Mat och prat...

Hemma efter en mat och prat-rik kväll hos en kompis. Vi var några kvinnor som såg filmen Ångrarna. Klart sevärd. Handlar om två karlar som gjorde könsbyte och sen ångrade sig. Filmkvällen utmynnade i riktigt givande diskussioner om relationer, mens, våld, skolan, heder och livets olika faser. Möten i verkliga livet när de är som bäst.

Det är mycket med det verkliga livet just nu. Veckan har varit full av givande möten. Både med gamla och nya bekantskaper. Mycket prat om Lundsberg. Smart skrivet av Johanna Frändén här. och som om det vore det värsta som kunde hända ett barn att det skulle behöva gå till en kommunal skola? Av allt jag vet om skolor så är det få rektorer som skulle avfärda att någon blivit strykt med strykjärn som ett pojkstreck... Klart att vi alla har vår heder och att hederskultur finns mer eller mindre överallt. Det blir lite värre när kulturen är inbyggd på ett ställe där barn bor hela tiden och när de som höhö:ar "du skulle se när jag gick där" har väldigt mycket pengar och makt... Kanske den värsta sortens hederskultur...

Och så krig. Syrien. Vem kan någonsin får för sig att krig kan krigas bort? Faller det inte på sin egen orimlighet?

Johanna Frändén har skrivit fler läsvärda saker, här bland annat. Måste säga att det är en ynnest att få vara kvinna, bo där jag bor, vara mor till en massa barn och få möjlighet till alla dessa spännande och givande möten. Ha en härlig helg allihop. Kärlek till er alla...

Vi vägrar igen...

Efter morgonens konferens har Mannen och jag än en gång bestämt oss. Det må vara att golvet är oerhört brunt, att vi lagar köksluckorna med tejp, att vi har det minsta kylskåpet av alla vi känner och hela köket är lite opraktiskt. Känslan i kroppen och lite inspiration från våra vänner i USA (av alla ställen) som faktiskt bara BOR i sina hus, på riktigt, gör att vi säger nej, det blir inte någon köksrenovering nu heller. Det är skönt att vara så rörande överens. Vi fortsätter hellre med att jobba 75% och ha det lugnt och skönt än att dra på oss byggstök, ta lån och välja lister, kranar, tapetsera och fundera över färger och nyanser...


Och så måste jag få uttrycka min tacksamhet över att få ha så många riktiga möten med olika människor. Möten där det inte är "showen" och ytan som är det viktiga utan människor och relationer. Tack för att ni finns och går igenom mitt liv, både irl och här. Kram på er alla underbara

Möten irl och vådan med städning...

Såå, på två veckor har vi alltså skaffat ett stycke ny bil och ett stycke nytt rum i huset. Och mitt i alltihop skulle Mannen fira födelsedag. 40 år och öppet hus skulle det bli. Eftersom möblerat om rejält på alla möjliga ställen blev det städat även i vrår som varit bortglömda ett bra tag. Fin middag på restaurang på lördagen och öppet hus på söndagen. Massa trevligt folk, både släkt och vänner. Underbara svärmor och svägerskan hade bakat tårtor och fixade smörgåstårta. Mamma och mormor lånade ut bestick och dukar. Vilken ynnest det är att ha så mycket bra folk omkring sig. Människor man kan utbyta tjänster med, byta barn eller skridskor med eller lätta sitt hjärta för. Ett bra socialt skyddsnät är en gåva och en förutsättning för att en Kaosfamilj ska fungera bra.

Gårdagen blev riktigt trevlig. Massor av riktigt härliga möten irl. Diskussioner om livet och tingen. Massor med spännande tankar utbyttes över tårtorna, hela dagen. Det var allt från prat om ålder, barn, vänskap, boende, gymnasieval, dataspel och pensionering till vinterbad, fotboll, roller och relationer. Internet må vara bra men möten irl regerar och det var väl en av sakerna vi kom fram till, att det må vara hur det vill med den dataspelande generationen, till slut kommer de ändå att vilja träffas på riktigt. Igår möttes människor mellan 3 och 84 år. Riktiga möten slår det mesta man kan vara med om tillsammans med en skärm. Kanske är det det vår generation kan stå för, riktiga möten irl. Häftigt var det i alla fall.

Inte konstigt att vi flämtar lite idag. I en vanlig familj skulle man säkert dra igång tapetseringsprojektet och börja flytta möbler igen. Vi gör det inte. Det får se ut hur det vill, just nu ska vi inte bli klara. Nu behöver vi smälta de senaste veckorna. Dags att invänta våra själar, som den här historien som jag har hört en variant av men det är samma andemening. Så ni får stå ut med en "bildfri" blogg ett tag till. Vi vet ju inte var vi ska ha datorerna än. Det kommer, i sinom tid.

Ett problem med att ha gjort en riktigt röjning är att man gärna tappar bort saker. Imorse var min börs helt försvunnen. Kanske hittar jag den snart, på något smart ställe. Det är det jag säger, för mycket ordning är inte bra, då har man så få ställen att söka på ;-)... Sköt om er