Pojkar är pojkar?

För sexton år sedan skulle strax ett nytt barn födas och ett nytt föräldrapar få sitt första uppdrag. Storebror. Killen som lärt oss (eller framförallt mig) så mycket om hur killar också kan vara. Så mycket mer än den här traditionella pojkar är pojkar grejen.

Jag visste att det finns killar som klokt nog bara tittar på när de andra små tjurarna leker herre på täppan och sen konstaterar att den där leken verkar man mest göra illa sig av... Jag har bara haft lite svårt att inte säga: Varför leker inte du och stångas med de andra små tjurarna? Jag känner en hel del trevliga grabbar som inte är beredda att retas, förstöra saker, vråla, slåss och kliva på någons huvud för att komma ett litet snäpp högre i hierarkin utan hellre går därifrån och gör något annat när kompisarna börjar bete sig. Däremot måste jag bekänna att jag inte trodde att det skulle landa en (eller närmare bestämt två) såna gossar hemma hos mig.

Jag har i perioder oroat mig över att Storebror (och Lillebror, fast oro i mindre grad) varit lugna Legokillar snarare än hårda sportkillar. Han sportade ett tag och tyckte det var kul men stod inte ut med allt jobba-då-skrikande, även från folk som inte själva jobbade. Sport funkade men inte "sportfasonerna". Som han själv beskrev det så blev en del kompisar helt "dumma i huvudet" på hockey/ bandy/ fotbollsplaner. Han valde att sluta istället för att vråla tillbaka eller börja fälla folk och veva med klubban. Han har hittat andra sätt att träna på egen hand som fungerar bra för honom.

Trots att jag inte är överdrivet förtjust i traditionella könsroller har jag ibland trillat ner i diket och tänkt att pojkar borde väl.. Och så har jag sagt till Storebror att han borde umgås i flock och säga ifrån. Storebror har lugnt tittat på mig och sagt: Mamma en del är inte så kul att umgås med när man är fler än två, tre stycken och säga ifrån är ju lätt för dig att säga som är mycket liten. En del av killarna är ju rätt mycket mindre, om jag skulle börja vråla åt dom skulle de kanske bli rädda och det vore ju inte så roligt...

Ju längre tiden gått och ju mer jag har tänkt på saken desto mer har jag kunnat le åt mig själv och tänka att pojkar ska väl också få vara som de är. Det är en rolig, lugn, hjälpsam, trevlig och eftertänksam 16-åring vi har. En riktig vän och en sån där som är som gjord för att bli vuxen. Jag tittar på Mannen och ser att Storebror också kommer att bli en Man som man kan gifta sig med och bli lycklig med resten av sitt liv.

Däremot måste jag säga att jag skulle ha blivit en odräglig människa om vi bara haft Storebror. Jag behövde nämligen lära mig tålamod som Storasyster lärt mig om. Att vissas barn inte kan stoppas, bara styras om som jag lärt mig från Lillebror. Lillasyster har lärt mig att man inte ska tro att man vet något om barn bara för att man råkar ha tre sedan innan. Tur har jag.

I höst börjar Storebror musiklinjen på gymnasiet. Han verkar beredd. Grattis till honom på födelsedagen men mest grattis till oss som fått låna honom. Kärlek till er alla.

Det är mycket med livet nu...

Läxor, tvätt, kläder som behöver inhandlas, mer cancer bland folk jag känner, kollegor som är i process, massor med jobb och fotboll på längden och tvären. Mycket att tänka på och mycket att hantera. Vad gör man då när det är så?

Tar hand om sig och pratar. Det att prata med någon om hur det egentligen är kan inte underskattas. En vän, släkting eller kurator spelar ingen roll, bara det är någon som lyssnar. Minst halva grejen är att man själv lyssnar på vad man säger. Sorterar saker. Kommer fram till vad man kan göra något åt och vad i så fall man kan göra. Det man inte kan göra något åt får man helt enkelt lämna där hän.

När det gäller fotboll är det egentligen råkorkat (precis som de flesta sporter) men det är en fantastisk avkoppling. Om det inte är så här förstås. Jonas Gardell är som vanligt rätt ute och dessutom lägger han ett lite större perspektiv på det hela. Ett perspektiv som man kan bli galen av och samtidigt så går det under rubriken saker som man inte kan göra något åt, i alla fall inte själv. Att somliga går i från grundläggande regler när det gälelr att vara medmänniska...

Dalai Lama säger att vårt främsta syfte med livet är att hjälpa andra och om du inte kan hjälpa dom, se då åtminstone till att inte göra dom illa. Klokt sagt. Kram på er

Utveckling pågår och vem ska göra jobbet?

Ett intensivt år med decemberfinal är slut. En hel del ledighet med tid för återhämtning. Nyårshelgen har varit riktigt fin. Samtal med kloka släktingar och vänner. Tid för återblick och lite utvärdering. Tankar om balans och att leva i kärlek. Relationer. Nya och riktigt gamla bekantskaper i en salig blandning där man resonerat om saker på nya sätt. Utveckling pågår...

Jag brukar ha en massa ta det lugnt, stressa mindre, krampa inte över ordning osv löften till nyår. I år hade jag bara ett löfte. Att diskutera mera. Framförallt ska jag prata med alla jag träffar om vikten av att nyttja demokratin och rösta i höst.

Och så ska jag diskutera såna här saker. Eftersom vi har fått äran att låna två kusiner så blev diskussionen vid kvällsfikat rätt intressant. Det finns hur mycket som helst att prata om, i alla möjliga sammanhang... Hur vill vi ha vårt samhälle egentligen och vem ska göra det?

Mannen lär nog snart förbjuda mig att gå på möten. På dagens medlemsmöte i sportklubben tog jag på mig att vara valberedning. Djupdykning i vem som ska göra jobbet alltså ;-). Faktum är att jag tycker att det är vansinnigt givande att engagera sig för något annat än sig själv, sin familj och sitt boende. Det ger mervärde till livet. Nu återstår frågan om jag (och förhoppningsvis några fler) kan få andra att känna samma sak.

En annan vinkling är att Mannen och barnen får det lite lugnare då jag också håller på och ordnar med saker på annat håll, det beror helt på hur man ser det ;-). Sport, politik osv. Vad tänker ni om engagemang och vem som ska göra jobbet?

Och gott nytt år på er...

Tankar efter semesterjuldagarna...

Vaknade i förrgår i Lillebrors tält av att det regnade. En av fördelarna med att tälta på gården är att man kan gå in och hämta tjocksockar om man glömt det samt att man kan äta frukost torr och varm även om det är lite rått ute. Sen har det "tyvärr" regnat rätt ihållande i två dagar. Nä men oj så "synd", inget åka till stranden, nu måste vi grilla, måla, rensa rabatter, tvätta undan, göra något vettigt... Vi har tagit chansen att bara göra vad vi vill. Storasyster har krupit ur pyjamasen ungefär en stund efter middagen. Lillebror har byggt sig sönder och samman med Lego. Lillasyster har läst och Storebror har hängt tandköttet. Mannen har nog också läst rätt mycket. Själv har jag köpt mig lite Lego, drällt förbi två kompisar och allmänt tagit det ganska lugnt. Inget tjat om någonting. Spelade Ryktet går igår med 5/6 av familjen. Vi höll aldrig på att sluta skratta. Regnet gav mig två sommarjuldagar :-).


Vem vet, kanske blir det lite hemester-tältande igen. Och för övrigt anser jag att vi bör ha Pia Sundhage som president och angående sport så var det här var bra skrivet. Måste säga att jag tycker att internet och sociala medier är underbart informerande och kul (även om man ibland får veta lite för mycket). Klart att folket behöver vara delaktiga och kan vara med att påverka. Våra unga vet bara inte riktigt hur än, de kämpar ju på med att bli vuxna och det har aldrig varit lätt. Eftersom papperstidningen antagligen är på väg ut så känns det här som ett kul och viktigt projekt.

Pratade en del med Storebror om livet igår. För/ nackdelar med att vara ung på det förra och det här årtusendet. Eventuellt är det svårare än någonsin att bli stor eftersom världen är snabbare och mer större än förr. När min morfar var ung så gick man bara skola till sexan och sen följde man någon man kände och började jobba med något litet skitjobb precis som ens föräldrar/ syskon gjort. Nu är det som att hela världen är öppen och "det finns alla möjligheter" men samtidigt är det lätt att bli huvudvill av alla val. Enklaste vägen blir att fly till datorn. Ut och cykla säger vi "gammeldags" föräldrar. Ja men tjoho, det är ju ingen annan som är ute... Det är inte så att det är synd om ungdomarna men jag tänker att många saker var enklare förr när man fick en kick i rumpan till sågen och sen var det bara att försöka försörja sig. Nu finns de jobben till stor del i Polen eller Kina...

Det finns tusen anledningar till att jag aldrig någonsin trodde att jag skulle länka hit men ja, jag älskar den här reklamen (även om maten och företaget internationellt sett har lite att jobba på). Jag hänvisar till Stefan Sundströms devis, livet är inkonsekvent, var inkonsekvent. Dagens länkar inger hopp för den yngre generationen, att de ska komma ut i livet och engagera sig för sin och vår framtid. Nu är det dags för en cykeltur eventuellt cykelfrukost med Lillasyster som nyss klivit upp. Kärlek till er alla...

På tal om OS...

Tro för all del inte att jag är emot sport. Jag är fotbollstränare och tycker att det är alldeles underbart men när det drar ihop sig till såna här stora världsviktiga tävlingar blir jag ibland lite förundrad. Och inte vill jag förringa sportens insats för världsfreden heller. Det ÄR bättre om länder smiskar upp varandra i triathlon, skjuter på lerduvor eller skaffar sig världsherravälde i simmning än att de med berått mod skickar iväg unga friska människor för att döda och tortera andra unga friska människor. En liten parantes är att Breivik tydligen hade sneglat på försvarsträning när han försökte göra sig själv till en massmördare...

Tillbaka till OS så är det ju kul men jag blir ändå lite beklämd över att så många smarta, starka och snabba människor ägnar sina bästa år och ALL sin tid, fokusering och energi åt att såna småsaker som sport egentligen är. Kunde inte åtminstone några av dom ha liknande fokus på att bekämpa världssvälten och problemet med rent vatten, ägna samma energi åt att skapa fred på jorden och lika mycket tid och råstryka åt att lösa klimatfrågan. Hade de allihop dessutom med sig sina team som filar på vändningar/ starter/ bollhantering samt andra diverse sportnavelskådning som uppbackning skulle det mesta av världens problem vara en bra bit närmare sin lösning...

Nu ska jag se film och smygäta godis med Storasyster, fastän det är söndag. Ibland är det bra att bryta mot regler lite. Hon kommer att njuta väldigt mycket... Kram på er allihop!