måndag 31 december 2012

Gott Nytt År

Wacko Wolfram gick igång, maten är packAd. Lite av gratängen har runnit ut på bilgolvet men är vi på väg. Sena förstås men ett av mina hemliga mål var att vi inte skulle bråka i hallen. Det är länge till tolvslaget och sällskapet vi ska till känner oss. Årets nyårslöften blir nog något om att låta saker bero ibland, tänka att man inte tjänar något på att stressa o kriga. Och så ska jag.roa mig mer o tänka på balansen. HHålla mig mentalt stabil o låta förändringar o människor komma till mig. Och så våga leva med mitt uppdrag i världen.. Mer om det någon annan dag. Nu är vi framme. Gott Nytt År på er alla underbara. LramKram

söndag 30 december 2012

Japp, nu är jag gnällig...

Somnade i soffan igår och sen fylldes det på med folk kan man säga. 3 pers i en tresits soffa är grymt trångt, även om det råkar vara så att den ena är 9 år och den andra är 7 år. Tro nu inte att sluga Kaosmorsan förstod att det gränsen var nådd och att vi borde byta sovarena, nej nej. Klyftiga Kaosmodern gör som hon alltid gör. Väljer mellan att somna om MINUTER eller SEKUNDER senare och då väljer hon alltid att göra det som kan göra omsomning möjlig om sekunder, oavsett vad. I detta fallet bjöd hon alltså in först Lillebror under sitt täcke och en stund senare Lillasyster. En tresits-soffa, 3 pers, konstiga soffkuddar och ett täcke är inte vad jag kan rekomendera för att få ut maximal sovkvalité. Vore ju lite önskvärt att jag förstod att det kan vara värt det att offra några sekunder på att gå in i sovrummet till storsängen, att helt enkelt ordna till sovandet ordentligt nästa gång. Så ett alternativ för dagen är att gå runt och vara bitter över min IQ.

Ett annat alternativ är att ägna sig åt seriöst ätande. I torsdags, när det var -20 grader ute, råkade vår lilla smockfulla frys ha dörren öppen. Mannen slängde ut all mat på altanen och avfrostade frysen. Bra jobbat Mannen men sen då... Från att varit över -20 igår blev det PLUSGRADER inatt. Mannen agerade slips i storsängen och nix pix, smarta Kaosmodern glömde naturligtvis maten ute igår vilket gjorde att allt tinat... GAAHHHH!!! Tjoho... Och vi som har världens pyttelillaste kylskåp och inte alls vill ägna dagen åt att äta...

Och som sagt, plusgrader, massor med blötsnö. Lär bli rätt tungt att skotta när Mannen fortfarande ligger som en slips. Jag är otroligt förtjust i den "fluffsnö" som vi haft. Allt blir så härligt, tyst och vackert. Lite taskig timing är det också eftersom vi tänkt bada badtunna hos kompisar imorgon (om vi är friska). Det är otroligt härligt att bada badtunna med fluffsnö. Vi har nog fortfarande en meter snö men fryser det på blir det inte roligt...

Tack Bloggen för att jag fick gnälla av mig lite. Nu känner jag inte sånt behov av att skrika åt någon längre. Det är ju inte för att få god nattsömn man skaffar barn, fluffsnö är ingen rättighet och vi behöver ju inte fundera på matsedel till veckan... Dags att mogna till sig lite, detta är inga stora kriser och varför skulle just mitt liv gå på räls? Nu ska jag peppa barnen att äta sylt, bacon, broccoli och dill och gå ut och skotta. Kanske kan jag få med mig Storebror. Sköt om er allihop! Kram

Stora snötäcket lägger sig över oss nu igen...

Vi väljer att inte ta det personligt. Vi lyder istället och drar ner tempot. Båkar och retas lite förstås men annars. Tjatfria dagar. Går i pyjamas och tjocksockar så länge vi vill. INGEN tar ansvar för att alla är mätta dygnet runt (även om somliga gärna vill låtsas som om det är någon annans fel att hen inte ätit frukost). Vi har micro, rester så att vi klarar oss och nu har till och med Lillasyster till sin stora lycka lärt sig koka makaroner. Tjoho!

Under julen har vi träffat en massa kloka och härliga människor. Vilken ynnest det är att få vara nära människor. Barnen kan och vi får lite nya, andra vinklar på saker. Se/ höra hur andra familjer löser saker. Fundera på hur vi gör/ tänker och om vi kanske bör modellera om lite. Och en massa bra snack om livet. Läge för att sortera lite tankar. Återkommer med dom när de är sorterade. Var sak har sin tid, nu håller vi på med återhämtning efter en intensiv december.

Ute är det antingen svinkallt eller toksnöar. Vi har skrotat runt ett par dagar nu. Gått ner i varv. Ser på gamla filmer, läser, bygger lego och sånt. Ibland sticker någon och träffar en kompis men för det mesta är vi hemma. Idag har Mannen dragit täcket över huvudet totalt, sjuk. Vi håller tummarna för att inte fler insjuknar, annars lär det bli en så här lugn nyår också. Hoppas ni har det bra. Kram

tisdag 25 december 2012

God Kaosjul...

Mina sockar är fulla med knäck. Med jämna mellanrum fastnar man ordentligt med en socka i golvet (det blir så när en flock ungar drar runt huset med knäck)... Gröten hade tyvärr surnat, tror vi, den smakade f-n, så där så att vi fick höja rösten och ta tillbaka varje tallrik. Skinkan var en aning okokt, osten på rödbetorna tvärtom. Kanske var det lite för många kockar i början och för få i slutet av rödbetsgratinerandet... Något glas på fot, en kopp och en skål i kras. Vi har julklappspapper överallt och kommer antagligen att hitta paketsnören på konstiga ställen fram till midsommar men summan av kardemumman är att vi haft ett alldeles underbart oförglömligt julkalas...

Några små missöden får man räkna med. Lite Kaos när det gäller detaljer är inte hela världen. Flexibiliteten i släkten är rätt utbredd så det var ingen som hängde läpp över att 5 liter gröt fick gå direkt till komposten. Kaosfamiljen och den tillhörande härliga släkten är nöjda. Förvånandsvärt lugnt blev det också. Alla hjälptes åt så ingen behövde stressa ihjäl sig, gnata eller bränna ut sig. Pingisbordet kom in och dukades, alla fick plats. Tack vare att alla vuxna skött sig exemplariskt och lyckats bra med julmatsjakten (alla var fria att jaga hem och ordna det de tyckte var viktigt) blev vi mer än mätta. Tomten kom med julklappar åt alla, även de som retats, kanske mest till dom när jag tänker efter ;-).

Imorgon glider vi antagligen runt och frotterar oss med syskon, kusiner och julklappar. Kanske åker vi lite skridskor, kliver ut i det julkortsvackra, gör ett nytt försök med julgröt, fortsätter att städa golvet med sockarna och entledigar mer porslin. Vi får se, lugnt lär det bli. Det viktigaste är människorna. Missar att le åt och en mysjul blir nog de bestående minnena från dagen.


Svaret är att vi kunde göra jul och magneten om snö, städning och barn tillhör favoriterna. Hoppas att ni haft en härlig jul med kärlek och människor ni tycker om. Kärlek och sång gör världen vackrare. Kram

lördag 22 december 2012

Sista andetaget innan man dyker i...

Lugnet före stormen, kalla det vad som helst... Idag är dagen då vi bara gör som vi vill. Någon har haft en LÅÅÅÅNG utläggning om att ett stökigt rum inte är jordens undergång, någon är bara så trött och har suttit parkerad brevid datorn, några har varit på badhuset. Vi bor i ett oerhört vackert julkort och skottar snö dagligen. Idag har vi postat trettondagskorten (de kommer nog inte fram innan dess).

Bättre sent än aldrig, det är parollen för rätt mycket här hemma. 10 barn och 10 vuxna blir vi på julafton. Affären är öppen och vi planerar tillsammans. Känner lugnet. Vårt största etiska dilemma är att Mannen och jag (kanske mest jag) tryckt i oss all knäcken redan. Inte snyggt gjort men det är ett i-lands probelm. Vi kokar ny helt enkelt.

Dan före dan före dan före doppare dagen. Vi kommer att ha trevligt sällskap, garanterat bli mättare än vad som är bekvämt. Med en bländande gran och julmusik kan vi nog få till det. Har man bara tillräckligt med levande ljus kan ju ingenting gå fel :-).
Stor Julkram till er alla!

fredag 21 december 2012

If this is the end...

Lets make it such an End... Sparkling and filled with LOVE, like this one ;-). (Och sen jag tog kortet har det nog hunnit komma till ett par prydnader till).

onsdag 19 december 2012

En stilpolis värsta mardröm...

Jajjemän, det är Kaosfamiljen och vi är stolta över det. I december har vi ostilsfinal. Plötsligt händer det. Granen åker in och vi öppnar jullådan. Vår jul-låda är stor och innehåller ALLT juleri som familjen samlat på sig de senaste 15 åren. Lite som Pandoras ask fast med jul istället för olyckor. Vi kastar inte ett endaste julpyssel, vi sätter upp det i granen om det går.

Vår underbara plastgran som jag köpte när Lillasyster var bebis och Mannen hade ryggskott. Den där granen som tålt att kläs om ett par gånger om dagen hela december sedan -05. Förr var den även fastknytt i taket också eftersom det nästan alltid stod någon på en stol när änglarna skulle gå på kalas hos tomtarna och bollarna skulle färgsorteras eller kombineras med diverse andra av våra julgransprydnader.

Vår påklädingsprocedur får mig att le varje år. Det är vår julgran som symboliserar uttrycket the more, the merrier. Det röda glittret som Lillebror valde när han var två år. Julgransbollarna i alla färger. De glittriga ljusmanchetterna. Ingen censur alls. Fnissigast blir jag nog av trolldegsklumparna med gem i och halv skalliga flirtkulegubbar (vi har tom några med glaspinneskidor). Och det mesta av allt vi slänger upp i granen är duktigt glittrigt. Det glimsar så pass att man i stort sett behöver solglasögon för att närma sig vardagsrummet.

Som Lillasyster andäktigt sa igår: Vilken tur den här granen har som får bli så vacker.
Ja, fyllde Storasyster i: Man kan ju inte vara ful varenda dag...

Och jag tror att jag håller med, stilpoliserna må säga vad de vill. Vår gran har tur, det måste vara en fröjd att vara gran i ett Kaoshushåll då man får ha lite alla stilar. Det är bra att vara mamma också. Roligare än perfekt!
Ta det lugnt i julstöket... Kram

söndag 16 december 2012

Stress-less in december...

Åh, så här i jultider kan man stressa hur mycket som helst. Flänga runt och göra allt möjligt. Ha dåligt samvete och typ ångest över allt som man inte hinner. Stöpa ljus, hur kul är det med barn? Hänga upp julgardiner, för vems skull? Här snöar det ändå HELA tiden så alla skottar istället för att glo i fönster och undra över just jag har julgardiner... Köpa hela önskelistan till alla barnen (och behöva ta lån på kuppen och riskera att de alltid är lite missnöjda vidare i livet då de är vana vid att få och få och få och så ser ju livet oftast inte ut)...

Nix pix, jag vägrar. Mitt i allt det här stressiga finns det ju en massa saker som vi borde tänka på. Saker som rimligtvis borde göra att vi lugnar ner oss och tänker på vad som verkligen är viktigt. Kristian, Harpasione och så om skolskjutningen. Vad vet vi om vi ens ses imorgon och om det är så, vad är det då som spelar roll? Grejen är att vi egentligen aldrig, även om vi inte vill tänka på det, vet om vi ses imorgon.

I ljuset av det kan vi helt enkelt göra det vi känner för och njuta av tillvaron. Idag är det enda vi säkert vet att vi har. Stanna upp och tänk efter. Reta inte upp dig på facebookuppdateringar (alla andra har det bättre) eller kvasi-dsikussioner som pepparkaksgubbar/ disneys beslut att klippa i Kalle Anka. Välj ut de saker du och de människor du vill ha omkring dig vill göra och gör det. Helt enkelt. Kliv ur din lilla jösses-jag-har-inte-hunnit-stryka-juldukar-värld och bli den du föddes till att bli. Gör bra saker, sprid glädje och godhet även utan för din innersta krets så ger det ringar på vattnet. Det finns många på nätet också som sprider ringar på vattnet om livet, bland annat: Livstid Punctum Saliens, kalebass. Om några dagar skickar vi mellandagskort, inte för att vi måste utan för att vi vill skicka hälsningar. Krama varandra och Kram på er

torsdag 13 december 2012

Ett Luciautbrott...

Jesper Juul må säga vad han vill men om jag inte minns fel så har han bara ett barn och antagligen ett lugnt sådant. Karl'n har rätt på sätt och vis. Klart barn vill samarbeta men ibland vill barn även bråka, retas och "lätta på trycket". (Faktum är att även vi vuxna ibland gör det men det låtsas vi inte om). En sån där logistik-peaks vecka och final med Lucia. När det har varit Lucia hela dagen, på längden och på tvären, mysigt och vackert och kanske lite spännande... Då kan det vara så att det börjar bubbla av känslor i kroppen och då passar det bra med ett litet utbrott om man inte får ur sig dom på annat sätt...

Full respekt för att barn är olika. Våra barn är väldigt olika. Somliga gråter och andra skriker och slåss så att rutorna skallrar. En del har inte just några utbrott alls medans en del andra behöver pysa ur sig hur ofta som helst. Vi vuxnas uppdrag runt omkring blir mest att ta det lugnt, se till att saker inte går fullständigt över styr och låta barnet hantera sig. Prata om det efteråt så att de blir bättre och bättre på sig. Svårt men viktigt. Och jo, nu när vi går in i julveckorna kan vi nog lugnt räkna med lite "julspel" också. Faktum är att julspel nog kan räknas till en släkt-tradition. I min ursprungfamilj vet jag till exempel att vi brukade göra ett julspelsarrangemang på julafton modell stort (inte hela världen, vissa saker kan vi le åt än).

Just ja, en liten julrapport också. Ungefär hälften av adventsgrejjerna ligger fortfarande i lådan. Tomtarna bor också där än. Julklapparna har jag och en kompis gjort upp om att vi köper nästa torsdag. Det vi hittar då får dom ;-). Barnen har gjort ett juldass...
Ta det lugnt i julstöket mina vänner... Kram

måndag 10 december 2012

Tvång är aldrig ok (om det inte gäller bakning då???)

Fick ett mail om att ett gäng barn i en klass inte vill baka och att det är för j-ligt. Det var ett sånt där långt mail, ett sånt där om uppfostran och som ifrågasatte oss som rår om en av vägrarna och vår föräldrakapacitet. Väldigt många är tydligen vägrarna också och det kändes som om vi föräldrar skulle straffas/ bötfällas/ klä skott för detta gräsliga hemska...

Hm, jag vet inte det... Få se nu... är det här inte en diskussion som vi brukar ta med barnen, väldigt noga? På längden och tvären har vi pratat om att man måste få säga nej och att det ska respekteras. Både pojkarna och flickorna är itutade detta. Och då undrar man ju, går klassresor över allt annat vett? Finns det något som säger att om en vill baka så måste alla göra det. Vill vi att våra barn ska lära sig uttrycka vad de vill och känner och stå för det? Jag vet inte, regeln här hemma är i alla fall att den som säger nej till kram eller lek är den som bestämmer. Då blir det inte varken kram eller lek. Hur kommer det sig att det inte kan gälla bakning. Det kanske inte ska bli något bakande alls då om folk inte vill. Då får man göra något annat helt enkelt. Kanske hela klassen får göra något annat. Nåja, Mannen och jag ska författa något tjusigt ang detta... Kan ju vara så att personen med vad är ni för föräldrar-mailet hade lite otur med tänkandet bara ;-).

För övrigt så har jag inte köpt en enda julklapp och är faktiskt inte det minsta stressad för det. Jag hinner, det ordnar sig. I detta hushållet är julklappar inte århundradets händelse, vi köper lite lämpligt mycket från önskelistan (de tre översta önskningarna brukar vara för dyra) och så är det bra med det. Julmaten finns på konsum och det mesta annat löser sig. Jag vägrar lägga på mig själv något "tvångsok" när det gäller julen. Det blir inget julbak (så det kan vara genetiskt) och jag vägrar att julstressa. Kram på er

söndag 9 december 2012

Tankar från en ersättningsbuss

När tio tusen människor skulle lämna arenan blev det lite rörigt. Det är kallt o snöar. Buss istället för tåg. Att såna där saker som att livet inte blir som man tänkte sig är svårt att hantera för barn o ungdomar har jag lätt för att förstå. De är i början av livet o har inte lärt sig att hantera såna saker.

Att vuxna människor goes bananas över att livet ibland beter sig tycker jag är märkligt. Har de bott i ett akvarium utan kontakt med någonting? Har allt tills nu gått på räls jämnt o i så fall, är det inte dags att man inser att livet inte går att styra. Det kan inte alltid kullra vår väg.

Mannen igår som gormade över att det blev trångt o bökigt när l0000 människor, varav en drös var ordentligt fulla, kändes som ett fenomen. Säkert en man som brukar räkna ut lösningar på svåra problem annars men nu skippat logik o ta problemet personligt.

Samma sak med en kvinna här på ersättningsbussen. Kan ju undra lite om det verkligen ger något att skälla på busschauffören. Han kanske också hade någon annan plan för kvällen än att skjutsa en tjurig hop människor ett gäng mil norrut i snörök.

En viss förundran kan jag också känna inför människor som gnatar över snö o kyla. Hur länge har man bott på dessa breddgrader? Fortfarande förvånad? Det är sällan de som bott här kortast som gnäller mest....

O så har jag en del tankar on julstämning. Bra lustig tankevurpa vi gör där också. Som om stämning är något man kan vara i en hel m månad. Eller ens vill för den delen. Det skulle bli tråkigt on inte stämningar kom o gick. I helgen har jag varit i hårdrocksstämning, småbarnsstämning, tonårsstämning o prat om livet stämning. Huller om buller, med olika personer, välkända o okända. Helt underbart. Kram på er

lördag 8 december 2012

Still loving you, tonåringen...

På resa med bara tonårssonen. Med tåg o buss så det blir en del kvantitetstid. Sitta och hänga tid. Sitta tyst och lyssna på musik, blippa med mobilen och sånt. Men faktum är att det även blir lite skratt, snack och brottning. Vilken j-a ynnest att han vill tillbringa en helg med morsan. Må vara att det är konsert med Scorpions som drar men ändå. Det blir något helt annat att sticka iväg någon annanstans. Att vara sig själv och tillsammans för en stund.

Resan är redan värd pengarna, redan innan konserten. Tacksamhet! Hoppas ni har en mysig lördag. Kram

torsdag 6 december 2012

Som om vissa saker bara vore dåligt?

Dags att låta vissa saker som hittills haft lite dåligt rykte uppgraderas. Det är konstigt att känslor som trötthet, ilska, sorg, avundsjuka har en sån negativ laddning. Alla känslor är naturliga och har ett syfte. Är man gravid, jobbar mycket eller har mycket att fundera på är det rimligt att man är trött tex. Känslor berättar något för oss.

Det är ett oskick att människor i allmänhet och föräldrar i synnerhet försöker bestämma vad som andra ska få känna och inte. Ilska är till exempel mycket bra. Det ger energi och möjlighet att sätta gränser för sig. Lek med tanken att man upptäcker att en kollega ständig sätter en i klistret, då är det läge att bli arg och kanske stryka personen från listan över pålitliga personer. Sorg har också sin plats men vi har liksom lust att dela upp känslor i bra och dåliga och försöker skippa dom, inte känna de känslor som vi tycker är dåliga helt enkelt. Mycket elände bottnar i att man försöker att känna bara de "bra" sakerna. Som om det inte fanns ett syfte med allt, som om det finns något som bara är svart eller vitt...

En person som känner en massa vill något. En treåring är inte arg bara för att... tonåringens trulighet har också en förklaring. Känslor är inga problem egentligen, det är hur vi hanterar dom. Sorg ska gråtas ut. Avundsjuka ska hanteras, inte gömmas undan. Vi behöver våra känslor, allihop på olika sätt... Shit, BÅDE Lillebror och Lillasyster har tydligen skridskor idag.... Stress är också naturligt... När man till exempel Bloggat istället för att kolla logistiken helt på sin plats med lite pulshöjning ;-). Sköt om er

söndag 2 december 2012

Julstämning, quick fix...

Köp hem glögg och pepparkaksdeg. Slå på lämplig julmusik. Öppna jul-lådan och sätt dig i en fotölj med glögg. Låt barnen pynta överallt. Baka lite pepparkakor (går att avsluta i stort sett samma sekund som barnen tröttnar).

Och så vill jag säga att jag tror att toksnöande plockar fram det bästa hos människor. Akta er vilken sammanhållning det blir i ett samhälle när någon vräker snö över det. Det har kommit bortåt en meter snö sista dygnet och folk har kämpat. Med snöslungor, traktorer, spadar, sopar har vi gått man ur huse och bekämpat snö. Vi har skrattat, pratat, svurit och hjälpt varandra. Tagit en paus och så på det igen. De flesta blir pratsjuka när de plumsat i snö en stund och man kan hjälpa till och putta loss vilket pucko som helst som kört fast. Mot vädrets makter är vi alla lika (utom kanske dom som äger en traktor).

Och det klart, en meter snö underlättar julkänslan men jag måste säga att jag gillar det där med väder. Det är en av fördelarna med att bo i norrland. Man hinner inte förledas till att tro att man kan planera och styra upp allt. Livet, vädret, ja en massa saker som man inte kan styra över kommer emellan. Det enda vi kan göra är att försöka bestämma över oss själva med de förutsättningar vi har. Här är en länk som också handlar om det. Kloka Jada Pinkett-Smith. Sköt om er Kram

lördag 1 december 2012

Kaosmodern- med rätt att tråka ut och inte vara problemägare...

Till och med i ett äkta Kaoshem finns det gränser. Eller kanske man kan säga att det borde finnas. Gränser för stök, när det blir bortom allt tvivel stört omöjligt att hantera. När ett ställe i huset helt enkelt har ett sånt överflöd av uppfinningar, lego, sockar, plastgubbar, pyssel och pinnar så det i praktiken inte går att vara där. Övervåningen i vårt hus, där mellansyskonen huserar, har skenat över denna gräns med råge.

Lillebror ligger på vardagsrummsgolvet som en slips. Killen som norpat åt sig båda släkternas anseliga mängd hamstergener. Sparar på allt och har alltid gjort. "Det ni tycker är skrot blir skatter för mig. Man kan alltid göra nya saker av det, en del saker vet man bara inte vad än". Han säger att han aldrig mer har tänkt att städa. Hans plan är att spränga sitt hus varje gång det behöver städas. För någon dag sedan packade han ut alla saker i det angränsande genomfartsrummet. Det stället behöver man numera machete för att ta sig igenom. Lillebror ligger här i vardagsrummet och ylar att han hellre dör än städar.

Storasyster har barrikerat sig i sitt rum. Hon har inte ätit något idag eftersom hon har en sån taskig mamma. Jag nekade henne att åka till kusinerna då hon inte gjort det hon ska. De allra mesta av hennes saker ligger nerpackade i flyttlådor då vi gjorde om i hennes rum för ett par månader sen. Resten av grejjerna ligger omkringströdda på golvet i rummet i en salig röra. Storasyster har dessutom en del matte som hon borde göra. Ingenting händer, Storasyster blir oerhört trött av bara tanken på att ordna till något, oavsett om det gäller ordning eller skolarbete.

Och jo, jag känner igen känslorna som de här underbart fantasifulla, kreativa och drivna barnen har. Känslan av att helt tappa armarna och att ingenting någonsin kommer att bli bra. Däremot så är deras känslor inte mitt problem. Det ska göras och göras ordentligt men det gör inget om det tar tid. De väljer själva när de ska göra det men jag skjutsar/ sponsrar/ säger inte ja till några som helst roligheter förrän det är löst. Drottningen i Stökriket bestämmer helt enkelt (tillsammans med Mannen). Jag tjatar inte heller eftersom det inte är mitt problem.

Det där är en svår balans. Vad är mitt och vad är barnens problem. Storebror har en babiljard pantflaskor i sitt rum... Några i säck, ser nästan ut som någon sorts julprydnad.
Inte mitt problem. Barnens skolarbete är, när de kommer upp i högstadiet inte heller mitt problem. Om tre och ett halvt år är Storebror myndig. Mer om problemägande en annan dag. Inget julpynt än. Idag byter jag ringsignal till Fairytail of Nex York. Ha en trevlig lördag kväll. Kram