tisdag 22 maj 2012

Tonåringar, livet och vårflod

Kanske kommer jag att ångra att jag skriver detta men hittills så gillar jag verkligen trasslandet, disskuterandet och argumenterandet med tonåringen och nästan tonåringen. Faktum är att jag tycker att det är roligt att få svar på tal och gnabbas i olika frågor. Höra de blivande vuxna relatera till andra och varandra. En ynnest att få hänga med lite i utkanten på deras träningsläger inför sitt egna vuxenliv. Jag tycker om att vi som provar oss fram och liksom driver med varandra lite...

För någon dag sedan skulle "vi" tvätta Storebrors keps och vips stod han där med händerna i tvättbaljan i full färd med att lära sig handtvätta. Dagen före handlade vi skor och förhandlade. Jag bestämde att jag lägger 500:- på ett par skor. Köper han DC skor eller något sånt får han lägga till, köper han billigare får han pengarna som blir över upp till 500:-. Killen konstaterade nöjt att han är en person som faktiskt kan tjäna på att köpa skor... Just nu googlar han på nätet om hur mycket pengar i månaden en 14 åring bör ha. Jag ser fram emot diskussionen. Jag har heller inga problem med att det ser helt annorlunda ut när jag kommer hem än det gjorde när jag for. Livet ska vara sånt tror jag.

Möjligtvis är en av anledningarna till att jag med lite skräckblandad förtjusning går in i tonårstiden med barnen att jag inte har så mycket emot att saker förändras, blir som de inte varit och lite hipp happ. Min trädgård är också efter samma princip. Jag sätter ner olika plantor och lökar och sen blir det lite som det blir... En ständig process där jag ingalunda är chefen. Jag är bara en liten liten del i det hela. På något sätt ordnar det sig ändå eller inte. Förhoppningsvis blir det så med tonåringarna till slut också. Har just läst Anna Gevaldas Jag älskade honom och där konstaterade hon att livet är på något sätt är starkare än vi... "Män och kvinnor som har torterats, som sett sina nära och kära dö och sina hem brinna ner har återigen börjat springa efter bussar, kommentera vädret och gifta bort sina döttrar." Vi är pyttesmå och livet är stort och med en enorm kraft. En tanke som både är förfärlig och förtröstansfull men mest förtröstansfull tror jag. Som vårfloden hittar livet sina vägar :-).

Kram på er

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hade inte varit fel att ha en morsa med den inställningen när man var tonåring. Grattis på mors dag. Kram Kris

KaosJenny sa...

Tack Kris, Kram på dig