Och ungefär där gick allt åt häcklefjäll...

Varenda käft som jag ringt till vill inte fortsätta i styrelsen. Det är tid och det är lust och jag vet inte vad. Jahaja, nå men vi kanske inte ska organisera oss som vi gjort förr då. Möjligtvis så att vi är släkt med den här generationen, gänget som vill glida genom livet... Det är inte många av oss som behövt visa verkligt mod i vårt engagemang. Kanske är det därför vi inte tycker att vi behöver. Saker och ting kanske måste rasa ihop innan vi begriper vad vi haft.

Ska man tjata eller ska man kanske bara se till att sko sig själv. På samma sätt som jag och en kompis kommit fram till vår egen bästa pensionsförsäkring. Vi ska göra kläder till det här gänget... Kläder som passar riktiga kroppar... Det tror vi kan bli barnens skydd mot att vi tvingas bo hos barnen enligt ett schema när vi blir gamla. Ingen verkar ju längre vilja betala skatt, i alla fall inte när man är frisk, ung och har jobb. Insåg förra veckan att en förlossning i Sverige kostar 30.000 för en som inte är svensk medborgare, bara en sån sak kan ju få en att bli stolt över det som vi har. När man nyss fått bebis vill man inte jobba ihop till en förlossningsräkning, då vill man att Mannen ska sköta markservicen så att man kan amma och köpa blöjor.

När det gäller styrelsen är ju en variant förstås att valberedningen (dvs jag) väljer in mig och folk från vårt tjejlag i styrelsen. Sen kan vi ju bestämma oss för att åka till Barcelona för alla pengarna. Tjoho... Finns där ett problem så finns det alltid en lösning ;-).

Ha en trevlig lördagkväll, kram

Att bjuda när man har är både klokt och vackert...

I ett bra tag nu har hemsituationen varit mer kaotisk än vanligt. Bara det att närvara på 4 föräldramöten tar tid. Sen har det varit fotbollsträningar, dans, karate och de vanliga hemma-måstena ovanpå det. Den där tiden när saker inte har slutat men det nya redan har börjat. Varenda kväll har vi kommit hem och glott på varandra som får: Har du någon matplan?

Med anledning av detta har vår tvättsituation börjat bli lite prekär. Panikköpte trosor på konsum och så kom vi på det här: Så klart att man kan torka fotbollsstrumpor i ugnen. Nåja, nu har vi haft en kväll utan åtaganden så nu är vi på gång igen.

Och på tal om på gång så blir jag riktigt glad av medelklassupproret (går tydligen inte att länka till men googla). Sorgligt är det att Kristian Gidlund avlidit. Här är hans vackra blogg och här (funkar tydligen inte heller men googla på landet jag lämnar) har han skrivit en mycket tänkvärd debattartikel. Frid över Kristian, må hans tankar finnas med oss jämnt.

Jag säger som Caitlin Moran, tax me hard. Det är möjligt att det beror lite på att när man som jag har fyra barn så blir man, om man tänker efter, otroligt medveten om vilken tid och vilka pengar det skulle kosta att ha barn om vi till exempel inte hade bra skolor med fri lunch (även om allt alltid kan förbättras). Sjukvård, tandvård och äldreomsorg. Såna där saker som man inte vill lägga alltigenom från egen ficka när det är dags. Bara det att vi fick åka ambulans när Lillebror svalde en tiokrona utan att det kostade oss en krona är värt mycket. Min glädje för att bli beskattad handlar inte heller om att min fasta lön kommer från kommunala skattepengar.

Svaret på varför jag gärna beskattas är nog ändå mest att jag tycker att det är rätt att dela med sig och att om alla som kan gör det får vi ett bättre samhälle. Det är nämligen så att de barn som inte får fotbollsskor/ kläder så att de slipper frysa/ läxhjälp/ sommarjobb via kontakter osv kommer att jämföra sig med andra och bli arga. Precis som det alltid har varit när någon blir utan...

Så, när någon kommer hem från kalas i Kaosfamiljen gör de klokast i att bjuda. Inte bjuda bort allt förstås eftersom det är de som har "varit på kalasjobbet ;-)". Men litegrann, för det är inte roligt att titta på när någon annan har massor och man själv ingenting. Eftersom det händer att barn inte vill bjuda frivilligt får föräldrarna (= staten) ibland gå in och övertala lite.

När jag ser mig omkring så är Sverige inte ett fattigt land. Vi har både med det ena och det andra (ibland lite väl mycket) och därför borde vi ha råd att bjuda också. Att bjuda när man har är både klokt och vackert.

Ha en trevlig dag allihop.

Om att bo på rätt plats

Ibland kan man känna det ganska starkt. Tacksamheten över att man bor på rätt plats och har det bra. Jag vet att saker är annars på andra ställen på jordklotet, väldigt annars. Den här veckan har varit full av tecken:
*Gratis ambulans och check om Lillebrors peng verkligen trillat ner i magen
* Att man med gott samvete kan svara ja när Lillasyster säger att visst kan man bestämma om man vill ha barn när man blir stor
* Ett par åk i lössnö med slalomskidorna ett par kilometer härifrån
* Möjligheten till att åka gummibåt i älven till sommaren
* Gratis tandvård, skola osv osv för barnen
* Vi har mat för dagen och rent vatten osv osv
*Fyra friska barn och en Man som står ut ;-)
* Bilden från anslagstavlan med Kaosmoderns halsband, det är kärlek...
Listan på saker som jag har att vara tacksam över skulle kunna göras väldigt lång. Jag betalar gladeligen skatt till ett samhälle som fungerar så bra som det gör. Och det klimat som omger mig verkar passa mig ypperligt... Ha en trevlig söndagkväll Bloggvänner

Inte längre tjugo men hänger med och är tacksam

Även om man inte är tjugo så vill man förstås "hänga med". För många Bloggare har jag förstått att det är viktigt med inredning och kläder. Och jag vill ju förstås inte vara sämre. Tapetseringen i hallen är klar och nu har ni fått ett kort på dagens outfit... Design Lillasyster. På tal om tjugo så kan hon kan räkna till tjugitjugi också, hon kan räkna till tjuginitti till och med ;-)

Och annars, så här i flunsa-tider känner jag bara en enorm tacksamhet. Tänk att vi bor i ett demokratiskt land där vi betalar skatt så att vi vanliga dödliga inte behöver fundera på om vi har råd att låta vaccinera oss eller våra barn. Och förstås, varenda dag är det någon i Kaosfamiljen som har kvällsaktiviteter (+ bad, gympa och sånt i skolan) så jag känner mig också rätt nöjd över att de får skollunch. Tänka sig att planera någon sorts ta-med-sig-lunch till 3 barn varje kväll!!!

Och vår demokratiska fostran verkar gå av sig självt numera. Lillebror har kallat till Legorådslag imorgon. (första Legorådslaget hade vi 21/8). Ska bli kul att höra vilka Legoproblem de har nu och hur de kommer att lösas... Hoppas att ni har en trevlig kväll Kram