Tonårs-träsket?

Det märks på många sätt att vårt gäng barn håller på att transformera sig. Tittar på kort och inser att de inte är lika småbarnssöta längre. Fina förstås men inte sockersöta. Vi slipper hyra barbiefilmer och det är faktiskt inte lika många stenar och pinnar i hallen längre. Däremot är 44:or väldigt stora och det är svårt att konkurrera med World of Warcraft. Och så hormon-humör, jisses anåda. Man kan få fräsande och drop-dead blick för ungefär ingenting. Ingenting man bör ta personligt förstås eftersom de är nya i snart-vuxen-branschen. Kommer själv ihåg att det inte var lätt att vänja sig med sitt nya transformerade tonårs-jag. Fräsande och drop-dead-blickar är i och för sig bra att de kan sen när de ska veckla ut sina vingar och ge sig ut i livet...

Det är extremt lugnt på morgnarna. Ingen vill en någonting, någonsin. Så där så att Mannen och jag kommit fram till att det är bästa tiden att ta igen sig. Ladda batterierna innan den underbara skrattande, tjurande, käftande, hoppiga, stökiga horden vaknar. Då kan man aldrig veta vad som händer.

Idag har Lillebror kört en radiostyrd bil i tvättkorgen så att den snurrade runt hela vardagsrummet. Storebror och Storasyster hade en diskussion om tonårslivets vedermödor från tjej och kill håll med diverse intressanta personliga påhopp redan vid sin frunch. Lillasyster har funderat lite på om det är så att man, om man ler när man blir halshuggen, fortsätter att le. Ikväll konkurrerar Lillasyster och Storasyster om Lillebror. Den ena vill spela Minecraft med honom och den andra basket.

Dessutom har jag förmånen att få vara tränare för ett helt flicklag med 13-14 års transformers. Det är verkligen häftigt. Den där känslan att det kommer att bli riktigt folk av dom till slut (förhoppningsvis). Och kärleken blir inte mindre för att barnen blir större. För någon dag sen, när Stora Storebror kom och la armen om mig, slog mig den tanken. För oss som levt i fred så länge är det svårt att tänka sig att skicka iväg sina barn eller fly till ett annat land men jag tror att jag skulle göra det. När jag ser det här, Youtubes kanske vackraste film blir känslan ännu starkare.

Min känsla är att tonårstiden inte är något träsk. Istället känner jag en enorm ödmjukhet inför att vi är så lyckligt lottade. 34% av barnen i Pakistan går inte i skola och FN bedömer att det finns 300000 barnsoldater i världen. Vi har det extremt bra här. En del Kaosmorsor har det ännu bättre eftersom de får umgås med en hel flock transformers. Kram på er allihop

Freden är vår!

Idag fick Mannen nog. Han kavlade upp ärmarna och körde igång i ett av Kaosrikets absolut hopplösaste hörn, skåpet med plastburkar. Så fort man öppnar det så flyger det ut burkar och lock. Inte för att de hör ihop, nej nej. Lock utan burkar förstår vi oss på. Burkar hm, springer gärna iväg någonstans för att fylla sig med barbieskor, Lego eller daggmaskar. Det finns en miljon användningsområden för burkar, även om de inte har lock. Vad vi däremot funderat mycket på idag är vad man använder lock utan burkar till? Tillhör inte detta ett av livets mysterium? Medlemmarna i Stökriket må vara extremt påhittiga men varför springer locken iväg, var springer dom och varför hittar vi aldrig någonsin flockar med lock som dräller runt huset och (ja, vad i hela världen gör dom, utan burkar???). Som det såg ut när Mannen försökte para ihop burkar och lock verkade det som om locken förökar sig, får små konstiga bebis-lock i minut och parti och sen studsar tillbaka till skåpet. Underligt...

Kanske kan vi få USA att sluta kriga överallt för olja. Den plast de vill ha kan de återvinna från våran "lock-verkstad". Jag slänger med lite såna här grattis nu-är-du-med-i-vår-klubb-och-får-mess-och-mejl-och-inplastad-tidning-kort från min plånbok också så borde en stor del av plast behovet vara tillgodosett. Kan Amerikanerna bara upptäcka cyklingens tjusning slipper de slösa bensin på att flyga runt och kriga till sig olja och då torde världsfreden vara fixad. Inte svårare än så! Ha en trevlig söndag

Krig och fred och att Levla upp

Krig och fred har vi rätt ofta här hemma, samtidigt. Igår jobbade Mannen och då passade Lillebror på att pröva moderns gränser, försvar och tålamod å det kraftigaste. Kaosmodern, som fortfarande var en aning jetlaged svarade upp mot utmaningen och därmed var kriget i full gång. Kaosmodern förstod att Lillebror inte prövat sin mor på ett bra tag och därför behövde göra det på ett aldrig tidigare skådat sätt. Ändå var det lätt att hålla sig för skratt. Lillebror var så oerhört lyckad i sitt prövande att modern ett tag funderade om Napalm kunde vara den enda fungerande försvarsmetoden.

Under tiden detta pågick var resten av barnen fredligare än någonsin. Lillasyster fikade på en blixt, gapade lite för tandborstning och godnatt kramades i en av Lillebrors pauser i anfallen och tog sen på sig nattlinnet och smet i säng. Storebror läste Harry Potter högt för Storasyster en lång stund och sen visslade det bara till innan de fikat, stökat undan, godnattkramats med kämpande Kaosmoder och gått och lagt sig.

Efter en utmanande analys av kriget med tillhörande fredsförhandling kunde även Lillebror och Kaosmodern kramas och gå och lägga sig. Att vara arg är inte det värsta, inte att bete sig som en idiot när man är barn heller, när ska man annars göra det? Krig och fred samtidigt tär på krafterna man blir oftast varm på mer än ett sätt. Alltid skönt för de som inte bråkar att kunna glänsa lite och le igenkännande. Och av krigen lär man sig massor, både som barn och vuxen.

I helgen tänker jag åka iväg och uppgradera mig. Gå upp en Level...
Klokare än när jag var 10
Nöjdare än när jag var 20
Friare än när jag var 30
Äntligen 40!

För övrigt anser jag Tomas Bodström bör kunna beviljas föräldraledighet.

Kram på er och ha en trevlig helg