Tvång är aldrig ok (om det inte gäller bakning då???)

Fick ett mail om att ett gäng barn i en klass inte vill baka och att det är för j-ligt. Det var ett sånt där långt mail, ett sånt där om uppfostran och som ifrågasatte oss som rår om en av vägrarna och vår föräldrakapacitet. Väldigt många är tydligen vägrarna också och det kändes som om vi föräldrar skulle straffas/ bötfällas/ klä skott för detta gräsliga hemska...

Hm, jag vet inte det... Få se nu... är det här inte en diskussion som vi brukar ta med barnen, väldigt noga? På längden och tvären har vi pratat om att man måste få säga nej och att det ska respekteras. Både pojkarna och flickorna är itutade detta. Och då undrar man ju, går klassresor över allt annat vett? Finns det något som säger att om en vill baka så måste alla göra det. Vill vi att våra barn ska lära sig uttrycka vad de vill och känner och stå för det? Jag vet inte, regeln här hemma är i alla fall att den som säger nej till kram eller lek är den som bestämmer. Då blir det inte varken kram eller lek. Hur kommer det sig att det inte kan gälla bakning. Det kanske inte ska bli något bakande alls då om folk inte vill. Då får man göra något annat helt enkelt. Kanske hela klassen får göra något annat. Nåja, Mannen och jag ska författa något tjusigt ang detta... Kan ju vara så att personen med vad är ni för föräldrar-mailet hade lite otur med tänkandet bara ;-).

För övrigt så har jag inte köpt en enda julklapp och är faktiskt inte det minsta stressad för det. Jag hinner, det ordnar sig. I detta hushållet är julklappar inte århundradets händelse, vi köper lite lämpligt mycket från önskelistan (de tre översta önskningarna brukar vara för dyra) och så är det bra med det. Julmaten finns på konsum och det mesta annat löser sig. Jag vägrar lägga på mig själv något "tvångsok" när det gäller julen. Det blir inget julbak (så det kan vara genetiskt) och jag vägrar att julstressa. Kram på er