torsdag 17 maj 2012

Regn och rusk...

Planen för dagen var att svischa iväg i gummibåt längs den vårbrusande älven. Sen tänkte jag göra ett trädgårdsland av det här:
En pallkrage modell större som Lillebror från eget huvud skruvat ihop med sin skruvdragare. Tack Lillebror och så typiskt honom. Grabben med de 1000 ideerna som man slitit sitt hår över en hel massa gånger. Killen som man ibland undrat över hur han ska överleva sin barndom. Nu är han hur lugn som helst och sätt en skruvdragare i händerna på honom och han gör succe´. Jag upphör helt enkelt aldrig att förundras över hur olika barn är redan från start. Hur mycket som bara är deras eget...

Och på tal om olikheter så pratade jag med min mormor igår. 83 år gammal så har hon ett intressant perspektiv på tillvaron. Hon konstaterade att mycket av lyckan i livet sitter i att kunna hantera de förändringar som man oundvikligen presenteras för. Att gå från barn till ungdom till vuxen till sambo till förälder med bebis till småbarnsförälder till större barn till tonårsförälder till flygfärdiga till utflugna barn och så vidare... Att hela tiden omskapa sig själv i förhållande till omvärlden. Och så pratade vi en stund om att man har lite olika lätt/ svårt med olika perioder och att varje trappsteg upp eller ner är ett krux man ska ta sig igenom och göra det bästa av situationen.

Det bästa av situationen ja... Regn och rusk ute, planen för dagen blir nog inneaktivitet av något slag. Tyvärr kan jag inte tänka längre. Storebror och Storasyster sitter supernära varandra i soffan och bråkar. De vill nog inte göra annat eftersom de sjunger/ trummar för att reta varandra. Kanske har de lite bråkbehov helt enkelt. Nu ska jag gå någon annanstans. Sköt om er

2 kommentarer:

Veronica sa...

Hej vännen!
Visst är det väl underbart när bilder man har av en del människor inte alls visar sig stämma med verkligheten. Första gången man ser eller pratar med någon så skaffar man sig automatiskt en bild av hur den här personen är.....eller? Ja, så gör nog iallafall många omedvetet. kan nog säga att jag Ibland blir sådan...hm. Men sedan när man upptäcker alla dolda talanger som döljer sig där inne under skalet........ Mina barn har den senaste tiden visat sig ha massor av dolda talanger. Inte visste jag att min son var så duktig i matlagning.....eller att min dotter fattar innebörden av alla svåra ord hon läser i litteraturens underbara värld. (bokslukare som hon är...eller är det kanske därför...) .

Visst är det härligt att samtala med människor som har levt sitt liv lääääänge....snacka om livserfarenhet. Undrar hur gammal man blir själv egentligen? Kan tänka mig att leva länge om man bara får vara klar i knoppen...

Hoppas att du får en fin fredag. Nu ska jag ta itu med fredagens bestyr.

Kramelikram Veronica

KaosJenny sa...

Verkligen Veronica... och framförallt fascinerande när personer som ens barn visa nya sidor... Hoppas vi blir riktigt lastgamla och fortsätter att utbyta klokheter :-) Kram