli RÄTT stora för oss alla. Hm, eftersom jag inte är Molly Weasley får jag fundera ut vad jag kan göra fastän jag bara är en vanlig kvinna med en liten blogg. Länka lite till andra som tänkt till lite förstås. Flickors rätt att vara lite lortiga. Vad mer kan man göra, vad tänker ni? Kram på er