I nöd och lust...

Jo, en del relationer gå liksom lite upp och ner. Vänskap kan växla väldigt över tid men det krävs att båda bjuder till för att det ska bli bra. När det gäller vissa relationer (till exempel barn) har man gjort åtaganden som man bara inte kan svära sig fri ifrån när det blir jobbigt. Andra relationer, som den här kan man, även om man gått igenom en del tillsammans bara göra sig av med. Kanske... eller har vi möjligtvis lovat i nöd och lust? Just nu är det som synes en knippe nöd i relationen med Wacko Wolfram. Utan ljuddämpare för han ett sånt oherrans liv att ingen kan tänka inom mils radie.

Men, han har varit på väg ut i kylan förr, vi får se hur det blir. Tur att vi inte planerat in någon bilsemester i år heller ;-). Eftersom jag gästspelar på jobbet i veckan måste jag gå och lägga mig nu. Faktum är att det är skönt att åka buss eller cykla. Kram på er

Privat politisk kortslutning?

Jag bor i ett samhälle där det är svårt att få affärer att gå runt. Samhället ligger rätt nära en stad där det också kan vara svårt att få lönsamhet i affärerna. Köpcentren runt staden går hyfsat. Man klagar över att det är dött inne i staden men shoppar i köpcentret eller vallfärdar till IKEA. Helst handlar man egentligen utomlands... Reser utomlands och roar sig utomlands. Det finns en del arbetslöshet i staden eftersom produktion av varor också gärna vill utomlands för att få det billigare.

Stackars politiker. Kan inte vara lätt att ha en valrörelse som bygger på önsketänkande. Det finns ingen regering i världen som kan ordna jobben om vi fortsätter som vi gör.

Vi tänker inte så långt. Vill ha sänkta skatter och bibehållen service (i alla fall för mig, när jag behöver det). Ah, listan med kortsiktigt tänkande som kan straffa sig i längden kan göras mycket lång. Själv sitter jag till exempel och trycker i mig godis och funderar på hur i hela världen det kan komma sig att jag har så dålig kondis...

Frågan jag inte vill ställa mig är vill jag att lösningen ska vara kortsiktig eller hållbar...

Lite jobb igen då...

Jodå, Kaosmodern jobbar nu i veckan för att sen vara ledig igen. Fart och fläkt på jobbet förstås men det är en annan slags fart och fläkt. Lunch i lugn och ro. Ingen som retas och trillar av stolen. Inget kladd som jag behöver ta hand om.

Har man som jag en hyfsat krävande fritid och ett hyfsat krävande jobb är det viktigt att ta hand om sig för att orka. Viktigt att säga nej också skulle jag tro, både på jobbet och hemma. Tänka sig för så att det inte blir för mycket. Och så bussresorna... Min andningspaus. Om jag bara hinner med bussen är det ingen som vill mig något. Sätter man sig dessutom bredvid en tonåring med piercingar är man garanterat ostörd...

Hur duktig är det värt det att vara? Vad tänker ni om ordet nej och hur tar ni hand om er?

BP och Avatarer

Vi har inte gjort det stora sockmemoryt än. Vi börjar vara inne på de seriöst osköna och fula sockarna nu. Vi orkade inte heller städa så mycket som det var tänkt idag. Nåja, vi är åtminstone inte värre än BP sa Mannen när han la ut mattorna igen. Och akta er vad sant. Inte ens en Kaosfamilj på bästa humör kan grisa ner så mycket. Hurra!!! (Fast det är ändå tragiskt att någon kan kladda ner mer än vi, vilka konsekvenser...).

Och i morse läste jag helgbilagan i tidningen. Ett av reportagen var ett sånt där om en kvinna som lever sitt liv för heminredning. Det är ju egentligen också rätt tragiskt. Flera barn hade hon och allt var vitt... Oj hallå vilken tid hon måste lägga ner för att bibehålla allt det vita. Tänka sig att ägna så mycket tid åt att ordna tillbaka. Sisyfosarbete. Undrar om hon hinner umgås, måla tånaglarna, läsa en bok, njuta av att vardagsrummet blir en cirkus med elefanter och clowner, brottas, busa och skratta? Hoppas verkligen det. Jag känner då att jag skulle ångra mig på hemmet om mitt liv gått åt till att upprätthålla.

Angående galna maj så fick jag och en kompis en innovativ idé idag. Vi tänker skaffa oss Avatarer så fort det går. Och sen slumpar man med tärning om det blir jag (som är trevlig och skötsam) eller min Avatar som går på föräldramöten, utvecklingssamtal, avslutningar, påbörjningar, krattningar, brännboll och övriga samkväm. Dom gånger det blir min knallblå tre meter långa Avatar med svans kommer folk att få hålla i sig. Avataren kommer att svänga med svansen och säga vad hon tycker om att Mammorna ska baka fika, sy fast lappar på tröjor och samla ihop pengar till presenter (om det inte är x antal hektar regnskog som ska köpas in). Avatardagarna kommer jag att vila mig i form. Hela maj månad tänker jag nog slå tärning om vem av oss som ska gå på jobbet också...

Jag ser fram emot teknikens framsteg och tänker börja spara pengar till en Avatar nu. Min Avatar skulle nog göra en lov in på något styrelsemöte på BP. Hoppas ni också skaffar en egen Avatar. Vad skulle era Avatarer göra? Kram på er

4 månader senare

Den är på väg in igen nu, toan. Idag är det fyra månader sedan vi upptäckte vattenskadan. Så man kan säga att vi liksom levt på undantag ett tag. Ni vet äh, det ger inget att vi gör det där eller det där än, snart kommer det hit hantverkare. Äh, det lönar sig inte att ... för snart river de golvet. Äh, det lönar sig inte... för snart blir det ju... osv osv

Jösses, vår bästa stök ursäkt håller på att försvinna och igår hade jag en smärre Kaoskris. Gick runt huset och såg bara jobb o jobb och åter JOBB. Hade samma känsla som Storasyster hade när hon var sex år och fick ett superduper utbrott -VARFÖR SKA JAG SPRINGA RUNT RUNT OCH FRAM OCH TILLBAKA OCH UPP OCH NER I HELA HUSET OCH ALDRIG FÅR JAG VARA LEDIG... Jag ville verkligen inte vara ett bittert offer men jag kunde bara inte hejda mig.

Idag känns det bättre. Jag skulle fortfarande kunna gå in i vilket rum som helst i hela huset och börja röja men det är ok. Jag väljer att inte göra det. Golvet vi valde i hallen är mer än vettigt ljust, allt syns, men det är också ok. Jag tänker inte att barnen ska titta på varandra som vuxna och säga mamma? Hade vi en sån? Hm, när du säger det så... menar du kanske kvinnan som stod i hallen och dammsög och skurade dagarna i ända? Mannen och jag skrattar åt att vi varit så korkade men bestämmer oss för att vi ändå är nöjda och att det ska vara lagom städat, inte fin-fint jämt där också...

Nu tänker jag gå ner i källaren och försöka avliva Foppatofflorna (de har fler liv än katter, studsar upp i hallen igen som gummibollar) och skrämma ner några urvuxna kläder i någon låda. Det måste vara dagens viktigaste, att se till att vi inte fryser så att vi kan fortsätta att vara friska och ha en värld full av liv. Stöket hör till... Kram på er Bloggvänner

Vissa saker är enklare hemma

Hemma är skuldfrågan oftast rätt enkel numera, annat var det förr. Ligger det Bamsetidningar över hela vardagsrummet kan man satsa rätt mycket pengar på att det är Lillasyster. Hittar man äpplen över hela gården är det oftast Lillebror och kanske någon kompis som haft något idiotiskt krig. Har man stora vattenpölar med gräs i på golvet (och det inte kommer från taket) vänder man den skarpa blicken mot Storasyster. Har ens Harry Potter böcker eller gitarrstämmare försvunnit kan man lugnt ropa på Storebror och räkna med att han inte kan svära sig fri. Själv står jag för ungefär 98% av de borttappade vuxensakerna...

Idag skulle jag frakta ett barn i en bil på jobbet. Inga problem, vi har bilbarnstol i en av bilarna. Jag hittade bilen och stolen men bara en "stropp" som man fäster med. Sökte och sökte och sökte. Bakåtvända bilbarnstolar är som bekant helt värdelösa om de skumpar runt utan att vara ordentligt fastspända med TVÅ stroppar. Sökte igen och tvingade en kollega att hjälpa mig. Stroppen var uppslukad av marken. Rände runt och försökte hitta den skyldiga för att leverera en SÅN utskällning. Inte en käft hade rört den på ca 200 år. Det jobbar mycket folk på mitt jobb så att hitta den skyldiga kändes inte så troligt. Dessutom har de flesta semester... Jag fick allt gå där med min frustration. När jag försökte få händig hjälp upptäckte jag att de piggaste vaktmästarna tydligen också var på semester.

Så idag kan jag glädja mig åt att vi bara är sex personer i familjen och att de flesta oftast går att prata med/ skälla på. Fördel hemmet idag alltså! Ha en underbar kväll