Det är mycket nu och ändå inte...

Bloggen har för tillfället varit rätt vanskött men det har varit en massa annat. Mannen har ryggknas, Storebror har börjat övningsköra lite smått, feber på Lillasyster, Storasyster sommarjobbar för första gången och Lilllebror spelar eller snickrar i morfars stuga. Kloka och fina kommentarer har ni i alla fall skrivit, tack.

Kaosföräldrarna jobbar rakt in i kaklet. Eftersom vi har såna där hjälpar-jobb båda två så tar inte familjebråk och missbruk semester för att resten av Sverige gör det. Kollegorna på familjerådgivningen brukar ha sin absoluta jobb-topp i Augusti. Kanske beror det på det här.

Jag måste säga att jag väldigt ofta känner mig ödmjukt tacksam över vilken tur jag har haft i livets lotteri. Inte bara det att jag är född i ett land med demokrati och fred. Jag är dessutom född i en hyfsat fungerande familj. Det är verkligen inte alla förunnat och är man född på minus är det inte lätt.

Några som däremot verkar ha det väldigt lätt är många av politikerna i Almedalen. Jag brukar inte ägna mig åt politikerförakt då jag tycker att det är ett viktigt och svårt jobb och att det är häftigt att det finns människor som är beredda att ta ansvar för ett helt land och riskera att få skulden för allt från tsunamis till mat inom åldringsvården. Dock blir jag rätt beklämd när människor som så alldeles uppenbart aldrig varit i närheten av vanliga jobb (inte ens bland sina kompisar typ) pratar om att vissa löner ska bli lägre. Håller med om att en del politiker skulle kunna sänka sina egna löner om lönesänkning skulle kännas lockande, de skulle antagligen varken få problem med julklappar eller hyran.

Mycket jobb just nu men jag gillar mitt jobb och snart betald semester. Vissa saker är lugna, jag har det otroligt bra med de viktigaste sakerna. Så bra så att jag till och med kan roa mig med att färga håret riktigt rosa.

Ha det gott allihop, kram

Debatt i Kaosfamiljen...

Efter att ett antal familjeråd ballat ur har vi nu börjat med mötesordning. Igår röstades Lillebror fram som ordförande för att vi skulle vaska fram matlistan. Till Storebrors förtret blir det 4 av 7 dagars vegetarisk mat.

Följden blev att middagen blev en paneldebatt idag där Storebror tog en hammare och ett grytunderlägg till ordförandeposten. Under debatten som tidvis var het utkristalliserades två partier. Vegetardemokraterna och Kött partiet.

Vd hade ett svårt läge då linsgrytan inte gjort någon större succe´ och en av medlemmarna i paneldebatten definitivt inte lever som hon lär. Att rösta för mer vegetarisk mat då man egentligen i stort sett bara gillar ris genomskådas lätt av meningsmotståndare. Kp:s argument var rätt tunna och innehöll många faktafel, bland annat att världen skulle översvämmas av kor om vi inte fortsatte mördandet.

Debatten böljade fram och tillbaka. Storebror gjorde ett streck i debatten. Voteringen slutade 3-3 så dbatten blossade upp igen. Vd:s argument var tydliga och underbyggda men tyvärr fick vi vika oss i det här läget för det faktum att Kaosfamiljen inte provat ut tillräckligt många vegetariska rätter som är godkända (mat som mer än 3/6 äter). Ny votering som slutade med att vi skulle äta vegetariskt minst en gång i veckan och Vd fick vi igenom att vi bör prova ut fler vegetariska alternativ och ha som målsättning att äta mindre kött.

Och jo, det är ju så politik fungerar. Tagande, givande och så löser man det så att det blir så bra som möjligt för de flesta. Riktigt kul att träna mötesteknik med barnen. Verkligen en utmaning att alla ska vänta på sin tur i talarlistan och att man då också behöver komma ihåg de smarta saker man hade tänkt säga.

Hoppas att ni har det bra allihop <3

Stor jul...

Igår morse avslutades årets sista stor-frukost på det halva pingisbordet i köket. Jag vet att det finns människor som är jättenoga med dukningen, vi är nöjda om alla får plats. Mellan 10 och 20 personer har huserat i Kaoshuset under julhelgen. Oftast har vi varit runt 6 vuxna och 10 barn. Extra allt kan man säga, mer julklappar, skor, jackor och påsar, madrasser, mat, prat, skratt och gräl.

De tre musketörerna, brorsan, syrran och jag har tillsammans med våra respektive och morsan och farsan tagit kaoset till en ny nivå samtidigt som vi har skrattat och trivts. Det blir mååånga svarta överdragsbraxor i hallen. Den som först går ut får de bästa brollorna ;-). Det går inte att hålla legofritt överallt (eller nästan någonstans om man inte vill ägna hela julen åt att skrika).

Det finns inte bara ett sätt att fira jul på. Vi har haft en underbar kaosjul där alla vuxna tagit ansvar och sett till så att de sina varit mätta, haft kläder på kroppen och någonstans att sova. Då blir det förvånande lätt att vara värd/ värdinna. Gräl har det dock varit minst av då barnen har blivit större och vi vuxna varit rätt fokuserade på att få allt att funka så att vi får tid att umgås och prata om livet och tingen, åka skridskor eller njuta av den vykortsvackra vintern.

På tal om att funka så känns det riktigt bra att Regeringen gjort överenskommelsen med Alliansen. Jag har inget emot lite Kaos i hallen på vardagsplanet. När det gäller så pass viktiga saker som relationer och politik så gillar jag däremot kommunikation och ordning. Att alla tar ansvar för att saker ska bli så bra som möjligt är viktigt både i stort och smått och då ska inte en enda fråga få fälla regering efter regering, vilken fråga det än må vara... Precis som i familjer är det viktigt att de som är satta att styra är vuxna nog att göra det. Så det är en glädjande att de kan det, det ger trygghet och stabilitet för landet.

God fortsättning på er. Måtte ni alltid ha någon att krama

Vissa chanser ska en ta...

Får en chansen så klär en upp sig, går till lokalen och gör sitt jobb. En går med stolta steg och känner historiens vingslag. Kan tänkas att jag berättat det för barnen också. Det är underbart med barn. Bara en sån sak som att ens kök plötsligt kan bli en seriös vallokal för att utse den bästa roboten. Alla fick lägga i fyra lappar.

Har tipsat Storebror om att han bör göra en fackförening i förhandlingarna om det här med nedkoppling. Och jo, jag tänker rösta i EU valet också. Jag är av den bestämda åsikten att så fort det blir röstning så är en där. Oavsett om det gäller robotar eller EU. Kommer ni att rösta och vad tycker ni om en text med en istället för man? (Fick själv lite Utvandrar/smålandskänsla men det kändes rätt trivsamt). Kram på er

Och ungefär där gick allt åt häcklefjäll...

Varenda käft som jag ringt till vill inte fortsätta i styrelsen. Det är tid och det är lust och jag vet inte vad. Jahaja, nå men vi kanske inte ska organisera oss som vi gjort förr då. Möjligtvis så att vi är släkt med den här generationen, gänget som vill glida genom livet... Det är inte många av oss som behövt visa verkligt mod i vårt engagemang. Kanske är det därför vi inte tycker att vi behöver. Saker och ting kanske måste rasa ihop innan vi begriper vad vi haft.

Ska man tjata eller ska man kanske bara se till att sko sig själv. På samma sätt som jag och en kompis kommit fram till vår egen bästa pensionsförsäkring. Vi ska göra kläder till det här gänget... Kläder som passar riktiga kroppar... Det tror vi kan bli barnens skydd mot att vi tvingas bo hos barnen enligt ett schema när vi blir gamla. Ingen verkar ju längre vilja betala skatt, i alla fall inte när man är frisk, ung och har jobb. Insåg förra veckan att en förlossning i Sverige kostar 30.000 för en som inte är svensk medborgare, bara en sån sak kan ju få en att bli stolt över det som vi har. När man nyss fått bebis vill man inte jobba ihop till en förlossningsräkning, då vill man att Mannen ska sköta markservicen så att man kan amma och köpa blöjor.

När det gäller styrelsen är ju en variant förstås att valberedningen (dvs jag) väljer in mig och folk från vårt tjejlag i styrelsen. Sen kan vi ju bestämma oss för att åka till Barcelona för alla pengarna. Tjoho... Finns där ett problem så finns det alltid en lösning ;-).

Ha en trevlig lördagkväll, kram

Utveckling pågår och vem ska göra jobbet?

Ett intensivt år med decemberfinal är slut. En hel del ledighet med tid för återhämtning. Nyårshelgen har varit riktigt fin. Samtal med kloka släktingar och vänner. Tid för återblick och lite utvärdering. Tankar om balans och att leva i kärlek. Relationer. Nya och riktigt gamla bekantskaper i en salig blandning där man resonerat om saker på nya sätt. Utveckling pågår...

Jag brukar ha en massa ta det lugnt, stressa mindre, krampa inte över ordning osv löften till nyår. I år hade jag bara ett löfte. Att diskutera mera. Framförallt ska jag prata med alla jag träffar om vikten av att nyttja demokratin och rösta i höst.

Och så ska jag diskutera såna här saker. Eftersom vi har fått äran att låna två kusiner så blev diskussionen vid kvällsfikat rätt intressant. Det finns hur mycket som helst att prata om, i alla möjliga sammanhang... Hur vill vi ha vårt samhälle egentligen och vem ska göra det?

Mannen lär nog snart förbjuda mig att gå på möten. På dagens medlemsmöte i sportklubben tog jag på mig att vara valberedning. Djupdykning i vem som ska göra jobbet alltså ;-). Faktum är att jag tycker att det är vansinnigt givande att engagera sig för något annat än sig själv, sin familj och sitt boende. Det ger mervärde till livet. Nu återstår frågan om jag (och förhoppningsvis några fler) kan få andra att känna samma sak.

En annan vinkling är att Mannen och barnen får det lite lugnare då jag också håller på och ordnar med saker på annat håll, det beror helt på hur man ser det ;-). Sport, politik osv. Vad tänker ni om engagemang och vem som ska göra jobbet?

Och gott nytt år på er...

Att bjuda när man har är både klokt och vackert...

I ett bra tag nu har hemsituationen varit mer kaotisk än vanligt. Bara det att närvara på 4 föräldramöten tar tid. Sen har det varit fotbollsträningar, dans, karate och de vanliga hemma-måstena ovanpå det. Den där tiden när saker inte har slutat men det nya redan har börjat. Varenda kväll har vi kommit hem och glott på varandra som får: Har du någon matplan?

Med anledning av detta har vår tvättsituation börjat bli lite prekär. Panikköpte trosor på konsum och så kom vi på det här: Så klart att man kan torka fotbollsstrumpor i ugnen. Nåja, nu har vi haft en kväll utan åtaganden så nu är vi på gång igen.

Och på tal om på gång så blir jag riktigt glad av medelklassupproret (går tydligen inte att länka till men googla). Sorgligt är det att Kristian Gidlund avlidit. Här är hans vackra blogg och här (funkar tydligen inte heller men googla på landet jag lämnar) har han skrivit en mycket tänkvärd debattartikel. Frid över Kristian, må hans tankar finnas med oss jämnt.

Jag säger som Caitlin Moran, tax me hard. Det är möjligt att det beror lite på att när man som jag har fyra barn så blir man, om man tänker efter, otroligt medveten om vilken tid och vilka pengar det skulle kosta att ha barn om vi till exempel inte hade bra skolor med fri lunch (även om allt alltid kan förbättras). Sjukvård, tandvård och äldreomsorg. Såna där saker som man inte vill lägga alltigenom från egen ficka när det är dags. Bara det att vi fick åka ambulans när Lillebror svalde en tiokrona utan att det kostade oss en krona är värt mycket. Min glädje för att bli beskattad handlar inte heller om att min fasta lön kommer från kommunala skattepengar.

Svaret på varför jag gärna beskattas är nog ändå mest att jag tycker att det är rätt att dela med sig och att om alla som kan gör det får vi ett bättre samhälle. Det är nämligen så att de barn som inte får fotbollsskor/ kläder så att de slipper frysa/ läxhjälp/ sommarjobb via kontakter osv kommer att jämföra sig med andra och bli arga. Precis som det alltid har varit när någon blir utan...

Så, när någon kommer hem från kalas i Kaosfamiljen gör de klokast i att bjuda. Inte bjuda bort allt förstås eftersom det är de som har "varit på kalasjobbet ;-)". Men litegrann, för det är inte roligt att titta på när någon annan har massor och man själv ingenting. Eftersom det händer att barn inte vill bjuda frivilligt får föräldrarna (= staten) ibland gå in och övertala lite.

När jag ser mig omkring så är Sverige inte ett fattigt land. Vi har både med det ena och det andra (ibland lite väl mycket) och därför borde vi ha råd att bjuda också. Att bjuda när man har är både klokt och vackert.

Ha en trevlig dag allihop.

Tankar efter semesterjuldagarna...

Vaknade i förrgår i Lillebrors tält av att det regnade. En av fördelarna med att tälta på gården är att man kan gå in och hämta tjocksockar om man glömt det samt att man kan äta frukost torr och varm även om det är lite rått ute. Sen har det "tyvärr" regnat rätt ihållande i två dagar. Nä men oj så "synd", inget åka till stranden, nu måste vi grilla, måla, rensa rabatter, tvätta undan, göra något vettigt... Vi har tagit chansen att bara göra vad vi vill. Storasyster har krupit ur pyjamasen ungefär en stund efter middagen. Lillebror har byggt sig sönder och samman med Lego. Lillasyster har läst och Storebror har hängt tandköttet. Mannen har nog också läst rätt mycket. Själv har jag köpt mig lite Lego, drällt förbi två kompisar och allmänt tagit det ganska lugnt. Inget tjat om någonting. Spelade Ryktet går igår med 5/6 av familjen. Vi höll aldrig på att sluta skratta. Regnet gav mig två sommarjuldagar :-).


Vem vet, kanske blir det lite hemester-tältande igen. Och för övrigt anser jag att vi bör ha Pia Sundhage som president och angående sport så var det här var bra skrivet. Måste säga att jag tycker att internet och sociala medier är underbart informerande och kul (även om man ibland får veta lite för mycket). Klart att folket behöver vara delaktiga och kan vara med att påverka. Våra unga vet bara inte riktigt hur än, de kämpar ju på med att bli vuxna och det har aldrig varit lätt. Eftersom papperstidningen antagligen är på väg ut så känns det här som ett kul och viktigt projekt.

Pratade en del med Storebror om livet igår. För/ nackdelar med att vara ung på det förra och det här årtusendet. Eventuellt är det svårare än någonsin att bli stor eftersom världen är snabbare och mer större än förr. När min morfar var ung så gick man bara skola till sexan och sen följde man någon man kände och började jobba med något litet skitjobb precis som ens föräldrar/ syskon gjort. Nu är det som att hela världen är öppen och "det finns alla möjligheter" men samtidigt är det lätt att bli huvudvill av alla val. Enklaste vägen blir att fly till datorn. Ut och cykla säger vi "gammeldags" föräldrar. Ja men tjoho, det är ju ingen annan som är ute... Det är inte så att det är synd om ungdomarna men jag tänker att många saker var enklare förr när man fick en kick i rumpan till sågen och sen var det bara att försöka försörja sig. Nu finns de jobben till stor del i Polen eller Kina...

Det finns tusen anledningar till att jag aldrig någonsin trodde att jag skulle länka hit men ja, jag älskar den här reklamen (även om maten och företaget internationellt sett har lite att jobba på). Jag hänvisar till Stefan Sundströms devis, livet är inkonsekvent, var inkonsekvent. Dagens länkar inger hopp för den yngre generationen, att de ska komma ut i livet och engagera sig för sin och vår framtid. Nu är det dags för en cykeltur eventuellt cykelfrukost med Lillasyster som nyss klivit upp. Kärlek till er alla...

Givande och tagande...

Lillebror jag just bjudit på egenhändigt skapad omelett med oregano och citronpeppar. 9 år och stolt som en tupp, bjuder laget runt och konstaterar att han kan göra mer om det behövs. Vilken fröjd för alla, Lillebror bidrar också.

Och det påminner mig om att människor mår bra och blir nöjda av att ge och känna att de bidrar. Oavsett vad nuvarande politiker säger så har jag till exempel aldrig träffat någon som är nöjd med att bara vara sjukskriven eller uppbära försörjningsstöd (socialbidrag). Och tro mig, jag har träffat många. Alla vill de göra någonting, litegrann. Har förstås träffat en del som är uppgivna eller inte kan men jag har aldrig träffat någon utan önskan.

På samma sätt inser jag att de trevligaste och nöjdaste människorna jag känner är generösa människor. Människor som tänker att "what goes around comes around". Såna som förstår att livet är ett givande och ett tagande. Människor som ger med en varm hand. Ibland ger man och ibland får man. Hur häftigt som helst. Med risk för att sticka ut hakan ordentligt är jag själv en mycket glad skattebetalare. Jag tycker att vi får mycket för skatterna (och om man inte får det är man lyckligt lottad). Har man fött fyra barn och har nära och kära som åkt ambulans, utbildat sig och får plogade vägar utan att det påverkar ekonomin nämnvärt är det lätt att vara en nöjd... Råkar även vara så att både min och Mannens lön kommer från skatter...

På Facebooks bytes bortskänkes kan man ha riktigt kul. Generositet och miljötänk i ett. Mitt skrot blir någon annans skatt. Bäst är bytena, då blir alla nöjda. Jag har bytt allt möjligt. Framkallningsapparat mot köttfärs. Spjälsäng och grind mot korvstroganoff och kakor. Garderob mot kakor och gympaskor. Ryggsäcken tänkte jag ge bort den men hon som fick den blev så nöjd så hon kom med en älgstek. Minst nöjd var hon som fick ett par småcyklar och lite diverse andra ute-barnsaker (jag log, stackars hon men jag blev av med sakerna). Alla andra har lett riktigt stort. Jag ger mig rackarn på att de på den sidan är nöjdare än de som är på köpes säljes. Där finns ju alla chanser att någon känner sig lurad eller att man lurat någon. Nu har den här bott klart hos oss. Loftsängen har varit otroligt bra men vi är klara med den. Fyra barn senare. Ska bli mig en fröjd att skicka den till någon annan som kan försöka leka den sönder och samman, ha föreställningar, klättra på den och älska den vidare. Riktigt skönt att inte behöva tänka att jag ska "tjäna något" på den. Vi köpte den, använde den och behöver den inte längre. Frågan är vem som kommer att bli gladare, jag eller den nya familjen. Nu ska jag ut och skotta så att vi kan sitta vi trädgårdsmöblerna i vårsolen. Kärlek till er alla :-)

Feber i oppositionen..

Riktigt risigt väder ute och feber i kroppen. Läge för att ta det lugnt alltså... Men hjärnan stannar inte helt förstås så Storebror och jag passade på och bedriva lite lobbyarbete. Vi förlorade ju valet och ligger fortfarande lika taskigt till i Sifo-mätningarna. Av någon outgrundlig anledning håller 3 barn och en vuxen i den här familjen på ETT stort mys en av helgdagarna. Storebror säger att han tror att 2-mys i veckan partiet har mycket fler anhängare i andra familjer än våran. Vi tror stenhårt på reklamen och hjärntvättens makt. Möjligtvis börjar vi vara lite emot demokrati och om det inte löser sig får vi väl söka politisk asyl i någon annan familj ;-).

Kruxet är att när det andra partiet upptäckte vår lobbyverksamhet började de också producera skyltar med budskap som stred emot våra. Nu ser det inte klokt ut här hemma, vi har valaffisher överallt. Nåja, det här är väl anledningen till att jag har en Kaosblogg antar jag. 500 inlägg här på Blogspot och precis som med politiken så hoppas jag att trägen vinner. Storebror och jag tänker att vi förr eller senare kommer att ha inspirerat någon så att det bli votering i familjerådslaget igen. Och jag hoppas att jag med min Blogg inspirerar till att njuta av livet, att ni får er ett leende och kramar om era kära istället för att bryta ihop över stök. Nu ska jag passa på att se film och skratta lite så länge Iprenen verkar ;-).Kram på er alla fina...

Politik i praktiken a´ la´ Kaosfamiljen

Riksdagen (familjerådslaget) var samlad. Lillebror höll ett brandtal om tandtrollens möjliga framtida utbredning på grund av helgmysen. Det radikala förslaget var att vi, på experten tandläkarens inrådan, skulle klumpa ihop fredags och lördagsmyset till ett jättemys en av dagarna.

Debatten som utbröt blev häftig. Två grupper utkristalliserades, godisgrisarna (GG) och tandbeskyddarna (TB). GG anhängarna med Storebror i spetsen hävdade att traditioner bör hållas, att det inte blir mys på riktigt om man inte får äta godis eller chips. Vem har hört talas om Lördag utan lördagsgodis och en fredag utan fredagsmys, vad vore det?? Lika kul som en sketen tisdag!!! TB anhängarna i sin tur hänvisade till experterna som unisont, både från tandläkare och övrig hälsovård, bevisat att det är skadligt för människokroppen på alla upptänkliga sätt att vräka i sig godis. TB ansåg inte att man bör främja sådana skadliga vanor i ett friskt samhälle. Man föreslog istället att Kaosfamiljen skulle kunna äta någon paj eller något annat trevligt istället för detta fantasilösa smågodis. Diskussionen var het, stundvis rena pajkastningen. Vid voteringen som följde vann tandbeskyddarna med 4 röster mot 2.

Nästa fråga restes omedelbart, vilken av dagarna skulle skippas? Ny, om möjligt ännu hetsigare debatt utbröt. Fredagsfolket ansåg det vara fördel att helgen skulle starta med ett mys och att man hade möjlighet att spara lite tills dagen efter om det blev över. De kände väldigt starkt för frågan. Lördagsivrarna hävdade lördagens helighet bland helgdagar och att tristessen helt enkelt skulle bli för stor om man gjort bort allt redan på fredagen...

Oenigheten var fullständig, även inom partierna var man oense. Storebror (GG) försökte låta partipiskan vina över Kaosmodern men hon vägrade. Lillasyster hotade att bli en soffliggare och båda falangerna la in massor med extra krut på att få henne med på just sitt tåg. Till slut lyckades Lillebror med en blandning av sakliga argument och mutor att få med sig henne. Storasyster och Kaosmodern samarbetade febrilt över partigränserna och lyckades till slut få med sig Storebror efter att han begripit att man inte heller får sticka på kiosken och handla för egna pengar andra dagen. Kaosfadern gjorde sina värsta Lobbyist-tricks för fredagen men lyckades inte vinna mark. Voteringen slutade 3-3. På grund av oavgjort resultat bordlades frågan och återupptas på torsdagens minirådslag.

Kaosmodern planerar att under veckan locka till sig både Lillebror och Lillasyster tills dess och vinna jordskredsseger med 5-1 mot Mannens fredagsfåneri...

Hoppas att ni också firat 1:a maj med att vara lite politiska. Att ni njutit av att demokrati och frihet finns samt för människor innan oss kämpat för bättre arbetsmiljöer, fantastisk föräldraförsäkring, 40 timmars arbetsvecka, en hel massa betald semester och en massa annat. Hur viktig tycker ni att politik är? Har vi det så bra så att vi tar demokrati och andra viktiga saker för givet? Ha en fin kväll!

Schack matt...

Ibland blir jag helt paff över vad som kan hända när folks föreställningar om hur saker borde vara krockar med hur det blir.

Idag var det några som bråkade om SEMLOR på jobbet idag... Vuxna kvinnor... Full hysteri... kollegor emellan, om SEMLOR!!!

Lokala skidbacken skulle vara öppen ikväll, annons i tidningen och allt. Lillebror och jag for dit. Brukar vara mysigt att åka skidor och äta Semla sen... Men då funkade inte lyset så det blev inget. Folk var mycket upprörda. Som om den ideella föreningen lurat dit folk för att roa sig eller vad?

Kontroll, planering, kontroll och måste...

För några veckor sedan stod det i tidningen om vita arkivet. Visst, jag förstår tanken men det blir lite så där att kontrollera vad som händer till och med efter man dött. Äh, när jag dör får dom donera vad som helst och göra hur dom vill med allting. Jag kommer ändå garanterat inte att vara där.

Varför engagerar sig inte i politik, läkare utan gränser, världsfreden, svält, preventivmedelsfrågan eller bara erbjuder sig att hjälpa till och styra upp i föreningen som sköter lokala backen istället för att lägga extrem energi på småsaker?

Det är såna här dagar som jag tappar lite hoppet för mänskligheten, blir lite schack matt. Vad är det som gör att man väljer att tjafsa om Semlor? Varför blir det verkligen katastrof om man tar på sig pjäxor en gång för mycket eller om något annat inte blivit som planerat? Och varför i hela friden måste saker styras upp i minsta detalj till och med efter döden??? Vad tror ni?
Är inte livet större än så!!!

Gnällkram på er

Vad ska du göra när du får mer tid?

Den frågan fick jag idag och den är mycket intressant. Just nu är jag här och nu både när det gäller jobbet och hemma.

Idag är det 25 år sedan Olof Palme dog. Åh, en sådan sorglig dag det var på många sätt. Kanske är det politik jag ska syssla med sen. Global miljö, fred, jämställdhetsarbete och så vidare. Det finns väldigt många viktiga frågor men det känns som om partipolitiken och vi som röstar skulle behöva ruskas om. Folk dör varje dag för demokrati och vi tittar ner i våra plånböcker och tänker på vad vi kan göra för Rot avdraget.

Ska bli spännande att se vad det blir "av mig när jag blir stor". Vad ska du göra när du får mer tid?

Det är inte en fråga om om, frågan är när...

Idag har varit en sån där dag när jag blivit påmind igen. Egentligen går jag nog runt och vet hela tiden. En av fördelarna med att ha träffat på döden på alla möjliga sätt i många år är att man blir medveten. Det är inte frågan om om det händer hemska saker, frågan är när. Det går itne gardera sig mot, livet är liksom en historia utan happy ending. På sätt och vis gör det att man vandrar med döden bredvid sig att man uppskattar livet mer. Färgerna på paletten blir skarpare när man inte ha slängt på något rosa låtsasmoln av att allt alltid kommer att fortsätta så här. Här och nu.

Kärlek och människor är viktigt. Njuter man av varje dag och ser den som en ynnest behöver man inte vara så rädd. Vi andas och strålar mot varandra, nu. Nuet är det enda vi äger, morgondagen vet vi ingenting om, vi vet inte hur den blir eller om den ens kommer. På tal om det, här är antagligen det klokaste som sägs i hela Sagan om ringen triologin.

Läste en historia om när telefonen nyss hade kommit. En liten kille satt och pratade med sin morfar när telefonen ringde. Morfadern svarade inte. Killen frågade varför morfar inte svarade varpå morfadern svarade de kan ringa igen, nu pratar jag med dig... Det kallar jag ett äkta möte, såna ska jag börja samla på...

Ps. Det enda som är aningens positivt med söndagens valresultat är att jag aldrig varit med om att det diskuteras så mycket politik överallt. Det blir många äkta möten. Ds

Privat politisk kortslutning?

Jag bor i ett samhälle där det är svårt att få affärer att gå runt. Samhället ligger rätt nära en stad där det också kan vara svårt att få lönsamhet i affärerna. Köpcentren runt staden går hyfsat. Man klagar över att det är dött inne i staden men shoppar i köpcentret eller vallfärdar till IKEA. Helst handlar man egentligen utomlands... Reser utomlands och roar sig utomlands. Det finns en del arbetslöshet i staden eftersom produktion av varor också gärna vill utomlands för att få det billigare.

Stackars politiker. Kan inte vara lätt att ha en valrörelse som bygger på önsketänkande. Det finns ingen regering i världen som kan ordna jobben om vi fortsätter som vi gör.

Vi tänker inte så långt. Vill ha sänkta skatter och bibehållen service (i alla fall för mig, när jag behöver det). Ah, listan med kortsiktigt tänkande som kan straffa sig i längden kan göras mycket lång. Själv sitter jag till exempel och trycker i mig godis och funderar på hur i hela världen det kan komma sig att jag har så dålig kondis...

Frågan jag inte vill ställa mig är vill jag att lösningen ska vara kortsiktig eller hållbar...

Passiv pessimism som något positivt?

Tjoho, nu är vi hemma. Lite mörbultade och trötta förstås men det hör ju till. Vi klarade oss utan sjukdomar även om Mannen var allt annat än pigg. Tidigt som ögat kom vi hem men tack vare mycket tillmötesgående konduktör blev det ändå inte helt mitt i natten. Att resa med barnen är speciellt. De är vana att resa så det funkar bra men det blir otroligt nära. Det leks, krigas, busas, myses och förhandlas mer än någonsin på resor. En Kaosfamiljen meny extra plus med ännu mer av allt och oftast på mindre yta. Rollerna byts i snabbare takt och alla är med om allt. Ibland lite väl häftigt men också hisnande härligt.

Och nu är vi hemma igen. Nu kan vi göra lite av de vanliga sakerna på våra vanliga ställen. Bara det att barnen kan ringa till en kompis eller dra sig tillbaka till sina rum är härligt och sånt man inte begriper att uppskatta om man inte har varit borta. På tal om att uppskatta saker hittade jag en tänkvärd länk här om att viss form av pessimism kanske inte är så tokigt.

Passiv pessimism, vilket ord. Trodde väl aldrig jag skulle anamma det... Hm, här det gäller livet har jag upptäckt att den "passiva pessimismen" faktiskt kan ha en riktigt god funktion. Det är inte naturligt att jag ska gå genom livet utan att något riktigt hemskt händer (att kräkas på tåg är inte riktigt hemskt). Att förbereda sig lite ibland på det värsta kan vara nyttigt tror jag. Även om det låter konstigt tror jag att jag har föreställt mig i stort sett alla mina nära och käras bortgång, det gör att jag njuter av de dagar vi har. Allt är inte självklart. Många saker blir i ett sådant perspektiv helt oviktiga.

När det gäller politik tycker jag också att den passiva pessimismen kan ha en god funktion. Nu pratar jag inte om att jaga utslitna och cancersjuka med blåslampa och att alla ungdomar vill bli rika på socialbidrag (det blir man inte). Jag tänker mer funderingen på miljön, hållbar livsstil och hur vill jag att samhället ser ut när/om något drabbar mig/barn /barnbarn till exempel sjukdom, död, arbetslöshet osv.

Ah, nu får det vara nog med passiv pessimism. Nu ska jag ta en lov i huset och titta på alla vackra sovande... Sov gott på er alla söta...

Saker man kan påverka och inte

Lite Vintergäck livar alltid upp tillvaron, även om det är över en meter snö här så såg jag dom under vår lilla tripp söderut. Vi var väl inte friska hela tiden men bättre än förväntat. I en sån här familj kan man liksom inte räkna med att vi är friska jämnt. Sex personer som släpar hem allsköns olika baciller överallt ifrån. Lillasyster har dragit till med ögoninfektion. Själv hade jag svårt att ta det så där lugnt som man borde när man äter penicillin. Så mycket kul, vackert bröllop och sen åkte vi en sväng till kompisar (som hade ett magsjukeryck). Den familjen är fem pers = inga garantier. Mannen och jag flinar bara så länge det inte är vi. Man får vara glad så länge livet inte händer en värre. Trevligt var det i alla fall. Vi konstaterade att fyra vuxna på sju barn är lagom. Sjukdomar bara är, ungefär som vädret.

Jag börjar få smått allergiska besvär av väderklagomål. Jösses, det är i alla fall rättvist. Det är väl bara att skotta, klä på sig med vettiga kläder eller hålla sig inne. Klagomål över saker man inte kan göra något åt, saker man bara får acceptera och anpassa sig till.

Däremot funderar jag desto mer på saker som vi kan påverka, omröstningen till hösten till exempel. Varför koncentrerar man sig så hårt på att ställa Fredrik mot Mona? Har vi börjat med president? Är det inte längre politiken som gäller? Dessutom har jag väldigt svårt att komma förbi en misstanke om att vi kräver en massa saker av Mona för att hon är kvinna. Och sånt är jag också allergisk mot. Blir helt prickig när förskolan kräver att jag ska ha koll på Mannens schemaändringar även sedan han blivit schemaansvarig. Och så tänker jag att de politiska diskussionerna snart borde ta sig förbi Rut och Rot och börja handla om vilket samhälle vi vill ha. Själv tycker jag att det känns konstigt att handla något till barnen på en privat droghandel...

Här är en länk till en väldigt klok man som verkligen vet att livet kan hända en Lars H Gustafsson. Han ger i dagarna ut boken Växa-inte lyda. Vilken underbar titel på en bok om barnuppfostran. Den ska inhandlas till Kaosfamiljen snarast. Klart barn måste lära sig tänka själva i dagens samhälle...

Hoppas ni får en trevlig helg. Värst vad det känns som om det blåser här inne. Det blir nog en lugn helg. Nu tänker jag ta min relativt friska kropp och slänga ner den under några filtar och kolla om chipsen smakar något. Kram på er

Nyårslöften

Förra året gjorde jag 10 nyårslöften och jag tror nästan att jag har hållit dom. Som vanligt beror det mest på hur man har utformat dom. Här är redovisningen:

1. Att försöka låta bli att ursäkta för att vi har stökigt, att göra politik av att det finns viktigare saker än ordning check

2. Att behålla mysmagen, dvs fortsätta att äta godis och glass när nöden kräver det check

3. Att välja roligheter så ofta som möjligt check

4. Att i möjligaste mån tänka på miljön check

5. Att sova på hotell / i egen säng så fort jag får en chans check

6. Se möjligheter och skratta så ofta jag kan check

7. Gå och lägga mig tidigt någon gång check

8. Vidareutveckla min förmåga som kaospilot check

9. Älska omgivningen och mig själv i den mån det går (inte känna skuld de stunder jag önskar att jag var singel utan barn) check

10. Att låta mig inspireras av Jean-Jaques Roussau som år 1754 sa:

Varje gång vi vill ha något vi inte har råd med, blir vi fattigare oavsett vilka resurser vi har. Varje gång vi känner oss nöjda med det vi har, kan vi betrakta oss som rika, hur lite vi än i realiteten äger. check

Jag tycker att dom var rätt bra. Jag tror att jag behåller alla utom nummer 1,5,6 och 7.
1. Att göra politik av att det finns viktigare saker än yttre ordning.
5. Att vara glad över att jag vaknar brevid en rufsig någon som tittar på mig med kärlek i blicken.
6. Att fylla 40 under året och jobba på att alla rynkor blir skrattrynkor
7. Dricka tekopp med Mannen så ofta jag kan

Där satt dom... Gott nytt år på er Bloggvänner... Kram
Ps. Jag måste nog lägga till ett 11:e, att snacka politik, jag står inte ut med tanken om att SD kan komma in i riksdagen... Det är inte mycket vi svenskar saknar och över 200 år sedan vi var i krig, så vi fattar inte mycket, vi skulle nog också fly... Ds