Visar inlägg med etikett stabilt samhälle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stabilt samhälle. Visa alla inlägg

söndag 28 december 2014

Stor jul...

Igår morse avslutades årets sista stor-frukost på det halva pingisbordet i köket. Jag vet att det finns människor som är jättenoga med dukningen, vi är nöjda om alla får plats. Mellan 10 och 20 personer har huserat i Kaoshuset under julhelgen. Oftast har vi varit runt 6 vuxna och 10 barn. Extra allt kan man säga, mer julklappar, skor, jackor och påsar, madrasser, mat, prat, skratt och gräl.

De tre musketörerna, brorsan, syrran och jag har tillsammans med våra respektive och morsan och farsan tagit kaoset till en ny nivå samtidigt som vi har skrattat och trivts. Det blir mååånga svarta överdragsbraxor i hallen. Den som först går ut får de bästa brollorna ;-). Det går inte att hålla legofritt överallt (eller nästan någonstans om man inte vill ägna hela julen åt att skrika).

Det finns inte bara ett sätt att fira jul på. Vi har haft en underbar kaosjul där alla vuxna tagit ansvar och sett till så att de sina varit mätta, haft kläder på kroppen och någonstans att sova. Då blir det förvånande lätt att vara värd/ värdinna. Gräl har det dock varit minst av då barnen har blivit större och vi vuxna varit rätt fokuserade på att få allt att funka så att vi får tid att umgås och prata om livet och tingen, åka skridskor eller njuta av den vykortsvackra vintern.

På tal om att funka så känns det riktigt bra att Regeringen gjort överenskommelsen med Alliansen. Jag har inget emot lite Kaos i hallen på vardagsplanet. När det gäller så pass viktiga saker som relationer och politik så gillar jag däremot kommunikation och ordning. Att alla tar ansvar för att saker ska bli så bra som möjligt är viktigt både i stort och smått och då ska inte en enda fråga få fälla regering efter regering, vilken fråga det än må vara... Precis som i familjer är det viktigt att de som är satta att styra är vuxna nog att göra det. Så det är en glädjande att de kan det, det ger trygghet och stabilitet för landet.

God fortsättning på er. Måtte ni alltid ha någon att krama

onsdag 4 december 2013

Kanske har vi det för bra...

Skolan är i kris. Och så börjar förståsigpåarna yla och när det gäller skolan är ju alla såna. Mer betyg, bättre lärare, mer engagerade föräldrar, mer matematik, språk, RUT-avdrag, mer medicin och mindre läsk till barnen osv. Förklaringarna haglar och så skyller alla på varandra. Piskor och morötter, fast man piskar gärna de som redan har det svårt och belönar helst de som redan har det lätt. Ja men tjoho så bra det blir.

I mitt stilla sinne undrar jag inte om vi grundligen tänker fel ungefär allihop. Hade en rätt rejäl diskussion om det på jobbet idag. Vi skyller alla ifrån oss när det gäller barn och ungdomar och framtiden.

Skulle en åttaåring bry sig mer om att lära sig saker om hen fick betyg? Knappast. De flesta åttaåringar är rätt nyfikna och vill lära sig. Däremot vill de gärna leka och spela dator också. Sen händer det något på vägen till tonåren, framförallt med killarnas skolintresse tydligen. Men så tror jag alltid att det har varit. Tjejerna har ett bra tag lurats till att fixa höga betyg för att sen få de sämre betalda jobben...

Eleverna har antagligen inte blivit mer korkade och det är möjligt att inte ens skolan blivit sämre (även om jag har svårt för Björklund och gängets skolpolitik). Sverige har haft en väldigt bra skola och min erfarenhet är att den fortfarande är det.

Jag tror att krisen till viss del är på en annan nivå. Samhället och drivet. Man kan numera rätt lätt Googla fram allt om kriget i Poltava. Vi vuxna googlar också fram info, hela tiden. Somliga litar mer på mobilen än moln när det gäller väder till exempel. Om man redan har en platt-tv, dator och en grymt skön soffa i sitt rum, varför ska man då längta tills man tjänar egna pengar och flyttar hemifrån? Om vi fortsätter att handla billiga saker så fortsätter företag att flytta sin produktion utomlands och då har vi inte några första-flytta-hemifrån-jobb för ungdomar längre. David Eberhard har skrivit tänkvärt här. Faktum är att många av de utlandsfödda föräldrar jag träffat på är bättre än oss svenskar på det området..

Och vi gnäller på ungdomarna. Fastän det är vi som har tutat i dom att man ska få göra det man vill och som man tycker är bra. Direkt tillfredsställelse. Vi spikar altaner och tapetserar om istället för att förkovra oss, engagera oss politiskt och läsa böcker. Jobbar så in i h-e för att kunna åka utomlands (och äta, bo och handla billigt). Eftersom vi inte bryr oss om historien och om varför samhället och trygghetssystemet byggdes upp är vi rätt nöjda. Ur nöjdhet kommer inget driv.

Behöver vi (antagligen personligen) och våra barn få det sämre innan vi begriper att det är vi som bygger samhället, driver skolor och tillsammans uppfostrar barn och unga? Vi får de skolor, socialförsäkringssystem och unga som vi förtjänar...

onsdag 16 mars 2011

Förändring förändring förändring

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Hela livet går ut på att kunna tackla förändringar. Ingenting får någonsin fortsätta att vara som det alltid har varit. Inte ens vår lilla. Hon som alldeles nyss låg i hängmattan och var bebis skriver numera så här:


Så nu har vi ingen liten längre... Någon gång ska alltid den minsta blir stor. Och om man tänker på de förändringar man nu ser i Japan och Libyen så är jag extremt tacksam över att de förändringar jag är med om är så små och naturliga. Och att titta lite utåt gör att jag tänker att det faktiskt, även om vi lever i ett stabilt samhälle är viktigare än någonsin att vi tänker på vilket jordklot vi ska lämna över till våra barn-barn. Miljö, användande av resurser osv osv... Behöver vi verkligen flyga så mycket, använda så mycket el, äta så mycket kött? Måste vi verkligen lysa upp våra trädgårdar på vintern och stressa ihjäl oss över saker? Här är en lite intressant artikel som jag "sprang på" här på nätet. Sköt om er gott folk