Nattugglar lite...

och den här gången är det inte min egen förtjänst, eller kanske lite. Harry Potter event på fritidsgården och jag peppade Storasyster lite för att gå dit. Filmmaraton och en massa annat kul. Jag inväntar henne för att höra hur hon haft det. Sånt där som föräldrar till tonåringar gör (fast vi har varit väldigt förskonade då Storebror känner att han hellre vill ha det lugnt och skönt hemma än att drälla ut någonstans).

Funderar lite på klassresan som ska ordnas i Storasysters klass. Om inte alla kan vara med och lägga pengar eller säljer sockar, blommor, kakor och godis, kan det då fortfarande räknas som en klassresa? Eller är det kanske så att projektet borde döpas om till stöd-15-lite-löst-sammansatta-ungdomar-som-vill-åka-någonstans? När det gäller hennes fotbollslag är det ju självklart att alla ska med, oavsett vilken förmåga och möjlighet man har... Klassen har ett par invandrarungdomar där jag vet att det är oerhört mycket pengar att lägga 500:- per termin och barn... Inte är det alla som har föräldrar med jobb och stort socialt nät heller så att man kan sälja korvar för 150:-. Någon har argumenterat för att man måste åka långt eftersom hans alla andra barn fått åka långt med klassen. Intressant tanke. Undrar om han verkligen har lurat i sina barn att livet är rättvist?

För livet är inte rättvist. Det kommer nog inte att bli det under en överskådlig tid heller. Här har vi rent vatten i kranar och de flesta av oss behöver inte arbeta hårt med kroppen. Vi ska aldrig glömma att vara tacksamma. Över sånt här till exempel:

Naturis på havet... Sånt här, sånt här skulle jag vilja klappa till gnälliga människor med. Kanske hänvisa till Alex Shulman av alla människor också. Jösses vad gnäll tar energi från viktigare saker. Hur säger man till en kollega som alltid hittar fel, ständigt blir bitter och sprider det omkring sig, att hon egentligen inte har ett skvatt att gny över? Framförallt eftersom hon aldrig gör något för att något ska bli bättre utan helst viskar till någon annan.

Nu hoppas jag att Storasyster kommer hem snart så att vi orkar med en skridskotur imorgon också. Ha en trevlig söndag. Kram på er

Åtta olika föräldrar i samma hus?

Föräldramöte inför Lillasysters förskoleklass. Samma lokal och några föräldrar är dom samma men jösses. Det känns som det är en evighet och väldigt stor erfarenhet senare...

Jag konstaterar att det är mycket mindre oro och mycket mindre krig den här gången. Både med och över ungen och allt runt omkring. Det är som om jag själv blivit en annan förälder fast ändå mig. Möjligtvis kanske jag blivit lite för cool. Till exempel borde jag kanske reagera på att dagis tycker att Mannen är charmigt slarvig och ler när han glömmer saker, har dålig koll och risig framförhållning. Jag misstänker att det är för att han är man som han "går iland med" att vara charmigt slarvig inför dagispersonal. Men äh, de har en bra verksamhet och alla barnen har trivts så jag låter det vara och låter honom erkänna sin charmiga slarvighet när vi behöver byta schema. Samma sak med vården. Vi delar upp det så att Mannen ringer till sjukvårdsrådgivningen/ åker till akuten om det behövs med barnen. En pappa blir nämligen aldrig avfärdad som en hönsmamma. Och jo, det är jag som besiktar Wacko Wolfram också, av ungefär samma anledningar fast tvärt om. Livet är tydligen sånt...

Tillbaka till att jag är olika föräldrar till alla mina barn. Jag tror att det är sant, det ger inget att låtsas som om man är rättvis och likadan. När Storebror ska göra något är allt alltid första gången. Med Lillasyster fjärde. Klart det spelar roll. Det är på gott och ont men det känns som att jag slutat ha dåligt samvete för att Storebror är den första testpiloten, Storasyster och Lillebror mittemellan och Lillasyster den som vi höjer lite på ögonbrynet åt och säger, jasså, det är din tur att ramla av stolen på det där "6-årssättet" nu. Det är för och nackdelar med "alla mammorna". Som vanligt får man ta det onda med det goda. Kanske är jag mer uppmärksam när det gäller Storebror men det slår lätt över i idiot-oro. Kanske är jag lite väl cool när det gäller Lillasyster men det gör också att hon är ganska fri och jag litar på att hon ska klara det mesta för det har ju de andra gjort...

Och så ska man ju inte glömma att barnen är olika och har olika relationer till varandra. Och att far i huset har olika relationer till alla sina barn... Inte konstigt att vi behöver vara noga med kommunikation. Om jag har räknat rätt innebär det 8 olika föräldrar bara i detta huset. Diskussionerna kan var spännande till tusen. Ha en fortsatt trevlig helg.

Om jag vore Molly Weasley

Idag firar vi 11 år som föräldrar Mannen och jag. Det där barnet som vi ägnat 5 år av vårt liv åt att försöka få att sova fyller år. Tur att han var så söt, annars hade vi givit bort honom... Han är inte alls lika nära att bli såld på loppis nu när han är 11. I kväll ska vi gå och se Harry Potter med min syster. Massa popcorn och drömma sig bort en stund.

Tänk om jag hade varit Molly Weasley. Oj vad jag hade trollat då. Vattenskadan skulle vara fixad på en grisblink, nej förresten, toan får stå kvar ute. Noga då, jag vänder mig utåt i världen i stället. Hokus pokus så har alla människor lika värde och allt fördelas rättvisare. Abra kadabra, så finns lagom mycket mat till alla och någon vill ha och krama varenda unge i hela världen. Sen svänger jag lite med trollstaven så utrotas krigen å så miljön å vips börjar vi alla leva hållbart för framtiden.

Jösses, konsekvenserna skulle bli RÄTT stora för oss alla. Hm, eftersom jag inte är Molly Weasley får jag fundera ut vad jag kan göra fastän jag bara är en vanlig kvinna med en liten blogg. Länka lite till andra som tänkt till lite förstås. Flickors rätt att vara lite lortiga. Vad mer kan man göra, vad tänker ni? Kram på er