Varenda käft som jag ringt till vill inte fortsätta i styrelsen. Det är tid och det är lust och jag vet inte vad. Jahaja, nå men vi kanske inte ska organisera oss som vi gjort förr då. Möjligtvis så att vi är släkt med den här generationen, gänget som vill glida genom livet... Det är inte många av oss som behövt visa verkligt mod i vårt engagemang. Kanske är det därför vi inte tycker att vi behöver. Saker och ting kanske måste rasa ihop innan vi begriper vad vi haft.
Ska man tjata eller ska man kanske bara se till att sko sig själv. På samma sätt som jag och en kompis kommit fram till vår egen bästa pensionsförsäkring. Vi ska göra kläder till det här gänget... Kläder som passar riktiga kroppar... Det tror vi kan bli barnens skydd mot att vi tvingas bo hos barnen enligt ett schema när vi blir gamla. Ingen verkar ju längre vilja betala skatt, i alla fall inte när man är frisk, ung och har jobb. Insåg förra veckan att en förlossning i Sverige kostar 30.000 för en som inte är svensk medborgare, bara en sån sak kan ju få en att bli stolt över det som vi har. När man nyss fått bebis vill man inte jobba ihop till en förlossningsräkning, då vill man att Mannen ska sköta markservicen så att man kan amma och köpa blöjor.
När det gäller styrelsen är ju en variant förstås att valberedningen (dvs jag) väljer in mig och folk från vårt tjejlag i styrelsen. Sen kan vi ju bestämma oss för att åka till Barcelona för alla pengarna. Tjoho... Finns där ett problem så finns det alltid en lösning ;-).
Ha en trevlig lördagkväll, kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det deprimerande. Ingen bryr sig. Men vill gärna ha, och skylla på andra. (Det finns naturligtvis lysande undantag.) Men den stora grå massan engagerar sig inte i något, förutom i det egna kära jaget!
Hoppas du haft en trevlig helg, Jenny !
Mm, lite deprimerande är det allt kalebass men samtidigt missar de som inte engagerar sig en massa roliga människor och händelser. Kram på dig
Skicka en kommentar