Behövs det en internationell mansdag?

Att män styrt världen i ett stort antal år är inte direkt någon hemlighet. Mer i lön, mer makt och mer uppmärksamhet i de allra flesta sammanhang. Av den anledningen kan man tycka att män inte borde ha en egen dag, de har ju alla de andra utom 8/3.

Underordnade har mindre makt men de är ofta klokare och har större handlingsutrymme på andra plan. På samma sätt som svarta vet mer om vita än tvärt om så vet kvinnor mer om män än tvärt om. De flesta män ser relationsfilmer när de är nykära, sen slutar de med det och fortsätter att titta på ensam-man-räddar-världen-filmer. De läser inte speciellt många kvinnliga författare heller. Ungefär noll andra perspektiv än sitt eget alltså. Mansrollen förblir som "Sara" säger här löjligt snäv. Klart att det är hotande att förlora makt men man vinner annat.

Det räcker liksom inte att ett gäng kvinnliga feminister diskuterar mansfrågan, den behöver komma upp på dagordningen överallt. För let´s face it, vi har inte kommit så långt. Små killar är fortfarande våldsamma på skolgården och fröknarna säger att pojkar är pojkar. Småbarnspappor jobbar fortfarande löjligt mycket. Killar löper mycket större risk att bli nerslagna ute på stan än tjejer. Det finns folk som köper "rules for dating my daughter" t-shirts. Manlig makt/ maktlöshet, självmord, alkoholism, arbetslöshet och själslig ensamhet är stora problem för män och i förlängningen blir det problem för alla.

Så ja, jag tycker det finns all anledning att fira internationell mansdag. En dag där män kan träffas och prata om hur det är att vara man för det finns så otroligt många bra män. Som den här till exempel (som jag ev har länkat till förr men den är bra).

Just nu lanar Storebror med en av sina äldsta vänner i källaren. Jag hoppas verkligen att de pratar om annat än WoW också för jag tror att manlig vänskap är utvecklingsbar och en väg för att ta oss framåt i ämnet. Ha en fortsatt trevlig helg allihop. Kram

Dags för en internationell mansdag...

Efter en vecka med slalom och sjukdomar (3 av 11 stod upp hela veckan) där jag låg som en slips i slutet blev det inte så mycket "input". Vårt sällskap i fjällen är coola som barstolar och omtänksamma till tusen. De kom med vatten, chips, febernersättande och pysslade om oss. De konstaterade bara lite krasst att ett annat år så är det väl dom.

Så har internationella kvinnodagen i vanlig ordning uppmärksammats. Intressant att den är så hotfull. Till och med aldrig så vanligtvis omtänksamma och kloka personer blir småstresade av att dagen uppmärksammas. Somliga säger till och med att den inte behövs. Kan vara det här eller att man inte tänker som Özz Nujen.

Ja men vi har ju kommit så långt säger många. Jaha, har vi kommit så långt så att det räcker? Hm, det beror på hur långt man tänker. Tänker man på sig och sin lilla värld just för ögonblicket kanske det räcker (även om man har lägre lön osv). Det där andra vill man ju inte tänka på... Att våra barn alltid behöver veta (precis som vi visste när vi var små) vilken gosse man inte ska reta upp på skolgården. Att unga tonårstjejer bekämpar hår på hela kroppen och opererar sig. Att vi kanske snart har en dotter/syster som flyttat ihop och kanske fått barn med ett ärkepucko. Att kvinnor och barn förminskas, upplever krig, våldtas och torteras varje dag 2014. Det är saker vi inte vill tänka på i vår trygga bubbla och därför blir internationella kvinnodagen hotfull...

Om man fortfarande funderar varför den behövs kan man kolla här (verkar inte funka, googla linaeidestam.se/2014/03/8-mars.html"/a>) eller se över sin människosyn en aning. Och jo, jag tycker verkligen att det vore på sin plats med en internationell mansdag också. En dag när män kan fundera på vad de kan göra för att få världsfred, trevliga söner/svärsöner och att mota skev kvinnosyn. Det finns oändliga massor med kloka killar som gör "feministsaker" hela dagarna. Jag känner stora flockar. De står inte upp för det "in public" på samma sätt som den här mannen men de gör handlingarna. (Ah, länken som bör spridas över världen verkar inte heller funka. Googla på Youtube Violence against women- it´s a mens issue eller maila mig så skickar jag den). Att alla kloka män inte bara ställer sig upp kan möjligtvis ha att göra med att de fortfarande behöver förhålla sig till de där knaskillarna på skolgården som nu blivit äldre (och det behöver inte vi kvinnor göra om vi inte flyttar ihop eller skaffar barn med dom). Kan det vara så att även de killarna som numera har makt har "skolgårdstänket" i ryggmärgen eller är de bara nöjda med makten? Jag väljer att tro det första.

Så, gör en internationell mansdag i typ november, bjud in den här killen och en massa karlar. Gärna en massa karlar med makt, diskutera, gör något åt saken och sen delar vi på resten av dagarna :-). Skulle vara underbart. Kram på er allihop

Behövs det en internationell mansdag?

Den frågan och en hel bunt andra, både roliga och allvarliga diskussioner ägde rum i helgen på ett stadshotell med bubbelpool. 8 kvinnor i sina bästa åldrar utbytte tankar irl. Helt underbart. Årets enda dag som verkligen inte är förhandlingsbar. Frågan om en internationell mansdag är inte så dum. På frågan om jag är feminist svarar jag helt klart ja utifrån Caitlin Morans definition. "Do you have a vagina? Do you want to be in charge of it? Congratulations, you are a feminist." Jag tror att detta landet är smockfullt av såna feminister. Säger man dessutom "do you know anyone who has got a vagina? Do you want her to be in charge of it?", så är vi nog ännu fler. På frågan om jag tycker att karlar, män, pojkar och gubbar är underbara så svarar jag också ja. Det finns massvis med kloka härliga män men precis som när det gäller invandrare så får de klä skott för en massa dumheter även de som är kloka.

Tänk er själva en dag då män kan manifestera mot krig. Fundera på hur det är att vara man, pojkvän, pappa, brorsa... Prata igenom mansrollen ett par varv. Sänka garden lite och bekänna brister och tillkortakommanden. Skratta åt sig själva och fundera på hur världen skulle kunna bli bättre. Det vore något det...

Annars håller vi mest på och fixar med vårt förkrympta vardagsrum. Jisses vad vi tycker att det är tråkigt. Ingen av oss är egentligen ett spår intresserade av tapeter och än mindre att fundera på den mängd möbler som vi behöver ställa någon annanstans i vårt för övrigt proppfulla hus. Storebror hade som förslag att vi skulle sälja möbler eller något barn för att få plats med allt. Vi sa att han låg längst upp på försäljningslistan i så fall ;-). Vardagsrumskaos och så massa jobb, läxor och känslor som behöver ut i form av sammanbrott ovanpå det. Men kärleken flödar och det skrattas en hel del även om vi är lite trötta. Livet har en härlig puls. Nu, sovdags. Kärlek till er alla!