Livspussel? Nej men lite livswordfeud :-)

Mannen och jag var på föreställningen Niklas Strömstedt och Freud i fredags. Riktigt bra, modigt, roligt och väckte en hel massa tankar. Relationer, kärlek och livet.

Bland annat pratade de om att livet inte är ett livspussel utan ett wordfeud. Jippie, där satt den. Förstår nu varför jag alltid tyckt att metaforen livspussel varit rätt kass. Ett livspussel, om man nu ska lyckas med det innebär att det finns ett gäng bitar som bara kan sitta ihop på ett visst sätt. Livet är definitivt mer som ett wordfeud. Man får ett gäng bokstäver och så gäller det att göra det bästa av det. Man får sällan allt att gå ihop men man kan få vissa saker att gå ihop. Den tanken passar mig som handen i handsken. Eller som handen i vanten som de så snyggt uttryckte det på tal om hur välmatchad man är med sin bättre hälft ;-). Efter det har vi ägnat oss åt lite livswordfeudande med riktigt bra resultat. Bland annat ett spännande födelsedagsfirande med bästa brorsan och syrran med familjer. Hurra! Hoppas att ni har det bra. Nu återvänder ljuset. Vårvintern, återbetalningen för november. :-) Kram på er

Vardagsanfall!!!!

Ibland kommer den över mig, den där vardags-grå-grå känslan. Ni vet lämna, jobb, lunch jobb, hämta, middag, läxor, kvällsfika, sova.... Torka booord!!!

Men, ikväll ska jag inte tjuta. Egentligen borde jag aldrig det eftersom det här är ett riktigt i-lands problem. Lite besläktat med fenomenet livspussel. Har man inte i många fall så många pusselbitar som man gör sig? Kanske borde man sortera lite i måste -måstena och låtsas-måstena ibland. Och ärligt talat, visst borde det gå att göra något åt vardagen också ibland? Med handen på hjärtat skulle jag kunna göra det i alla fall. Jag jobbar 75% och är ledig imorgon, halv helg ikväll och morgondagen skulle jag kunna göra om till en tok-torsdag (popcorn till lunch eller nåt). Jag är den som är vuxen, vem ska hindra mig? ;-) Eller också klämmer vi till med några hoppsa-steg och sen drar vi till skogs. Vårvinter... en alldeles underbar årstid nära mej :-). Gör vi något av ovanstående går nog vardagsanfallet över.




Tack för alla kommentarer, jag blir jätteglad. Ni är ju för söta, kloka och trevliga. Hoppas att ni också får ha tok-torsdag imorgon.

Och där fick vi logistik-ledigt...

Just idag är livspusslet inga problem att få ihop. Inte blev jag lyckligare för det. Kruxet är att pusslet just idag har en extremt tråkig färg. Magsjuka.... Och det är ju något som aldrig någonsin passar. Jag menar hade man haft ett helt oviktigt jobb hade man ju varit arbeslös... Och idag skulle jag egentligen ha gjort en jätterolig grej på jobbet... Nåja, vad är väl en bal på slottet? Nu kan jag ju passa på att lägga in Katarinas award och skriva 3 saker om mig.

1. Jag tycker att det är löjligt roligt med blommor och barn

2. Jobbar med vuxna missbrukare och trivs för det mesta riktigt bra med det

3. Tycker alltid att människor är intressantare än saker

Tack Katarina. Ok, och svårt att välja men jag skickar vidare till

Harpasione för att hon är en underbar sannningssägare.
Bina som har bloggen Jag kommer aldrig överleva med livet i behåll (bara bloggnamnet är härligt).
Och så Eva för att hon skriver, funderar och reser. Det skulle jag också vilja göra när jag blir "större".

Ha det så fint allihop och ta hand om varandra. Nu ska jag njuta av min logistikfria dag. Kanske ska jag åka lite madrass med Lillasyster (hon och jag är friska, än) Kram

Jag vill inte käka lunch med Sven-Otto

Idag hade jag två mål för dagen. Det ena var att få upp några krokar i hallen, det andra var att lägga ut en blogg (jag har sagt det förr, det är de rimliga målen som är tricket). Det var nog tur att jag inte hade fler mål. Igår hade vi en vilodag och idag är Mannen sjuk. Detta innebär förstås att det blev ett och annat för undertecknad att styra med. Krokarna hjälpte Storebror och hans kompis till med. Att hänga upp jackorna blev Lillebror och Lillasysters projekt. Bloggandet fick vänta till kvällen. Jag är en stor beundrare av alla som är ensamstående. Som ordnar med allt och svarar på varenda fråga 365 dagar om året. Vi behövs, både Mannen och jag, alltid.

Och då kommer jag osökt in Sven-Otto Littorin. Om jag någonsin skulle ut på date (ryser) med någon så skulle det inte bli någon som tänker ens i närheten av Sven-Otto, inte ens i studiesyfte. Sven-Otto har tre barn men anser sig inte ha tid att ha dem varannan vecka. Nähä... Förr i tiden var det manligt att vara borta från hemmet länge, kunna släpa hem stora byten, kasta spjut, bära sten långt och sånt. I dagens moderna samhälle tror att det är fler med mig som tycker att det är väldigt manligt att komma hem, släpa hem mycket mat ifrån affären, kasta in tvätt i maskinen och bära febriga snuviga barn långt. Kanske kan en arbetsmarknadsminister gå i bräschen och gå ner i arbetstid eller... hm... dela jobben... och så kan vi ha två arbetsmarknadsministrar till priset av en... Med dagens teknik bör det finnas lösningar om man vill...

Nå, de stora förlorarna är förstås Sven-Otto själv och hans barn, eller vad vet jag, det kanske blir bra för dom men fenomenet kvarstår. Det är fler män än kvinnor som inte har tid att ta ut sin föräldraledighet. Vad vi kan göra är att dela på föräldraledigheten så att våra barn förknippar både kvinnlighet och manlighet med att ta hand om barn. Livspussel är en utmaning men det finns lösningar. Har man tagit ett barn till sig blir man förtrollad och får svårt att välja bort det för allt guld och berömmelse i världen...